Google

Translate blog

fredag 22 september 2017

Ett nytt mysterium från Jupiter

Vårt solsystems största planet och likaså största gasplanet och även den  planet som ligger som nästa planet efter Jorden och Mars har sin storm sedan lång tid.

Den röda fläcken är den eviga stormen på Jupiter vilken förundrat de som sett den i sekel nu.

Men ett nyligen upptäckt och omdiskuterat mysterium är polernas norrsken på Jupiter. Aurorna här är de kraftfullaste i vårt solsystem men kanske (anser jag) inte så förvånande då planeten är den största gasplaneten här.

Det som ingen ännu förstår är hur de allra ljusaste aurornas energi uppstår och varför.


Det är detta som är ett av Jupiters mysterium. Förklaring saknas.

torsdag 21 september 2017

Vi letar efter ET därute men kan ET redan har hittat oss?

Vi söker efter exoplaneter därute och då planeter därute med civilisationer lik vår vilket vi hoppas. Men kan dessa redan letat och hittat oss eller håller på att letar efter liv likt vi gör just nu.

Chansen att de då finner eller har funnit tecken på liv som är vi är lika stor som att vi finner dem. Anses det.

Men jag tvivlar vi lever på en planet i en avkrok av Vintergatan på en arm av denna och ET bör för att enklare hitta liv söka i centrala delarna av galaxen i första hand bland de miljarder av stjärnsystem vilka ligger i klustret där istället för i en avkrok på en betydligt mindre stjärntät spiralarm.

Av den anledningen anser jag det mindre troligt att ET hittar oss än att vi hittar ET. Om denne finns. Men slumpen kan ju göra att närmsta eventuella ET finns i ytterområden och vårt närområde och då kan vi hittas och ha hittats innan vi funnit ET beroende hur de söker eller vi söker.


Men allt förutsätter att det finns liv någonstans däruppe och att detta är intelligent och civiliserat för att inte säga på en minst lika stor teknisk nivå som vi är just nu.

onsdag 20 september 2017

Bor upptäckt på Mars. En viktig byggsten för RNA

Borföreningar är nödvändiga för att kunna få fram RNA

Strängar av RNA kan ha varit de första byggstenarna på Jorden och kan ha varit början till liv även på Mars. Om det sedan blev liv på Mars eller inte är en annan fråga vilken forskare önskar få svar på.

Boret som hittats på Mars är i kalciumsulfatmineraler vilket visar att det bör ha funnits i det grundvatten av neutralt till alkaiskt PH-värde som tidigare flöt på planeten. 

Upptäckten gjordes Cole Cater av Rovers ChemCam  kamera. Här bör en gång funnits vatten med en temperatur av 0-60C en temperatur vilken är möjlig för liv.


Upptäckten är spännande men bevisar inte att liv finns eller har funnits enbart att en viktig ingrediens till liv finns vilken man inte tidigare vetat. Bor.

tisdag 19 september 2017

FINNESE heter det nya teleskop och projekt från NASA som önskas få klartecken att söka efter liv på exoplaneter

Fast INfrared Exoplanet Spectroscopy Survey Explorer (FINESSE) är namnet på projektet och teleskopet NASA önskar få projektpengar till att förverkliga.

Detta teleskop ska kunna undersöka ca 1000 exoplaneters atmosfärs innehåll  och klimat. Något som kan ge en intressant bild av  planeter där liv kan ha uppstått. Planeringen är att FINNESE ska arbeta i två år och förhoppningen är att 2019 blir startåret.

Undersökningar genom spektroskopiskt slag är projektet vilket ska ge nya möjligheter av undersökningar av dessa från oss ljussvaga objekt. De planerade studierna av  FINESSE kommer att  använda transiteringsmetoden. Det innebär mätning av hur en planetens atmosfär absorberar ljus från sin värdstjärna (sol) som en funktion av våglängden. Detta kommer att göra det möjligt för forskare att härleda vilka molekyler det finns i planetens atmosfär.


Nya idéer för att avsöka exoplaneter kommer i snabb takt numera och tron på att lyckas finna liv är stor hos många och alla vill bli först. Men finns det liv däruppe eller är det bara en dröm många hoppas få bekräftad för att slippa se mänskligheten som ensam i ett gränslöst universum av tomhet? I vilket fall som helst är människan nyfiken på ett eventuellt svar så långt vi nu kan få det.
Bilden är på hur FINNESE ser ut.

måndag 18 september 2017

Det har nyligen upptäckts ytterligare ett stort svart hål i Vintergatan utöver det sedan länge kända centrumhålet.

I kanske alla galaxers centrum finns ett stort svart hål. I Vintergatan finns Sagittarius A ett hål av 44 miljoner km diameter.

