Google

Translate blog

torsdag 30 december 2010

Postens bluffmakeri

Alla har någon gång varit en budbärare. Budbärare av ting men även av meddelanden.
Förr var telegram utdelade av budbärare vanligt. De kom med lyckönskningstelegram vid bröllop eller om andra ting där postgången inte kunde väntas på.

Budbärare var även kurirer i krig eller politiska gnabb mellan kungar och dess lakejer.
En budbärare är i dag ovanlig då mobiltelefoner kan koppla upp människor på de mest omöjliga platser eller datortrafiken sekundsnabbt kan sända långa filer.

Problemen med mejl eller sms-trafik finns dock och kan inte ersätta samtalet.

Vid ett telefonsamtal kopplas du upp och om någon besvarar detta har du en garanti för att det nått mottagaren omedelbart. Vid sms har du bara en möjlighet att se att meddelandet nått mottagaren, men om denne läser det i dag eller om en vecka vet du inte, eller hemska tanke, raderar det oläst. Samma sak med mejl.

Sms och mejl kan därför aldrig ersätta samtalet och inte heller budbäraren.

Ännu i dag kan man få paket etc levererade snabbt till sin hemadress, teoretiskt. Vilket är bra när det fungerar. Men hur många har inte fått ett meddelande från posten även när de betalat för hemleverans att de försökt nå en men misslyckats och så får man hämta det själv.

Det mystiska är att man uppgivit sitt telefonnummer och varit hemma hela tiden och nummerupplysningen inte markerat något inkommande samtal. Detta betyder att hemkörning inte fungerar då posten bluffar för att slippa detta, men ändå tar betalt för något som de ofta inte gör!