Google

Translate blog

onsdag 21 januari 2009

Statsministern vägrar diskussion med fack och religionsledare.


Vad visar det? Jo en statsminister som inte är religiös och som inte önskar fackliga diskussionspartners.


Med andra ord en egoistisk mörkblå politik där religion och fackliga frågor inte hör hemma utan enbart mantrat som få förstod vad det innebär och innebar i praktiken förra valet.

Jobblinjen. I dag börjar fler och fler förstå vad det innebär för de sämst ställda.

Att då träffa kyrkliga ledare med en kristen livssyn där de svaga ska komma i första hand eller fack där solidaritet kan komma på tal är självklart som att hänga ett rött skynke framför vår statsminister.

Svenska folket valde en mörkblå politik de fick den och fler och fler kommer nu i den ökande arbetslöshetens spår få skörda vad de trodde de skulle vinna på i bekostnad av de svagaste som regeringen gjort vad de kan för att misstänkliggöra som snyltare och bidragsförfalskare.



Erik Julius Björner

Forskare född i slutet av 1600-talet och en eldsjäl i jakten på Atlantica. Han lusläste och studerade den isländska litteraturen och den antikvariska typografin för att den vägen få ledtrådar till var Atlantica funnits. Tron att det funnits i Norden var stor under denna tid.

Han var lätt att komma i bråk med och som anställd på antikvitetsarkivet var han därför svår att komma överens med. Populär var han inte, men däremot den största arbetsmyra de haft. Han jobbade betydligt effektivare än de andra som dessa år arbetade här. Avhandlingarna var många som han skrev men många av dem blev inte publicerade. Arkivet i sig var i förfallostadiet.

Till slut tröttnade han på arbetsmiljön och ointresset från kollegerna, sa upp sig och flyttade ut på landet där han slutade sina dagar mitten av 1750-talet.


Kända skrifter av honom är Nordiska kämpadater från 1737. Här beskrivs kungar och hjältar från det vi idag anser vara sagans värld. Han tog ofta sitt stoft ur isländska litteraturen och ett annat av hans verk heter ”nordisk hjälta prydnad av gullringar” utgiven 1739.

Så nog lämnade han spår efter sig i historien. Mer om honom kan man läsa här.