Detta har vi vetat länge och även att det finns mindre hål bildade av kollapsade stjärnor både i Vintergatan, andra galaxer och troligen i tomrummen mellan dessa. Antalet vet vi inte.

Nu har dock ytterligare och överraskande ett till stort hål upptäckts i vår Vintergata. Inte av den kalibern som centrumhålet utan istället något mindre. På en plats där man inte ansåg ett svart hål skulle finnas. Det är japanska forskare på  Kel universitet upptäckten gjordes. Platsen är i ett gaskluster nära centrum av galaxen.

Detta kluster ligger på ett avstånd av 200 ljusår från centrum av galaxen och har förundrat forskare under lång tid. Molnet vilket består av bland annat  kolmonoxid och vätecyanid gaser vilka rör sig i olika hastigheter inom sig vilket förundrar då detta är unikt i interstellära moln.

Nu kan rörelserna förklaras genom upptäckten av detta svårupptäckta svarta hål  i gasen. Ett hål ca 500 gånger mindre än centrumhålet i galaxen men vilket likväl gör detta till det andra storleksmässigt i galaxen.


Bildandet av det kan ha sin utgångspunkt från två kollapsade stjärnor vilka blivit svarta hål och sammansmält med varandra till ett hål. Detta vet vi inte men det kan vara förklaringen till storleken och hålet i sig och förklaringen till olikartade hastigheter av gasflöden o rörelse i detta moln av gas.

söndag 17 september 2017

Vita dvärgstjärnors ibland mystiska kärnexplosioner kan ha lösts till hälften

Vita dvärgstjärnor är sista stadiet i en stjärnas liv då den kollapsat efter att ha blossat upp under sin sista tid. De kan även sluta som en nova (inte att förväxla med en supernova)  om de ligger i närheten av en stor röd jättestjärna varifrån de kan dra till sig gas och genom detta med ett antal års mellanrum ge ifrån sig energiexplosioner..
Ibland kan kärnexplosioner uppstå på den vita dvärgens yta(gäller där novor sker eller skett). 

Ca 50 sådana uppstår på skilda dvärgar i vår Vintergata varje år. Inte speciellt många då dvärgarnas antal är stort. Ingen vet hur många de är men man bör räkna i miljoner kanske miljarder.

Ca 50 kärnexplosioner på nästan alltid olika vita dvärgar  inträffar eller kanske bättre sagt så många upptäcker vi årligen per år från våra teleskop.

Mysteriet är att vissa av dessa explosioner är så ljusstarka och kraftfulla att vetenskapen inte kunnat förklara varför.

Men nu har astronomer vid Michigans universitet arbetat fram en trolig teori på varför dessa kraftfulla kärnexplosioner ibland inträffar på någon vit dvärg.

Det har antagits att gasen från den röda jättestjärnan i närområdet (det handlar ju om novor inte ensamma vita dvärgar (icke novor) där inga kärnexplosioner har setts) lämnat ifrån sig så mycket gas att det är denna energi som exploderar när gränsen för en tvingande urladdning genom kärnexplosion nåtts.

Men detta är inte hela förklaringen det förklarar enbart en kärnexplosion av det slag vi redan förstått. Den riktigt stora och mystiska föregås av att det vid explosionens början  avges en kall gasvåg av materia men direkt efter kommer en snabb het våg och när dessa kolliderar får vi den otroliga ljusa och kraftfulla våg vilken tidigare setts som svårförklarlig.

Skeendet är inte unikt utan sker vid varje kärnexplosion på en vit dvärgstjärna. Men ibland blir det en reaktion av det slag av betydligt större slag än vad vi kan se som kanske normal energiurladdning i novornas värld.


Ännu vet vi inte varför det ibland sker. Men forskningen har genom förståelsen av hur det sker likväl tagit ett nytt steg i förståelsen av vår verklighet.

lördag 16 september 2017

De två intressantaste havsvärldarna i vårt solsystem ska nu undersökas noggrannare

Det är månarna Europa helt istäckt med all säkerhet med ett stort hav under ytan vid Jupiter och Enceladus (se bild ovan) med sina vattensprutande gejsrar (se gårdagens blogginlägg) vid Saturnus  som nu ska undersökas närmre av James Webb rymdteleskop.  Dessa månar är vattenvärldar i så motto att de har stora hav av vatten.

Under ytan kan livsformer finnas och det är detta som nu ska undersökas med teleskopet och då med hjälp av högupplösta bilder med målet att i dessa finna varma områden vid lavanärhet mm under ytan.

Därefter kan infrarött ljus i olika våglängder användas för att söka sammansättningar under ytan.


Här kan finnas liv eller organiskt material och framtiden får utvisa vad som hittas. Tyvärr kan människan ännu inte på plats undersöka detta.


fredag 15 september 2017

De spännande ismånarna vid Saturnus med nya fakta. I dag är sista dagen i närområdet här på kanske många år.

