Google

Translate blog

torsdag 21 april 2011

Backa min vän se din vagga

Såg i teve den 20 mars ett program om människans vagga. I en som det kallades sprickdal i östra Afrika delade en gång för millioner år sedan människan o apan livsrum. I den ännu i dag skogsklädda dalen finns apan kvar men människan är borta. Här uppkom människan.

Isåfall borde inte edens Lustgård varit här? Nej. Något stämmer inte. Apan ser i dag ut som den såg ut då. Medan människan utvecklats i olika grenar för att slutligen bli den vi är i dag.

Hur är detta möjligt? Varför utvecklade inte apan sig genom den populära evolutionsteorin?

Jag påstår att det kan vara en del sanning i dalens bakgrund men att Gud i människan la till en evolution som till slut gjorde att Adam uppkom skapad av Gud. Då kan självfallet dalen vara Eden.

Men det är en teori. En gång lämnade människan denna stora dal. Kan det vara den gången människan kördes ut från den genom sin synd?

Frågor, påståenden och möjligheter som bara kan spekuleras över. En sak är jag dock övertygad om. Den att evolutionsteorin förutsätter en skapare.

Evolutionen är skapad som en livsförändrande process. Livet skapas därmed fortfarande och skaparen är Gud. Bilden vi skapas till att vara lika. Inte kroppsligt, Gud är inget kön eller varelse. Men vi har skapats med valmöjligheter och egen vilja. Därför kan vi välja den onda vägen, att utnyttja och plåga andra för egna fördelar, eller tvärtom hjälpa andra.
Men om Gud skulle bryta in när vi krigar eller plågar då skulle vi inte längre ha en egen vilja, då skulle våra val stoppas om dessa blev onda. Därför ingriper inte Gud eller den onde då vi ska ha möjlighet som fria varelser att välja.

En gång får vi stå för de val vi gjorde.