Google

Translate blog

tisdag 23 november 2010

Vår järnmalm räddade många släkter in i vår tid.

Andra världskriget, Sverige, en tid av fasa för de flesta, hopp för andra, beroende på vilken samhälls och människosyn man hade.

I Sverige fanns tyskvänligheten de första åren av kriget men allteftersom krigslyckan vände vändes denna till sin motsatts. Nazisvensken blev USA-vän och transittrafiken sågs inte längre med lika välvilliga ögon.

Vår export av järnmalm till krigsindustrin sågs inte längre som en garanti för att slippa att bli invaderade av Tyskland. Vi förstod att Tyskland gick mot en förlust av kriget och vi vågade kritisera Tyskland.

Hur det gick sedan vet vi alla hoppas jag. Men en sak kan vi däremot vara säkra på och det är att genom vår undfallenhet mot Tyska nazitidens agenda slapp vi krigets fasa här. Många svenska liv sparades och genom detta lever många av oss i dag som aldrig annars blivit födda om våra fäder och mödrar hade blivit offer i kriget.

Undfallenheten i Sverige då kan många av oss tacka för i dag, annars hade vi aldrig kommit att födas. Vilka av oss som då tillhört de ofödda kan vi inte veta.

Hur Europa sett ut i dag om vi sluppit nazitidens fasor är även det en fråga som kan ställas men inte besvaras. Troligen hade vi haft högre levnadsstandard i Europa och ett helt annat samhälle.