Bland Saturnus kända 62 månar finns några ismånar vilka är mycket intressanta då det gäller att söka liv. De har hav av vatten. Cassinis resa vid Saturnus har gett lite nya fakta och idag 15 sept  kanske mer kommer då farkosten just nu dyker ner mot Saturnus ringar för sista gången på sin resa.

De intressantaste månarna där just nu är följande månar

Enceladus: Här sprutat ca 100 gejsrar vatten upp ur sprickor i isen. Väte finns här och ett underjordiskt hav.

Titan: Här finns sjöar av flytande etan o metan och troligen ett underjordiskt hav under ytan.

Rhea: Med en yta som reflekterar och därför troligen är av vattenis.

Tethys: En ismåne med röda bågar i isen av okänt slag.

Mimas: Med en stor krater på sin ena sida och vilken jämförts som en måne lik  planeten Death Star i Star Warsfilmerna. Månen i sig är ett mysterium vilkens svårförklarliga rörelser gör att något inre i månen påverkar den. Eventuellt ett hav.


Det var något om högintressanta månar vid Saturnus. Men säkert finns mycket intressant även bland de övriga månarna  här liksom vid andra planeters månar i vårt solsystem.

torsdag 14 september 2017

Efter Big Bang var universum mörkt under en lång tid. Ljus varde det inte den första miljarden år. Läs varför nedan.

Big Bang är den teori vilken fått genomslagskraft då det gäller hur allt tog sin början. Vad som fanns innan har förklarats med att inget fanns då varken tid eller rum. En paradox vilket människan har svårt att acceptera då vi ser tiden som något konstant vilken alltid funnits.

Efter BigBang blev inte ljus en synlig källa. Otroliga mängder het gas bildades av en tjocklek och på en så till en början förhållande liten yta att ljus inte kunde tränga igenom detta hölje. Inte förrän expansionen pågått i kanske en miljard år och galaxer bildats med solar och planeter på vissa platser kunde ljus tränga igenom ett något då tunnare gasskikt. Ett gasskikt vilket efterhand i expansionens alla riktningar skapade ytterligare galaxer.

Hur allt detta ljussläppande till slut kunde ske och ses är fortfarande ett mysterium.
Möjligt är att galaxers svarta hål (enligt tron idag har alla galaxer ett svart hål i dess centrum, varför vet ingen) en förklaring till att ljus släpptes ut från galaxerna. Från det svarta hålet släpps ut vindar vilka tunnar ut gas o damm vilket resulterar i att ljus släpps ut från skuggorna och blir synligt.

Kanske det är förklaringen till det universum vi kan se och finns i.

Forskare funderade på detta efter att ha studerat bland annat galaxen Tol 1247-232 vilken finns ca 600 miljoner ljusår från oss. Här har upptäckts att uv-strålning släpps ut. Det var när en röntgenkälla här avtog och ökade pulsvis i denna galax vilken är en av de där mycket stjärnor bildas just nu.

Det bör ha en annan källa än en stjärna ansåg man och uppfattningen att det var ett svart hål som låg bakom fenomenet uppstod.

Kanske genom att snurra snabbt och sända ut strålning (av röntgen) vilken tunnat ut damm och gas vilket får till effekt att ex uv-strålning kan upptäckas från en annan plats. Som härifrån, 600 ljusår efter händelsen vilken vi inte vet hur länge sedan den skedde.

Läs mer om forskningen och dess tankar om fenomenet ljus kontra mörker i BigBangs barndom och vad man kan se idag av resterna av detta på vissa platser.

onsdag 13 september 2017

Magnetism av galaxer är svårt att finna anledningen till

Fem miljarder ljusår från oss har upptäckts en galax med ett magnetfält.

Detta visar att magnetism är eller var lika stark i universums barndom som numera. Vi ser och mäter ju ovanstående galax som den var för 5 miljarder år sedan.

Galaxer i sig har ett svagt magnetfält även vår Vintergata. Men samtidigt har alla kroppar i universum, stjärnor, planeter, månar mm egna magnetfält.

Frågan och gåtan  är var kom eller kommer magnetfälten från? Kosmiskt magnetfält är en gåta.


Kanske kan det (min fundering) vara eller ha ett samband med multiuniversumteorin? 

Kan det vara effekter från en närliggande universum som skapat eller upprätthåller kosmisk magnetism? Magnetfält är i vilket fall som helst något normalt i universum. 

Frågan är vara varför?

tisdag 12 september 2017

Viktigt för att liv som vårt ska få fäste på en planet är att Rubisco finns

Vi vet alla att när väl liv av växtbaserat slag fått fotfäste av någon anledning vi ännu inte helt förstår är fotosyntesen mycket viktig om det ska fungera enligt den modell vi har på Jorden.

