Google

Translate blog

onsdag 24 augusti 2011

Kan centern åter bli ett parti med empati för de svaga efter Olofssons alliansslaveri?


Spekulera kan man alltid. En partiledare kan få människor att komma till eller lämna ett parti.

Vi har sett hur katastrofalt det var under förra valrörelsen, med Sahlin som partiledare, som tvekade om riktigheten i socialdemokraternas politik. En partiledare måste ha karisma, vara stark och kunna tala för sin sak utan att vara rädd för att stöta sig med människor.

Vi har haft starka partiledare, Erlander, Palme och inte minst har vi idag Reinfeldt vilken är en mycket stark partiledare, det måste vi erkänna även vi som inte delar alliansens fördelningspolitik. Reinfeldt är alliansen.

Ska någon ny partiledare utses i Centerpartiet efter Olofsson vilken fått partiet att bli ett litet parti, i förhållande till Fälldins dagar eller tidigare bondeförbundet som det hette då det ingick i samlingsregeringen under andra världskriget, till ett idag litet ja-sägande parti i Reinfeldts ledband.

Vad skiljer ett parti åt i en allians där sammanhållning är ledstjärnan under en stark ledare? Ingenting. Den starka ledarens agenda råder och under denna finns det parti som egentligen har makten och styr med en hög ja-sägare utan egen uppfattning.
Reinfeldt och alliansen.

Hur ska då Centerpartiet åter bli ett parti för fler? Att lämna alliansen är självklart under nästa valrörelse, en allians styrs av det starkaste partiet och måste göra det för att inte falla sönder. De svagare partierna måste rätta in sig i ledet för att synas men den syn de står för är alliansens, för människor i gemen innebär det då att man enbart ser statsministerns parti som det enda. Så har vi det nu, moderaterna är stora de övriga allinspartierna små.

En ny centerpartiledare får ett svårt dilemma om denna tänker bli en allianspartner i framtiden. Risken för utplåning av partiet är överhängande. Människor ser inte partiet som annat än ett underställt parti under moderaterna och som sådant lika kallt i frågor som utförsäkring av sjuka och behandling av arbetslösa i alla faser av jobb och utvecklingsgarantin. 

Ett parti som segregerar utifrån alliansens partiprogram, ta från de sämst ställda och omfördela resurser till de som redan har ett arbete. Och upprepa mantrat ”jobblinjen” till leda.