Google

Translate blog

måndag 1 juni 2009

Fågeltänkande och funderingar om deras inre kompass.


Många fåglar flyger i stora svärmar när de väl flyttar söderut. De flyger då inte längre som enskilda individer vilket de gör under sommartiden när de föder upp sina ungar.

Nu är de som en enda organism en fågelsvärmsorganism. Alla flyger lika vänder samtidigt etc. om detta inte skulle fungera skulle krockarna bli många och ödesdigra.

Vad leder dem rätt? Varför flyttar de alla en speciell dag i sin uppbyggda svärm?
Är de mer skyddade som svärm än som enskilda flygare? Tveksamt.

Har då fåglar en kompass inom sig som påverkas av jordens magnetfält vilken styr dem rätt? Tveksamt.

Min uppfattning är betydligt enklare. Fåglar likt många djur av skilda slag styrs av instinkter förprogrammerade arvsanlag. Samma slags instinkt som gör att djur kan bygga avancerade bon. Skatan behöver inte lära sig att bygga sina invecklade bon. De bara bygger.
Så är det även med andra bobyggare.

Jag påstår även att det är samma sak med flyttfåglar. De krockar inte med varandra utan är i svärmform som en enda organism. Denna organism vet även hur de ska hitta till sitt vinter eller sommarkvarter. Däremot kan troligen inte en ensam svala eller annat slag av fågel hitta till sitt vinter eller sommarnäste utan flyger då vilse om de ens tar sig för att ge sig iväg ensam.


Det är samlingen av fåglar i svärm som får denna svärm att hitta utan kompass eller andra hjälpmedel. Det är en instinkt som gör att denna hittar av samma slag som att de som ensamindivider bygger sina bon utan förkunskaper eller lärande. Svärminsikten uppkommer endast när ett visst antal fåglar tillsammans samlas.