Google

Translate blog

måndag 24 maj 2010

Att lära sig att inte bry sig.


Det var en plikt och självklart att bry sig förr.


Man hjälptes åt med egna och andras barn genom att stoppa ofog man såg. I dag låtsas dagens vuxna inte se förstörelse ungdomar och barn gör. De går förbi och bryr sig inte heller om att någon misshandlas framför en, utan går omvägar av feghet och dumhet för att slippa bli inblandad.

Dagens vuxna är en skam i jämförelse med gårdagens.

Ingen vågar bry sig och ser det enbart som en polissak att ingripa.

Det är brottslingars och misshandlares utopia vi skapat.

Man präglar barn till att inte bry sig och som vuxna gör de självfallet oftast då inte detta.

Hur blev det så?

Jag tror att missriktad barnuppfostran och tron på att samhället ska lösa alla problem ligger bakom.

Mycket var bra i den långa socialdemokratiska regimen. Fördelningen av ekonomiska resurser på ett rättvist sätt skapades där även, sjuka, arbetslösa och andra utanförlevande kunde klara sig och leva någorlunda gott.

Men missriktad respekt för barns och ungdomars sätt att leva var fel. Gränsdragningar var något man förr var noga med, och alltid varit, men dessa uppluckrades.

Respekt för barns vilja, men inte motsatsen barns respekt för vuxna, skapades. Resultatet ser vi idag. Omogna föräldrar som inte klarar av sina egna problem och då självfallet inte heller barnens, vilka de vare sig inser eller förstår.