tag:blogger.com,1999:blog-5776811051346472532024-03-19T10:38:45.461+01:00Dagens filosofiska tankeRolfhttp://www.blogger.com/profile/08853922530214777496noreply@blogger.comBlogger5959125tag:blogger.com,1999:blog-577681105134647253.post-41145063936083159382024-03-19T10:37:00.004+01:002024-03-19T10:37:53.073+01:00Mystiken i universums expansionstakt kontrolleras åter och mystiken bli kvar.<p> </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiVwzzdNwY182uitZmuKHEqbLkhAimt70oIbD6jyQ8Kh5CspodugXau-zxv7ZT5xlVh8p1t7_q2SHffDjtQ8QvLPS6FdKNBSILd5ljvTJai2FJkzuTeVpYc4f9naVZ24IqXgeWpQwQXecRZvnjVms2AsDPgiPc0JtoqWqPXIKQVDZfJZIg6Y-OQcSEPbi4/s1024/tis%2019.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="904" data-original-width="1024" height="283" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiVwzzdNwY182uitZmuKHEqbLkhAimt70oIbD6jyQ8Kh5CspodugXau-zxv7ZT5xlVh8p1t7_q2SHffDjtQ8QvLPS6FdKNBSILd5ljvTJai2FJkzuTeVpYc4f9naVZ24IqXgeWpQwQXecRZvnjVms2AsDPgiPc0JtoqWqPXIKQVDZfJZIg6Y-OQcSEPbi4/s320/tis%2019.jpg" width="320" /></a></div><br /><p></p><p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Hubbleteleskopet har mätt den nuvarande expansionshastigheten
av universum under 30 år. Astronomer vill nu <a href="https://webbtelescope.org/contents/news-releases/2024/news-2024-108.html">eliminera alla kvardröjande tvivel</a> om
denna mätnings noggrannhet. Man har därför använt Webbteleskopet för att
bekräfta eller förfalska Hubbles mätningar.</span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Den nuvarande uppmätta expansionshastigheten
i universum är snabbare än vad astronomer förväntar sig att den ska vara
baserat på universums initiala förhållanden och vår nuvarande förståelse av
universums utveckling. Resultatet med Webbteleskopet bevisade dock att
Hubbleteleskopets mätningar var korrekta.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">"När mätfel har förnekats återstår den verkliga
och spännande möjligheten att vi har missförstått universum", beskriver
Adam Riess, fysiker vid Johns Hopkins University i Baltimore. Riess som fick delat
nobelpris i fysik 2011 för att ha varit med och upptäckt det faktum att
universums expansion accelererar".<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Men i hopp om att lätta på <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Hubbles_lag">Hubbles lag</a> spekulerade
vissa forskare i okända fel i mätningen kan växa och bli synliga när vi tittar
djupare in i universum. I synnerhet kan stjärnanhopning påverka mätningar av
ljusstyrkan hos mer avlägsna stjärnor på ett systematiskt sätt. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">"Vi har nu spänt över hela skalan av vad Hubble
observerat och vi kan utesluta mätfel som orsaken till att Hubbles lag inte stämmer helt ", beskriver Riess.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Astronomer använder olika metoder för att mäta
relativa avstånd i universum, beroende på vilket objekt som observeras.
Sammantaget är dessa tekniker kända som den kosmiska avståndsstegen – varje
stegpinne eller mätteknik förlitar sig på föregående steg för kalibrering.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">"Att kombinera Webb och Hubble gav oss det
bästa av två mätmöjligheter. Vi fann att Hubble-mätningarna förblir tillförlitliga
när vi klättrar längre längs de kosmiska avståndsstegen beskriver Riess.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Hubble och Webbs ytterligare bekräftelse av
Hubblespänningen fortsätter med med än mer känsliga observatorier för att
möjligen lösa mysteriet. NASA:s kommande Nancy Grace romerska rymdteleskop är
ett som kommer att göra omfattande himmelska kartläggningar för att studera
inflytandet av mörk energi, den mystiska energi som får universums expansion
att accelerera. ESA:s Euklides observatoriet, med bidrag från NASA, har en
liknande uppgift.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><i style="mso-bidi-font-style: normal;"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Framtida
mätningar får visa om människans teknik kan lösa gåtan eller inte.<o:p></o:p></span></i></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Bild </span><a href="https://picryl.com/"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">https://picryl.com/</span></a><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;"><o:p></o:p></span></p>Rolfhttp://www.blogger.com/profile/08853922530214777496noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-577681105134647253.post-33502016190443328442024-03-18T09:41:00.000+01:002024-03-18T09:41:01.283+01:00Nej, ingen utomjordisk teknologi används eller har upptäckts av USA<p> </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjK_uQgIFwNXues652FMPuEnKms6NqF3kiyo5BHUC4HOlrQ7CSbaahlyKGgcTD8EvSB9PvnKsVQ4CY2EA1FvoUtd0tRvXGin0mQMYs8VHhK0qJAt_hPzcCcNVPjmppQY0YJa_omKKmstxbnXCohP-NevY9sERKFC7VyzSCSGWAqzbNwKocxN8ZRHgwGD88/s231/m%C3%A5n%2018.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="219" data-original-width="231" height="219" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjK_uQgIFwNXues652FMPuEnKms6NqF3kiyo5BHUC4HOlrQ7CSbaahlyKGgcTD8EvSB9PvnKsVQ4CY2EA1FvoUtd0tRvXGin0mQMYs8VHhK0qJAt_hPzcCcNVPjmppQY0YJa_omKKmstxbnXCohP-NevY9sERKFC7VyzSCSGWAqzbNwKocxN8ZRHgwGD88/s1600/m%C3%A5n%2018.jpg" width="231" /></a></div><br /><br /><p></p><p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;"><a href="https://phys.org/news/2024-03-pentagon-evidence-secret-alien-tech.html">Frågan om USA</a> bekräftat observationer av
utomjordiska farkoster eller arbetat med utomjordisk teknologi har många ställt
sig genom åren.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">I en mer än 60-sidig Pentagon-rapport som släpptes i
dagarna är svaret nej och förfalskar populära konspirationsteorier om
att regeringen mörklagt kontakter med utomjordingar.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Rapporten som beställts av kongressen vilken krävde
en "skriftlig rapport som beskriver USA:s regerings historia i samband med
oidentifierade anomala fenomen (UAP)", mer kända som UFO:n.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Försvarsdepartementets All-domain Anomaly Resolution
Office (AARO) fann inga bevis" för att någon statlig utredning, akademisk
forskning eller officiell granskning "har bekräftat att någon observation
av en UAP (UFO) bevisat utomjordisk teknologi.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">I stället "kom alla utredningsinsatser på alla
klassificeringsnivåer fram till att de flesta observationer var vanliga föremål
eller fenomen i skyn och resultatet av felidentifiering", vilket beskrivs i rapporten.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">De fann "inga empiriska bevis för påståenden
om att USA:s regering och privata företag har använt utomjordisk
teknologi".<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><i style="mso-bidi-font-style: normal;"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Själv
är jag övertygad om att rapporten visar sanningen. Vissa fenomen kan inte
förklaras men det beror säkert på den mänskliga faktorn som bluffrapporter
eller fantasier av iakttagare. Många rapporter är jag övertygad om är klotblixtar som rör sig snabbt och oregelbundet i skyn. Elektriska urladdningar i atmosfären av samma slag som åskblixtar.<o:p></o:p></span></i></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Bild </span><span style="color: #0000ee; font-family: Times New Roman, serif;"><span style="font-size: 18.6667px;"><u>https://www.flickr.com/</u></span></span></p>Rolfhttp://www.blogger.com/profile/08853922530214777496noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-577681105134647253.post-22076658513077489542024-03-17T08:54:00.001+01:002024-03-17T08:54:50.973+01:00En trio av små rovers (CADRE-månfarkoster) kommer snart att rulla på månens yta<p> </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><br /><p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhVbropVjueBNFwWjNMrBj9ffiG3UxzMl1NX9TydDltr8T_GSFn6wYDMMK3XDawtYlJ5n02dfqKIZQwhd7nSoCdUYMxDtCJF4MO4rLaYzg0mS0fR4K7sYvNKgmICXBmQe_XnVr4PtGFXYcynK33nzdfh7gCYEXq2ekiF6rcBOMuc_NAe4zMGYA5i2Jdw7k/s1600/s%C3%B6n%2017.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="900" data-original-width="1600" height="180" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhVbropVjueBNFwWjNMrBj9ffiG3UxzMl1NX9TydDltr8T_GSFn6wYDMMK3XDawtYlJ5n02dfqKIZQwhd7nSoCdUYMxDtCJF4MO4rLaYzg0mS0fR4K7sYvNKgmICXBmQe_XnVr4PtGFXYcynK33nzdfh7gCYEXq2ekiF6rcBOMuc_NAe4zMGYA5i2Jdw7k/s320/s%C3%B6n%2017.jpg" width="320" /></a></div><br /><p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;"><a href="https://www.jpl.nasa.gov/news/nasas-network-of-small-moon-bound-rovers-is-ready-to-roll">En trio små rovers</a> ska i en snar framtid <span style="mso-spacerun: yes;"> </span>rulla på månena yta för att utforska månen i synkronisering
med varandra. Ingenjörer vid NASA:s Jet Propulsion Laboratory i södra
Kalifornien avslutade nyligen monteringen av robotbilarna och utsatte dem sedan
för en rad hårda tester för att säkerställa att de kommer att klara sin skakiga
färd i rymden och sina färder på månen. Som en del av en teknikdemonstration
kallad CADRE (Cooperative Autonomous Distributed Robotic Exploration) visas
att varje soldriven rover är ungefär lika stor som en handbagageväska som man får ha med sig på ett flygplan. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;"><span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Målet är att
visa att en grupp robotiserade rymdfarkoster kan arbeta synkront för att
utföra uppgifter och registrera data <i style="mso-bidi-font-style: normal;">som
ett enda team</i> utan uttryckliga kommandon från uppdragskontrollanter på
jorden. Om projektet lyckas kan framtida uppdrag inkludera team av robotar som
sprids ut för att göra samtidiga, distribuerade vetenskapliga mätningar.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Efter testerna kommer hårdvaran att skickas till
Intuitive Machines för installation på en Nova-C-landare (vilken tar med sig trion) som i en anar framtid kommer
att skjutas upp ovanpå en SpaceX Falcon 9-raket från NASA:s Kennedy Space
Center i Florida.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Bild NASA Ingenjörer förbereder de tre små månbundna
rovers för ett körtest i ett sterilt rum på byråns Jet Propulsion Laboratory i
södra Kalifornien i december 2023.<o:p></o:p></span></p>Rolfhttp://www.blogger.com/profile/08853922530214777496noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-577681105134647253.post-61055288037312595042024-03-16T10:14:00.003+01:002024-03-16T10:14:53.011+01:00En tidig men avslocknad galax har upptäckts<p> </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi1_Rw9ugTKLCcjF-7VOL4pyqHmtyCyiwQQOJF9CGhyphenhyphenyD68AjK0NbrSjJz7H1btsdmzaAC97PsOXVsCZQ44oqiDDzJLInpzS9AIZgvdGrLpKTLmmiDep9RVrH2K2Psw3B1sueYfFrg537kZcET4YWcXVEzgV2OaDE2NPHSRAFoNNhwoxZWUkkqrf2j40Iw/s885/l%C3%B6r%2016.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="432" data-original-width="885" height="156" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi1_Rw9ugTKLCcjF-7VOL4pyqHmtyCyiwQQOJF9CGhyphenhyphenyD68AjK0NbrSjJz7H1btsdmzaAC97PsOXVsCZQ44oqiDDzJLInpzS9AIZgvdGrLpKTLmmiDep9RVrH2K2Psw3B1sueYfFrg537kZcET4YWcXVEzgV2OaDE2NPHSRAFoNNhwoxZWUkkqrf2j40Iw/s320/l%C3%B6r%2016.jpg" width="320" /></a></div><br /><p></p><p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Med hjälp av James Webb Space Telescope har ett
internationellt team av astronomer under ledning från University of Cambridge
<a href="https://www.cam.ac.uk/research/news/astronomers-spot-oldest-dead-galaxy-yet-observed">upptäckt en "död" galax</a> vid tiden då universum bara var 700 miljoner år
gammalt, den äldsta galaxen av detta slag som någonsin observerats.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><i style="mso-bidi-font-style: normal;"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">En
död galax innebär en galax där det inte längre bildas nya stjärnor.<o:p></o:p></span></i></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Galaxen har uppkommit snabbt och slutat lika
snabbt med att bilda nya stjärnor. Det är dock oklart om galaxens
"lugna" tillstånd är tillfälligt eller permanent och vad som orsakade
att stjärnbildningen avslocknade.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Resultatet av upptäckten ska publiceras i
tidskriften Nature och ger viktig data till astronomer att förstå
hur och varför galaxer slutar bilda nya stjärnor och om de faktorer som
påverkar stjärnbildning har förändras under årmiljarderna.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">– De första hundra miljoner åren av universum var en
mycket aktiv fas, med massor av gasmoln som kollapsade och bildade nya
stjärnor, beskriver Tobias Looser från Kavliinstitutet för kosmologi som är <span style="mso-spacerun: yes;"> </span>artikelns huvudförfattare. "Galaxer
behöver en rik tillgång på gas för att bilda stjärnor, och det tidiga
universum var fullt av gas"<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">– Det är först senare i universums historia vi börjar se
att det i en del galaxer slutas bilda stjärnor, vilket kan bero på ett svart håls indragning av gas eller
något annat, säger Francesco D'Eugenio, medförfattare till studien även han från
Kavliinstitutet.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">– Vi söker efter fler galaxer som den här i det unga
universum för att hjälpa oss att sätta vissa begränsningar för hur
och varför galaxer slutar bilda nya stjärnor, beskriver Francesco D'Eugenio,
medförfattare till studien. Det kan vara så att galaxer i det tidiga universum slutar
producera stjärnor men vaknar till liv igen – vi behöver fler observationer för
att ta reda på det.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Forskningen stöddes delvis av European Research
Council, Royal Society och Science and Technology Facilities Council (STFC), en
del av UK Research and Innovation (UKRI).<o:p></o:p></span></p>
<h2><i style="mso-bidi-font-style: normal;"><span style="color: windowtext; font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; font-weight: normal; line-height: 115%; mso-bidi-font-weight: bold;">Troligen tog gasmolnet i galaxen
slut så inte fler stjärnor kunde bildas men efter några miljarder år då
supernovor kanske uppstod kunde stjärnbildning ske igen eller om
galaxen hamnade i ett gasmoln.<o:p></o:p></span></i></h2>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Bild </span><a href="https://www.cam.ac.uk/"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">https://www.cam.ac.uk/</span></a><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;"><o:p></o:p></span></p>Rolfhttp://www.blogger.com/profile/08853922530214777496noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-577681105134647253.post-51774696267725636402024-03-15T09:22:00.001+01:002024-03-15T09:23:14.240+01:00Månlandaren Odysseus (känd som Odie) landade på månens yta lastad med musik och konst den 22 februari 2024.<p> </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiPbqkb1lJEdchxAbe-yW0WygHaozDcf5kf9zq88D8NsDnccYbslbBYuEBTjSFpxA8q4aX8j1N7GvBO4rZ56Dm7ffJ6BgDyFq87oQgNYZFhCD3oyYpo5QyGCF6Cj_HyyXd4d3N8fwuz_4F1K3I_bCC_J0YvLcIJcmGi4_xXpzGDfu1Y9kPULohCfTjxwO0/s1996/fre%2015.webp" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1996" data-original-width="1497" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiPbqkb1lJEdchxAbe-yW0WygHaozDcf5kf9zq88D8NsDnccYbslbBYuEBTjSFpxA8q4aX8j1N7GvBO4rZ56Dm7ffJ6BgDyFq87oQgNYZFhCD3oyYpo5QyGCF6Cj_HyyXd4d3N8fwuz_4F1K3I_bCC_J0YvLcIJcmGi4_xXpzGDfu1Y9kPULohCfTjxwO0/s320/fre%2015.webp" width="240" /></a></div><br /><span style="font-family: "Times New Roman", "serif"; font-size: 14pt;">Månlandaren Odysseus (Odie) <a href="https://www.seti.org/press-release/odysseus-has-new-home-and-brings-earthling-project-along-ride">landade på månens yta den 22 februari</a> vilket blev första gången USA har landat med en farkost på månen på över 50 år och det är den första kommersiella månlandare som
framgångsrikt landat på månen.</span><p></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;"> Tillsammans
med en vetenskaplig nyttolast har farkosten med sig konst och ett
forskningsinstrument, SETI-institutets Artist in Residence (SETI AIR), Felipe
Pérez Santiagos Earthling Project, en samling globala musikaliska kompositioner
som representerar jordens kulturella mångfald plus bilder på konstverk.
