Barnarbete på väg att mer accepteras igen i västvärlden. Även barnen ses på ett hårdare sätt.

Citat: – I dag finns det 168 miljoner barnarbetare, vilket fortfarande är alldeles för många. Men det är bättre än när vi påbörjade vårt arbete, säger Guy Ryder, ILO:s generaldirektör.

Men efter att resurserna varit goda och intresset stort sedan 1990-talet har förutsättningarna ändrats de senaste åren. Slut citat.

Många länder har pressad ekonomi och detta ska enligt artikeln kunna vara en anledning till att stödet minskats. Andra frågor har aktualiserats som viktigare. Vilka som är viktigare än att stoppa handel med företag som använder barnslaveri förklaras inte.

Det kan knappast vara svårt att stoppa handel med företag som utnyttjar låga löner och barn för att maximera vinsten till aktieägarna.

Förklaringen tror jag istället är ett hårdare samhälle där fattiga ses som att de får skylla sig själva. Europa har blivit hårdare mänskligt sett och synen på människor förråats, därför är stöd till fattiga mindre intressant idag än förr.

Vi kan ta närexemplet Sverige, här anses det ok att segregera arbetslösa och sjuka ekonomiskt.

Här anses det ok att ta in billig arbetskraft vid upphandlingar av byggande för kommuner m.m.

Exemplen visar ett oempatiskt samhälle och detta gäller hela Europa, politiskt likväl som i andra sammanhang.

 

 

Har alliansen bestämt omänsklig behandling av arbetssökande ska arbetsförmedlarna vara omänskliga, ryter Expressen. Anarki skriker tidningen, men anarki är vad regeringen visar.

Någon ursäkt för att inte komma på ett bestämt möte eller mänsklig glömska ska inte finnas, enligt alliansens tidigare arbetsmarknadspolitik, och Expressen säger detsamma.

Arbetssökande är enligt Expressen personer som ska sättas på plats och ett misstag ska resultera i att uteslutas från ersättning under sin arbetssökartid.

Ja, de går så långt att de kallar arbetsförmedlares mänsklighet och empati för anarkism och olydnad. Man får tankar till SS och Tyskland under Hitlers tid där lydnad var viktigare än medmänsklighet.

Nu efteråt är de som inte löd Hitlertysklands omänsklighet mot judar m.fl. hjältar. Kanske vi i framtiden kan se vissa arbetsförmedlare som hjältar då de utövade civil olydnad för att inte krossa människor, vilket staten önskat och Expressen ansett. 

Expressen hade kanske passat in i en hård diktaturs agenda och lytt blint.

Citat: En anarkistisk arbetsförmedling --- Det är dags att visa respekt för riksdagen. Slut citat.

Jaså, Expressen hallå; visades beslutet i riksdagen att stoppa anvisningarna till fas 3 respekt?!

Nej, respekt ska visas människovärdet även om det innebär civil olydnad.

Beslut där glömska eller slarv ska resultera i att en person ska lämnas vind för våg i tuffa socialhandläggares nåd eller onåd och riskera att hamna som uteliggare, eller knäckas och ta sitt liv, ska motarbetas!

Att sedan som Expressen ursäkta tuffheten med att fler då får jobb är en skönmålning av verkligheten. Vi har hög arbetslöshet, få arbeten och många av dessa arbeten stämmer inte med de arbetssökandes meriter.

Här ligger problemet inte i om någon arbetssökande missar ett möte med arbetsförmedlingen och då slussas ut i anarki - alltså ingen ekonomi alls att leva av.

Däremot ett tips till arbetsförmedlingen, varför inte som många tandläkare idag gör, sänd ett påminnelse-sms dagen innan till den ni bokat möte med.

Däremot borde arbetsförmedlingen ha bättre koll på sina medel och staten inte betala ut medel hur som helst.

Citat: Arbetsförmedlingen slussar ut 1 500 arbetslösa för att utföra sysslor åt Skogsstyrelsen – men betalar allt själva.

På drygt ett halvår har bara lokaler och verktyg kostat över 40 miljoner.

– Det här är ineffektiv arbetsmarknadspolitik, säger LO-ombudsmannen Oscar Ernerot. Slut citat.

Rena slöseriet och vansinne!

Normalt får seriösa arbetsgivare betala avtalsenliga löner och hålla arbetstagarna med skyddsutrustning för att inte säga verktyg.

Men detta visar en ytterlighet till i alliansens ”arbetslinje” och vansinnesyttringar som kommer att slå tillbaks med ett där ordet anarki verkligen råder på arbetsmarknaden mer o mer.

Till slut ytterligare ett anarkiskt uttryck av en regims dårskap.

Citat: ”Som biståndsminister är jag tydlig med att biståndet ska gå till människor som lever i fattigdom, och till att förbättra fattiga människors möjligheter.”

Det skrev dåvarande bistånds­minister Gunilla Carlsson (M) på DN debatt så sent som i juni i år.

I går avslöjade Ekot att hon under flera år låtit svenska biståndsmedel finansiera sin egen lön och även ­lönen till hennes statssekreterare. Slut citat.

