Google

Translate blog

måndag 20 april 2009

Nyhet: Nu kan du som företagare lagligt få en slav plus ersättning för denna.




Slavarna förr användes till stor del på bomullsplantagerna. Men även i stor utsträckning i framställning av färgämnet indigo. Det vara lika självklart då att ha slavar som arbetskraft som det i dag är att betala så lågt som möjligt för den arbetskraft som finns tillgänglig, oberoende av vilket land vi talar om.

Under några år på 1700-talet samlades ca 610 000 slavar in för arbete i Amerika. Många samlade in dessa slavar i Afrika och många levde på deras arbetskraft i Nya världen. Människor då som nu sågs som utbytbara produktionsmedel.

Inte mycket är förändrat. Idag och här, används dock i första hand vuxna praktikanter som gratis arbetskraft, inte slavar.

Men slavtiden är tillbaks för de som hamnar i steg tre i jobb och utvecklingsgarantin.

Arbetstagare.



arbetsgivare


Här blir det samhällstjänst av samma slag som för dömda småkriminella och socialbidragstagare som ska arbeta för sin ersättning.



Nya Sveriges slaveri är konstruerat av vår populära regim.

Dock kan inte slavarna som nu är på väg in i konstruerade arbeten som inte får vara riktiga arbeten inte säljas som slavarna kunde bli i Amerika. De kan däremot kastas ut om arbetsgivaren kan finna en anledning att göra detta, riktig eller påhittad, när denne tröttnat på slaven.

Slaven är beroende av sin arbetsgivares nycker i så motto att denne inte kan säga upp sig utan stora konsekvenser för framtiden. Slavarna tillhör den grupp individer som ses som misstänkta arbetsovilliga och behandlas därefter av regelsystemet konstruerat enligt det flummiga arbetslinjesystemet av vår populära regim. Skillnaden mot tidigare slavsystem är då endast att slaven inte kan säljas men eventuellt förflyttas genom arbetsförmedlingens försorg om behov av detta uppkommer. Slaven kan ej heller piskas fysiskt däremot är möjligheten att psykiskt plåga denne möjlig. Slaven ska ej heller ha en boendeform hos sin ägare utan bo i egen bostad utanför arbetsplatsen. Men då ersättningen för slavtjänstgöringen är låg kan vissa slavar få bo på gatan.

Vad det säger om svenskarnas mentalitet när det gäller människosyn ska vi inte gå in på här.




Steg tre hade varit bra om det konstruerats som plusjobbsreglerna var. Inte som en förödmjukande åtgärd där inga riktiga jobb ska göras men ändå göras utan lön.




Hur ska de stackare som hamnat i steg tre bemötas på arbetsplatserna?


Hånfullt?


Nedvärderande?


Kommer diskrimineringslagarna att gälla även för dessa?


Knappast, de slängs ut som redan diskriminerade.