Intuitive Machines är företaget som byggt Odie och det var en SpaceX Falcon 9-raket sköt upp
den.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;"> Uppdraget är
ett av flera som NASA kontrakterat som en del av sitt CLPS-program <a href="https://www.nasa.gov/commercial-lunar-payload-services/">(CommercialLunar Payload Services</a>). </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Utöver de tekniska och vetenskapliga linstrumeneten är det anmärkningsvärda att uppdraget inkluderar en konstnärlig komponent,
Earthling Project i sin nyttolast. Denna inkludering belyser vikten av att föra
vårt kulturella och konstnärliga arv ut i rymden vilket understryker att vår
expansion i kosmos inte bara är en vetenskaplig eller en politisk strävan utan
en holistisk representation av mänsklighetens kollektiva kunskap och
kreativitet.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">"Earthling Project, påbörjades 2019 som en idé
från Santiago i samarbete med Dr. Jill Tarter is Chair Emeritus for SETI
Research at the SETI Institute in Mountain View, California med ett globalt
team av talanger och ligger i linje med Arch Mission Foundations mål. Denna
ideella organisation fokuserar på att bevara mänsklig kunskap för framtida
generationer med Earthling Project som nu ingår i deras Lunar Library - ett
oförstörbart arkiv som nu finns på månen genom Odie. Earthling Project samlade
in röster från 10 000 personer som valde ut de musikaliska kompositioner som
skickades med Odie.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Vem
vet arkiv av skilda slag kanske är betydligt säkrare än på Jorden.<o:p></o:p></span></i></p>
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV; mso-bidi-language: AR-SA; mso-fareast-font-family: Calibri; mso-fareast-language: EN-US; mso-fareast-theme-font: minor-latin;"><a href="https://www.nasa.gov/image-article/odysseus-lands-on-the-moon/">Bild NASA</a> </span>Rolfhttp://www.blogger.com/profile/08853922530214777496noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-577681105134647253.post-79886023089704799772024-03-14T07:57:00.000+01:002024-03-14T07:57:02.019+01:00Planetbildningen kring dussintals stjärnor<p> </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjhFHr6LIbGkuTRjHZHrq6RWrxYZVS5-5mv5mchVh3uEOhyphenhyphenLul_eWOvqqJ5-npoxPi1RC9VKXJiqxUSsONm4EBTN3gdl4CzTxNKEF_pQgySG1H_U4ZnVjvKoQGqyMNHr1lifij9_60cfQZP87j8EQPm_LlMs50wJ7YljxlVXfVFfx1sBUYAyzr0aWRBvHo/s733/tor14.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="300" data-original-width="733" height="131" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjhFHr6LIbGkuTRjHZHrq6RWrxYZVS5-5mv5mchVh3uEOhyphenhyphenLul_eWOvqqJ5-npoxPi1RC9VKXJiqxUSsONm4EBTN3gdl4CzTxNKEF_pQgySG1H_U4ZnVjvKoQGqyMNHr1lifij9_60cfQZP87j8EQPm_LlMs50wJ7YljxlVXfVFfx1sBUYAyzr0aWRBvHo/s320/tor14.jpg" width="320" /></a></div><br /><p></p><p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Bilderna ovan visar den extraordinära mångfalden av
planetbildande skivor som även kan ses i utvecklade planetsystem. "Några
av skivorna visar enorma spiralarmar, förmodligen drivna genom planeternas
komplicerade rörelser", beskriver Christian Ginski, lektor vid University
of Galway, Irland, och huvudförfattare till en av tre artiklar som publicerats
i dagarna i Astronomy & Astrophysics. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">”Skivor visas som ringar och breda gap som formats
under planetbildningen, medan andra skivor verkar jämna och nästan avsomnande i
aktivitet", tillägger Antonio Garufi, astronom vid Arcetri Astrophysical
Observatory, Italienska nationella institutet för astrofysik (INAF) och
huvudförfattare till en av artiklarna.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;"><a href="https://www.eso.org/public/sweden/news/eso2405/">Forskarna studerade totalt 86 stjärno</a>r i tre
stjärnbildningsområden i Vintergatan i stjärnbilderna Taurus (Oxen) och
Chamaeleon I (Kameleonten), båda stjärnbilderna finns cirka 600 ljusår från
jorden och utöver det i Orionnebulosan (ett gasrikt moln) <span style="mso-spacerun: yes;"> </span>cirka 1 600 ljusår från oss där flera unga
stjärnor massivare än solen har bildats och planeter nu bildas. Observationerna
samlades in av ett stort internationellt forskarlag med deltagare från mer än tio
länder.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Astronomerna kunde dra flera viktiga slutsatser från
datamängden som samlades in. Exempelvis fann de i Orion att stjärnor i grupper
om två eller fler var mindre benägna att bilda stora planetbildande skivor.
Detta är ett intressant resultat då de flesta stjärnor är dubbelstjärnor. De
oregelbundna skivorna i denna region antyder att massiva planeter är inbäddade
i dessa protoplanetära skivor vilket kan vara orsaken till skivors skeva
former.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Även om protoplanetära skivor kan vara hundratals
gånger större än avståndet mellan jorden och solen gör deras stora avstånd på
hundratals ljusår från oss att de framstår som nålstick på natthimlen. För att
observera skivorna använde astronomerna det avancerade SPHERE-instrumentet (Spectro-Polarimetric
High-contrast Exoplanet REsearch) på ESO:s VLT (very large telescope) .
SPHERE:s toppmoderna adaptiva optiksystem korrigerar för jordatmosfärens
störande effekter vilket ger skarpa bilder av skivorna. Därmed kunde forskarna
avbilda skivor runt stjärnor med massor som inte ens var hälften av solens och
som därför är för svaga för de flesta andra instrument som finns i dag. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Ytterligare data erhölls med hjälp av instrumentet
X-shooter på VLT, som gjorde det möjligt att bestämma stjärnornas åldrar och
massor. Atacama Large Millimeter/submillimeter Array (ALMA), där ESO är en
partner som bidrog med data om mängden stoft som omger vissa av stjärnorna.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Bild https://www.eso.org/public/sweden/news/eso2405/ </span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif"; font-size: 14pt;"> Citat ”I en serie studier har en forskargrupp kastat nytt ljus över de
fascinerande och komplexa processer som sker när planeter bildas. De
fantastiska bilderna, tagna med Europeiska sydobservatoriets Very Large
Telescope (ESO:s VLT) i Chile, representerar en av de största undersökningarna
som någonsin genomförts av planetbildande skivor. Forskningsprojektet har
sammanställt observationer av mer än 80 unga stjärnor kring vilka planeter kan
bildas. De ger astronomerna en enorm mängd data och unika insikter om hur
planeter uppstår i olika delar av vår galax” slut citat.</span></p>Rolfhttp://www.blogger.com/profile/08853922530214777496noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-577681105134647253.post-69942509951146630742024-03-13T08:35:00.001+01:002024-03-13T08:35:55.179+01:00Hur svarta hål växer och nya stjärnor bildas<p> </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh6diI7tE9AyYM8DV_4awS3M0W0O-Y7aYGdh2IzUF8ZtR78viF-r6ZQaHSjK6dA4z0-r3zw-tzvqdsKxvrLms2HUttxOqbBFobjCuxWOuxiC3uOYSN202lysSx03U4pGgd1EMlbSloUegq31duFWt559s7cW9LYd4PMwIOwyEQ0HctS0cHkkke_PGdSD_M/s970/ons%2013.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="626" data-original-width="970" height="207" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh6diI7tE9AyYM8DV_4awS3M0W0O-Y7aYGdh2IzUF8ZtR78viF-r6ZQaHSjK6dA4z0-r3zw-tzvqdsKxvrLms2HUttxOqbBFobjCuxWOuxiC3uOYSN202lysSx03U4pGgd1EMlbSloUegq31duFWt559s7cW9LYd4PMwIOwyEQ0HctS0cHkkke_PGdSD_M/s320/ons%2013.jpg" width="320" /></a></div><br /><p></p><p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">När supermassiva svarta hål är aktiva har de en
avgörande roll för hur galaxer utvecklas. Fram tills nu har man ansett att
tillväxten utlöses av den våldsamma kollisionen mellan två galaxer som smälter samman. Men ny forskning ledd från University of Bath tyder på att
galaxsammanslagningar inte räcker för att driva ett svart hål – en reservoar av
kall gas i mitten av galaxen behövs också.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;"><a href="https://www.bath.ac.uk/announcements/what-makes-black-holes-grow-and-new-stars-form-machine-learning-helps-solve-the-mystery/">Den nya studien</a>, som publicerats i tidskriften
Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, tros vara den första som beskriver användning av AI för att klassificera galaxkollisioner med det specifika
syftet att utforska förhållandet mellan galaxkollision, supermassiv ansamling
av svarta hål och stjärnbildning. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Hittills har koncentrationer av svarta hål
klassificerats (ofta felaktigt) enbart genom mänsklig observation. Under större
delen av sin tid är svarta hål icke aktiva fast materia kretsar runt dem.