Genom denna då ökande halt av syre i Jordens atmosfär kan då syreandande organismer frodas sådana som vi själva.

Ett stort steg mot en ökning av syre i atmosfären togs för 2,5 miljarder år sedan genom att cyanobakterierna vilket troligast var den första livsformen på Jorden där biprodukten från dessa var syre. Första steget för fotosyntesen togs genom ett enzym ett protein kallat Rubisco 

vilket tog in koldioxid från miljön och omvandlade detta till biologiskt material. Hur denna protein uppstod är en annan gåta som inte är helt utredd.

Det finns fyra former av detta protein och att finna någon av dessa eller kanske alla fyra behövs på en främmande planet eller måne  indikerar att liv kan börja eller har börjat byggas upp här eller redan finns här.


För lite mer om just dessa tankar och forskning inom området se här.

måndag 11 september 2017

Marslandaren Curiositys ensamma födelsedag. Här sjunger den för sig själv.

Den 5 augusti 2012 landade Curiosity på Mars och har sedan dess kravlat på dess yta sökande efter liv eller annat intressant på dess yta.

Ensam och utlämnad på en egen planet rör den sig sakta framåt på sin ensamma färd i tystnad och plikttrogenhet.

Men varje år den 5 augusti senast i år 2017 sjunger den  Happy birthday to you för sig själv långt därute. Den dagen landningen en gång gjordes är dess födelsedag. Detta har spridits som ett rykte över världen.

Men sanningen är att det enbart gjordes på årsdagen av dess landning. Den 5 augusti 2013. 


Lyssna här på hur det lät och fundera på den ensamhet farkosten finns under.

lördag 9 september 2017

När mörkret och kylan rått i två år på Jorden började människan och andra däggdjur efterhand att ta över Jorden

Det är 66 miljoner år sedan det hände. En asteroid slog ner och dödade den djurvärld av dinosaurier vilka funnits i miljoner år.

En svår tid uppstod efter detta då de kommande två årens atmosfär var full av aska efter händelsen då stora bränder rasat efter nedslaget. Elden dödade stora mängder av djur och växtlivet. Bränder  spreds över hela kontinenter. Mat blev en bristvara då inget kunde gro och djur dog ut av svält. Solen sågs inte då allt var skymt av askan och säkert var atmosfären så bemängd av denna att många kvävdes. Världens klimat blev kyligare.

Tre av fyra djurarter överlevde inte. Men vissa insekter och ex däggdjur överlevde och den djurvärld vi senare ser som vår värld började efterhand som luftens askmängd minskade att uppkomma då dess forna fiender dött ut.

 Det var mörkt i två år efter brändernas utslocknande. Aska i marken och atmosfären blev följden och växter kunde inte leva utan fick ligga som frö i jorden tills solens strålar kunde få fotosyntesen att ta fart igen.

En mardrömstid för livet blev det. Mardrömsåren kan i vår tid komma igen om en stor meteor slår ner igen. Kanske vi bättre kan släcka bränderna som då uppstår men askan kan säkert göra livet problemfyllt. Andra scenarier med mindre men ändå problemfylld aska i atmosfären har vi upplevt för bara några år sedan då en vulkan på Island förlamade flygtrafiken i Norden.


Detta kan hända igen. Vulkanutbrott av stora format vilket ger atmosfär i aska och kyla och får odlingar att kollapsa och luften svår och hälsofarlig att andas. 

fredag 8 september 2017

Phoencid meteorregn sågs och namngavs 1956 men har inte setts sedan dess. Vart tog det vägen?

Meteorsvärmen sågs av den första japanska antarktisexpeditionen den 5 december 1956 i Indiska oceanen. Men svärmen har aldrig setts sedan dess till forskares överraskning.

Japanska forskare tror idag att gåtan är löst och har samband med kometen Blanpain upptäckt 1819. Den sågs sedan aldrig förrän ovanstående forskare upptäckte en liten kropp 2003 på samma bana som denna komet hade 1819.

Gas och stoff bestod den lilla kometen av egentligen borde den ses som en   asteroid och nu antas det att det är sönderdelning av denna som 1819 sågs som ovanstående komet innan dess större nedbrytning i småsten skedde.

Meteorsvärmen vilken sågs 1956 bör därför vara rester av den sönderfallande kometen Blanpain. För varje passage blir den därför allt mindre och svårare att upptäcka då dess sönderfall fortsatt och 1956 var det mest rester som sågs i det meteorregn vilket då sågs. 

Idag och sedan 1956 är resterna av småsten så litet att skuren inte längre existerar enbart en liten och krympande (kropp kanske) består. Något kallat meteorregn av 1956 års syn existerar inte. Ev kan enstaka småsten fortfarande komma från detta men knappast mer.


