Google

Translate blog

tisdag 10 maj 2011

Den överflödiga arbetaren

För inte så länge sedan fick alla arbeten som sökte ett. Fabriker sökte alltid arbetskraft, tillverkning av skilda slag gjordes manuellt. Det betydde att det behövdes mer arbetskraft när försäljningen ökade. Försäljning och efterfrågan ökade hela tiden och fler fick en lön som det gick att leva på och därmed att handla för.

Det behövdes bara en person i ett hushåll för arbete utanför hemmet. Lönen denne tog hem, oftast mannen, gick att leva på.

Man kunde skaffa bil, tv och snart åka på charterresa.

Men andra tider skulle komma. Företagen rationaliserade för att kunna producera mer utan att behöva anställa fler. Istället blev människor friställda.   Vi kom in i 1980-talet och efter denna tid blev det kaos.

Nu skulle alla, män som kvinnor, ha arbete samtidigt som industrin rationaliserade.
Det gick självklart inte ihop. Nu uppstod ett nytt fenomen, massarbetslöshet, som aldrig minskade oberoende av konjunkturer, mer än marginellt.

Sedan kom dumbommarna. Alliansen som sänkte möjligheten att leva någorlunda om man var arbetslös. Istället skulle de som fortfarande hade arbete gynnas med skattesänkningar. Hård konservativ gammaldags högerpolitik kom att bli mångas elände och andras glädje.

Men inte tog det slut med det, nu fick inte sjuka vara sjuka mer än till ett visst datum. Vad nästa steg kommer att bli vet ingen, kanske förbud mot att sova vissa timmar, ligga på sjukhus obegränsad tid, opereras efter viss ålder, föda barn efter viss ålder.

Det finns många förbud och dumheter som väntar runt hörnet med högerpolitik som enbart har som mål att segregera och sortera människor för att en viss gynnad grupp ska leva bättre och bättre.

Det finns likheter med gammal raspolitik och dess följder.