Samhället ska numera inte ge trygghet för de som behöver den.

En undersökning av Novus har visat att de utan arbete och de sjuka har fått ett svårt liv ekonomiskt och många människor litar inte på sjukpenningssystemet eller arbetslöshetsersättningen längre.

Inte konstigt då sjuka fortsatt utförsäkras - fast riksdagen sa nej till detta.

Fas 3 finns kvar - fast riksdagen sa nej till detta.

Alliansen finns kvar och då kan man inte räkna med att vi har ett solidariskt samhälle. De som inte har arbete ska lida! Det är moderaternas mantra, ”arbetslinjens” budskap.

Hur kan någon ha förtroende för ett system som utförsäkrar sjuka?

Hur kan någon ha förtroende för ett system som dumpar långtidsarbetslösa i fas 3 och där de sedan - permanent - får sitta medan deras ekonomi urholkas i gratisarbete?

Sanningen är att det ska man inte. 

Ideologi av idioti. Borg talar som han har förstånd till.

Vi hade ett socialdemokratiskt styre i Sverige under många decennier. Vi fick en välfärdsstat där alla fick det bättre, utan att arbetslösa eller sjuka fick det sämre, utan tvärtom en tryggare och bättre ekonomi. Ingen jagade sjuka för att de inte kunde arbeta. Ingen jagade arbetslösa för att de ingen anställning fick.

Anders Borg, som är ansvarig för jakten under två mandat perioder, där arbetslösa jagas för att de inte får arbete, sjuka tvingas till utförsäkring för att de är sjuka för länge och då inte ser andra lösningar än självmord i många fall, påstår likväl att det skulle bli katastrof om socialdemokraterna vann nästa val.

Uttalandet faller på sin egen omogenhet, orimlighet och naivitet.

Men vill svenska folket fortsätta skicka sjuka in i döden, arbetslösa till socialbidrag och sänka skatterna för de med arbete så inga medel finns till de utan arbete, de sjuka eller pensioner i framtiden, så rösta för allt i världen på Borg och hans likar!

Till slut påstår Borg skrattretande, att det bara är alliansen som kan klara av ungdomsarbetslösheten…

Varför har de då inget gjort sedan 2006 för att lösa den?!

Om någon har visat sin oduglighet i detta så är det alliansen, och anledningen är den usla arbetsmarknadspolitik de driver!

Mantrat ”arbetslinjen” var allt som fanns/finns i moderaternas ideologi. Nu kommer bara återupprepningar och nya hot.

Arbetslinjen har nästan fått religiösa undertoner. Att de som lyckats få ett avlönat arbete ska få lägre skatt än de som ingen arbetsgivare velat anställa är i dag så etablerat i svenska folket att de ser den ekonomiska segregation som detta innebär som naturlig.

Moderaterna har genom dessa skattesänkningar blivit otroligt populära i vår tid. Men då denna jobblinje ska innefatta allt är idétorkan stor om vad som ska komma sedan när det inte finns möjlighet att sänka skatten mer för de som lyckats få ett arbete. Ett skattebefriat frälse kan de ju knappast bli om vi ska ha en offentlig sektor. Så många arbetslösa och sjuka är det inte så dessas skattekraft ska räcka för detta. Försäkringar likt i USA kan naturligtvis bli lösningen, men det får framtiden - i moderaternas värld - utvisa.

Någon förändring av sjukförsäkringen efter oppositionsprotester i våras ser inte ut att bli av. Oppositionen har tystnat, det var kanske bara en markering.

Inget kommer troligen att ske här. Kanske en undersökning likt den arbetsförmedlingen gjorde kommer att ske, där de utförsäkrade visar sig vara nöjda som det är. Inte omöjligt alls, en undersökning om fas 3arnas nöjdhet med sin ersättning och plats visade på stor nöjdhet.

Utöver det önskas höjd pensionsålder, vilket förbilligar statens finanser. Detta då färre har pension och fler får en dålig a-kassaersättning eller sjukersättning.

Fler arbetslösa, men då de får en låg ersättning o kanske i slutändan hamnar i fas 3 som ska få mer riktiga arbeten på sin agenda, blir det samhällsekonomiskt lönande. Säkert är detta något som kommer i Alliansens segregationspolitik där jobblinjen innefattar många - men också utesluter en hel del. 

Är du som Alliansen idealist eller ser du verkligheten som en realist?

När ideologi går före sunt förnuft får vi ett segregerat samhälle likt det vi idag fått med Alliansens fördelningspolitik. Ideologin är arbetslinjen vilket innebär mer till de som har arbete, mindre till sjuka, arbetslösa och pensionärer.

Ideologin är stenhård, utan empati och förståelse för de som inte kan få arbete, inte är friska eller kommit upp i en ålder då arbete inte är realistiskt varken för hälsa eller av den anledningen att de då stoppar nya generationers inträdesmöjligheter på arbetsmarknaden.