Detta bör vara förklaringen till det förlorade meteorregnet från ovan som aldrig mer sågs 1956 därute i Indiska oceanen.

torsdag 7 september 2017

Det är 100 miljoner år sedan Antarktis var isfri och en varm kontinent. Men under ytan.......

För 100 miljoner år sedan var en superkontinent den största landytan på Jorden om det fanns öar utanför denna kan diskuteras. Men efterhand med istider kontinentaldrivning och landhöjning flyttade bitarna på sig då de sprack upp. Idag ser Jordens kontinenter, öar med mera ut som pusselbitar.

En av dessa pusselbitar är sydpolen eller Antarktis vilken hamnade så långt söderut att den efterhand nedisades av brist på solvärme och arktisk vinter.

Under det tjocka istäcket i dag, på vissa platser upp till 2 mil tjockt  finns en kontinent vilken en gång var en lika varm plats som Afrika är idag.

Här fanns mycket djurliv och växtlighet, floder, berg och sjöar.


Idag ser vi inga spår av detta mer än en del bergstoppar vilka ligger vid kusterna. 

Flodmynningar kan skönjas som isfyllda glaciärer. Forskare har idag börjat misstänka att vissa av dessa ismassor vilka idag slussas fram mot havet snabbare än tidigare på grund av klimatuppvärmningen  flyter fram på fritt vatten i forna flodfåror långt under isen. Floder vilka ännu finns med isfritt vatten och vilka fanns redan för kanske 100 miljoner år sedan då isen ännu inte täckt kontinenten. 

Kanske finns fisk eller andra vattendjur sedan den gången fortfarande i liv därunder i det isfria vattnet långt in på kontinenten. Vem vet vad som döljs under istäcket?

onsdag 6 september 2017

Vi borde satsa mer på ett besök på Saturnus måne Titan

Titan med sina hav av metan, etan och spännande djup med dessa vätskor är högintressant då det gäller att söka liv. Här finns organiskt material och allt som skulle kunna få liv att blomstra. Troligen finns även stora mängder vatten här.

Inte liv i den form vi känner utan i andra former. NASA anser att vi snarast borde besöka denna måne för att få veta mer.

Varför vi ska gå över ån efter vatten och söka exoplaneter långt därute vilka vi troligen aldrig kan besöka och aldrig säkert veta om de innehåller liv när vi har spännande månar i vårt eget solsystem är en gåta.

Jag anser att vi först borde vi undersöka närmiljön innan vi söker på betydligt svårare platser. Det handlar om Titan men även månarna Europa och Enceladus till att börja med. Dessa månar är intressantare än planeten Mars då det gäller att söka liv som lever idag. 

Låt oss hoppas vi snart kan sända farkoster  för att en gång för alla få veta om liv kan finnas här. Mycket tyder på det.

tisdag 5 september 2017

Att förklara bildandet av svarta hål utanför vintergatan har blivit svårare. Kanske gravitationsvågorna är en hallucination av något helt annat

14 september 2015 upptäcktes för första gången att det gick att mäta gravitationsvågor. En upptäckt vilken gav eko över hela världen.

Nu måste man ta hänsyn till dessa och dess effekter när vi gör mätningar av andra slag och teorier.

En sak vilken blivit svårare är att teorisera om hur svarta hål uppstått.

Inte om det gäller i vår egen vintergata här är ingen förändring. Stjärnor kollapsar in i sig själv och det svarta hålet agerar enligt den vanliga teorin även fast vi tar hänsyn till gravitationsvågornas effekter.

Men utanför vår vintergata har vi även galaxer där svarta hål bildats. Men ska vi  ta hänsyn till gravitationsvågorna och göra mätningar efter den kunskapen vi har idag blir effekterna konstiga.

Antingen roterar det svarta hålet för långsamt och då är teorin av hur en stjärnas kollaps bildat detta inte korrekt där vilket den blir här.

Alternativ två är att det svarta hålet snurrar snabbt och tumlande (obalanserade) i en då förmodad miljö av ett stjärnkluster av täthet i förklaringssyfte för obalansen.

Båda alternativen lika otroliga. Av den anledningen måste en annan förklaring gälla för gravitationsvågornas förmodade påverkan eller en ren felräkning från vår sida på fenomenet vilket med all säkerhet enbart existerar i någon form av felkonstaterande.


Inget skulle kunna ge en anledning till att svarta hål i vår vintergata uppför sig annorlunda än i andra galaxer. Forskningen får fortsätta vi förstår troligen inte gravitationsvågorna fullt ut ännu. 

Vi har upptäckt effekter som verkar att inte finnas här men utanför vår galax kan de överraskande upptäckas. Hemska tanke det är kanske inga gravitationsvågor vi upptäckt där utan allt inom den upptäckten är en hallucination av något helt annat.