Materia som har liten inverkan på galaxen som helhet. Men under korta faser i tid
(korta endast på en astronomisk skala troligen varar de miljoner till
hundratals miljoner år) sker stark gravitation som drar stora mängder gas till det
svarta hålet (en händelse som kallas ackretion), vilket resulterar i en
ljusstark skiva som i ljusstyrka kan överglänsa galaxen.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Det är dessa korta aktivitetsfaser som är viktigast i
galaxers utveckling, eftersom de enorma mängder energi som frigörs från
<a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Ackretionsskiva">ackretionsskivan</a> kan påverka att många stjärnor bildas i galaxen. Av goda skäl
är därför en av de största utmaningarna inom astrofysiken att fastställa vad
som får en galax att röra sig mellan sina två tillstånd – vilande och
stjärnbildande.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Bild </span><a href="https://freerangestock.com/"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">https://freerangestock.com/</span></a><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;"><o:p></o:p></span></p>Rolfhttp://www.blogger.com/profile/08853922530214777496noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-577681105134647253.post-89663829682033096522024-03-12T11:19:00.000+01:002024-03-12T11:19:05.475+01:00Är galaxen GN-z11 den yngsta galax som upptäckts och den första med helium- vätestjärnor?<p> </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh5mW6INll9QoCw47Z9OWlBVM4ob4gh4xBKaNxe92w0gxygTxd7Bb3X-Z6DjdvLYi48NlRu2VEyEdyD5D6lkmNyhac8XR_dm73jNa_PSBByCh_M7ibVIqLRUjlI0Uo0CePqjHcXWqUY8kXfrAmgXX7ggmpwx9DOsTTFj254FtmzfvVZHn8nz7tGOpXJqTo/s1280/tis%2012.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="720" data-original-width="1280" height="180" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh5mW6INll9QoCw47Z9OWlBVM4ob4gh4xBKaNxe92w0gxygTxd7Bb3X-Z6DjdvLYi48NlRu2VEyEdyD5D6lkmNyhac8XR_dm73jNa_PSBByCh_M7ibVIqLRUjlI0Uo0CePqjHcXWqUY8kXfrAmgXX7ggmpwx9DOsTTFj254FtmzfvVZHn8nz7tGOpXJqTo/s320/tis%2012.png" width="320" /></a></div><br /><p></p><p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Med hjälp av NASA:s James Webb Space Telescope har
två forskarlag studerat den ljusstarka galaxen GN-z11, som existerade redan när
vårt 13,8 miljarder år gamla universum enbart </span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif"; font-size: 18.6667px;"> </span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif"; font-size: 18.6667px;">var</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif"; font-size: 14pt;"> cirka 430 miljoner år
gammalt. De fann de tydliga bevis på att galaxen har ett centralt,
supermassivt svart hål som snabbt drar till sig materia. Upptäckten gör detta
till det mest avlägsna aktiva supermassiva svarta hål som upptäckts hittills.</span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">– Vi fann extremt tät gas något som är vanlig i
närheten av supermassiva svarta hål som samlar in gas, beskriver Roberto
Maiolino vid Cavendish Laboratory och Kavli Institute of Cosmology vid
University of Cambridge i Storbritannien. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Med hjälp av Webb <a href="https://webbtelescope.org/contents/news-releases/2024/news-2024-106.html">fann teame</a>t även indikationer på
joniserade kemiska grundämnen som vanligtvis observeras nära växande
supermassiva svarta hål. Dessutom upptäckte de en mycket kraftfull vind som
drivs ut ur galaxen. Sådana höghastighetsvindar drivs vanligtvis av processer
som är förknippade med kraftigt växande supermassiva svarta hål.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">"Webbs NIRCam (Near-Infrared Camera) avslöjade en central, kompakt källa vars färger överensstämmer med färgerna av
en ackretionsskiva som omger ett svart hål", beskriver forskaren Hannah
Übler, också vid Cavendish Laboratory och Kavliinstitutet. <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Sammantaget visar detta att GN-z11 är värd för ett supermassivt svart
hål med en solmassa på 2 miljoner solmassor i en mycket aktiv fas av
konsumerande materia vilket är anledningen till att galaxen är så ljusstark.</i>
<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Ett andra team, även detta under ledning av Maiolino
använde Webbs NIRSpec (Near-Infrared Spectrograph) och fann en gasformig klump
av helium i halon som omger GN-z11.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">"Det faktum att vi inte ser något annat än
helium tyder på att den här klumpen måste vara ganska orörd", beskriver
Maiolino. "Detta är något som förväntats i teori och simuleringar i
närheten av särskilt massiva galaxer från denna första tid - att det skulle finnas
fickor av orörd gashalon vilka kan kollapsa och bilda Population
III-stjärnhopar."<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><i style="mso-bidi-font-style: normal;"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Den
första generationen stjärnor som bildats nästan helt av väte och helium – är
ett av de viktigaste målen för modern astrofysik (att bevisa existensen av).
Dessa stjärnor förväntas vara mycket massiva, mycket ljusstarka och mycket
heta. Deras förväntade signatur i spektra är närvaron av joniserat helium och
frånvaron av kemiska grundämnen tyngre än helium.<o:p></o:p></span></i></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Bildandet av de första stjärnorna och galaxerna
markerar ett fundamentalt skifte i den kosmiska historien, under vilken
universum utvecklades från ett mörkt tillstånd till den mycket strukturerade
och komplexa miljö vi ser idag genom återjonisering och därefter bildandet av andra generationen stjärnor av det slag som vår sol med skiftande grundämnen.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">I framtida Webb-observationer kommer Maiolino, Übler
med team att utforska GN-z11 mer på djupet och hoppas då kunna stärka bevis på
Population III-stjärnorna i dess halo.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Forskningen på den orörda gasklumpen i GN-z11:s halo
kommer( eller är nu) att publiceras i <span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Astronomy & Astrophysic.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Bild <a href="https://webbtelescope.org/">https://webbtelescope.org/</a><a href="https://webbtelescope.org/contents/news-releases/2024/news-2024-106.html"> </a> GOODS-North Field<o:p></o:p></span></p>Rolfhttp://www.blogger.com/profile/08853922530214777496noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-577681105134647253.post-75879309673622714872024-03-11T09:15:00.000+01:002024-03-11T09:15:24.408+01:00Nästa gång ett objekt som Oumuamua dyker upp är vi bättre förberedda<p> </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgd0XanJEk57hBUNuxgO4TpG43i9O9dKVtz384KK4Q0kfwV6QyhJNHVSQMx-2JqW46xInAFLQ9HNcpLbPbGbmaSiND9crJsrZqmO0cBEDR84gXM6JENXfRb4nYa-vPEQrlLRQVpzROmOICB2yoy2yJSIyAGOv14CfYl9FZ6raBUKcCLiZO7zOCYwM_auDc/s330/m%C3%A5n%2011.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="216" data-original-width="330" height="209" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgd0XanJEk57hBUNuxgO4TpG43i9O9dKVtz384KK4Q0kfwV6QyhJNHVSQMx-2JqW46xInAFLQ9HNcpLbPbGbmaSiND9crJsrZqmO0cBEDR84gXM6JENXfRb4nYa-vPEQrlLRQVpzROmOICB2yoy2yJSIyAGOv14CfYl9FZ6raBUKcCLiZO7zOCYwM_auDc/s320/m%C3%A5n%2011.jpg" width="320" /></a></div><br /><p></p><p class="MsoNormal"><i style="mso-bidi-font-style: normal;"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Oumuamua
var det första interstellära objektet som vi upptäckte i vår närhet som
observerats av astronomer. Man hann dock inte undersöka objektet då det kom som en
överraskning och snabbt tog en väg in och ut ur solsystemet diskussionerna blev sedan om det var en främmande farkost eller en asteroid. Ännu är det inte bevisat vad det var.<o:p></o:p></span></i></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Med tanke på 'Oumuamuas ovanliga natur och den information som ISO-filer kan avslöja om avlägsna
stjärnsystem, är astronomer angelägna om att få en närmare titt på framtida
besökare från den interstellära rymden.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">F<a href="https://www.universetoday.com/tag/interstellar-object-exoplorer/">lera förslag lagts fram</a> för interceptor-rymdfarkoster
som skulle kunna genskjuta framtida objekt och studera dem. I en ny artikel av
ett team från Southwest Research Institute (SwRI) studerade Alan Stern och hans
kollegor möjliga koncept och rekommenderade ett specialbyggt ISO-förbiflygningsuppdrag
som kallas <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Interstellar Object Explorer
(IOE</i>). <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">De visar också hur dessa uppdrag skulle kunna
utföras med en blygsam budget med nuvarande rymdfartsteknik. Baserat på dessa
vetenskapliga mål listade Stern och hans kollegor vilka instrument IOE skulle
behöva. Dessa inkluderar:<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><i style="mso-bidi-font-style: normal;"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">En
pankromatisk kamera som tar bilder av synlig våglängd och
bågsekundsvinkelupplösning och högt dynamiskt omfång<o:p></o:p></span></i></p>
<p class="MsoNormal"><i style="mso-bidi-font-style: normal;"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">En
kamera för synlig våglängd med tre filter (min) och en infraröd
bildspektrometer som spänner över våglängdsområdet 1–2,5 um (eventuellt upp
till 4 um) med en upplösningsförmåga på minst 100<o:p></o:p></span></i></p>
<p class="MsoNormal"><i style="mso-bidi-font-style: normal;"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">En
ultraviolett (UV) spektrometer som spänner över våglängdsområdet 700–1970
ångström (Å) med en spektralupplösning på minst 20 Å<o:p></o:p></span></i></p>
<p class="MsoNormal"><i style="mso-bidi-font-style: normal;"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">En
pankromatisk kamera för synliga ljusvåglängd och UV- och infraröda
bildspektrometrar<o:p></o:p></span></i></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Studien genomfördes av Alan Stern, huvudforskare för
NASA:s New Horizons-uppdrag, och hans kollegor vid Southwest Research Institute
(SwRI) i Boulder, Colorado. Detta inkluderade Principal Scientist Silvia Protopapa,
chefen Matthew Freeman, forskaren/regissören Joel Parker och systemingenjören
Mark Tapley. De fick sällskap av Cornell Research Associate Darryl Z. Seligman
och Caden Andersson, forskare vid Colorado-baserade företaget Custom Microwave
Inc. (CMI). Deras artikel publicerades den 5 februari 2024 i tidskriften
Planetary and Space Science.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Bild vikipedia (ESO/M. Kornmesser &
nagualdesign) Konstnärs återgivning av 1I/ʻOumuamua. <span style="mso-spacerun: yes;"> </span><i style="mso-bidi-font-style: normal;"><o:p></o:p></i></span></p>Rolfhttp://www.blogger.com/profile/08853922530214777496noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-577681105134647253.post-37092673232773643472024-03-10T09:07:00.001+01:002024-03-10T09:07:44.241+01:00Vatten upptäckt i protoplanetär skiva runt stjärnan HL Tauri<p> </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjTg-F2Wccvt0vRlkD0xaeBR62UShldkHICl_OuSwBIv9hE62ALDZIGfR6uO_h4vB974UIF7qFUKp_H1hdf3IAQKngJiPfJLqmw4X4UAgIHA4IoND_Fr35cpdmJtYKzC8w5ol4bryTDetJaIxOsMrYX4auzwKNhKAsj6J10Do_kj1Txko73myvhv4Rj75s/s375/s%C3%B6n%2010.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="375" data-original-width="375" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjTg-F2Wccvt0vRlkD0xaeBR62UShldkHICl_OuSwBIv9hE62ALDZIGfR6uO_h4vB974UIF7qFUKp_H1hdf3IAQKngJiPfJLqmw4X4UAgIHA4IoND_Fr35cpdmJtYKzC8w5ol4bryTDetJaIxOsMrYX4auzwKNhKAsj6J10Do_kj1Txko73myvhv4Rj75s/s320/s%C3%B6n%2010.jpg" width="320" /></a></div><br /><p></p><p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;"><a href="https://www.manchester.ac.uk/discover/news/astronomers-reveal-a-new-link-between-water-and-planet-formation/">Forskare har hittat vattenånga</a> i den protoplanetära skivan
runt en ung stjärna där planeter kanske <span style="mso-spacerun: yes;"> </span>bildas. Upptäckten har möjliggjorts med
teleskopet ALMA (Atacama Large Millimeter/submillimeter Array) – en samling
teleskop i den chilenska Atacamaöknen. Vid University of Manchesters Jodrell
Bank Centre for Astrophysics finns det brittiska ALMA Regional Centre Node (UK
ARC) som stöder brittiska astronomer som använder ALMA.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Dr Anita Richards, Senior Visiting Fellow vid
University of Manchester och tidigare medlem i UK ARC hade en nyckelroll i den
grupp som verifierade driften av mottagarsystemet <i style="mso-bidi-font-style: normal;">"Band 5"</i> vilket var avgörande för att ALMA skulle kunna göra
den detaljerade bilden av vattnet. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Resultatet av observationen publicerades i dagarna i
tidskriften Nature Astronomy och här avslöjas en mängd av minst tre gånger så
mycket vatten som i alla jordens hav tillsammans i det inre av skivan runt den
solliknande stjärnan HL Tauri som finns ca 450 ljusår från jorden i
stjärnbilden Oxen.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Stefano Facchini, astronom vid universitetet i
Milano, Italien var den som ledde studien, beskriver: "Jag hade aldrig
föreställt mig att vi skulle kunna upptäcka oceaner av vattenånga i samma
område där en planet sannolikt håller på att bildas."<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Medförfattaren Leonardo Testi, astronom vid
universitetet i Bologna, Italien, tillägger: "Det är verkligen
anmärkningsvärt att vi inte bara kan upptäcka utan även fånga detaljerade
bilder av vattenånga på ett avstånd av 450 ljusår från oss."<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">En betydande mängd vatten hittades i det område där
det finns ett tomrum i HL Tauris protoplanetära skiva. En plats där en planet
potentiellt kan bildas. Vattenångan här kan påverka den kemiska
sammansättningen av planeter som bildas i områden som detta.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">HL Tauri är en ung <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/HL_Tauri">T Tauri-stjärna</a> (en klass av variabla
stjärnor som fått sitt namn efter prototypen -T Tauri. De finns nära
molekylmoln och kan identifieras av deras optiska varierande styrka och starka
kromosfäriska linjer).<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Bild vikipedia En bild från superteleskopet ALMA i
Chile från 2014, på planetbildningen vid stjärnan HL Tauri.<o:p></o:p></span></p>Rolfhttp://www.blogger.com/profile/08853922530214777496noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-577681105134647253.post-31148283604498905992024-03-09T07:47:00.001+01:002024-03-09T07:47:24.524+01:00Dvärggalaxer har återjoniserat universum i dess tidigaste tid.<p> </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhFA2EK79kobzgjDkavF66DUBBzIz5KnN29TT1gwKqE2_s4YMJPvC_RapnXuEULaC0smkA4r4N0xMTzcmAp5aMKoajC6TpWh8oR4aIsOHKqorzPL1daJ76jQi1u3LMTlTHoy5iS6FfJSwIjsD-D5trFt0AJGpOvmZ5FUq88y4cmC5NUzaPRqE2UGoAl_vo/s581/l%C3%B6r%209.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="581" data-original-width="465" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhFA2EK79kobzgjDkavF66DUBBzIz5KnN29TT1gwKqE2_s4YMJPvC_RapnXuEULaC0smkA4r4N0xMTzcmAp5aMKoajC6TpWh8oR4aIsOHKqorzPL1daJ76jQi1u3LMTlTHoy5iS6FfJSwIjsD-D5trFt0AJGpOvmZ5FUq88y4cmC5NUzaPRqE2UGoAl_vo/s320/l%C3%B6r%209.jpg" width="256" /></a></div><br /><p></p><p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Mycket återstår att förstå om universums tidiga
historia den tid som kallas <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Reionization">återjoniseringens</a> era. Det var en period av mörker
utan några stjärnor eller galaxer, fylld med en tät dimma av vätgas fram tills
de första stjärnorna joniserade gasen omkring dem och ljuset började färdas
genom gasen. Astronomer har tillbringat årtionden med att försöka identifiera
de källor som sände ut strålning som var tillräckligt kraftfull för att gradvis
rensa bort denna vätedimma som täckte det unga universum.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;"><a href="https://www.esa.int/Science_Exploration/Space_Science/Webb/Webb_finds_dwarf_galaxies_reionised_the_Universe">Ett forskningsprogram</a> med namnet Ultradeep NIRSpec
och NIRCam ObserVations before the Epoch of Reionization (UNCOVER) arbetade med
både avbildning och spektroskopiska observationer av <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Abell_2744">linsklustret från Abell2744.</a></span> <span style="font-size: medium;">Abell 2744 är en samling av galaxer.</span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;"><span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Ett
internationellt team av astronomer använde gravitationslinsning på detta mål,
även känt som Pandoras hop för att undersöka källorna till universums
återjonisering. Gravitationslinsen förstorar och förvränger utseendet på
avlägsna galaxer, så att de ser väldigt annorlunda ut och ses närmre än de i
förgrunden.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Galaxhopens "lins" är så massiv att den
förvränger själva rymden så mycket att ljus från avlägsna galaxer som passerar
genom den förvrängda rymden också får ett förvrängt utseende.
