Google

Translate blog

onsdag 30 januari 2008

Munken Thomas av Aquino


blev den som harmoniserade kristendomen med Aristoteles filosofi. Detta blev tvunget då Aristoteles skrifter hade börjar översättas och läsas igen. Nu var bokbrännarna från de mörka århundradena borta och Aristoteles skrifter studerades på största allvar för att förstå verkligheten och människan. Men för att inte motsättningarna mellan den kristna läran och skrifterna skulle skapa problem så behövdes denna harmonisering och det var detta som gjorde Thomas till en av de personer i historien som aldrig kan nonchaleras. Han lyckades med denna svåra uppgift.

För att förstå hur och vad han gjorde bör skrifterna läsas exempelvis boken: Handbok i teologi -Summa theologiae. Han utarbetade och diskuterade också olika gudsbevis vilket var diskussioner på denna tid som satte känslorna i svallning. Tiden vi talar om är 1200 talet.

Munkar skrev på denna tid ord för ord av skrifter då boktryckarkonsten ännu inte fanns. Därför blev inte alltid skrifterna exakt lika utan avläsningen kunde bli fel när munken kanske ibland tänkte på något annat. Samma fel gör vi ännu idag när vi avskriver något. Vissa munkar lade också till eller tog bort något i en text så den skulle passa mer deras egen åsikt. Så avskrifter från denna tid är inte alltid lika. Man får försöka sammanställa originaltexterna så gott man kan genom att läsa flera avskrifter och hitta gemensamheter i dessa. Detta gäller inte bara filosofiska skrifter utan även bibeln.

I dagens skrifter har kvalitén åter blivit lidande. Från det att man tidigare skrev på maskin och det sedan blev korrekturläst har idag många skrifter publicerats som enbart blivit snabbt skrivna i något wordprogram ibland även utan avstavning och stavningskontroll . Tidningsankor stavfel och upprepningar är inget någon idag förvånas över i vare sig tidningar eller böcker. Kvantitet istället för kvalitet ses i många tegelstensromaner.


Tegelstensromaner var sällsynta för några decennier sedan innan wordprogrammen kom till. Men däremot var de texter som då kom ut kvalitativt bättre utan en massa upprepningar, grammatiska konstigheter och stavfel av samma mängd som vi ser i dag. Man lyckades säga vad man ville med färre ord.