Alternativt är det här i vår Vintergata vi missuppfattat allt.

måndag 4 september 2017

Svag radioaktivitet visas av världens känsligaste mörk- materiadetektor

Xenonit heter världens känsligaste detektor för att söka efter mörk materia.

Se medföljande bild på hur förhållandet mellan materia, mörk materia och mörk energi fördelas i universum enligt den forskning man idag ser som den riktigaste och troligaste.

Men ännu har ingen mörk materia bevisats, enbart med stor sannolikhet bekräftats finnas.

Därav namnet mörk då den är svårupptäckt med de instrument vi idag förfogar över tillverkade av vanlig materia.

Detektorn Xenonit finns i Italien där den försöker finna snabba radioaktiva blixtar vilka bör visa mörk materias sällsynta krockar med en xenonkärna i behållare där ren xenon flyter.


Varför just xenon är ett grundämne lämpligt för detta nämns inte i medföljande rapport men ädelgasen kan intresserade läsa mer om här. 

söndag 3 september 2017

Torr eller våt. Vatten eller inte forskare oense om månens inre

Den 6:e augusti beskrev jag i bloggen om forskningsresultat vilka skulle visa att månen innehåller stora mängder bundet vatten.

Men nu har andra forskare istället publicerat en rapport som istället skulle visa att det är tvärtom. Månen är torr och vatten finns inte i dess inre eller yttre.

Det är genom att undersöka en av de få stenar vi har från  Apollofärderna  de kommit fram till detta. Stenen Rusty Rock (den rostiga stenen) Insamlad 1972 av besättningen på Apollo 16.

Rosten anses komma från den avdunstning vilken skedde vid bildandet av månen vilken anses ha inträffat under stor hetta.

Zinkisotoper ska  vara rester från denna händelse och är ursprunget till rosten enligt denna nya forskning.


Läs mer om detta här. Ibland undrar man vad man ska tro på då forskningsresultat ger helt olika resultat. Kanske vi i detta fall ska säga att vi inte vet men med skilda metodval kan båda påståendena bevisas vara sanna.

lördag 2 september 2017

Det finns bra och lugna parkeringsplatser i rymden

Lagrange-punkter  är platser i rymden där de kombinerade gravitationskrafterna hos två stora kroppar, såsom jorden och solen eller jorden och månen, är lika med centrifugalkraften som känns av en mycket mindre tredje kropp. 

Samverkan mellan krafterna skapar en jämviktspunkt där rymdfarkoster kan "parkeras" för att göra observationer.

Att finna och använda dessa punkter för att placera observationsfarkoster här blir energisparande och enklare för ingenjörer vilka konstruerar dessa farkoster.


Läs mer om dessa fördelar och hur man finner dem genom denna länk.

fredag 1 september 2017

Samma metoder för att söka tecken på forntida liv här som där ute

Vi har sedan vetenskapens gryning försökt hitta liv och tecken på liv från det förgångna.

Först efter liv som fanns innan syndafloden. Senare förstod vi att jorden var betydligt äldre än vad uträkningar av bibliska berättelser kunde ge sken av. Därefter förstod vi att fossiler och landhöjning visade på antika forntida hav där man fann avlagringar och fossil på höga berg exempelvis. Dinosaurier, bläckfiskar och ormbunksarter upptäcktes. Insekter i bärnsten med mera.

Metoder för analyser och instrument för att finna mer har sedan dess utvecklats.

Instrument och metoder vilka nu hoppas kunna användas så mycket och effektivt som möjligt i första hand närmast på planeten Mars för att söka forntida liv här.

Kan det ha funnits livsformer i de hav vilka en gång legat här? Ingen vet.

För mer information om detta framtida projektläs vidare här

torsdag 31 augusti 2017

En ovanlig händelse en vit dvärgstjärna överlevde en supernova. Hur kunde det ske?

När en stjärnas tid är ute exploderar den oftast i en supernova. Allt i dess omgivning förintas och försvinner i novan.

Men forskare har undrat om något ändå kan överleva i dessa explosioner.

Nu verkar första beviset ha kommit att så kan ske. En vit dvärgstjärna vilken verkar ha funnits i närheten av en supernovaexplosion ses ha överlevt katastrofen.

Det är stjärnan LP-40- 365 vilken har klarat av att som dubbelstjärna överleva när dess granne exploderat. Dess väldiga rotation visar att något hänt när dess granne exploderade vilket fick till följd att dvärgstjärnan fick en väldig rotationshastighet istället för att utplånas.

Kanske supernovan hade en hastighet vilken stjärnan klarade av alternativt att avståndet fick en rörelse att uppstå i tomheten vilken kom att få stjärnan att rotera istället för att utplånas. Det är värt att tänka vidare över då ingen vet.