Förstoringseffekten gjorde det möjligt för teamet att studera mycket avlägsna
ljuskällor bortom Abell 2744, vilket avslöjade åtta extremt ljussvaga galaxer
som varit omöjliga att upptäcka, även för Webbteleskopet.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Forskarlaget fann att dessa ljussvaga galaxer är
enorma producenter av ultraviolett ljus, på nivåer som är fyra gånger högre än
vad man tidigare antagit möjligt. Det betyder att de flesta fotoner som
återjoniserade universum sannolikt kom från dvärggalaxer.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">– Upptäckten avslöjar den avgörande roll som
ultraljussvaga galaxer spelade i det tidiga universums utveckling, beskriver
Iryna Chemerynska vid Institut d'Astrophysique de Paris i Frankrike. – De
producerade joniserande fotoner som omvandlade neutralt väte till joniserad
plasma till kosmisk återjonisering. Det belyser vikten av att förstå galaxer
med låg massas betydelse i universums historia.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">"Dessa kosmiska kraftpaket avger tillsammans
mer än tillräckligt med energi för att återjonisera", tillade teamledaren
Hakim Atek, också från Institut d'Astrophysique de Paris och huvudförfattare
till artikeln som beskriver detta resultat. Trots sin ringa storlek är dessa
galaxer med låg massa produktiva producenter av energirik strålning och deras
förekomst under denna period är så betydande att deras kollektiva inflytande kunde
förändra hela universums tillstånd.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">För att komma fram till denna slutsats kombinerade
teamet först extremt känsliga Webb-avbildningsdata med bilder av Abell 2744
från NASA/ESA:s rymdteleskop Hubble för att välja ut extremt ljussvaga
galaxkandidater under återjoniseringens epok.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Detta följdes av spektroskopi med Webbs
Near-InfraRed Spectrograph (NIRSpec). Instrumentets Multi-Shutter Assembly
användes för att fånga flera spektra av dessa ljussvaga galaxer. Det här är
första gången som forskare på ett tillförlitligt sätt har upptäckt hur vanliga
ljussvaga galaxer är. Resultaten bekräftar att de var den vanligaste typen av
galaxer under återjoniseringsepoken. Detta är också första gången som dessa
galaxers joniserande kraft har mätts vilket gjorde det möjligt för astronomerna
att fastställa att de producerade tillräckligt med energirik strålning för att
jonisera det unga universum.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Bild vikipedia Schematisk tidslinje över universum,
som visar återjoniseringens plats i den kosmiska historien.<o:p></o:p></span></p>Rolfhttp://www.blogger.com/profile/08853922530214777496noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-577681105134647253.post-16021108741191401002024-03-08T10:32:00.002+01:002024-03-08T10:32:34.833+01:00Fler observationer av UFO i västra USA än i östra USA. <p> </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEir5dFfi0QvJIcuIQJf_QudKJzcZGPP2L_zzouZOGIcalFYh3KE4Jhi2myZOQHTqfvEr8Wk807qDk_NCZ1WZ2Sd1HzVa_eyhrxzQ1HI4VPjkeVAx0UpHJjZgTIIKap9vx6wrPSLWBo7hgmd_swC8LBby4sTHNCj8WT-_lSFe99WoIP8ZR0R8ntfMDOw1iQ/s828/fre%208.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="473" data-original-width="828" height="183" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEir5dFfi0QvJIcuIQJf_QudKJzcZGPP2L_zzouZOGIcalFYh3KE4Jhi2myZOQHTqfvEr8Wk807qDk_NCZ1WZ2Sd1HzVa_eyhrxzQ1HI4VPjkeVAx0UpHJjZgTIIKap9vx6wrPSLWBo7hgmd_swC8LBby4sTHNCj8WT-_lSFe99WoIP8ZR0R8ntfMDOw1iQ/s320/fre%208.jpg" width="320" /></a></div><br /><p></p><p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;"><a href="https://attheu.utah.edu/facultystaff/the-west-is-best-to-spot-ufos/">I en ny studie</a> under ledning av geografer vid
University of Utah har man undersökt om lokala miljöfaktorer ökar
eller minskar i antalet observationsrapporter i USA. De använde data från
National UFO Research Center och inkluderade cirka 98 000 observationsrapporter
från en 20-årsperiod (<i style="mso-bidi-font-style: normal;">från 2001 till 2020</i>).<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;"><span style="mso-spacerun: yes;"> </span>I varje stat i
USA analyserade forskarna två förhållanden: Sky view potential, som hänvisar
till områdets ljusföroreningar, molntäcke och trädkronor och potentialen för att
naturliga objekt är närvarande på himlen vilket innebär närheten till
flygplatser och militära installationer. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Majoriteten av UFO- observationerna kom från de
västra delarna av USA troligen på grund av regionens fysiska geografi många vidöppna
ytor och mörk himmel (inte så många ljusföroreningar). UAP-rapporterade
hotspots hade i många fall trovärdiga relationer med flygtrafik och militär
aktivitet vilket tyder på att människor upptäcker verkliga föremål men inte
känner igen vad de är.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">"Tanken är att om du har en chans att se något,
så är det mer sannolikt att du kommer att se oförklarliga fenomen på
himlen", beskriver Richard Medina, docent i geografi vid University of
Utah och huvudförfattare till studien och tillägger. "Det finns mer teknik
på himlen än någonsin tidigare, så frågan är: Vad är det </span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif"; font-size: 18.6667px;">egentligen</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif"; font-size: 18.6667px;"> </span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif"; font-size: 14pt;">folk ser?
Det är en svår fråga att svara på men en viktig fråga eftersom all
osäkerhet kan vara ett potentiellt hot mot den nationella säkerheten”. <i>Ex spionfarkoster från andra länder som de upptäckta kinesiska ballongerna för inte så länge sedan.</i></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Att förstå det miljömässiga sammanhanget i observationer kommer att göra det lättare att hitta förklaringar till förekomsten
och hjälpa till att identifiera verkligt avvikande objekt de som kan vara ett
legitimt hot.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Geograferna såg på antalet observationer per 10 000
personer per stat och identifierade signifikanta kluster av ett lågt antal
rapporter (kalla fläckar) och ett högt antal rapporter (hot spots). Det
rapporterades betydligt fler observationer i västra och i nordöstra USA, längs några
isolerade områden. De kalla fläckarna fanns på de centrala slätterna och
i sydöstra USA. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Alla resultat stödde den allmänna hypotesen att
människor kommer att se saker där det finns en möjlighet. "Väst har en
historisk relation till UAP – Area 51 i Nevada, Roswell i New Mexico och i Utah
har vi Skinwalker Ranch i Uinta Basin och militär aktivitet i U.S. Army Dugway
Proving Ground", beskriver Medina. "Dessutom finns det ett robust
friluftsliv där folk är ute och tittar upp mot himlen."<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Artikeln publicerades den 14 december 2023 i
tidskriften Scientific Reports.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Bild </span><a href="https://www.deviantart.com/"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">https://www.deviantart.com/</span></a><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;"><o:p></o:p></span></p>Rolfhttp://www.blogger.com/profile/08853922530214777496noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-577681105134647253.post-40251016365265085312024-03-07T10:00:00.003+01:002024-03-07T10:00:39.888+01:00En bättre förståelse av jordens jonosfär<p> </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgpq3RBKmb6PAoA05RbRmq8CEPAkc1EzxnZaba2YGBgL_cW1ReeTOaBhQMvpzttLqO6dIiRstTEq7arCOC1Ap1jaHL02HTqvVDaoSOoVnwMfbAtUU2impCuRx41NScOUXytx4oZ5PnEy8TZUsMmh7dxel_Ql0m9XXnKScksicNeX0cCjB4vBkYKRy5Lkcw/s375/tor%207.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="249" data-original-width="375" height="212" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgpq3RBKmb6PAoA05RbRmq8CEPAkc1EzxnZaba2YGBgL_cW1ReeTOaBhQMvpzttLqO6dIiRstTEq7arCOC1Ap1jaHL02HTqvVDaoSOoVnwMfbAtUU2impCuRx41NScOUXytx4oZ5PnEy8TZUsMmh7dxel_Ql0m9XXnKScksicNeX0cCjB4vBkYKRy5Lkcw/s320/tor%207.jpg" width="320" /></a></div><br /><p></p><p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">citerat ur vikipedia "<i style="mso-bidi-font-style: normal;">J<a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Jonosf%C3%A4r">onosfär</a> är den del av en himlakropps övre atmosfär som joniseras av
strålning från rymden och därför utgörs av plasma. Jonosfärer kännetecknas av
hög elektrontäthet och därmed hög elektrisk ledningsförmåga. På grund av detta
påverkar jonosfären utbredningen av radiovågor och möjliggör långväga
radiotrafik på kortvåg mellan områden runt om jordklotet.<o:p></o:p></i></span></p>
<p class="MsoNormal"><i style="mso-bidi-font-style: normal;"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Jordens
jonosfär sträcker sig från en höjd på omkring 80 km över jordytan. Uppåt
övergår den sedan gradvis i magnetosfären utan tydlig gräns. Oftast sägs den
sluta någonstans mellan 500 km och 2000 km över markytan. Många satellitbanor
går inom jonosfären, exempelvis Internationella rymdstationen som ligger på 300
till 400 km höjd</span></i><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">." slut citat.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Nya mätmetoder förväntas utvecklas och möjliggöra
förbättrade mätningar av jordens jonosfär. Något som gör det enklare att
studera rymdväder och minska dess effekter på jorden i tid för att kanske kunna
mildra radiostörningar. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">– Vi upptäckte <i style="mso-bidi-font-style: normal;">att
magnetfältet förde in brus i radiosignaler</i>. Den omedelbara effekten av
detta är att försöka möjliggöra förbättrade mätningar av jordens jonosfär.
Dessutom drivs alla de ogynnsamma förhållanden som diskuteras om riskerna med
rymdväder i slutändan av att jordens jonosfär reagerar på solens plasma, beskriver
Elizabeth Jensen, Planetary Science Institute Associate Researcher Scientist
och huvudförfattare till "The Hunt for Perpendicular Magnetic Field
Measurements in Plasma" som publicerats i The Astrophysical Journal.