Lögnens regim och dess lakejer visar sina fula trynen snart dagligen.

Moderaterna vann efter ett sekels kamp, nu skrotas empati o solidaritet.

Tips för att läsa och se en film om den moderata historien, vilken förskönades i deras idéprogram.

Lögner och försköningar av verkligheten håller aldrig i längden. Normalt skulle moderaterna tigit om sitt förflutna, då människor är historiskt intresserade. Men stoltheten över att ha fått regera i två mandatperioder, och det kan bli fler, med Juholts tjurskallighet och oförstående av att ha blivit förbrukad, gör att moderaterna kanske tar sig vatten över huvudet.

De försöker försköna historien om sin egen bakgrund, de förstår inte att denna historieförfalskning kan bli en öppningsscen för att människor börjar se annat än jobbskatteavdrag i deras politik.

Svenska folket har fått vatten på sin kvarn när det gäller fördomar mot sjuka och arbetslösa. De har fått bekräftelse på att de är värda mer än dessa genom att de upplevt att sjuka utförsäkras och arbetslösa får mindre och mindre ersättning år för år. Inte kan väl en regim göra detta utan anledning, tänker människor, och tar med glädje emot sina jobbskatteavdrag som grädde på moset efter de vanliga årliga löneökningarna. Många har alltid misstänkt sjuka och arbetslösa som arbetsskygga, nu har regeringen bekräftat att de hade rätt.

Detta är Sverige av idag.

Jag protesterar mot denna krassa, ensidiga människosyn, men jag är en av få som gör detta i dag.

Allt ska göras till arbetslinjen, empati för Ganna eller äldre saknas helt hos moderaterna. De arbetar nämligen inte.

Allt precis allt är enbart en bekräftelse på att moderaterna inte har någon politik annat än ett mantra som de kallar arbetslinjen.

Detta mantra ärnågot som står över allt vad mänsklighet och empati är. Vi har sett det genom behandlingen av utförsäkrade och långtidsarbetslösa.

Nu ser vi det i behandlingen av fallet Ganna. Hon ses inte som en människa av moderaterna utan som en belastning då hon inte kan arbeta. Då hon inte kan arbeta faller hon utanför arbetslinjen och är ointressant för moderaterna som nu enbart har en tanke att inom nuvarande mandatperiod få igenom det femte jobbskatteavdraget.

Vad vi ska ta lärdom i detta fall är att det bara är en glimt av hur äldre kommer att behandlas i framtiden om moderaterna får styra. De kommer knappast att få samma vård som de som har ett arbete. De kommer att som arbetslösa och sjuka att behandlas som andra klassens medborgare. Detta bör vi lära av fallet Ganna

Kan centern åter bli ett parti med empati för de svaga efter Olofssons alliansslaveri?

Spekulera kan man alltid. En partiledare kan få människor att komma till eller lämna ett parti.

Vi har sett hur katastrofalt det var under förra valrörelsen, med Sahlin som partiledare, som tvekade om riktigheten i socialdemokraternas politik. En partiledare måste ha karisma, vara stark och kunna tala för sin sak utan att vara rädd för att stöta sig med människor.

Vi har haft starka partiledare, Erlander, Palme och inte minst har vi idag Reinfeldt vilken är en mycket stark partiledare, det måste vi erkänna även vi som inte delar alliansens fördelningspolitik. Reinfeldt är alliansen.

Ska någon ny partiledare utses i Centerpartiet efter Olofsson vilken fått partiet att bli ett litet parti, i förhållande till Fälldins dagar eller tidigare bondeförbundet som det hette då det ingick i samlingsregeringen under andra världskriget, till ett idag litet ja-sägande parti i Reinfeldts ledband.

Vad skiljer ett parti åt i en allians där sammanhållning är ledstjärnan under en stark ledare? Ingenting. Den starka ledarens agenda råder och under denna finns det parti som egentligen har makten och styr med en hög ja-sägare utan egen uppfattning.

Reinfeldt och alliansen.

Hur ska då Centerpartiet åter bli ett parti för fler? Att lämna alliansen är självklart under nästa valrörelse, en allians styrs av det starkaste partiet och måste göra det för att inte falla sönder. De svagare partierna måste rätta in sig i ledet för att synas men den syn de står för är alliansens, för människor i gemen innebär det då att man enbart ser statsministerns parti som det enda. Så har vi det nu, moderaterna är stora de övriga allinspartierna små.

En ny centerpartiledare får ett svårt dilemma om denna tänker bli en allianspartner i framtiden. Risken för utplåning av partiet är överhängande. Människor ser inte partiet som annat än ett underställt parti under moderaterna och som sådant lika kallt i frågor som utförsäkring av sjuka och behandling av arbetslösa i alla faser av jobb och utvecklingsgarantin. 

Ett parti som segregerar utifrån alliansens partiprogram, ta från de sämst ställda och omfördela resurser till de som redan har ett arbete. Och upprepa mantrat ”jobblinjen” till leda.

Bristen på omtanke och empati i hemmen under 60-talet har skapat dagens känslokalla politiker.