Stjärnan i sig finns i vår vintergata och färdas här med stor hastighet i avsaknad av helium, väte och kol vilket är en ovanlig kombination av avsaknad. Men ingen vet vad som egentligen har hänt här och fått dvärgen att fortsätta sin existens däruppe i ensamt majestät.

onsdag 30 augusti 2017

En förbryllande upptäckt på Venus förbryllar NASA

Venus är en värld med tätt molnskikt och livsovänlig temperatur.

Så ser det ut med normalt kameraljus. Men sätts ett filter på kameran och ultraviolett ljus  används blir bilden en annan.

Mörka och ljusa streck ses då i molnskiktet. Något absorberar ultraviolett ljus och ger denna effekt.

Det som förbryllar är vad detta som sker i molntopparna där egentligen visar?
NASA har nu fått möjlighet att strata ett nytt projekt där arbetet blir att lösa denna gåta.

Venus har liknande  struktur och storlek som jorden men roterar i motsatt riktning som exempelvis Jorden (motsols). Dess tjocka atmosfär, som huvudsakligen består av koldioxid med moln av svavelsyradroppar resulterar i en stark växthuseffekt vilket får Venus till den hetaste planeten i vårt solsystem med en yttemperatur som är tillräckligt het för att smälta bly.


Detta vet vi. Men det som nu ses i uvstrålning förstår vi ännu inte. Vi får hoppas att NASA får en förklaring till detta då allt vi kan lära oss om vår verklighet är lika spännande och ofta förvånande. 

Det enda vi kan vara säkra på är att vi vet väldigt lite om verkligheten. Men tror oss veta mycket.  Vad människan bör tänka på är att vara ödmjuk för verkligheten då den är mer olik det vi tror oss veta än vi kan föreställa oss. Detta är jag helt övertygad av.
Bilden visar hur lika i storlek Jorden o Venus är.

tisdag 29 augusti 2017

En supernova har setts utplåna en stjärna i sin väg. En tragedi kan ha inträffat därute.

SN 2017cbv är en supernova vilken vid sin explosion slukade en stjärna i dess närhet.
En tragedi vilken kan eller med all säkerhet även innefattade denna stjärnas system av eventuella planeter.

Vad man kan se här är utsattheten för supernovaeffekten inte bara för de planeter som drabbas genom novan (stjärnan vilken exploderar) utan även närliggande stjärnor.

Tragedier händer ofta på Jordens yta men även därute av katastrofalt format. Vi vet naturligtvis inte om det drabbar liv därute då vi inte vet om liv finns därute.

Men vi kan tänka oss omfattningen av katastrof om liv fanns vid denna supernovaexplosion om den stjärna vilken slukades hade planetsystem med livsformer. 
Ja självklart även de planeter vilka kanske fanns i närområdet av den stjärna vilken exploderade till en supernova.


Supernovan ovan upptäcktes 10 mars 2017 i galaxen NGC 5643  55 miljoner ljusår från oss.

måndag 28 augusti 2017

Mycket ska stämma på en planet för att den ska vara livsmöjlig än mer för en civilisations möjlighet som vi känner den.

Exoplaneter är planeter vilka finns runt andra stjärnor därute. De hittas i stort antal numera i jakten på liv därute.

Det är mycket som ska stämma för att det ska finnas liv av det slag vi känner till. Rätt avstånd till en sol är ett. Ett annat att det behövs skydd i form av bälten runt planeten likt vi har för  skydd mot strålning. Plus naturligtvis vatten och organisk materia för att liv ska kunna uppstå.

Tid måste ha gått för att detta ska kunna ha bildats och söker vi intelligent liv bör vi finna rätt tid där detta finns. En civilisation likt vi skapat är inte gammal på Jorden.

Men nu har det misstänkts att många av de exoplaneter vi funnit även är stationära planeter. Orörliga i rotation. Likt vår måne och planeten Merkurius här ex.

De vänder alltid samma sida mot sin stjärna. Det gör att temperaturen på planeten blir för hög på den sida som finns mot solen och för kall för den sida som finns från solen.


Det finns därför säkert få planeter därute vilka är högintressanta. Risken finns att det inte finns någon om allt ska tas med i beräkningen för liv och än mer möjligheten för civiliserat liv.

söndag 27 augusti 2017

Den 1 september kommer en asteroid så nära oss att vem som helst kan se den med en enkel kikare

Florence Nightingale var en av grundarna till den moderna sjuksköterskans yrkesroll . 

Men även den vilken gett namn åt den asteroid vi får besök av den 1 september i år. Asteroiden 3122 Florence (1981ET) först upptäckt 1981.

