Google

Translate blog

måndag 17 november 2008

Det kristna budskapet är inte förhandlingsbart.


Kyrkan får inte gå i statens ledband.
Kyrkan ska vara för troende och ledas av personal som är troende.
Prästerna ska förmedla bibelns budskap, inte vad staten anser rätt just nu.
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=158613
Av den anledningen måste tyvärr kyrkan avsäga sig vigselrätten. Den som vigs enligt kyrkans ritual ska göra detta enligt den kristna tron, inte en tillrättalagd ritual passande vår tids politik. Den som gifter sig i kyrkan bör inte heller göra det av enbart traditionella skäl utan bör vara troende och kristen.



Varelius professur i

antikviteterna är vår enda professur i ämnet ännu i denna dag.
Det är en professur i isländska sagovärlden, fornsvenska och fornvästnordiska sagodiktningen. Fornvästnordiska är norsk och isländsk diktning. Det man då ansåg vara helt sanningsenlig fornhistoria. Snorre Sturlasons Edda och den äldre Eddan, båda läsvärda enligt mig, men inte så intressanta om man söker historiskt konkret material. Jag har båda böckerna i mitt bibliotek men är för den skull inte begeistrad över texterna.

Det finns en hel del böcker som är skrivna om den isländska sagodiktningen som var vår stolthet en gång och även vår historia. Andra exempel på sagor från Island är Njals saga, Laxdöla saga, Gunnlaug Ormstungas saga och Egil Skallagrimssons saga.

Under 1600-talet sändes forskare till Island för att leta upp än mer isländskt sagostoff.
En del nytt fann man men även falsifierat nyproducerat tillrättalagt historiskt stoff kom hem till Sverige.

Det viktiga var nämligen att hitta texter som visade på fornstora dar då bragderna och hjältarna avlöste varandra och självklart var dessa nordbor. Varelius var en av dessa tillrättaläggare av forntiden andra har jag redan beskrivit. Ytterligare flera fanns, Jonas Rugman och Jacob Isthmenius var några av Verelius hjälpredor under denna tid och de gick i samma fotspår av historieförfalskning.