Google

Translate blog

lördag 24 maj 2008

Den enes bröd den andres död, att frossa i andras olycka.


Gabriel Marcel, 1889-1973, som konverterade från judendom till katolicism, tänkte mycket
på religion och existentiella frågor.

Filosofi var däremot aldrig för Marcel liktydigt med systembyggande. Istället var han, som man kan uttrycka det, en vandrare på väg mot nya hägrande mål. Han var inte, som många filosofer var och är, en svarare på livsfrågor, utan istället var han en sökare på svar och öppen för nya svar och frågor.

Han gjorde en åtskillnad mellan problem och mysterium. Problem, det var det som fanns inom vetenskap och som det söktes svar på inom dessa grenar. Mysterium däremot fodrade svar som man fick söka inom sig själv, Guds existens, frihetens ramar och inte minst meningen med livet.

Sökande efter meningen med livet och vilken religion som är den rätta eller för den delen tro är något som ökat ofantligt under senare decennier. New age är ett samlingsbegrepp på detta sökande och i dag finns allt inom detta område i en salig blandning på gammalt och nytt medier, nya religioner blandat upp med gamla och privatkomponerade trosuppfattningar finns idag hos många människor.

Kanske detta är ett tecken på att vi lever i den yttersta tiden. Sökandet ökar efter mening många hittar något andra går vilse i kaos. Många sökare söker det de önskar få bevisat.


I många fall bekräftelse på en tillvaro efter denna och då bevis söks genom mediers förmågor kan det ses som att detta behov inte tillfredställs inom kristendomen vilket kan vara en av anledningarna till kristendomens tillbakagående.


Kristendom ses hos många som tråkig och ickemystisk. Man önskar snabbare svar på livsfrågorna och då är medier en genväg som vi kristna ser som en det förvirrade sinnets väg.

I övrigt o aktuellt är denna artikel av intresse.
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=153533

Man kan efter att ha läst den undra varför vuxna människor är så barnsligt förtjusta i att göra pengar på andras olycka? Hänsynslöst exponera tragedier i tv som media i övrigt visar andras lidande utan hänsyn till anhörigas känslor.


Jag påstår att vår tid inte är bättre än tider som varit. De tider där brottslingar skulle torteras inför så stora folksamlingar som möjligt till varning för hur det kan gå. I dag görs detta mer subtilt men psykiskt lika hårt för de anhöriga till en mördads eller mördares barn exempelvis. Människor är grymma, vad som skiljer en gärningsman från en journalist är vilka medel som används för uppmärksamhet.


Båda använder brott för sin egen vinnings skull.