Google

Translate blog

tisdag 2 november 2010

Hur kan någon dömas för mened?

Sanningen är relativ i förhållande till vem man är.

Vittnen till något tänker och reflekterar utefter den förförståelse de har. De tolkar en gärningsmans kläder och färg enligt vad de tidigare har för uppfattning av och tolkar efter någon elak person de mött i sitt förflutna. De vill omedvetet bekräfta att så ser en ond person ut.

De ser vad de sett tidigare i ett chockat tillstånd. De återupplever och detta är anledningen till att olika personer som upplever samma sak ger skilda vittnesmål. Man tolkar utan att se verkligheten konkret.

En kan ha sett skäggväxt på en gärningsman där någon annan inte sett någon. Kläderna och dess färger kan även ha setts olika. Hade personen däremot varit en helt vanlig person och mötet ett vanligt möte skulle vittnena istället med största trolighet varit mer överens om klädedräkt och färger inklusive utseende på personen de träffat. Men just för att det varit ett krisartat möte blir olikartad syn på denne så tydlig.

Vi kan se detta även då vittnen sett en bil som uppträtt konstigt och otrevligt. Bilmärken kan dock inte många i dag, då bilar har ett utseende som liknar varandra oberoende av märke. Men lackens färg upplevs olika av olika vittnen utan att man tar färgblindhet i beaktande.

Likt ovanstående är det situationen som beror på vittnesutsagan. Därför är mened ett svårt dilemma i domstolar. Människor ses som att de ljuger i vissa fall men tror att de talar sanning. Så hur kan man då döma annat än att vittnet ej är tillförlitligt och inte 100 % säker på sin sak, vilket ofta advokater kommer fram till och även rätten. Så har åter en skyldig frisläppts eller en oskyldig dömts.