"Genom att minska felet i GPS-signaler från horisonten och utöka
täckningen till polerna förbättras omedelbart problem med
kommunikationsförluster."<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Rymdväderprognoser, fysiken bakom att destabilisera
jonosfären av solens plasma, domineras av temperatur, hastighet, densitet och
magnetfältet hos plasmat som kommer från solen. Den största felkällan i dagens rymdvädermodeller
härrör från bristen på magnetfältsmätningar i mellanrummet mellan solen och
jorden. Genom att förbättra vår förmåga att förutsäga rymdväder, genom
förbättrade magnetfältsmätningar, kan vi minska kostnaderna för dessa ogynnsamma
förhållandens effekter på radiotrafiken på jorden och i rymden.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">– Här på jorden är vi i första hand intresserade av
rymdväder. Rymdväder består av hur jordens plasmaregioner reagerar på det
plasma som solen släpper ut. Ogynnsamma förhållanden från denna interaktion
inkluderar satellitskador, bestrålning av personal inte bara på rymdstationen
utan även på flyg nära polerna, dålig kommunikation på grund av förlust av
signalkommunikation som påverkar flygplan och annan GPS-beroende utrustning,
till exempel självkörande fordon, och skador på utrustning som kraftledningar
eller undervattenskablar", beskriver Jensen.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;"><a href="https://www.psi.edu/blog/study-offers-improved-look-at-earths-ionosphere/">Arbetet ovan</a> stöddes av Planetary Science Institute
och University of Utahs anläggningar. Medarbetarna Jamesina Simpson och Yaser
Rahmani har lagt ner sin personliga tid på detta arbete. Jensen var
självfinansierad genom sitt företag, ACS Engineering & Safety.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Bild vikipedia Polarsken (norrsken) är ljus som
utsänds från jonosfären där den träffas av energirika partiklar, mest
elektroner, från magnetosfären.<o:p></o:p></span></p>Rolfhttp://www.blogger.com/profile/08853922530214777496noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-577681105134647253.post-1836947404072682152024-03-06T10:28:00.001+01:002024-03-06T10:28:31.331+01:00Ett stort rött svart hål i universums första tid<p> </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEigm4FEVbWW5pyDm29_-zto-bAxCIpReugaXa_no5q8Y2l7d_Z2UEYMndgqm9FhJ6p93bpUiCLOI9QMmXdu48PVShqqsNaGdjX63jpMmdwR6bYEHZaEkIhe905RVkqcVkufF9NcxGoCw_zxN20JPRQkv-gRm0nrv3W3Cs6GYsyiTGvGVewc9X0ZUEWtjFU/s800/ons%206.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="530" data-original-width="800" height="212" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEigm4FEVbWW5pyDm29_-zto-bAxCIpReugaXa_no5q8Y2l7d_Z2UEYMndgqm9FhJ6p93bpUiCLOI9QMmXdu48PVShqqsNaGdjX63jpMmdwR6bYEHZaEkIhe905RVkqcVkufF9NcxGoCw_zxN20JPRQkv-gRm0nrv3W3Cs6GYsyiTGvGVewc9X0ZUEWtjFU/s320/ons%206.jpg" width="320" /></a></div><br /><p></p><p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">En grupp astronomer under ledning av Lukas Furtak
och Adi Zitrin vid Ben-Gurion-universitetet i Negev har analyserat bilder tagna
med James Webb Space Telescope (JWST) och <a href="https://phys.org/news/2024-02-astronomers-extremely-red-supermassive-black.html">upptäckt ett rött</a>, gravitationslinsat
supermassivt svart hål i universums första tid. Den röda färgen tyder på att
det svarta hålet ligger bakom en tjock slöja av stoft som skymmer det svarta
hålets sken. Teamet lyckades dock mäta det svarta hålets massa och upptäckte
att det var betydligt mer massivt, jämfört med den galax massa vari det fanns. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Teamet samlade därefter in JWST/NIRSpec-data från de
tre bilder de tagit av den "röda pricken" och analyserade den
insamlade datan. "Spektrat var häpnadsväckande", beskriver professor
Ivo Labbé, från Swinburne University of Technology en av ledarna för
<a href="https://jwst-uncover.github.io/">UNCOVER-programmet</a>. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;"><span style="mso-spacerun: yes;"> </span>"Genom
att kombinera signalen från de tre bilderna tillsammans med linsförstoring
motsvarar det resulterande spektrumet ~1700 observationstimmar av JWST på ett
olinsat objekt vilket gör det till det djupaste spektrum JWST har tagit av ett
enskilt objekt i det tidiga universum." Beskriver professor Ivo Labbé.–
Med hjälp av spektrat lyckades vi inte bara bekräfta att det röda kompakta
objektet var ett supermassivt svart hål och mäta dess exakta rödförskjutning
utan också få en solid uppskattning av dess massa utifrån bredden på dess
emissionslinjer, beskriver huvudförfattaren Dr. Furtak.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Gas kretsar i det svarta hålets gravitationsfält och
uppnår här mycket höga hastigheter som inte ses i andra delar av galaxen. På
grund av dopplerförskjutning är ljuset som sänds ut av det växande materialet
rödförskjutet på ena sidan och blåförskjutet på andra sidan, beroende på dess
hastighet. Det gör att emissionslinjerna i spektrumet blir bredare.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Mätresultatet ledde till ännu en överraskning: Det
svarta hålets massa verkar överdrivet hög jämfört med galaxens massa.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Allt ljus i galaxen måste rymmas i ett litet område
som är lika stort som en nutida stjärnhop. Källans gravitationslinsförstoring
gav oss gränser för storleken. Även om man packar in alla möjliga stjärnor i
ett så litet område blir det svarta hålet minst 1 procent av systemets totala
massa, beskriver professor Jenny Greene vid Princeton University och en av
huvudförfattarna till den nya artikeln.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Faktum är att flera andra supermassiva svarta hål i
det tidiga universum nu har visat sig uppvisa ett liknande beteende vilket har
lett till en del spännande bilder av svarta hål och deras galaxers tillväxt och
samspelet mellan dem vilket ännu inte är helt klarlagt.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Astronomer vet inte om sådana supermassiva svarta
hål växer till exempel från stjärnrester eller kanske från material som direkt
kollapsade till svarta hål i det tidiga universum.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><i style="mso-bidi-font-style: normal;"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Kanske
de svarta hålen fanns innan BigBang eller var endast ett och anledningen till
BigBang (min tanke).<o:p></o:p></span></i></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Bild https://phys.org/news<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Upphovsman: CC0 Public Domain<o:p></o:p></span></p>Rolfhttp://www.blogger.com/profile/08853922530214777496noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-577681105134647253.post-5398922714522849652024-03-05T10:29:00.001+01:002024-03-05T10:29:08.017+01:00Metalliskt ärr upptäckt på en vit dvärgstjärna<p> </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi5_rLHvyW7QQ-pVLPiwEuB300sb3tWPv7tPPokb_XL4F6rqMQEA9GWXuM6DUN95SF0_rLN2J2LEqKbp6iNNGzVCseezgT9kBqeQgKW_B1o9YPkMh7uxwy-85BiK-kKH1gU1jHcuVANHXt-a1_4JcqscEcpza06FvEvoF0D90DGhEslEgmCqMjbjp0uNPk/s733/tis%205.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="300" data-original-width="733" height="131" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi5_rLHvyW7QQ-pVLPiwEuB300sb3tWPv7tPPokb_XL4F6rqMQEA9GWXuM6DUN95SF0_rLN2J2LEqKbp6iNNGzVCseezgT9kBqeQgKW_B1o9YPkMh7uxwy-85BiK-kKH1gU1jHcuVANHXt-a1_4JcqscEcpza06FvEvoF0D90DGhEslEgmCqMjbjp0uNPk/s320/tis%205.jpg" width="320" /></a></div><br /><p></p><p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">En del <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Vit_dv%C3%A4rg">vita dvärgstjärnor</a> är svalnande rester av
stjärnor likt vår sol en gång blir efter att ha svällt upp till röda jättar och
dragit till sig delar av sitt planetsystem (<i style="mso-bidi-font-style: normal;">för
jordens del är detta ödet av utplåning</i>). En ny upptäckt visar att stjärnors
magnetfält spelar en nyckelroll i denna process och kan resultera i en ärrbildning
på den vita dvärgens yta” beskriver Stefano Bagnulo, astronom vid Armagh
Observatory and Planetarium på Nordirland, Storbritannien och huvudförfattare
till studien om fenomenet.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;"><a href="https://www.eso.org/public/sweden/news/eso2403/?lang">Ärret som forskargruppen</a> observerade visade sig innehålla
en koncentration av metaller på den vita dvärgens yta. Den vita dvärgen där
fenomenet upptäcktes är den vita dvärgstjärnan WD 0816-310 ( som finns 63
ljusår från oss i riktning mot stjärnbilden Akterskeppet) och som liknade vår
sol utöver att den var aningen större. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">"Vi har visat att dessa metaller härrör från en
fast kropp som var minst lika stor som <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/4_Vesta">Vesta</a> som har en diameter av cirka 500
kilometer och är den näst största asteroiden i vårt solsystem" beskriver
Jay Farihi, professor vid University College London, Storbritannien och är medförfattare
till studien. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Forskarna noterade att styrkan hos metallsignalen
varierade under stjärnans roterade vilket tyder på att metallerna är
koncentrerade i ett specifikt område på den vita dvärgens yta snarare än
utspridda över den vita dvärgen. De fann också att dessa variationer var
synkroniserade med förändringar i den vita dvärgens magnetfält vilket indikerar
att metallärret sammanfaller med en av stjärnans magnetiska poler. Tillsammans
pekar dessa ledtrådar på att magnetfältet bidrog till att dra metallerna till
stjärnan vilket skapade ärret.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">För att kunna dra dessa slutsatser använde
forskargruppen (FORS2), ett instrument på <a href=" https://www.eso.org/public/sweden/teles-instr/paranal-observatory/vlt/?lang">VLT (very large teleskope</a>) som har
liknats vid en schweizerkniv. Instrumentet gjorde det möjligt att upptäcka
metallärret och koppla det till stjärnans magnetfält. I studien utnyttjade
forskarna även arkivdata från VLT-instrumentet X-shooter för att bekräfta sitt
fynd.</span></p>
<p class="MsoNormal"><i style="mso-bidi-font-style: normal;"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Bild
https://www.eso.org/public/sweden fritt citat "När en stjärna som vår sol
når slutet av sin existens kan den sluka de omgivande planeterna och
asteroiderna som finns i dess uppsvällandeväg då den sväller upp till en röd
jätte. Med hjälp av Europeiska sydobservatoriets Very Large Telescope (ESO:s
VLT) i Chile, har nu forskare för första gången funnit en unik signatur från
denna process – ett ärr inpräntat på ytan av en vit dvärgstjärna. Efter uppsvällandet
till röd jätte dras slocknande stjärnor samman till en vit dvärgstjärna. Resultaten
av studien ovan publicerades i dagarna i The Astrophysical Journal
Letters" slut citat.<o:p></o:p></span></i></p>Rolfhttp://www.blogger.com/profile/08853922530214777496noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-577681105134647253.post-19833607716692413352024-03-04T10:43:00.002+01:002024-03-04T10:43:49.290+01:00Vattens kretslopp i en protoplanetär skiva i Orionnebulosan<p> </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgn5XSgNNVu6GDJ7I_cr488_k8RKtJnINjY58k7BwENovVBgNchZR3tn-dUIVgNVRH-HDvPIND2AzoyxtABKxIEZvm0j_R2m0R-edswwAcNrK8dZ3MfUxgTrex7OLhZkqC1KjwzAPreKXwulUZ5UoSU0Cs7Nt1khMZ3lM3UqhGBIWRIIVq4dCfVdqwZt-k/s375/m%C3%A5n%204.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="375" data-original-width="375" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgn5XSgNNVu6GDJ7I_cr488_k8RKtJnINjY58k7BwENovVBgNchZR3tn-dUIVgNVRH-HDvPIND2AzoyxtABKxIEZvm0j_R2m0R-edswwAcNrK8dZ3MfUxgTrex7OLhZkqC1KjwzAPreKXwulUZ5UoSU0Cs7Nt1khMZ3lM3UqhGBIWRIIVq4dCfVdqwZt-k/s320/m%C3%A5n%204.jpg" width="320" /></a></div><br /><p></p><p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Vatten är en viktig ingrediens för uppkomsten av liv
som vi förstår det. På jorden bildades det mesta av vattnet som nu finns i haven långt före
solsystemets uppkomst i kalla områden i den interstellära rymden där en
temperatur av -250 °C råder. En del av detta vatten kan ha förstörts och
återbildats vid högre temperaturer (100-500 °C) när solsystemet fortfarande
bara bestod av en protoplanetär skiva bestående av gas och stoft som kretsade kring vår unga
sol som var under bildning.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Ett internationellt forskarlag där bland andra de
västerländska astrofysikerna Els Peeters och Jan Cami ingick <a href="https://news.westernu.ca/2024/02/orion-ocean/">har upptäckt </a>att en
stor mängd vatten har förstörts och återbildats i en <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Protoplanet%C3%A4r_skiva">protoplanetär skiva</a> i centrum
av <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Orionnebulosan">Orionnebulosan</a>.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Upptäckten gjordes genom ett originellt
tvärvetenskapligt tillvägagångssätt som kombinerar observationer från James
Webb Space Telescope (JWST) och kvantfysikberäkningar.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">"Det är så imponerande att vi på bara några
pixlar av observationerna och genom att fokusera på några av linjerna kan räkna
ut att ett helt hav av vatten avdunstar varje månad", beskriver Peeters,
en av huvudforskarna för PDRs4All och fakultetsmedlem vid Western's Institute
for Earth and Space Exploration. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">För att förstå denna gåtfulla återvinning av vatten
riktades det internationella astronomiteamet JWST mot "d203-506", <i style="mso-bidi-font-style: normal;">en protoplanetär skiva som finns i
Orionnebulosan</i>. Det visade sig att den intensiva ultravioletta strålningen
som produceras av massiva stjärnor leder till att vatten i d203-506 förstörs
och återbildas vilket gör skivan till ett interstellärt laboratorium. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Ett samarbete med experter på kvantdynamik från
Madrid Deep Space Communications Complex (Spanien) och Leidenobservatoriet
(Nederländerna) blev nyckeln till att förstå hur bildandet och förstörelsen av
molekyler som finns mer än 1 000 ljusår bort kunde observeras.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">När vatten förstörs av ultraviolett ljus frigörs en
hydroxylmolekyl, följt av en emission av fotoner och kan som upptäcktas av JWST (<i style="mso-bidi-font-style: normal;">James Webbteleskopet)</i>.
