Google

Translate blog

söndag 21 juni 2009

Mobbning accepteras på arbetsplatser. Det som bör anmälas anmäls aldrig.


Arbetshämningar kommer ofta efter skolhämningar. När en människa får hämningar under sin skoltid. Det kan vara en oförstående lärare som sagt något i stil med att det förstår du inte eller graderat ett betyg för en elev utan att förklara varför det blev lägre än väntat.

Det kan vara en som på min tid lärare som sa till elever under sånglektioner att tiga då de ej hade en sångröst.

Det kan vara idrottslärare som låtit de som satts att välja ett lag gång efter gång rata samma person.

Detta ger hämningar och värdelöshetskänslor för den som utsätts för detta.

Värdelöshetskänslor som fortsätter in i vuxenlivet i många fall. På en arbetsplats blir oftast samma person som i många fall mobbats av sina klasskamrater även nu ett mobbningsoffer.

Det ger då fortsatt hämningar och eskalerar lätt till att även ledningen ser denne person som en syndabock när något misslyckats. Diskrimineringsombud eller jämställdhetsavtal i all ära men hur många tror att en mobbad orkar anmäla något då de själva också ser sig som misslyckade och utanför.

Det är de starka som orkar anmäla och oftast är det i jämförelse med den som känner sig misslyckad och accepterar sig som mobbad en bagatell de anmäler för i jämförelse med den undanskuffades mottagna mobbing.

De som har utsatts för diskriminering under många år anmäler inte, de har gett upp. De som anmäler är istället de som retar upp sig på många gånger bagateller, i jämförelse, men som inte accepterar något av skillnader när det riktas mot dem själva. Däremot kan de vara en av de som mobbar eller fryser ut de svagaste ändå. Människan är i många fall ett fä som har en enda sak för ögonen egen vinning gärna på bekostnad av andra.