Arbeten (betalda) är en begränsad möjlighet. Det finns inte obegränsade möjligheter till betalda arbeten. Därför är politiken i dag omänsklig, ogenomtänkt och enbart en ideologi av personer som aldrig upplevt arbetslöshet och därför ser arbetslösa som ickearbetsvilliga om de inte får mindre möjligheter att klara sig utan ett arbete.

Realister finns det få av inom politiken i dag. Det har inte funnits på minst 20 år. Tyvärr och till plåga och pina för dagens svenskar med undantag av de bortskämda personer som aldrig varit arbetslösa och därför ser sig som osårbara och tror att sjukdom och arbetslöshet är ett sätt att slippa arbeta.

Ideologin som aldrig fungerat och sanningssägarens dilemma.

Sanningen kan såra och sanningen kan vara svår att ta till sig. Trösten är att sanningen ofta kan vara relativ. Det som upplevs som sanning för en upplevs som lögn för en annan.

Det bästa exemplet här är diskussionen. Det den ena ser som sanning ser den andra som osant. Politikern och dennes ideologi är det bästa exemplet av alla. Tron på vägen till målet ses som olika av alla partier. Målet är oftast inte alltid största möjliga lycka för största möjliga antal innevånare.

Någon förlorar alltid i en politisk ideologi. Genom historien har det oftast varit de med makt och pengar som styrt och härmed gynnat sina egna på bekostnad av de med mindre medel och makt.

Under 1900-talet minskade de besuttnas makt och de med störst inkomst fick högst skattesats. En utjämning av levnadsbetingelser uppstod och sågs som självklar av alla partier.

I dag har detta förändrats, åter ses de mindre bemedlade som oduglingar och behandlas därefter. Man ser det som att om man tar ifrån dem deras överlevnadsmöjligheter, minskar bidrag för sjuka och arbetslösa, då kommer många av dessa att ta sig i kragen och skaffa en egen inkomst.

Detta är en ideologi som funnits genom merparten av historien. Men som aldrig fungerat.

De svaga orkar mindre ta tag i sin situation ju mindre medel de har att röra sig med. De blir istället apatiska och låter sig behandlas hur som helst. Det som historien visat konstrueras igen. Varför? För vem? Och för vilken mening om ens någon mer än av ren skär mänsklig ondska och misstänksamhet mot de andra som inte är som en själv.

Den frågan borde Reinfeldt och co besvara eller fundera över. Men säkert skulle de inte förstå meningen med frågan då den är så långt från deras syn på verkligheten och deras erfarenhet, de skulle helt enkelt inte förstå frågan.

Censur, Stopp, Belägg och Förbjud.

Ungefär så kan man se 1700-talet och tidigare skriftproduktions dilemma. Ja, även i dag finns dessa tendenser i vissa stater. Förbudet att utge vilka skrifter som helst som kan ses som kritik mot rådande förhållanden. Då ofta av religionsskäl. Nu oftast av politiskt skäl i vissa stater.
Ja även religiöst, tänk bara på satansverserna de var inte och är inte populära bland muhammedanerna. Politisk censur har funnits i alla tider, Sovjets tid är inte långt borta och Kina är inte mycket bättre.

Allt som skrevs under 1700-talet skulle godkännas av en censor som det hette. Olika länder hade olikt hårda censurregler. England var någorlunda humant. Spanien var stenhårt.

Det innebar att de nya idéer som kom och bevarades till eftervärlden under denna tid i första hand var idéer som skapades i England. Många kanske bra idéer kom säkert aldrig till kännedom för allmänheten och bevarades inte till eftervärlden på grund av censorn.

Hur mycket är inte stoppat som kunde kommit till mänsklighetens fromma på grund av ren och skär dumhet och rädsla för förändring?

Förändring som sågs med skräck o avsky då men som ses som ledstjärna i dagens samhälle.

Måtta sa de gamla grekerna. Måtta på förändring, måtta på rädsla för förändring.
Kanske vi skulle läsa de gamla grekerna igen de var inte dumma och de hade mycket levnadsvisdom i sig.

Ett tips till dagens ibland som man kan tycka obildade teoretiska politiker som står på toppen av sin karriär utan att ta beslut för folket utan istället för teorin politiken vilar på. Partiet före folket är något vi alltid sett och troligen alltid kommer att få se. Dagdrömmarna om en rättvis värld kommer aldrig att slå in avundsjukan och misstron mot medmänniskan stoppar effektivt detta.

Censur ja det kanske kan vara bra att förkovra sig i se här. Och glöm inte att slå vakt om tryckfriheten. En av de rättigheter som den demokratiska staten vilar på.