Leibniz såg en förutbestämd harmoni
i tillvaron. Han är känd för sin monadlära. Han ansåg att de enskilda tingen kan delas upp i mindre och mindre delar tills vi bara har kvar odelbara grundelement, om kan ses som kraftcentra. Av dessa som han kallar monader är universum uppbyggt.
Monaderna i sig själva har olika grad av medvetenhet från de oorganiska monaderna till den mänskliga själens monader. Varje monad är opåverkbar av alla de andra och någon kommunikation mellan monader existerar inte.
Men däremot går de i takt likt klockor som är synkroniserade. Anledningen är att Gud en gång satt igång dem för att de tillsammans ska gå utefter en gemensam plan. Takten gör att exempelvis kropp och själ fungerar tillsammans. Leibniz benämner denna synkronisering som en monadernas harmoni. En förutbestämd harmoni startad och synkroniserad av ingenjören Gud.
Kan det finnas en sanning i detta med harmoni. Kan det vara ur denna som många människor upplever och har ett behov av musikens toner? Är musikintresse och avnjutning något av som kan ha sitt ursprung ur det som Leibniz kallar monadernas harmoni? Vi är uppbyggda enligt detta sätt och kan just därför njuta av toners harmoni. Visserligen finns många slags musik men alla har sin harmoni. I annat fall skulle vi lika gärna kunna avnjuta maskiners dån, fläktars susande etc. Att kunna avnjuta musik kan och önskar de flesta.
i tillvaron. Han är känd för sin monadlära. Han ansåg att de enskilda tingen kan delas upp i mindre och mindre delar tills vi bara har kvar odelbara grundelement, om kan ses som kraftcentra. Av dessa som han kallar monader är universum uppbyggt.
Monaderna i sig själva har olika grad av medvetenhet från de oorganiska monaderna till den mänskliga själens monader. Varje monad är opåverkbar av alla de andra och någon kommunikation mellan monader existerar inte.
Men däremot går de i takt likt klockor som är synkroniserade. Anledningen är att Gud en gång satt igång dem för att de tillsammans ska gå utefter en gemensam plan. Takten gör att exempelvis kropp och själ fungerar tillsammans. Leibniz benämner denna synkronisering som en monadernas harmoni. En förutbestämd harmoni startad och synkroniserad av ingenjören Gud.
Kan det finnas en sanning i detta med harmoni. Kan det vara ur denna som många människor upplever och har ett behov av musikens toner? Är musikintresse och avnjutning något av som kan ha sitt ursprung ur det som Leibniz kallar monadernas harmoni? Vi är uppbyggda enligt detta sätt och kan just därför njuta av toners harmoni. Visserligen finns många slags musik men alla har sin harmoni. I annat fall skulle vi lika gärna kunna avnjuta maskiners dån, fläktars susande etc. Att kunna avnjuta musik kan och önskar de flesta.
http://www.kristianstadsbladet.se/article/20080229/NOJE/959298335/1009
Sedan finns vi som anser och tycker att musik enbart är störande. Till denna grupp hör jag men vi är väl undantagen som bekräftar regeln om det nu finns en sådan.
Sedan finns vi som anser och tycker att musik enbart är störande. Till denna grupp hör jag men vi är väl undantagen som bekräftar regeln om det nu finns en sådan.
Därefter ställer sig Leibniz frågan varför det finns ondska? Här menar Leibniz att det finns två slag av sanningar. Den nödvändiga och den som kunde ha varit annorlunda. Den nödvändiga kunde inte Gud förändra. När det gäller sanningar som kunde ha varit annorlunda menar Leibniz att Gud valde den godaste och förnuftigaste utifrån alla val som fanns. Därför ser välden ut som den gör. Allt har en avsikt. Antingen en logisk sådan eller av den anledningen att något måste vara som det är för att helheten ska bli den bästa möjliga. Vi lever därför enligt Leibniz i den bästa av alla möjliga världar.
Leibniz är spännande att läsa och monadläran har sina poänger. Men just det att vi lever i den bästa av de världar som Gud hade att välja på vid skapelsen ironiserades det över under lång tid framåt. Vi ska längre fram ta upp en av de som hånade denna idé på ett otroligt ironiskt och läsvärt vis.
