Google

Translate blog

måndag 20 juni 2011

Att tro på en god mänsklighet är svårt i fas 3 tiden

I en tid när fas 3 finns och sorterar människor till icke arbetsdugliga eller icke anställningsbara och segregerar dessa ekonomiskt och gömmer dem i hemliga arbetsgivares gömmor, är det svårt att tro på en mänsklighets godhet. En regims ansvar för sina innevånares bästa och en framtid för de som placerats i fas 3.

Istället får man kalla kårar längs ryggraden när man tänker tillbaks på gamla tiders raspolitiska statsskick, där människor som inte ansågs platsa in i idealsamhället placerades på platser där de skulle synas så lite som möjligt och där allmänheten inte skulle veta vad det handlade om. Gamla tiders koncentrationsläger och arbetsläger, utan insyn.

Idag fas 3 platser där anordnare är hemliga och insynen från media och allmänhet är mycket liten och deltagarna är skrämda till tystnad för att inte riskera förlora den lilla ersättning de har att leva på.

Hur hamnade ett välfärdssamhälle som Sverige här?
Jag påstår åter igen att ondskan och egoismen kommer ur den förb… individualismen vilken är egoismens agenda i ett nötskal.

Förverkliga dig själv på bekostnad av andra. I dag är denna agenda fullt utvecklad och om vi ser på fas 3 är det dessa deltagare som hamnar hos kreativa individualistiska anordnare (arbetsgivare) som tjänar pengar på dessa ur samhällets syn misslyckade individer.

Detta ynkliga samhälle av en skock Allianstrogna uslingar har knäckt och knäcker arbetsvilliga människor på löpande band istället för att placera dessa i arbetsuppgifter som behövs med en avtalsenlig lön. Något som skulle vara mänskligare och inte dyrare än att betala slavägarna (anordnarna) av dessa skitplatser som de nu placeras på som inte ger någon lösning varken ekonomiskt eller arbetsinkomst för de som placeras.

Det enda som placeringen ger är att de som deltagare ska skrämma andra deltagare i jobb och utvecklingsgarantin, de i fas 1-2, att i panik söka sig en inkomst, laglig eller ej, så de ej hamnar bland parias.