Totalt uppskattas det att vatten motsvarande alla jordens hav förstörs och
återbildas i d203-506-skivan varje månad.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Men det slutar inte där. Genom en liknande mekanism
avslöjar JWST att hydroxyl som är en viktig mellanprodukt i bildandet av vatten
också produceras i överflöd här av atomärt syre. En del av det vatten som utgör
jordens hav kan ha gått igenom en cykel likt ovan.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Studien, som är en del av PDRs4All Early Release
Science-programmet leds av doktoranden Marion Zannese vid University
Paris-Saclay, publicerades i dagarna i Nature Astronomy.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Bild vikipedia. Orionnebulosan fotograferad i
synligt ljus.<o:p></o:p></span></p>Rolfhttp://www.blogger.com/profile/08853922530214777496noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-577681105134647253.post-54794143154892800752024-03-03T07:49:00.000+01:002024-03-03T07:49:17.433+01:00Webbteleskopet har hittat en neutronstjärna i resterna av en supernova<p> </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi9zslJtDZBee-Ym6lb4SiIxDtj8_chYP8smROPB0oiT84Vh2TmvP5schfdW9V_Q4LuTFl12hl5WFlhM9LWsJU8peUWb0ODxI0hcQoFnWHof1PCazrcZ79P14yos3m3HXxAEBg3b0-7VZQSHt4qwe5SWsZ6jZl8J7e12uy780NMjvA3oKwnKi-hk2Q13e4/s375/s%C3%B6n%203.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="341" data-original-width="375" height="291" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi9zslJtDZBee-Ym6lb4SiIxDtj8_chYP8smROPB0oiT84Vh2TmvP5schfdW9V_Q4LuTFl12hl5WFlhM9LWsJU8peUWb0ODxI0hcQoFnWHof1PCazrcZ79P14yos3m3HXxAEBg3b0-7VZQSHt4qwe5SWsZ6jZl8J7e12uy780NMjvA3oKwnKi-hk2Q13e4/s320/s%C3%B6n%203.jpg" width="320" /></a></div><br /><p></p><p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;"><a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/SN_1987A">SN 1987A </a>är en supernova i utkanten av
Tarantelnebulosan i det Stora Magellanska molnet(<i>en närbelägen dvärggalax till
oss</i>). Supernovan inträffade ungefär 51,4 kiloparsek (drygt 168 000 ljusår) bort från
jorden och var möjlig att se utan teleskop. Den kunde ses från hela södra
halvklotet och från norra halvklotet söder om den tjugonde breddgraden. Det var
den närmsta supernovan sedan SN 1604, som inträffade i själva vintergatan.
Ljuset från SN1987A nådde jorden den 23 februari 1987.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;"><a href="https://webbtelescope.org/contents/news-releases/2024/news-2024-112.html">Indirekta bevis för närvaron</a> av en <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Neutronstj%C3%A4rna">neutronstjärna</a> i
mitten av resterna av supernovan har nu upptäckts. Observationer av mycket
äldre supernovarester – som Krabbnebulosan – visar att neutronstjärnor
finns i flera supernovarester. Inga direkta bevis för en neutronstjärna i
efterdyningarna av SN 1987A har dock observerats.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Claes Fransson vid Stockholms universitet och
studiens huvudförfattare, förklarar: "Från teoretiska modeller av SN 1987A
antydde det 10 sekunder långa utbrottet av neutriner som observerades strax
före supernovan att en neutronstjärna eller ett svart hål bildades i själva explosionen.
Men det finns inga säkra bevis för detta. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Webb påbörjade observationer av </span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif"; font-size: 18.6667px;">SN 1987A</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif"; font-size: 18.6667px;"> </span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif"; font-size: 14pt;">i
juli 16 juli 2022.</span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Teamet använde sig av Medium Resolution Spectrograph
(MRS) ur Webbs MIRI (Mid-Infrared Instrument) som medlemmar i teamet hjälpt
till att utveckla. MRS är en typ av instrument som kallas Integral Field Unit
(IFU).<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">IFU:er kan avbilda ett objekt och ta ett spektrum av
det samtidigt. En IFU bildar ett spektrum vid varje pixel vilket gör det
möjligt för observatören att se spektroskopiska skillnader över hela objektet.
Analys av dopplerförskjutning av varje spektrum gör det också möjligt att
utvärdera hastigheten vid varje position.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Resultatet av spektralanalysen visade en stark
signal av joniserat argon i centrumav det utkastade materialet som omger den
ursprungliga platsen för SN 1987A. Efterföljande observationer med Webbs
NIRSpec (Near-Infrared Spectrograph) IFU på kortare våglängder fann flera tungt
joniserade kemiska grundämnen speciellt fem gånger joniserat argon (vilket
betyder argonatomer som har förlorat fem av sina 18 elektroner). Joner av detta
slag kräver högenergirika fotoner för att bildas och dessa fotoner måste komma
någonstans ifrån.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">"För att skapa dessa joner som vi observerade
var det tydligt att det måste finnas en källa till högenergirik strålning i
mitten av SN 1987A-resteerna", beskriver Fransson. Fler observationer är
planerade under 2024 med Webbteleskopet och markbaserade teleskop.
Forskargruppen hoppas att den pågående studien ska ge mer klarhet av exakt vad
som sker i centrum av SN 1987A. Dessa observationer kommer förhoppningsvis
att stimulera utvecklingen av mer detaljerade datamodeller vilket i slutändan
kommer att göra det möjligt för astronomer att bättre förstå inte bara SN
1987A, utan fler supernovor som kollapsat i kärnan.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Resultaten av upptäckten har publicerats i
tidskriften Science.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Bild vikipedia som visar ringarna runt SN 1987A och
den utslungade massan från supernovautbrottet från centrum av den inre ringen.<o:p></o:p></span></p>Rolfhttp://www.blogger.com/profile/08853922530214777496noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-577681105134647253.post-58829816438917415152024-03-02T09:27:00.000+01:002024-03-02T09:27:00.061+01:00Den minsta stjärnan som observerats ingår i ett annorlunda dubbelstjärnsystem<p> </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhWPm_B2eqyfXWLznd_pChneRzANQpHYWmanvSSXM28Zz32YL5CRcsIPbOCsJjEuYu2tP3z5764c6HEOiGr9nHLbkpQvdZQfV1HItRU-OO7KgHrSQRo_z7g3s4qswp4beoIcj3ICDazNKAIv8I5LL4OR85vYcDYyAqCuIIFf3swq28Rj5kF3kwMAcTBJ4s/s403/l%C3%B6r%202.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="403" data-original-width="369" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhWPm_B2eqyfXWLznd_pChneRzANQpHYWmanvSSXM28Zz32YL5CRcsIPbOCsJjEuYu2tP3z5764c6HEOiGr9nHLbkpQvdZQfV1HItRU-OO7KgHrSQRo_z7g3s4qswp4beoIcj3ICDazNKAIv8I5LL4OR85vYcDYyAqCuIIFf3swq28Rj5kF3kwMAcTBJ4s/s320/l%C3%B6r%202.jpg" width="293" /></a></div><br /><p></p><p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Ett stort internationellt team av astronomer har nyligen
upptäckt den minsta stjärnan som ingår i ett <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Dubbelstj%C3%A4rna">dubbelstjärnsystem</a> med en större
stjärna. Ny forskning har visat att heta gula s</span><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;"><a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Subdv%C3%A4rg s">ubdvärgstjärno</a>r är de minst kända typerna av stjärnor – de förbränner helium i
och finns vanligtvis i galaktiska stjärngrupper. Något som förfalskar tidigare
teorier som föreslagit att röda dvärgstjärnor är den minsta typen av stjärna.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;"><a href="https://phys.org/news/2024-02-smallest-star-exotic-binary.html">I den nya studien </a>beskrivs att den <span style="mso-spacerun: yes;"> </span>heta subdvärgen, Stjärnan J0526B <span style="mso-spacerun: yes;"> </span>ingår i ett dubbelstjärnsystem tillsammans med
den större vita dvärgstjärnan J0526. Stjärnsystemet finns 2760 ljusår
från jorden. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Den mindre stjärnan är ungefär sju gånger större än
jorden vilket innebär att den är mindre än Saturnus. Dess yttemperatur är cirka
2 226 °C. Den kretsar ett varv runt den större vita dvärgen på ungefär 20 minuter
vilket är den kortast kända dubbelstjärnbanan. På grund av dess unika
egenskaper kan den större vita dvärgen inte ses men forskarna bekräftade att
den fanns där genom att notera deformationer i den mindre stjärnans
omloppsbana.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Upptäckten av dubbelstjärnsystemet bekräftar en
teori som utvecklades av ett kinesiskt forskarlag för mer än 20 år sedan.
Teorin att det borde vara möjligt för små stjärnor att existera i
dubbelstjärnsystem.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">J0526-systemet observerades först av forskare vid
Tsinghua University-Ma Huateng Telescope for Survey i Kina. Ytterligare studier
av systemet gjordes med hjälp av data från andra teleskop runt om i världen med
större teleskop vilket gjorde det möjligt att bekräfta systemets existens, dess
stjärnmedlemmar och egenskaperna hos båda stjärnorna.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">En artikel om fyndet är publicerad i tidskriften
Nature Astronomy.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Bild vikipedia fotografi taget med Rymdteleskopet
Hubble visar Sirius A och dess lilla kompanjon Sirius B (den ljusa fläcken nere
till vänster). <i style="mso-bidi-font-style: normal;">OBS detta är ett exempel
på dubbelstjärna men beskriver inte ovan inläggs dubbelstjärnsystemet J0526 som
jag ej lyckats hitta en bild på.<o:p></o:p></i></span></p>Rolfhttp://www.blogger.com/profile/08853922530214777496noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-577681105134647253.post-45283810324856072892024-03-01T09:26:00.002+01:002024-03-01T09:26:41.508+01:00Radcliffevågen<p> </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjLfMHS5EuYvOUc2Yynp0XxOJjU9pd77x1TGVr8QGjSrOnoHODbqiYvNzUrAJsJsqnPlDI_dWhOXilg_bqfqrGcXab_Md05AcBgCLtevuau8BVmAIVnCGxDwHZSaXGi_-4lKg4UICFDsZQ1f0jw8BMmxjc7R-X7IrfkHCvEy1mV4oAvyxxsdoU8IoT7UAE/s1080/fre%201.gif" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="864" data-original-width="1080" height="256" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjLfMHS5EuYvOUc2Yynp0XxOJjU9pd77x1TGVr8QGjSrOnoHODbqiYvNzUrAJsJsqnPlDI_dWhOXilg_bqfqrGcXab_Md05AcBgCLtevuau8BVmAIVnCGxDwHZSaXGi_-4lKg4UICFDsZQ1f0jw8BMmxjc7R-X7IrfkHCvEy1mV4oAvyxxsdoU8IoT7UAE/s320/fre%201.gif" width="320" /></a></div><br /><p></p><p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">2018 var året då professorn João Alves vid
universitetet i Wien var stipendiat vid Radcliffe och arbetade tillsammans med forskaren
Catherine Zucker vid Center for Astrophysics då doktorand vid Harvard och
Alyssa Goodman, Robert Wheeler Willson-professor i tillämpad astronomi för att
kartlägga 3D-positionerna där stjärnor bildas i solens nära grannskap.
Genom att kombinera helt nya data från Europeiska rymdorganisationen ESA:s
Gaia-uppdrag med en datastark teknik som kallas "3D Dust Mapping" vilken
Harvardprofessorn Doug Finkbeiner och hans team var först med att använda upptäcktes ett
mönster vilket ledde till upptäckten av Radcliffevågen 2020.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">"Det är <a href="https://news.harvard.edu/gazette/story/2024/02/radcliffe-wave-is-waving/">den största sammanhängande strukturen</a> vi känner till och den finns nära oss", beskriver Zucker som beskriver
upptäckten i ett arbete publicerat i en artikel i Sky & Telescope. Strukturen
var okänd tills det konstruerades högupplösta datamodeller som visade fördelningen av gasmoln nära solen, i 3D. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">2020 års 3D-stoftkarta visade då tydligt att
Radcliffevågen existerade men vid den tiden var inga mätningar tillräckligt noggranna
för att se om vågen rörde sig. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">2022 fanns ny version av Gaia-data och då upptäckte
Alves grupp 3D-rörelser i de unga stjärnhoparna som befann sig i vågen. Ur hoparnas positioner och rörelser kunde Konietzka, Goodman, Zucker med
medarbetare fastställa att hela strukturen är böljande och rör sig som vad
fysiker kallar en "resande våg".<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">En rörlig våg av samma slag som vi ser på en
idrottsarena när människor ställer sig upp och sätter sig ner i följd för att
"<i style="mso-bidi-font-style: normal;">göra vågen</i>". På samma sätt
rör sig stjärnhoparna längs Radcliffevågen upp och ner vilket skapar ett
mönster därute utefter vintergatans gravitation, beskriver Konietzka.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Genom att förstå beteendet hos denna 9 000 ljusår
långa vågstruktur, 500 ljusår från solen vid dess närmaste punkt kan forskarna nu
rikta sin uppmärksamhet till <span style="mso-spacerun: yes;"> </span>frågan vad
som orsakade Radcliffevågen och varför den rör sig som den gör.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Teorin sträcker sig från explosioner av massiva
stjärnor (supernovor) till störningar utanför Vintergatan ex om en
dvärgsatellitgalax kolliderar med Vintergatan tillägger Konietzka.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Upptäckten av oscillationen väcker nu frågan om det
finns fler eller liknande<span style="mso-spacerun: yes;"> våg</span>strukturer i
Vintergatan och andra galaxer. Då Radcliffevågen finns i den närmaste spiralarmen i Vintergatan kan vågens böljande antyda att
galaxernas spiralarmar oscillerar i allmänhet, vilket gör galaxerna ännu mer
dynamisk än man ansett.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">– Frågan är vad som gav upphov till vågen? beskriver Goodman. "Och om det händer i hela galaxen?
