Under tidigare arbetslöshetsperioder i Sveriges historia förödmjukades inte de långtidsarbetslösa med högre skattesats eller sysselsättningar av det slag som nu tredje steget genomför inom Jobb och utvecklingsgarantin i syfte att segregera och skapa ytterligare utanförskap som absolut gör den arbetslöse omöjlig på arbetsmarknaden.
Förr skapades i stället ex nödhjälpsarbeten. Arbetslösa fick göra något som var nyttigt för samhället. Det byggdes vägar och parker mm. Genom detta förlorades inte kontakten med den riktiga arbetsmarknaden och personen lärde sig något som gjorde att denne kunde komma ut på arbetsmarknaden igen när konjunkturen vände.
I dag är det helt annorlunda, en gång utanför alltid utanför. Konstlade sysselsättningar och ingen möjlighet att få riktiga jobb efter dessa trams sysselsättningar.
Många knäcks självklart av dessa dumheter.
Mitt förslag för att ge dessa en trygghet är arbetsläger där statliga arbeten kan utföras. Alla här ska ha en lägenhet för sig eller sin familj. Lönen ska vara gratis hyra och fickpengar att leva på. Ungefär som anstaltsliv men frivilligt inträde för den som inte klarar att leva i pressen av arbetslöshet och klara sin ekonomi med 65 % av sin föregående a-kassa. Skulder mm ska vara vilande tills personen eventuellt kommer ut i det riktiga arbetslivet igen.
Vi måste ge alla en dräglig tillvaro, inte pressa människor som redan är mer eller mindre knäckta för att de ska känna skuld och skam över att ingen önskar anställa dem.
Nej staten bör genomföra ovanstående frivilliga arbetsläger i varje län och då även rikta en hård propaganda ut i samhället för att inte den arbetssökande ytterligare ska ses som en parasit. Dagens segregering och skamkonstruktioner riktade mot de som är utanför måste stoppas om vi inte ska konstruera ett samhälle där människor ska värderas och behandlas utefter om de har haft kontakter som de använt för att få ett arbete eller inte och lyckats.
4 kommentarer:
För det första kan man absolut inte kalla det "arbetsläger", det ger genast associationer till tungt kroppsarbete, bestraffning, avrättningar och övervakning med beväpnade makter, som i totalitära stater. Livet kan knappast heller vara som i fängelse, då de inte gjort något brottsligt.
För det andra, Storbritannien försökte med ett liknande system i fattighusen under 1700-talet/första halvan av 1800-talet, i fattigstugorna ("workhouse", Charles Dickens var arg på systemet). Det handlade i princip om att utrota de fattiga tiggarna (det var ju kungen och de rika som bestämde då). Många fattigstugor byggdes som mindre varianter av USA:s fängelser (som var inspiration) och man splittrade familjer, de fick dålig mat och dåliga kläder samt blev misshandlade, och barnarbete förekom. Ledigt fick de knappast heller. Det kallades "frivilligt", men skulle i dag självklart klassas som brott mot mänskligheten. Folket avskydde det, och pratade om "fattigfängelse", de skulle hellre svälta än hamna där. Mot slutet av 1800-talet blev förhållandena där dels bättre genom tidens liberala reformer och färre fattiga hamnade där. Finns mer om det här: http://www.institutions.org.uk/workhouses/
De försökte skrämma folk från att söka hjälp från brittiska staten. Fattigstugan vid samma tid i andra länder, som Sverige eller USA, var kanske inte så mycket bättre men inte lika systematisk.
Att däremot försöka ge arbetslösa vettigare jobb är en bra idé, och möjligtvis att öppna boende för hemlösa.
Arbetsläger är fel ord. Jag håller med om det. I övrigt anser jag att idéen är bra. Funderade själv i de banorna när jag för många år sedan var nyskild och fick problem. Man hade lättare kunnat vara en bra pappa om man då haft trygtt boende och bott bland likasinnande. Så både arbetslösa och nyskilda kan säkert se fördelar i tänkandet. Men läger blir fel ord att använda. Trygghetshem skulle nog vara bättre ord. Riktat då till de som har problem vid arbetslöshet som de inte kan bryta och även nyskilda.
Men det får absolut inte bli som institutionsliv. Då får många svårt att lämna det (en verklighet i fängelse, som förklarar många återfallsförbtytare eftersom de inte klarar självständiga liv).
Nej det ska bara vara tillfälligt och för de som behöver detta för att orka med vardagen under en begränsad tid när ekonomin inte klaras av. Det får inte vara en flyktmöjlighet från ansvar öppet för alla.
Skicka en kommentar