Varför har politiker i dag sådan brist på empati med sina medmänniskor? Visst, det hade de även brist på tidigare. Tänk på att det inte är så länge sedan som rösträtt var förbehållet de som hade kapital eller titel.

Men sedan fick vi ett välfärdssamhälle där barn som växte upp inte förstod eller hade referenser till segregation och utanförskap. De som växte upp i början av på femtiotalet förstod en del och de politiker som är födda då och tidigare har fortfarande referenser från ett annat samhälle och kan förstå hur människor behandlades utefter ekonomiska förutsättningar.

Man lärde sig empati för medmänniskan genom erfarenhet av hur samhället såg ut. Politiker försökte få ett mer ekonomiskt rättvist samhälle. Sjuka och arbetslösa skulle ses som människor och hjälpas att kunna leva även fast de kommit utanför. Pensionen skulle förbättras.

Bildt är från denna tid och hans tid som statsminister segregerade inte människorna i jobbskatteavdrag och utanförskap.

Sedan föddes sextiotalisterna och de som föddes i slutet av 50-talet kan ses tillhöra denna grupp också i människosyn.

Nu styr dessa och jobbskatteavdrag, misstro mot de som misslyckats och inte har arbete eller är sjuka har blivit ledstjärnan.

De växte upp i ett samhälle där man hela tiden fick det bättre och en del tyckte att de arbetslösa och sjuka fick det för bra. Ingen åtskillnad gjordes i värdet av människan. NU tar de igen denna föräldragenerations, som de tyckte, menlöshet och omisstänksamhet i form av politiker som Erlander och Sträng, vilka de nu ser de som i dag har en föråldrad människosyn. Istället anses människan som en bidragsfuskare och parasit om de inte lyckas får arbete eller blir sjuka.

Denna tuffa kalla generation styr i dag Sverige. I spetsen av dessa finns en treenighet av de tuffaste av de tuffa när det gäller känslokalla politiker som vi inte sett på flera generationer.

Reinfeldt, Borg och Olofsson. Var kommer deras misstänksamhet mot de som inte får arbete eller är sjuka ifrån? Man kan tänka på uttrycket att som du bedömer andra är du själv. Syndabockssyndromet.

Men de som växte upp under dessa år våra tre politiker är födda hade det bra, för bra. Föräldrar som hade arbeten, arbete till alla som ville arbeta. Jag vet jag är lite äldre och vet hur samhället var. Att som dessa då bedöma vårt samhälle efter samma referenser som det var i deras barndom där de av föräldragenerationen fick höra att det finns jobb för alla och bidrag är ett otyg kan ha präglat dem och många andra till att jobblinjen fungerar.

Men att regera utefter referenser från denna tids samhälle har fått många av i dag att segregeras och hamna i utanförskap som de ovanstående tre inte förstår och som bryter ner de som drabbats. Brist på empati av politiker med makt är farligt för samhället då detta ger grogrund för våldsamheter och upplopp förr eller senare. Kanske det är början på detta vi ser i dag i de stora bostadsområdena i storstäderna.

Jag dömer inte, jag bara konstaterar fakta som kanske inte en yngre generation kan se då de inte har referenser bakåt.

Rätt att sända Englas begravning!

Jag var helt emot det först att TV sände en privat begravning från ett enstaka brott ut över landet. Något liknande har aldrig skett om det varit offentliga personer eller från en stor lycka med många förolyckade.

Men efter ett ha sett ett tag på begravningen började jag tänka om.

Genom att sända den har vi tagit ett nytt bra sunt steg i samhället som jag hoppas kan fortsätta och öka i sändningstid.

Vi tar upp i offentlighetens ljus att ett brott har en anhörigsida som sörjer. Anhöriga som är som du och jag, vanliga människor som drabbats av en katastrof.

Att läsa om hemska brott i tidningar har i dag blivit så vanligt att många bara gäspar åt det eller ojar sig ett slag och sedan går vidare. JA det finns även de som ser brott av de mest bestialiska slag som spännande inslag i verkligheten.

Vi ser tom i dag ungdomar som misshandlar och filmar detsamma och lägger ut det på nätet där sedan andra avnjuter detsamma.

Samhället har inte blivit råare men däremot okänsligare för andras olycka eller misär. Ja ibland ännu värre som ovan man tycker det händer för lite och tar själva tag i detta och misshandlar, filmar och njuter.
Människan är grym om den inte förstår att man inte är ensam om att lida utan även andra kan göra detta lika fullt som man själv.

Genom att sända avskedet av en mördad person i Tv får fler upp ögonen för att den mördade var en människa med känslor och ett eget liv som alla andra. Vi kommer närmre händelsen och kan förstå. Det blir inte bara ett tekniskt mord av samma slag som morden i deckarserier i tv eller böcker.

Ibland har jag undrat över varför deckarböcker eller filmer är så populära. Själv blir jag uttråkad efter bara några sidor i en deckarbok.
TVsändningen av Englas fina begravning var rätt.

Jag hoppas att vi oftare får se begravningar och avskedstaganden av offer för våldshandlingar. Det kan få fler att engagera sig mot våldsyttringar och öppet våga ta avstånd från dessa handlingar eller våldsromantik överhuvudtaget.