Tramset om frivillighet i deltagande av fas 3 är just detta - trams.

Har du inte en egen förmögenhet du kan leva av blir  du fas 3 deltagande. Det finns ingen frivillighet i detta såvida du inte har en rik livskamrat  eller tror dig kunna leva av kriminalitet eller tiggeri på gatan.

Om du säger nej, av skälet ex att slippa förödmjukas av att bli gratisarbetande, mellan - tro det eller ej, detta är nya reglerna efter 1 januari 2013 - kl 8.00 - 17.00 (inget skämt) tro inte att du kan få försörjningsstöd som alternativ. Nej, då ska du stå till arbetsmarknadens förfogande enligt ovanstående.

Citat: anser att det inte är ett tvång att skriva in sig på en myndighet om man blir arbetssökande. För den som inte har haft möjlighet pga. höga skatter på arbete kunnat spara så blir det ett indirekt tvång, för det är nämligen en förutsättning för att kunna få någon typ av ersättning att du måste vara inskriven på en myndighet som inte fungerar. Trodde du hade vetskap om det faktiskt. Slut citat.

Många verklighetsfrämmande individer med arbete tror att de arbetslösa har det bra som arbetslösa.

Alla borde utbildas i de arbetsmarknadsregler som finns idag. Om så skedde, skulle alliansen fått avgå med omedelbar verkan när protesterna och hatet mot det system de konstruerat skallat från majoriteten av svenska folket, av rädsla för att hamna i ex fas 3.

Skulle då de som idag är i fas 3 medverka i protesterna?

Få skulle detta då dessa personer är uppfostrade och hotade till tystnad av arbetsförmedlingen och  om de inte tiger o lyder dras ersättningen in.

Till och med när teve för något år sedan skulle undersöka fas 3 platser hjälpte deltagarna anordnarna att hindra teveteamet att komma in på platserna och hänvisade till anordnarna när teve ville intervjua deltagare.

Prata om femtekolonnare i vår tid och apatiska vuxna utan egen vilja! Nog log arbetsmarknadsministern åt dessa deltagares agerande och fas 3 blir kvar.

Är du en frivillig fas3 – slav?

Om du har hamnat i fas3 i jobb och utvecklingsgarantin har du genom steg1 och 2 skolats in i slavmentalitet. De få som har kommit ur beroendet av arbetsförmedlingen innan de hamnat i den såkallade fasan har klarat sig.

Dessa har oftast vänner eller kontakter som hjälpt dem ur knipan innan fasan slog klorna i dem.

Du blev, om du kom ända fram till fasan, en slav. Det sägs att detta slavtillstånd är frivilligt, ingen tvingas in i fasan utan den är ett erbjudande.

Men vad var alternativet?

Inget annat än eventuellt försörjningsstöd av kommunen, men då detta numera inte betalas ut om inte personen står till arbetsmarknadens förfogande, var alternativet inte existerande.

En befrielse av slavarna bör komma, likt slavmarknaderna i övriga världen som på många platser blivit förlegade.

I Sverige är slavägarna hemliga om de är privata. Slavarna själva vågar inte klaga, för risken är att de då blir utan slavtjänst och en liten, statlig ersättning då försvinner.

De hemliga ägarna får sin ersättning för att hålla pli på slavarna.

Men en befrielse bör komma, och kommer, förr eller senare.

En befrielse där slavägarna träder fram och ger slavarna frihet och en lön istället för att de får en lön för att sätta dessa slavar i arbete.

Frivillighet, finns det?

Den som frivilligt börjar använda droger. Den som frivilligt börjar ett destruktivt tänkande, finns denne?

Nej! Ingen börjar frivilligt ta sådana beslut då människan har en livskraft som har ett enda mål. Målet att överleva och föröka sig.

Varför finns då människor som tar ovanstående beslut?

Svaret är att de av någon anledning är frustrerade och söker lugn. Ett lugn som droger ger innan de tar över människans liv helt. Därefter uppstår motsatsen, människan förgiftas och giftet tar över kroppen och psyket och dagen blir en jakt på det lugn som drogen tillfälligt ger. I samma skepnad kan tobak och sprit men även socker ses.

Destruktivt beteende kan även vara ett sätt att bestraffa. Man har blivit säker på att man är mindre värd än andra och bestraffar sig själv för sin värdelöshet. Detta ger då lugn då man gör det som man själv anser rätt och som ingen bryr sig om att reagera för när någon ser detta destruktiva.

Ätstörningar, självskärningar och sexuella underkastningar är exempel på sådan nedvärdering som denne själv skapat genom sina besvikelser och misslyckanden.

Kanske arbetsläger skulle ge den långtidsarbetslöse en trygghet.

Under tidigare arbetslöshetsperioder i Sveriges historia förödmjukades inte de långtidsarbetslösa med högre skattesats eller sysselsättningar av det slag som nu tredje steget genomför inom Jobb och utvecklingsgarantin i syfte att segregera och skapa ytterligare utanförskap som absolut gör den arbetslöse omöjlig på arbetsmarknaden.

Förr skapades i stället ex nödhjälpsarbeten. Arbetslösa fick göra något som var nyttigt för samhället. Det byggdes vägar och parker mm. Genom detta förlorades inte kontakten med den riktiga arbetsmarknaden och personen lärde sig något som gjorde att denne kunde komma ut på arbetsmarknaden igen när konjunkturen vände.

I dag är det helt annorlunda, en gång utanför alltid utanför. Konstlade sysselsättningar och ingen möjlighet att få riktiga jobb efter dessa trams sysselsättningar.

Många knäcks självklart av dessa dumheter.

Mitt förslag för att ge dessa en trygghet är arbetsläger där statliga arbeten kan utföras. Alla här ska ha en lägenhet för sig eller sin familj. Lönen ska vara gratis hyra och fickpengar att leva på. Ungefär som anstaltsliv men frivilligt inträde för den som inte klarar att leva i pressen av arbetslöshet och klara sin ekonomi med 65 % av sin föregående a-kassa. Skulder mm ska vara vilande tills personen eventuellt kommer ut i det riktiga arbetslivet igen.

Vi måste ge alla en dräglig tillvaro, inte pressa människor som redan är mer eller mindre knäckta för att de ska känna skuld och skam över att ingen önskar anställa dem.

Nej staten bör genomföra ovanstående frivilliga arbetsläger i varje län och då även rikta en hård propaganda ut i samhället för att inte den arbetssökande ytterligare ska ses som en parasit. Dagens segregering och skamkonstruktioner riktade mot de som är utanför måste stoppas om vi inte ska konstruera ett samhälle där människor ska värderas och behandlas utefter om de har haft kontakter som de använt för att få ett arbete eller inte och lyckats.