Google

Translate blog

torsdag 11 november 2010

Är människan lika blind i kärlek som djuren i sin parningslek?

Vi vet alla hur ex vissa fågelarter bland hanarna burrar upp fjädrarna och låter ljud komma ur strupen för att bli attraktiva för honorna.

Många handjur går i allvarlig närkamp med rivaler där den vinnande hanen får honan som genom detta urval får en stark hane.

Människan är inte olik. Mannen spänner sina biceps framför kvinnorna på stranden eller annorstädes för att visa sin styrka. Går i närkamp fysiskt i fyllan o villan med andra män och beundras av vissa kvinnor för detta som attraktivt.

Förr av de flesta kvinnor, i dag är dock inte alla kvinnor tända på män av det slaget. Variationerna har ökat, troligen beroende inte bara på samhällsförändring där makt ses som attraktivt, utan även då barnadödlighet minskat och fler och olikartade arvsanlag överlevt till vuxen ålder.

Härmed ges andra slag av attraktionsmönster, som förr aldrig kunnat överleva och gett livskvalité och fruktsamhet.

Kärlek kan ge svartsjuka vilken i förlängningen kan ge våld. Detta är en mänsklig baksida av fortplantningsdriften hos människan.

Men visst är människan blind i sin kärlekstörsts uttryck, likväl som djuren.