Arbetsförmedlares ord: Vi hjälper i första hand den som tjatar om hjälp till nytt arbete, de tysta bryr vi oss inte om. Dessa får skylla sig själva om de förblir arbetslösa. Deflationen arbetslösas räddning.

Citat: idag finns det varningssignaler om att Sverige kan vara på gränsen till deflation – negativ inflation. Slut citat.

Detta är naturligtvis riskfyllt då det innebär en större risk för att fler lånar mer och det i framtiden kan ge en bostadskrasch.

Annars är det perfekt för den som tvingas leva på a-kassa då priserna ligger still eller till och med sänks. A-kassan har ju legat still minus 15 % och inget inflationsskydd eller någon skattesänkning av densamma sedan 2002. Undantagsvis har den beskattats hårdare om personen bor i en kommun där kommunalskatten höjts.

Så länge vi har allianspolitiker vid makten är negativ inflation bra för Sverige.

Från det ena till det andra, det finns dårar inom arbetsförmedlingen som ännu idag utan tanke påstår att det är den arbetslösa själv som ska ta ansvar för sin arbetslöshet. Som påstår att en arbetsförmedlare i första hand hjälper den arbetssökande som ställer krav på hjälp inte den som knäckts av sin arbetslöshet.

Även här ska alltså den arbetslösa kräva att arbetsförmedlingen hjälper denne till arbete. Med andra ord ingår det inte i arbetsförmedlingens uppgift att hjälpa en person till ett nytt arbete om den arbetssökande inte kräver och tjatar på en arbetsförmedlare om hjälp kontinuerligt.

Man kan bara förundras. Jag har själv hört dessa ord så de är inte tagna ut luften. Hört från arbetsförmedlare, inte andrahandsuppgifter.

Man förundras över Sverige av idag.

 

Sahlin var först och Juholt tystades, Löfven säger inte heller mycket om de som fortlöpande segregeras i vårt samhälle idag.

Citat: Stefan Löfven talar om jobb, innovationer och utbildning. Men inte så ofta om rättvisa, och ännu mindre om socialförsäkringarna som ger ersättning till arbetslösa och sjuka, och som har stramats åt av den borgerliga regeringen.

- - - I sitt avskedstal, strax före jul 2010, påpekade Mona Sahlin att Socialdemokraterna i valet blev dubbelt så stora som Moderaterna bland arbetslösa väljare, och nästan fyra gånger så stora bland sjukskrivna.

”Vi kan inte tala till en minoritet av folket och förvänta oss en majoritet av rösterna! För det får vi inte. Då får vi 30 procent”, sa Sahlin.

Väljarmatematiken var ungefär som följer: Det är ett problem att Socialdemokraterna uppfattas som ett parti för arbetslösa och sjuka om den bilden stöter bort dem som jobbar. För det är fler som jobbar än som inte gör det.

Avskedstalet fick mycket kritik från vänster i partiet, men dåvarande Metallbasen och VU-ledamoten Stefan Löfven uttryckte sig så här: ”Det är Mona Sahlins storhet och styrka att hon vågar ta upp de svåra frågorna”. Slut citat.

Så vad väntar med en ny regim? Kanske fas 3 are och sjuka blir besvikna, Sverige som ett samhälle för alla är kanske förbi. Alliansens omvandling av Sverige i ett ”vi och dom” blir kanske bestående lång tid framåt.

En ny generation med väldigt lite förståelse för hur Sverige sett ut finns på arbetsmarknaden, skolade i ideologi från USA genom spel, film och teve…

De tysta och inbundna arbetarna, finns de kvar där ute? Är du fas 3 are ska du tiga och lida.

De som arbetade och slet av pliktkänsla. De hade tagit en anställning och denna såg de som sin plikt att sköta, oberoende av lön eller smärta.

Det var gamla stammen av män som inte tjafsade utan löd order och gjorde ett hantverk av kvalité. Kvalité var honnörsordet både från ev arbetsledare och anställda, de skulle vara bäst.

De var inte alltid män med så kallad social förmåga utan var många gånger tysta och bistra män. Men de kunde arbeta och skötte sitt arbete av plikt.

Finns dessa personer kvar i dag på arbetsplatserna?

Män som inte är sociala, inte intresserade av grupparbete, men som arbetar ensamma på ett vis som kan göra dem oumbärliga. Så var det en gång. De kom på morgonen, kanske de sa hej till någon arbetskamrat, sedan sa de inte mer den dagen om inte något problem dök upp som de behövde hjälp med. Men det var sällsynt.

Detta var en återblick på en tid som det var lättare att leva i och som jag själv har erfarenhet av.

Hur många önskar att denna tid åter fanns?

Man bör nog ha upplevt den för att fullt ut förstå tryggheten i denna tidsanda. En tid när man kunde vara sig själv utan sidoblickar och förmåga av social karaktär.

Jag misstänker att många av de som har denna personlighet idag tillhör de arbetslösa. Tyvärr, de är annars den bästa arbetskraften, om man inte ser till social förmåga som i dag har överdrivits i jobbsammanhang.

Idag tystas slavarna i fas 3, en arbetsmarknadsåtgärd där laglöshet råder.