I alla galaxer? Händer det ibland? Händer det hela tiden?"<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><i style="mso-bidi-font-style: normal;"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Frågor
och gåtor utan svar just nu.<o:p></o:p></span></i></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Bild </span><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;"><a href="https://news.harvard.edu/gazette/story/2024/02/radcliffe-wave-is-waving/">https://news.harvard.edu/</a></span><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">
Upphovsman: Ralf Konietzka, Alyssa Goodman och WorldWide Telescope<o:p></o:p></span></p>Rolfhttp://www.blogger.com/profile/08853922530214777496noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-577681105134647253.post-88769404145247926232024-02-29T09:43:00.000+01:002024-02-29T09:43:55.465+01:00Kuiperbältet kan vara större än vi trott<p> </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhihOpHDNkpfB5sEAZxv6sIrrz8LNqwoC1xQnM-FVyNV5cPRmeUYbUrjnO7azgzkwN4XtoprOBxZR6P19G4Jh_EJwAPt2PqruWvDO_hCTZmSwx_-PdARj6sddX_w9Dy2Ku0XtLcMCyNSLdfXYFTpabMFDHJou2FSJk3amFAx_CSwmaHGA4XzZ_szWi3Tyk/s500/tor%2029.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="429" data-original-width="500" height="275" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhihOpHDNkpfB5sEAZxv6sIrrz8LNqwoC1xQnM-FVyNV5cPRmeUYbUrjnO7azgzkwN4XtoprOBxZR6P19G4Jh_EJwAPt2PqruWvDO_hCTZmSwx_-PdARj6sddX_w9Dy2Ku0XtLcMCyNSLdfXYFTpabMFDHJou2FSJk3amFAx_CSwmaHGA4XzZ_szWi3Tyk/s320/tor%2029.jpg" width="320" /></a></div><br /><p></p><p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;"><a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Kuiperb%C3%A4ltet">Kuiperbältet </a>är ett bälte bestående av en stor mängd
små himlakroppar i bana runt solen beläget bortom Neptunus bana ca 20
astronomiska enheter utåt från solen. Det har uppskattats att det finns
åtminstone 70 000 så kallade transneptuner (<i style="mso-bidi-font-style: normal;">TNO
dvärgplaneter,asteroider mm bortom Neptunus</i> ) med en diameter större än 100
kilometer i detta bälte, men mestadels består det av mindre asteroider. Pluto
ingår i Kuiperbältet.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Sonden <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/New_Horizons">New Horizons</a> med sitt instrument Venetia
Burney Student Dust Counter (SDC) rusar genom Kuiperbältets ytterkanter och
befinner sig nu 60 gånger längre bort från solen än jorden och upptäcker här
oväntat högre nivåer av stoft än väntat. Små frusna rester av kollisioner
mellan större objekt i Kuiperbältet och partiklar som kastas ut ur Kuiperbältet
och som peppras av mikroskopiskt stoft från utsidan av solsystemet. New
Horizons är den obemannad rymdsond som NASA sände iväg mot Pluto och dess månar
och andra himlakroppar i Kuiperbältet. Resan startade med hjälp av en Atlas
V-bärraket, den 19 januari 2006 från Cape Canaveral Air Force Station, Florida
i USA och passerade Pluto den 14 juli 2015 och har sedan dess fortsatt ut i
Kupierbältet.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Avläsningarna nyligen trotsar den vetenskapliga
modell som säger att densiteten av stoft borde ha börjat minska en miljard
kilometer ut i bältet där sonden nu finns men en växande mängd bevis tyder på
att den yttre kanten av Kuiperbältet kan sträcka sig <a href="https://www.nasa.gov/missions/new-horizons/nasas-new-horizons-detects-dusty-hints-of-extended-kuiper-belt/">miljarder kilometer längre ut </a>än nuvarande uppskattningar – eller att det till och med kan finnas ett
andra bälte bortom Kuiperbältet.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Johns Hopkins Applied Physics Laboratory (APL) i
Laurel, Maryland, har byggt och driver rymdfarkosten New Horizons och sköter
uppdraget för NASA:s Science Mission Directorate. Southwest Research Institute.
De finns i San Antonio och Boulder, Colorado, ledare i forskningen är Alan
Stern. New Horizons är en del av NASA:s New Frontiers-program, som drivs av
NASA:s Marshall Space Flight Center i Huntsville, Alabama.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Resultaten som nu kommit publicerades i
Astrophysical Journal Letters den 1 februari.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Bild vikipedia En konstnärs version av Kuiperbältet
och Oorts kometmoln.<o:p></o:p></span></p>Rolfhttp://www.blogger.com/profile/08853922530214777496noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-577681105134647253.post-12375928672679768902024-02-28T07:15:00.002+01:002024-02-28T07:15:56.369+01:00Frågan om encelligt liv på månen Europa<p> </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh5SIKTv-dToHgkW3rfrVMTHSL9V1DGFwBpI6NaLG3FWsrhpnPCA93jHoDCvkLpW1fEidTO3C8C6AweVUBxgh1uNtpWuZQXCt2GikYQ-NJ-maU4TXRRT3T5fjH86pjY339RN2hzd7AK5xShPsXowlnESc1SMYrYrDHvM7GqTORTOeWxKIARwrNLjblr16g/s330/ons%2028.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="193" data-original-width="330" height="187" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh5SIKTv-dToHgkW3rfrVMTHSL9V1DGFwBpI6NaLG3FWsrhpnPCA93jHoDCvkLpW1fEidTO3C8C6AweVUBxgh1uNtpWuZQXCt2GikYQ-NJ-maU4TXRRT3T5fjH86pjY339RN2hzd7AK5xShPsXowlnESc1SMYrYrDHvM7GqTORTOeWxKIARwrNLjblr16g/s320/ons%2028.jpg" width="320" /></a></div><br /><p></p><p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;"><a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Europa_(m%C3%A5ne)">Europa </a>är Jupiters fjärde måne i storleksordning. Den är
täckt av is och har troligen ett saltvattenshav under sin istäckta yta.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Det första stället att leta efter liv utanför jorden
är i vårt solsystem där avstånden mellan oss och potentiellt beboeliga världar
fortfarande är hanterbara för förbiflygningar av rymdfarkoster och till och
provtagningsuppdrag. Jupiters och Saturnus många månar är inom avstånd och av
intresse för astrobiologin. Månen Europa en av Jupiters 95 månar, är en av de
intressantaste. Europa är en isig havsvärld med en yttemperatur av -140 till
190C. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;"><a href="https://asm.org/Articles/2024/February/Subglacial-Microbial-Life-on-Earth-and-Beyond">Encelliga organismer var de första </a>livsformerna som
utvecklades på jorden för miljarder år sedan och de har funnits mycket längre
här än människor och andra flercelliga organismer. De är också metaboliskt
olika och kan leva i miljöer som vi människor anser vara extrema – till exempel
på havets botten i rykande heta hydrotermiska skorstenar, i extremt salta sjöar
och till och med i sten. Det är detta slag av liv vi söker under Europas isiga
yta. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Jill Mikucki, Ph.D., docent vid University of Tennessee,
Knoxville studerar en sådan analog plats på jorden. <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Blood_Falls">Platsen är <span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Blood Falls</a> </span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif"; font-size: 14pt;">en plats som färgar Taylorglaciärens slutstation i
McMurdo Dry Valleys i Antarktis röd. Förklaringen är att det där läcker ett
salt ut från ett subglacialt grundvattenekosystem en järnhaltig saltlösning.
Järnet oxiderar vid kontakt med luft, vilket färgar det utströmmande vattnet
rostrött och ger Blood Falls dess spöklika utseende och namn (</span><i style="font-family: "Times New Roman", "serif"; font-size: 14pt;">något man ser i små rännilar som flyter ut i
floder och bäckar lite varstans även i Sverige många av dessa platser var under
17-1800 talet hälsokällor med järnhaltigt vatten</i><span style="font-family: "Times New Roman", "serif"; font-size: 14pt;">).</span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">"Det känns utomjordiskt att arbeta och campa i
de torra dalarna", beskriver Mikucki. "Det kan vara extremt tyst. Men
om vinden tilltar kan den ryta. En del av Blood Falls attraktionskraft som
analog kommer från dess unika geo- och hydrologiska egenskaper. "Jag tror
att Blood Falls är en bra analogi för havsvärldsstudier eftersom det är en av
de få platser där vätska passerar från isens undre till ytan", förklarade
Mikucki. "Dessutom är den salt så det är som en minihavsvärld som
periodvis släpper ut subglaciala vätskor – med dess mikrobiella innehåll.Vid
Blood Falls kan vi studera hur livet under isen är, vad passagen till ytan
innebär och hur överlevnaden vid ytan är", beskriver Mikucki.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">År 2009 publicerade Mikucki med kollegor en artikel
som beskriver hur mikrober under Taylorglaciären kan cirkulera i svavel och
använda järn som en terminal elektronacceptor, en roll som syre spelar för
många organismer på jordens yta. Denna typ av metabolism sker under anaeroba
förhållanden (när syre är begränsat) vilket kan ske i vissa miljöer när
fotosyntetiserande organismer som producerar O2 saknas. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Mikucki har arbetat med subglaciala miljöer i över 2
decennier men är fortfarande förbluffad över några av hennes teams
upptäckter. Till exempel växer de mikrobiella cellerna mycket långsamt under
is de kan ta ett år eller mer på sig för att för att dela sig.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;"><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><i style="mso-bidi-font-style: normal;">Framtida resor till månen Europa kan ge
svaret om här har funnits eller finns liv och hur det kan ha uppstått där.</i></span>
</p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Både ESA och NASA planerar att skicka rymdsonder dit
inom en nära framtid. En rymdsond skulle kunna borra sig igenom isen på Europas
yta för att sedan nå ner till oceanen under för att studera oceanen och leta
efter liv eller tecken på liv.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Bild vikipedia på det ovan omnämnda Blood Falls,
2006 i Antarktis..<o:p></o:p></span></p>Rolfhttp://www.blogger.com/profile/08853922530214777496noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-577681105134647253.post-55395545815743028812024-02-27T09:52:00.005+01:002024-02-27T09:54:49.376+01:00En gasplanet under bildning liknar en non stop pralin<p> </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhH7s18znsnNmxiCNNFAwof7xceFKqRJ-6wZWY7B7nFkiE9kfA4xQo6ExQZTuaapYi1ssSK4aFtYIpEWQgdyogHidZ_RUWVGpZn8EwMdoqktlz_frxblaljomOfHdpMmPeeCe9vm4Yrw8qtyEvBDlflTHfx5_D4J59hpGzUrEEz2utm8e0KhkSg-R2FEj4/s375/tis%2027.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="347" data-original-width="375" height="296" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhH7s18znsnNmxiCNNFAwof7xceFKqRJ-6wZWY7B7nFkiE9kfA4xQo6ExQZTuaapYi1ssSK4aFtYIpEWQgdyogHidZ_RUWVGpZn8EwMdoqktlz_frxblaljomOfHdpMmPeeCe9vm4Yrw8qtyEvBDlflTHfx5_D4J59hpGzUrEEz2utm8e0KhkSg-R2FEj4/s320/tis%2027.png" width="320" /></a></div><br /><p></p><p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">En ny planet börjar sitt liv i en roterande cirkel
av gas och stoft (<i style="mso-bidi-font-style: normal;">som kallas <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Protoplanet%C3%A4r_skiva">protoplanetär
skiva</a></i><a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Protoplanet%C3%A4r_skiva">)</a> runt en ung sol.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Att observera protoplaneter som just bildats och
fortfarande befinner sig i sina protostellära skivor är extremt svårt. Hittills
har bara tre sådana unga protoplaneter kunnat observeras varav två i samma
<a href="https://en.wikipedia.org/wiki/PDS_70">system, PDS 70</a>. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">"Vi måste hitta system som är unga och
tillräckligt nära oss för att våra teleskop ska kunna upptäcka det svaga ljuset
från själva protoplaneten och skilja denna från den dammhöljda skivan. Hela
processen med planetbildning varar endast några miljoner år vilket inte är mer
än ett ögonblick i astrofysikalisk skala. Det betyder att vi måste ha tur för
att fånga dem i rätt tid" beskriver Dimitris Stamatellos Docent i
astrofysik, University of Central Lancashire. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Forskargruppens studie innehöll datorsimuleringar
för att bestämma egenskaperna hos gasformiga protoplaneter under en mängd olika
termiska förhållanden i en protoplanetär skiva. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;"><a href="https://theconversation.com/newborn-gas-planets-may-be-surprisingly-flat-new-research-223247">Studien av simuleringen</a> visade att protoplaneter har
en form som kallas oblata sfäroider. En form som kan beskrivas bildligt som
formen av en non stop karamell. Planeterna växer genom att dra gas till sig gas
huvudsakligen till sina poler snarare än sin ekvator.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Tekniskt sett är planeterna i vårt solsystem också
oblata sfäroider, men deras tillplattning är liten. Saturnus har en
tillplattning på 10 %, Jupiter 6 %, medan jorden har 0,3 %.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Som jämförelse kan nämnas att den typiska
tillplattningen av protoplaneter är 90 procent. En sådan utplattning påverkar
de observerade egenskaperna hos protoplaneter och detta måste tas med i
beräkningen när man tolkar observationerna av dem. <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Obs gäller bildning av gasplaneter.<o:p></o:p></i></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Stenplaneter, som jorden och Mars kan inte bildas
via skivinstabilitet. De tros bildas genom att långsamt samla stoftpartiklar och
småsten, sten till kilometerstora meteorer som så småningom bildar planeten (<i>gravitation och rörelse är källan till bildningen</i>) . De
är för täta för att kunna plattas till nämnvärt även som nybildade. Det finns
ingen möjlighet att jorden plattades till i så hög grad när den var ung som
säkerligen ex Saturnus gjorde.</span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Studieresultatet om upptäckten av gasplaneters
tillplattning vid dess bildande ska (<i style="mso-bidi-font-style: normal;">om
det nu inte gjorts då detta publiceras)</i> publiceras i Astronomy and
Astrophysics Letters.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Bild vikipedia på <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Gasj%C3%A4tte">färdigbildad gasjätte</a> genomskärningen
visar en modell av det inre av Jupiter, förmodligen med en stenig kärna
överlagt med ett djupt lager av metalliskt väte.<o:p></o:p></span></p>Rolfhttp://www.blogger.com/profile/08853922530214777496noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-577681105134647253.post-22458997582546278992024-02-26T11:09:00.002+01:002024-02-26T11:09:40.620+01:00Sökes marsresenärer<p> </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh2SCvK5XkwQsVwrP8JMuq94t0PiPx_eFsXOmwYqW7P11zD_Rhu2GLh_RpxlI7MK_RZJ6HtQRXBMy-w_AMHhmlkWSFGY-lELvJyzZozME3fbouAuBGeOmKQul7bE5B-4Y5967m-ejIBas6q0gb8ios1VDUVCuzWQvd_H2ljBmalxXye3WbDts5vemQW6jY/s1125/m%C3%A5n%2026.jpeg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="750" data-original-width="1125" height="213" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh2SCvK5XkwQsVwrP8JMuq94t0PiPx_eFsXOmwYqW7P11zD_Rhu2GLh_RpxlI7MK_RZJ6HtQRXBMy-w_AMHhmlkWSFGY-lELvJyzZozME3fbouAuBGeOmKQul7bE5B-4Y5967m-ejIBas6q0gb8ios1VDUVCuzWQvd_H2ljBmalxXye3WbDts5vemQW6jY/s320/m%C3%A5n%2026.jpeg" width="320" /></a></div><br /><p></p><p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;"><a href="https://www.nasa.gov/news-release/martians-wanted-nasa-opens-call-for-simulated-yearlong-mars-mission/">NASA söker personer </a>till att delta i nästa
simulerade ettåriga uppdrag på Mars yta för NASA planer på mänsklig
utforskning av Mars. Det andra av tre planerade markbaserade uppdrag, kallat
CHAPEA (Crew Health and Performance Exploration Analog) planerat att starta
under våren 2025.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Varje Chapea-uppdrag involverar en frivillig
besättning på fyra personer som bor och arbetar i en 1 700 kvadratmeter stor 3D-printad livsmiljö på NASA:s Johnson Space Center i Houston.
