Google

Translate blog

tisdag 20 september 2011

Förr fick nästan alla någon ersättning under sin praktik. Det gav ungdomen intresse för arbetet.

Företagen anser att skolan inte förbereder eleverna för arbetslivet. Men vad är skillnaden mot nu och förr? PRAO fanns förr som nu, och i detta som förr kallades praktik under skoltid fanns en skillnad mot nu.

Företagen som tog emot gav praktikanten något i ersättning när depraktiserade. Ofta lön men annars alltid någon värdefull gåva. Det gav praktikanten mersmak för arbete och därför slutade många skolan efter grundskolan och gick rakt ut i produktionen på någon fabrik.

Visst, det var lättare då för 40-50 år sedan, då det mesta var enkla arbeten av löpande band karaktär och upplärningstiden låg.

Men jag vill ändå påstå att det idag, i många fall, är arbetsgivarnas fel att elever inte önskar arbeta hos dem. Elever har varit ute på praktik och inte fått ett öre för sitt arbete under praktiken. Hur ska då arbete ses som lönande?

Arbetsgivare förr betalade inte alltid bra. Många vägrade underteckna kollektivavtal. Men de var ärliga och få skulle utnyttja någon arbetare eller praktikant. Om ersättningen så var låg under praktiktiden, så fick de ändå garanterat något.

I annat fall skulle de skämma ut sig bland kolleger, grannskap och sina egna anställda.

Det var ärlighet och heder, något som saknas i dag. Tänk bara på alla fas 3 anordnare som gladeligen tar emot gratis arbetskraft och får betalt för denna, inte ens en kopp kaffe får dessa fas 3 are, ska de ha detta på sin plats får de snällt själva betala för det.

Moralen bland dagens arbetsgivare är i många fall usel. DE ska ha allt gratis från skolans värld och ställer krav på skolan, eleven, men inga på sig själva.
Skäms!