Google

Translate blog

fredag 14 november 2008

Vänstern för en kristen fördelningspolitik Högern en segregerande icke kristen.


Ur led är tiden. Medan vänstern, som mest består av ickekristna medlemmar, för en kristen fördelningspolitik, för Alliansen, med KD, en segregerande ekonomisk föredelningspolitik fastän flertalet av dessa är bekännande kristna. Hur går detta ihop?
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=159759
Min uppfattning är att det beror på att politik och kristen tro inte hör ihop. Man måste stå vid Jesu lära, inte som en partivän, i första hand då blir det fel. Visst, många kristna skulle aldrig rösta på vänstern därför att de har ateismen i sin kärnpolitik. Men samtidigt har vänstern en fördelningspolitik som står Jesus lära mycket närmre än Alliansens. Vad gör man då som kristen? Mitt råd är lämna politiken då den är motsägelsefull och gör att man agerar ickekristet vilket parti man än skulle arbeta för. Som vänsterpolitiker för ateism som högerpolitiker för segregation av de svaga och en fördelningspolitik som gör de svaga än svagare ekonomiskt.


Gustaf Rosenhane tar till orda.


Häxor ska ej dödas, de ska botas. Dessa ord, plus hur, gjorde att Rosenhane kan ses som den förste med moderna tankar inom psykologi.

Han ansåg att lättja och svårmodighet lätt kom till stånd hos ex fäbojäntorna, som i sin ensamhet gick på fäboden hela sommaren, gav upphov till häxkonster. För att inte tala om misstankar mot dessa för häxeri på grund av att de gav intryck av svårmod och misstankar uppkom om vad de höll på med där ute i ensamheten.

Nej sa Rosenhane ut med jäntorna och lär dem arbetsflit och då med andra sysslor än fäbodvallning. Förslagsvis linodling och vanttillverkning. Ungdomarna som inbillade sig ha sett häxor skulle sluta med dessa griller om de istället ägnade sig åt bokliga studier, lärde sig örtkunskap och att spela ett instrument.

Vi var nu i slutet av häxprocessernas tid. De år då en prästfru i Gävle anklagades för häxeri och själva domkapitlet skyndade i ilfart till hennes försvar. Det blev början till slutet på häxfantasiernas tid och barnens berättelser började nu ses som fantasier och inget annat.