Livsmiljön kallas Mars Dune Alpha och ska simulera de utmaningar som möter de
första människorna på Mars och dess problem med resurser, utrustningsfel som kan uppstå,
kommunikationsförseningar med flera miljöstressande faktorer kända som okända.
Besättningens uppgifter inkluderar även simulerade rymdpromenader, robotoperationer,
underhåll av livsmiljö, träning och odling av grödor.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">NASA söker för uppdraget friska, motiverade amerikanska medborgare
eller permanent bosatta i USA som är icke-rökare, 30-55 år gamla och behärskar
engelska för effektiv kommunikation mellan besättningsmedlemmar och kontrollcenter. Sökande bör ha en stark önskan om unika, givande äventyr och
intresse av att bidra till NASA:s arbete med att förbereda den första mänskliga
resan till Mars.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Sista ansökningsdag är tisdagen den 2 april.
<a href="https://chapea.nasa.gov/">Ansökningsformulär</a> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Bild </span><a href="https://www.pexels.com/"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">https://www.pexels.com/</span></a><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">
på framtida marsresenärer.<o:p></o:p></span></p>Rolfhttp://www.blogger.com/profile/08853922530214777496noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-577681105134647253.post-48034114705352042292024-02-25T08:13:00.000+01:002024-02-25T08:13:01.227+01:00Den klassiska Daisyworld-modellen testas som Gaia-hypotes .<p> </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhWOET8ZrT_tbqjRtqHFfg-Y6tj1Kyb-UNAA2Mu0bEFOVX38i-P8BYrMow6aSoUaL5juQHiUSyqUkinwuK1M6VBq_giWVEvsY2qGe_26TtAU3igdETYWI31tLTIeYpDKrab7io25FLaFXNvl4j8CziqoeZkzmtymm1dwPq_6E4lBa7AXqdHe0Qx8oBOTMI/s1200/s%C3%B6nd%2025.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="800" data-original-width="1200" height="213" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhWOET8ZrT_tbqjRtqHFfg-Y6tj1Kyb-UNAA2Mu0bEFOVX38i-P8BYrMow6aSoUaL5juQHiUSyqUkinwuK1M6VBq_giWVEvsY2qGe_26TtAU3igdETYWI31tLTIeYpDKrab7io25FLaFXNvl4j8CziqoeZkzmtymm1dwPq_6E4lBa7AXqdHe0Qx8oBOTMI/s320/s%C3%B6nd%2025.jpg" width="320" /></a></div><br /><p></p><p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Enligt <a href=" https://sv.wikipedia.org/wiki/Gaiateori">Gaia-hypotesen</a></span><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;"> <span style="mso-spacerun: yes;"> </span>som utarbetades av forskarna Lovelock
och Margulis på 1970-talet borde vår planet ha blivit allt varmare under
miljontals år samtidigt som haven </span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif"; font-size: 18.6667px;">skulle </span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif"; font-size: 14pt;">ha blivit allt surare. Men då detta inte
skett visar det på ett planetomfattande komplext system som är självreglerande,
med planetariskt liv och geologiska processer som arbetar tillsammans för att
stabilisera planetens geologi och klimat. Trots dess betydelse har denna teori
inte kunnat testas på grund av den stora planetariska skalan.</span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">I en nyligen publicerad artikel i
Journal of the Royal Society Interface, föreslår SFI:s professor Ricard Solé
(Universitat Pompeu Fabra) med medarbetare ett experiment i liten
skala som ska testa dynamiken som reglerar planeters processer. Med
hjälp av syntetisk biologi ska de testa två motsatta konstruerade mikroorganismers liv i ett slutet system för att se om de kan uppnå en stabil jämvikt.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;"><a href="https://www.santafe.edu/news-center/news/life-as-a-planetary-regulator-an-experimental-test">Detta föreslagna upplägg</a> är inspirerat av den
senaste forskningen inom jäsning, som vanligtvis har kräver finjusterad yttre
kontroll, för att uppnå stabila, reglerade förhållanden, inklusive en stabil
pH-nivå. "Det har nyligen gjorts arbete med att försöka se om man kan
konstruera mikroorganismer för jäsning och om de kan bli självreglerande", beskriver
Solé. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">I den nu experimentella uppställning kommer en stam
av mikroorganismer att upptäcka om miljön blir för sur och motverka den ökande
surheten, medan den andra stammen kommer att upptäcka om miljön blir för basisk
och agera för att motverka den minskande surheten. "Eftersom dessa stammar
verkar på miljön och miljön påverkar dem, skapar detta ett slutet kausalt
kretslopp", beskriver Solé. – Tanken är att visa att de under mycket breda
förhållanden kommer att stabiliseras till en konstant pH-nivå som kan accepteras
av båda organismerna vilket förutspåddes i den ursprungliga gaia-teorin om jordens liv.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;"><a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Daisyworldsimulationen">Daisyworld</a>- (Tusenskönasimuleringen) är en
simulering av ett system med en sol med varierande temperaturer och en planet
beklädd endast med tusenskönor. Simuleringen användes för att illustrera
Gaiateorin: Att biosfären genom att kompensera för variationer av solinstrålning
lyckas bibehålla en för liv optimal temperatur på planeten och tusenskönorna.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal"><i style="mso-bidi-font-style: normal;"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Stämmer
detta visar det hur viktigt det är att inte störa kretslopp i naturen och att
bevara den biologiska mångfalden för att inte en katastrof ska inträffa. En
katastrof som kan vara på väg just nu genom vår stora förbränning av kolvä</span></i><span style="line-height: 115%;"><span style="font-family: Times New Roman, serif;"><span style="font-size: 14pt;">ten.
</span></span><i><span style="font-family: Times New Roman, serif;"><span style="font-size: 14pt;">Det finns inga organismer som kan
balansera detta på jorden </span></span><b style="font-family: "Times New Roman", "serif"; font-size: 14pt;">vad vi vet</b><span style="font-family: Times New Roman, serif;"><span style="font-size: 14pt;">
då behovet </span></span><b style="font-family: "Times New Roman", "serif"; font-size: 14pt;">troligen</b><span style="font-family: Times New Roman, serif;"><span style="font-size: 14pt;"> aldrig </span><span style="font-size: 18.6667px;">tydligare</span><span style="font-size: 14pt;"> behövts och miljön påverkas så snabbt just nu </span></span><b style="font-family: "Times New Roman", "serif"; font-size: 14pt;">vilket vad vi vet aldrig skett så snabbt tidigare i historien.</b></i><span style="font-family: Times New Roman, serif;"><span style="font-size: 14pt;"> </span></span></span></p><p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Bild<a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Tusensk%C3%B6na">
</a></span><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;"><a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Tusensk%C3%B6na">https://commons.wikimedia.org/</a></span><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">
<i style="mso-bidi-font-style: normal;"><o:p></o:p></i></span></p>Rolfhttp://www.blogger.com/profile/08853922530214777496noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-577681105134647253.post-27514288519091022052024-02-24T09:44:00.003+01:002024-02-24T09:45:23.276+01:00Fria Jupiterstora planeter i dubbelplanetsystem<p> <a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjI5HV4XhStQ-9a459U02MR_g-oushVYaUYbk-GILjmQ98MgJVZHL06eXYoGoZ89MsKezOGv-m28mLMQ2Qj9p6TR_R-tbctDOnU-6tckhSRz0Ye0ncLau_Yque0RpnpX0Bn77F1AoM0NMXZakSEOsXXB4_7n4amQU5Ep40_CcdT9tE4nBU0AsMNeiZDqoA/s750/l%C3%B6r%2024.jpg" style="background-color: #fefefe; font-size: 18.6667px; margin-left: 1em; margin-right: 1em; text-align: center;"><img border="0" data-original-height="563" data-original-width="750" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjI5HV4XhStQ-9a459U02MR_g-oushVYaUYbk-GILjmQ98MgJVZHL06eXYoGoZ89MsKezOGv-m28mLMQ2Qj9p6TR_R-tbctDOnU-6tckhSRz0Ye0ncLau_Yque0RpnpX0Bn77F1AoM0NMXZakSEOsXXB4_7n4amQU5Ep40_CcdT9tE4nBU0AsMNeiZDqoA/s320/l%C3%B6r%2024.jpg" width="320" /></a></p><p style="background: rgb(254, 254, 254);"><span style="color: #0a0a0a;">Ett
team astronomer som studerat dubbelobjekt i storlek av Jupiter massa i Orionnebulosan
har gett en ny förståelse för dessa ovanliga system. Dessa massiva, fritt
svävande objekt dras in i omloppsbana med varandra. De senaste rönen kommer
från observationer som gjorts av Karl G. Jansky med hjälp av Very Large Array
(VLA) vid U.S. National Science Foundation National Radio Astronomy Observatory
och NASA:s James Webb Space Telescope.<o:p></o:p></span></p>
<p style="background: rgb(254, 254, 254);"><span style="color: #0a0a0a;">Upptäckten
möjliggjordes tack vare framsteg i känsligheten i James Webbteleskopet och VLA
som gjorde det möjligt för forskare att upptäcka svaglysande mindre objekt i
rymden. Med hjälp av VLA har astronomer sökt efter motsvarigheter till dubbelstjärnor
i en grupp av 40 dubbelplanetsystem med planeter i storlek som Jupiter, så
kallade JuMBO:er, som tidigare upptäckts av Pearson och McCaughrean 2023.
Förvånansvärt nog var det bara ett av dessa objekt JuMBO 24, som uppvisade en
radiostrålningen i infrarött ljus.<o:p></o:p></span></p>
<p style="background: rgb(254, 254, 254);"><span style="color: #0a0a0a;">Detta
anmärkningsvärda fynd utmanar befintliga teorier om hur stjärnor och planeter
bildas. Radioluminositeten hos de två planeterna i detta dubbelsystem är
betydligt högre än den som upptäckts från bruna dvärgar (missluckade
stjärnbildningar) som är objekt som även de delar likheter med planeter som
Jupiter. Denna avvikelse väcker nya frågor och ger spännande
forskningsmöjligheter för att söka förstå dessa fritt flytande planeter. </span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div>Även om
det är möjligt att sambandet mellan infraröd strålning och radiosignaler är en
tillfällighet, anser teamet att detta är mycket osannolikt, oddset för detta är
endast 1 på 10 000. Upptäckten bygger på tidigare arbete av Kao et al, som 2018
upptäckte ett enda planetsystem med massa som liknade komponenterna i JuMBO 24 och
även då <span style="mso-spacerun: yes;"> </span>med hjälp av VLA.<o:p></o:p><p></p>
<p style="background: rgb(254, 254, 254);"><span style="color: #0a0a0a;">Dr.
Luis F. Rodriguez, professor emeritus vid National Autonomous University of
Mexico, som deltog i forskningen betonar betydelsen av upptäckten. "Det
som verkligen är anmärkningsvärt är att dessa objekt kan ha månar som liknar
Europa eller Enceladus som båda har underjordiska oceaner av flytande vatten
som kan stödja liv", beskriver han.<o:p></o:p></span></p>
<p style="background: rgb(254, 254, 254);"><span style="color: #0a0a0a;"><a href=" https://public.nrao.edu/news/astronomers-discover-jupiter-sized-objects/">Upptäckten a</a>v radiovågor som kommer från båda komponenterna i ett dubbelsystem av fritt
flytande planeter representerar en viktig milstolpe i utforskning av universum.
Det ger en spännande möjlighet till ytterligare forskning om den potentiella livsmöjligheten
på planeters månar vid dubbelplanetsystem även om de dessa är gasplaneter. Du kan läsa hela det
publicerade resultatet </span><a href="https://iopscience.iop.org/article/10.3847/2041-8213/ad18ac"><span style="color: #004785;">HÄR.</span></a><span style="color: #0a0a0a;"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; line-height: 115%;"><a href=" https://public.nrao.edu/news/astronomers-discover-jupiter-sized-objects/">Bild https://public.nrao.edu</a>/ Fritt svävande binära
objekt med Jupiters massa är vanliga men nuvarande stjärn- och planetteoribildning
kan inte förklara dess existens. Konstnärlig skildring av ett av dessa system,
e</span><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 14pt; line-height: 115%;">j skalenligt. Foto: Gemini Observatory/Jon Lomberg<o:p></o:p></span></p>Rolfhttp://www.blogger.com/profile/08853922530214777496noreply@blogger.com0