Google

Translate blog

torsdag 7 maj 2009

Den eviga tystnaden var Pascals fasa.


Vetenskapsmän började se jorden som en isolerad materiell kropp där människan gick omkring utan någon Gud närvarande. Vi var ensamma. Ingen Gud sågs som skapare, allt var materia som skapats av intet eller hade alltid funnits till.

Det var 1600-tal och många ville överbrygga klyftan mellan naturvetenskap och religion.
Man ville ha en mening med allt. En som kämpade för detta var Blaise Pascal.
Han ville inte se världen som en tyst värld där ingen mening fanns.

Han var matematiker och även djupt troende. Han skrev en bok som heter ”Tankar” där han diskuterar sitt dilemma.

Bland annat dessa odödliga ord finns där, väl värda att begrunda.

”Jag är rädd för den eviga tystnaden i denna oändliga rymd”.

Något kort kan man läsa om honom här plus se en bild av hur han såg ut.