Google

Translate blog

onsdag 19 mars 2008

Försöka att förstå, det är människans dilemma.


Offray de La Mettrie ansåg att människan skulle ses som en mekanisk maskin. En maskin vars rörelser kunde och borde ges mekaniska förklaringar. Själen ansåg han sig tillkommen för att ge teologerna tillfredsställelse i deras syn på verkligheten.

Människan är ett objekt för naturvetenskapen inte för teologin ansåg han och pekade på upptäckten av att muskler kunde dra sig samman utan påverkan från nervsystemet.

Uppfattningar av att se människan som en mekanisk varelse istället för en Gudsskapelse med en själ började bli vanligare under 1700-talet.

Naturvetenskapen sågs som den vetenskap som kunde förklara alla skeenden genom naturlagar. Mekaniken sågs som framtidens möjlighet till ökad produktion och förbättrade levnadsförhållanden. Snart skulle vävstolen uppfinnas och med den massproduktionen av textilier.

Framtidstron var stark men skulle öka än mer under nästa sekel. Mettrie var en av pionjärerna som framförde en syn på en mekanisk materialistisk verklighet där allt snart skulle kunna förstås och kontrolleras genom naturvetenskapens landvinningar. Tyvärr eller kanske tursamt nog fick dessa pionjärer inte rätt. Ingen i dag ser människan som en maskin eller bättre utryckt en själlös robot. Om så varit möjligt hade det varit lätt att trycka på rätt knapp för att styra mänskligheten. Till viss del kan karismatiska ledare detta men då inte genom någon naturlag utan känslomässigt och det är inte en naturlag som kan utnyttjas av alla och envar som önskar detta. Alla påverkas inte.

Robotar och människor har den skillnaden att för vart nytt moment en robot ska lära sig får ny programvara sättas in. http://www.nyteknik.se/nyheter/innovation/forskning_utveckling/article73401.ece

Detta kan ses som att när människan ska lära ett nytt moment måste ny kunskap läras in och i roboten skulle detta då motsvaras av ny programvara. Visst finns likheter. Men ändå inte. Människan kan utifrån sina tidigare erfarenheter genera nya idéer när nya krav ställs utan att få ny programvara eller inlärning. En robot kan inte lära nytt utifrån gammal programmeringskunskap. Vid akuta eller oförutsedda händelser står roboten där som ett dumt får och blir handlingsförlamad.

En människa handlar i en akutsituation eller vid nya händelser även om denna aldrig upplevt situationen tidigare. Människan försöker lösa problem som uppstår vid skilda slag av händelser även vid produktion. Roboten behöver viss form av övervakning och hjälp vid problem. Detta är skillnaden mellan en själlös maskin och en människa. En människa kan och kommer aldrig att kunna förstås helt ut just därför att denna har en andlig psykologisk verklighet som inte går att fullt ut undersöka eller kontrollera.