Den planerade enkelresan till Mars förblir i nuvarande skede en dagdröm inget annat.

Någon enkelresa till Mars utan hjälp från NASA är omöjligt säger NASA.

Urvalsprocesserna av de som anmält intresse är gjorda genom några minuters samtal på Skype. Positiva urvalskriterier var att kunna samla in pengar till projektet.

 

Hela projektet verkar vara en pengamaskinsinsamling till en dagdröm.

Nasa tror inte överlevnaden på projektet om de kom iväg skulle bli mer än några månader utan hjälp från Nasa och varför detta projekt görs eller skulle göras är ett sätt att ta in pengar på tevesändningar mm.

 

Även pr för de länder eller företag som sponsrar ligger bakom. Men det kan ge tvärtom effekter om företag eller länder sponsrar projekt av självmordskaraktär av mer eller mindre tokstollar som följer med. En av de utvalda påstår nämligen att han kommer från någon plats utanför Jorden. Tro det om du vill.

 

Det visar enbart på att urvalet är gjort på konstiga personer normalpersonen går inte in på projekt av detta slag.

Att dagdrömma är livsviktigt vid ett löpande bands trygghet

Du som arbetat på fabrik vid ett löpande band, hur själsligt dödande kan inte det vara? Jag har själv gjort det.

Man lär sig uppgiften, sedan går allt på rutin men tiden blir otroligt lång mellan rasterna.

För att inte bli helt utraderad som människa och bli som en robot måste man lära sig att dagdrömma.

Se små detaljer av skillnader i det man gör. Då först går det att arbeta utan att tiden blir ändlös.

Du som arbetat utefter ett löpande band i många år förstår hur jag menar.       

Du som inte gjort det förstår inte.

Men samtidigt är det löpande bandarbetet en trygghet. Du vet vad du ska göra dag för dag och behöver inte engagera dig i något annat eller vara social.

Allt har en fördel och nackdel.

Sedan ska naturligtvis inte ett arbete slita ut kroppen.

Men det är en annan sak.