Avståndet till Jorden denna gång blir närmst sedan 1890 av en asteroid av detta stora format då den kom förra gången enligt uträkningar i nutid (om den sågs då är nämligen okänt). Nästa gång den kommer  på nära avstånd till Jorden blir först under 2500-talet.

Storleken av denna stenbumling är nära 5 km i diameter. En storlek  som skulle få katastrofala följder för oss om den störtade ner på oss.


För amatörastronomer är det ett bra tillfälle för att se en större asteroids färd däruppe. 

Avståndet till Jorden blir som närmst 18 gånger längre ut än månen men den kommer att lysa starkt och blir därför relativt enkel att söka efter.

lördag 26 augusti 2017

En asteroid stor som ett hus passerar nära oss i början av oktober

Asteroider kommer ofta överraskande i storlek av mindre objekt. Flera har överraskande dykt upp de senaste åren. Först när de passerat oss har vi upptäckt dem. Ibland först när de dykt ner på Jorden. Ibland upptäcker vi säkert ingenting av deras passerande.

Men denna gång vet vi att ett mindre objekt på väg hitåt och passerar på ett avstånd av en åttondels avstånd till månen.

Tillräckligt för att missa våra sateliter däruppe som väl är. Men ändå nära.

Passerandet denna gång är väntat då asteroiden är upptäckt och banan uträknad. Nära oss men på ett avstånd av säkerhet för att inte slå ner här på Jorden.


Det är en asteroid vilken är känd sedan tidigare och vilken senast besökte vårt närområde under 2012.

fredag 25 augusti 2017

Fyra intressanta formationer på Mars ska nu undersökas av rymdbilen Mars Rover

Marsbilen ska närmast undersöka fyra lager av en höjd i åtta våningar på berget Mount Sharp.

Projektet kallas Vera Rubin till minne av en känd astronom för sina arbeten av galaktisk rotation.

Åsen eller berget har setts innehålla ett lager av järnoxidminerat hematit vilket brukar bildas enbart under våta förhållanden.

Ovanför densamma ses det som lerlager och sulfatmineraler. Undersökningen är i sin början och dess utmaningar är stora för rymdbilen.


Men berget ska mer ses som en stenig ås än ett brant berg och bör därför kunna ge rymdbilen en möjlig väg upp till dessa lager av högintressant innehåll i jakten på fukt och eventuellt organiskt material eller fossil.

torsdag 24 augusti 2017

Sök jobbet som skyddsombud av planeter utanför Jorden

NASA söker just nu någon med uppgiften att vara skyddsansvarig för planeter därute.
Uppgiften är stor och ansvaret kommer troligen att bli större efterhand som vi besöker fler kroppar därute i framtiden.

Det handlar om att inte förorena andra himlakroppar med jordiskt material, organiskt som oorganiskt. Men även att samma slag av material från den besökande kroppen inte heller förorenar Jorden vid återinträdet hit efter en färd obemannad eller bemannad.

Låt oss hoppas att uppgiften kan utföras och kommer att utföras på ett bra sätt den dag problem kan uppstå. Idag är det mest förberedande på detta.

Det som kan ses som närmst och viktigt är upptäcktsfärderna till Mars i nutid.


Bilden är ett storleksförhållande mellan Mars o Jorden. Viktigt att veta detta anser jag. 


Många tror Mars är lika stor som Jorden. Den enda planet i vårt solsystem som är det är den ogästvänliga Venus.

onsdag 23 augusti 2017

Förklaring söks på varför Månen har haft magnetiska fält under en längre tid än man antagit tidigare.

Magnetiska fält behöver en kraftkälla och en sådan måste först skapas och sedan bli kvar tills den med tiden inte får fortsatt näring och härmed försvagas efterhand.

Nu har forskning av månens magnetfält visat att dennas fält varit igång ca 1 miljard år längre i tid än vad man tidigare ansett.

En förvånande upptäckt då det inte förklarar vad kraftkällan är för att det fortfarande kan existera.

Ny forskning om detta är i gång och för den intresserade av forskningen finns följande rapport från forskningcentrat att tillgå.

Det är fritt att spekulera från lekmän som mig. Jag kan därför fundera över om kraftkällan på något sätt har sitt ursprung från en källa som ett närliggande universum.


Detta under förutsättning att dessa finns och läckage kan förekomma mellan skilda universum. Kanske det ska ses som fullt normalt att så sker men att vi ännu inte förstår sammanhangen eller en värld där  multiuniversum existerar och påverkar varandra.

Kanske där en kopia av vårt universum i tid och rum även finns och en Jord och måne där månarna påverkar varandras magnetfält. Alternativt ett universum där skillnaderna mellan vår Jord och dess måne påverkar varandra och just därför uppehåller magnetfältet här och tömmer det eller upprätthåller det även där.