Google

Translate blog

måndag 6 augusti 2012

Statens beslut kan mörda - men även indirekt öka självmorden.


Skillnaden mellan en stat som ger konkreta krav på massmord av icke önskvärda personer likt Nazisterna i Tyskland gjorde vid Wannseekonferensen 1942, då den slutliga lösningen på judefrågan skulle resultera i folkmord och vår tids Sverige, där staten utförsäkrar människor som i många fall då inte får något annat att leva på än försörjningsstöd, är inte så stor, det finns likheter.

I Tyskland fick de bödlar, en del av dessa lyckades efter kriget komma undan.

Vi förstår att människor dog i Tyskland.
Men hur många förstår att beslutet om utförsäkring - som ska utföras av försäkringskassan på order av staten - tar livet av folk!?

En sjuk människa har smärtor och bekymmer nog utan att behöva få än mer. Droppen som får bägaren att rinna över för många är utförsäkringen. Att efter denna tvingas göra sig av med bil och eget ägt boende innan socialbidraget kan komma ifråga och därefter leva på existensminimum måste kännas som en bestraffning av staten för att de inte kan hålla sig friska.

Att mista allt och misstros skapar självklart en grogrund till att ta sitt liv.
Genom frustrationen av att inte bli förstådd som sjuk. Att bestraffas ekonomiskt och numera, om arbetsförmedlingen ens kunnat ge något stöd mer än några samtal, åter hamna i sjukförsäkringen för att ännu en gång utförsäkras är ett hån!

Självmorden har ökat och indirekta mord som hjärtinfarkter på grund av oerhörd psykisk stress likaså.

Men borde inte detta likt ovan kallas statliga mord? Människor ser ingen utväg i sina liv på grund av statens oförmåga att förstå att människor kan vara sjuka länge, kanske livet ut.

Jag anser att det är en tanke som absolut har mycket allvarlig mening. Att ge order om mord direkt eller knäcka människor så de inte ser en framtid/indirekt mord. Borde uppmärksammas mer. I båda fallen är det ondska, inget annat. Ideologisk ondska.


Inga kommentarer: