Google

Translate blog

Visar inlägg med etikett mystik. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett mystik. Visa alla inlägg

tisdag 19 mars 2024

Mystiken i universums expansionstakt kontrolleras åter och mystiken bli kvar.

 


Hubbleteleskopet har mätt den nuvarande expansionshastigheten av universum under 30 år. Astronomer vill nu eliminera alla kvardröjande tvivel om denna mätnings noggrannhet. Man har därför använt Webbteleskopet för att bekräfta eller förfalska Hubbles mätningar.

Den nuvarande uppmätta expansionshastigheten i universum är snabbare än vad astronomer förväntar sig att den ska vara baserat på universums initiala förhållanden och vår nuvarande förståelse av universums utveckling. Resultatet med Webbteleskopet bevisade dock  att Hubbleteleskopets mätningar var korrekta.

"När mätfel har förnekats återstår den verkliga och spännande möjligheten att vi har missförstått universum", beskriver Adam Riess, fysiker vid Johns Hopkins University i Baltimore. Riess som fick delat nobelpris i fysik 2011 för att ha varit med och upptäckt det faktum att universums expansion accelererar".

Men i hopp om att lätta på Hubbles lag spekulerade vissa forskare i okända fel i mätningen kan växa och bli synliga när vi tittar djupare in i universum. I synnerhet kan stjärnanhopning påverka mätningar av ljusstyrkan hos mer avlägsna stjärnor på ett systematiskt sätt. 

"Vi har nu spänt över hela skalan av vad Hubble observerat och vi kan utesluta mätfel som orsaken till att  Hubbles lag inte stämmer helt ", beskriver Riess.

Astronomer använder olika metoder för att mäta relativa avstånd i universum, beroende på vilket objekt som observeras. Sammantaget är dessa tekniker kända som den kosmiska avståndsstegen – varje stegpinne eller mätteknik förlitar sig på föregående steg för kalibrering.

"Att kombinera Webb och Hubble gav oss det bästa av två mätmöjligheter. Vi fann att Hubble-mätningarna förblir tillförlitliga när vi klättrar längre längs de kosmiska avståndsstegen beskriver Riess.

Hubble och Webbs ytterligare bekräftelse av Hubblespänningen fortsätter med med än mer känsliga observatorier för att möjligen lösa mysteriet. NASA:s kommande Nancy Grace romerska rymdteleskop är ett som kommer att göra omfattande himmelska kartläggningar för att studera inflytandet av mörk energi, den mystiska energi som får universums expansion att accelerera. ESA:s Euklides observatoriet, med bidrag från NASA, har en liknande uppgift.

Framtida mätningar får visa om människans teknik kan lösa gåtan eller inte.

Bild https://picryl.com/

fredag 7 april 2023

Ett svart hål ändrade sin strålning 90 grader och riktade den rakt mot Jorden.

 


I en avlägsen galax har ett supermassivt svart hål som spyr ut strålning med nära ljushastigheten förskjutit sin vinkel med hela 90 grader och pekar nu med sin strålning direkt mot jorden - en stor ögonblicklig förändring som förbryllar fysiker.

Aktiva galaktiska kärnor (AGN) är svarta hål något man tror finns i alla galaxers centrum där de drar till sig materia och varifrån kraftfulla strålar av högenergipartiklar kommer. AGN klassificeras enligt vilken del av AGNs strålning som riktas mot jorden.

PBC J2333.9-2343 som det handlar om här är en stor galax cirka 4 miljoner ljusår i diameter 657 ljusår bort som klassificerats tidigare som en radiogalax, vilket innebär att dess AGN: s gigantiska strålning pekade vinkelrätt mot vår siktlinje.

Men ny forskning publicerad 20 mars i tidskriften Monthly Notices of the Royal Astronomical Society omklassificer galaxen som en blazar då den numera strålar  direkt mot jorden. En blazar eller blasar (blazing quasi-stellar object) är en typ av kvasar, dvs en mycket kompakt, ytterst ljusstark och snabbt variabel galaxkärna. Det som utmärker en blazar är att en av dess jetstrålar är riktad mer eller mindre rakt mot jorden. Det betyder att ovan svarta håls jetstråle förskjutits "dramatiskt" 90 grader och därmed nu ska klassificeras som en blazar, skrev forskarna i studien. 

"Vår hypotes är att  strålen från dess supermassiva svarta hål hade ändrat riktning, och för att bekräfta den idén var vi tvungna att utföra flera observationer", beskrev huvudstudieförfattaren Lorena Hernández-García astrofysiker vid Millennium Institute of Astrophysics, det  i ett uttalande.

Hernández-García med kollegor observerade PBC J2333.9-2343 över nästan hela det elektromagnetiska spektrumet, från radiovågor till gammastrålar. Observationerna visade att galaxens centrum nu hade egenskaper som är typiska för blazarer. Dess ljus ökade och dämpades som en blazar och den hade liknande jetstrålar. Således drogs slutsatsen att objektet troligen var en blazar. Forskarna observerade också två lober - områden där jetstrålar interagerar med omgivande gas och där vissa jetstrålar tidigare hade gjort intrång (innan 90 graders förändringen).

Denna blazars lober är "mycket gamla", beskev Hernández-García och tillade  "de är reliker från tidigare aktivitet, medan strukturerna som ligger närmare kärnan representerar yngre och aktiva strålar."

Dessa vilande lober är bevis på att jetstrålarna har ändrat riktning. Det är inte helt utan motstycke för en galax jetstrålar att dyka upp på olika platser. Men här fanns tidigare det två uppsättningar lober, vilket betyder två separata strålar som slås på och av (inget man tidigare sett). För PBC J2333.9-2343 verkar det som om det bara finns en aktivitetskälla och som nu har ändrat riktning.

Vad orsakade detta stora skifte? Astronomer arbetar fortfarande med att finna en förklaring. Nuvarande teorier inkluderar en galaxfusion, där en annan stor galax en gång kolliderade med PBC J2333.9-2343 vilket störde orienteringen av allt inom den. Fler observationer behövs för att förstå detta mysterium.

Lite tänkande är trevligt ibland. Tänk om. Utomjordisk intelligens som är eller var tekniskt kunniga på nivå vi inte kan föreställa oss idag. En gång för ca 600 miljoner år sedan fick någon på en planet i denna galax ögonen på Jorden som en planet där liv fanns eller kunde uppstå från. De hade teknik nog för att ge ett tecken och förändrade utkasten av strålningen från sitt svarta hål då de förstod att vi skulle förundras på jorden om vi hade astronomer när väl skeendet kunde ses från jorden. Vi ska tänka på att ljuset från jorden färdats ca 600 miljoner år för att nå dit så och tiden de sände tillbaks en signal är även den samma tid så tiden sammanlagt för skeendet är 1200 miljoner år sedan och tiden de sände signalen 600 miljoner ljusår sedan.

 De bestämde då 600 miljoner år tillbaka i tiden från nu att sända en signal mot jorden och hoppades vi hade intelligent liv för att visa att de fanns, De gjorde då något de ansåg vi skulle reagera på om vi fanns. Förändra riktningen på ett svart håls strålning 90 grader mot oss något som skulle få vetenskapen här att häpna (om de fanns) då det inte ska kunna ske. Vi har nu upptäckt det. Kanske riktningen åter ändras senare eller börjar blinka som en signal. Om dessa aliens finns och ovan skett då kan vad helst hända kanske även ett framtida besök av en farkost med information. Men det är kanske bara science fictiontankar.  

Bild pixabay.com

torsdag 1 april 2021

Något får stjärnor vår sols närmsta stjärnkluster att försvinna

 


Data från ESA: s Gaias stjärnkartarbete har avslöjat att det till oss närmsta stjärnklustret till solen störs av någon form av gravitation från en massiv men osynlig struktur. Om resultatet stämmer kan detta ge bevis för en population av "mörk materia ".  Detta enligt Tereza Jerabkova och kollegor vid ESA och European Southern Observatory. Dessa osynliga ”moln” av mörk materia tros vara reliker från bildandet av Vintergatan och är enligt en teori  spridda över galaxen där de utgör en osynlig understruktur till vanlig materia och  utövar en märkbar gravitationspåverkan på allt som kommer för nära.

 

ESA Research Fellow Tereza Jerabkova och kollegor från ESA och European Southern Observatory gjorde upptäckten medan de studerade hur ett närliggande stjärnkluster slås samman i den allmänna bakgrunden av stjärnor i vår galax. Denna upptäckt baserades på Gaias tidiga tredje datautgåva (EDR3) tillsammans med data från den andra utgåvan.

 Hyaderna som stjärnklustert där stjärnor försvinner heter var målet i observationen eftersom det är det närmaste stjärnklustret till solen. Det ligger drygt 153 ljusår bort och är lätt synligt i teleskop både på norra och södra halvklotet. Dess utseende är en  "V" formation av ljusa stjärnor som markerar Oxens huvud i stjärnbilden Taurus (Oxen). Bortom dessa väl synliga ljusa stjärnor avslöjar teleskop ett hundratal svagare i en sfärisk region i rymden ungefär 60 ljusår tvärs över.

Ett stjärnkluster förlorar stjärnor över tid eftersom stjärnor rör sig inom klustret och då drar på varandra genom gravitation. Denna konstanta påverkan ändrar stjärnornas hastigheter något och flyttar några till kanten av kluster. Därifrån kan stjärnorna av gravitation svepas ut från  galaxen och dessa utkastade stjärnor bildar över tid  två långa svansar en i vardera ände av klustret (man får tankarna att gå till en spiralgalaxers  form där något liknande kanske gett denna form, tankarna går även till magnetism då två motsatta poler av svansar bildas vilket kan ses som en syd och en nordriktning av en magnet, min anm.). Nyckeln till att upptäcka tidvattenssvansar (där utsvepning skett)  är att upptäcka vilka stjärnor på himlen som rör sig på ett liknande sätt i stjärnklustret. Gaia gör detta genom att mäta avståndet och rörelsen för mer än en miljard stjärnor i vår galax.

– Det här är de två viktigaste metoderna  för att söka efter tidvattenssvansar från stjärnhopar i Vintergatan, säger Tereza.

Men den verkliga överraskningen var att den efterföljande tidvattenssvansen i Hyadeerna verkade sakna stjärnor. Detta tyder på att något mycket brutalare äger rum än att stjärnhopen försiktigt "upplöses i svansar". Tereza körde simuleringarna igen och visade att data kunde reproduceras om svansen hade kolliderat med ett moln av materia som innehöll cirka 10 miljoner solmassor.

– Det måste ha varit ett nära samspel med den här  massiva klumpen som får stjärnor i Hyaderna att förintas, säger hon.

Men vad kan klumpen vara? Det finns inga observationer av ett gasmoln eller stjärnkluster som är massivt i närheten. Om ingen synlig struktur upptäcks ens i framtida riktade sökningar föreslår Tereza att objektet kan vara en mörk materia. Dessa klumpar av mörk materia  tros hjälpt till att forma galaxen under dess bildande (enligt vissa teoretiker min anm).

Jag (min anm.) anser som jag tidigare sagt att mörk materia och mörk energi är ett särskilt tillstånd av vanlig materia och energi. Om det nu finns ens som detta. Nej gas kan inte ge den effekt som beskrivs ovan. Jag anser att stjärnorna dragit sig ut i ett mycket kompakt, mörkt och tätt dammoln där de döljs helt genom avstånd och täthet så enkelt är det.

Bild från vikipedia på stjärnhopen Hyaderna.

fredag 19 mars 2021

Något finns inuti Jorden som vi inte vet vad är.

 


Enligt en ny teori utgående från mystiska mätresultat kan Jorden ha fler lager än forskarna trott.

Ny forskning visar att det kan finnas ett dolt lager inuti jordens fasta inre kärna. Något som kan ses som en inre, inre kärna. Detta eventuella skikts natur är inget vi förstår men kan ha något att göra med förändringar i järnets struktur under extrem temperatur och extremt tryck. Studien visar att det finns mer komplexitet i den inre kärnan än vad som tidigare uppskattats, säger Jo Stephenson, doktorand i seismologi vid Australian National University i Canberra, som ledde forskningen om fenomenet.

 

"Den inre kärnan är inte bara en solid järnboll", säger Stephenson till Live Science. Jordens kärna består av delar. Den flytande yttre kärnan som börjar cirka 2 897 kilometer från jordens yta består av flytande metaller och har en temperatur på mellan 2204 till 4982 grader Celsius. På cirka 5150 km djup övergår  kärnan till massivt järn (och lite nickel).

En första aning om att det kan finnas något i mitten av den inre kärnan kom redan på 1980-talet. Men då det inte fanns något sätt att komma ner till den inre kärnan där temperaturen närmar sig den vid solens yta, använde forskare jordbävningsvågor för att göra bilder av kärnan.

Resultat av detta har visat att vågor som  passerar genom kärnan från norr till söder färdas snabbare än vågor som passerar genom kärnan parallellt med jordens ekvator. Ingen vet varför det är så, säger Stephenson men det är ett konsekvent fynd. Den tekniska termen för denna märklighet är anisotropi. 

Forskarna arbetar nu tillsammans med mineralfysiker och geodynamiker för att försöka komma fram till modeller av den inre, inre kärnan som skulle kunna förklara denna förändring. När planeter svalnar  expanderar den inre kärnan, sa Stephenson, så den inre, inre kärnstrukturen kan ha något att göra med hur järn kristalliseras när det svalnar eller det kan bero på förändringar i hur metallen beter sig vid stora temperaturer och tryck.

Man kan se det som att vi ännu inte vet hur det klot vi lever på ser ut eller fungerar för att inte säga innehåller (min anm.). Jag har dock en tanke på att det vi ser som något mystiskt vi ännu inte förstår i jordens kärnuppbyggnad inte är uppbyggnaden i sig själv utan effekter av jordens magnetism som vi inte helt förstår  (något som borde tas med i beräkningarna anser jag vid fortsatta undersökningar).

Bild från https://sciencesprings.wordpress.com/

fredag 30 oktober 2020

Efter 20 år har mysteriet med gammastrålningskällan avslöjats

 


Det var för två decennier sedan en gammastrålningskälla hittades som fick namnet PSR J1653-0158 . Man förundrades då och fram till nu av varifrån dess regelbundna gammaskurar hade sin källa. Den uppförde sig som en pulsar men inget kunde hittas som förklarade vad som sände ut dessa strålar.

Nu först har en internationell forskargrupp identifierat källan till gammastrålarna som en tung neutronstjärna med en medföljande stjärna av mycket låg densitet som kretsar runt den. Källan var därmed något man redan misstänkte en neutronstjärna som var en pulsar. Svårigheten att finna den (min anm.) berodde troligen på den lågmassastjärna som medföljde och dolde neutronstjärnan med sitt sken.

Det var med hjälp av nya dataanalysmetoder som kördes med cirka 10000 grafikkort i forskningsprojektet/där tusentals frivilliga amatörer hjälpt till lösningen hittades och det bekräftades vad man trott. (Einstein@Home).  

Bekräftandet av neutronstjärnans existens och dess regelbundet pulserande gammastrålning. Insamlingsdatan kom från från NASA:s Fermi-satellit. Neutronstjärnan snurrar runt sin egen axel i en hastighet av 30 000 varv/min, vilket gör den till en av de snabbast roterande stjärnor vi känner till.

Med detta Jag (min anm.) ser man här ytterligare ett projekt där en rymdintresserad allmänhet kunnat hjälpa till. Det är bra att dessa möjligheter ökat genom datoriseringen.

Bild från vikipedia på en modell av hur en neutronstjärna ser ut.

söndag 20 september 2020

Något stämmer inte om mörk materia

 


Astronomer har upptäckt att det är något som saknas i teorin om hur mörk materia beter sig.

 

De har upptäckt en diskrepans mellan de teoretiska modellerna av hur mörk materia ska fördelas i galaxkluster och observationer av mörk materias grepp om dessa kluster.

 

 Galaxhopar är de mest massiva strukturerna i universum och består av enskilda galaxer som är samlade i klusterhopar. Här ska enligt teorin de största mängderna av mörk materia finnas. Galaxhoparna och galaxerna bör teoretiskt hållas samman av den mörka materias gravitation. Mörk materia i kluster fördelas därför på både stora och små skalor.

"Galaxkluster är idealiska laboratorier för att förstå om datorsimuleringar av universum är tillförlitliga och reproducerar det vi kan dra slutsatser  om  då det gäller mörk materia och dess samspel med materia," säger Massimo Meneghetti av INAF (National Institute for Astrophysics)-Observatory of Astrophysics and Space Science of Bologna i Italien, studiens huvudförfattare.

Fördelningen av mörk materia i kluster samlas via böjning av ljus vilket är snabbare än ljushastigheten eller den gravitationella linseffekt detta ger upphov till. Den mörka materians gravitation bör enligt teorin förstora och ljuset från avlägsna bakgrundsobjekt ungefär som en spegel gör i spegelhus på tivoli som producerar förvrängningar och ibland flera bilder av samma avlägsna galax. Ju högre koncentration av mörk materia i ett kluster desto mer dramatisk blir dess ljus böjning.

Hubbles skarpa bilder bildar tillsammans med spektra från VLT hjälp till forskarteamet att producera en exakt hifi mörk materia karta. De identifierade dussintals multiplicerat avbildade (linssynliga) bakgrundsgalaxer. Genom att mäta linsförvrängningarna kunde astronomer spåra mängden och fördelningen av mörk materia. OBS (min anm.) enligt mörk materia teorin.

 

De tre viktiga galaxkluster som undersöktes i analysen var MACS J1206.2-0847, MACS J0416.1-2403, och Abell S1063 och ingick i de två Hubble-undersökningar som det handlar om: The Frontier Fields och Cluster Lensing And Supernova-undersökningen med Hubble (CLASH)-programmet.

 

Till teamets förvåning visade Hubble-bilderna också mindre bågar och förvrängda bilder som var kapslade i de storskaliga linsdistorsionerna i varje klusters kärna, där de mest massiva galaxerna fanns.

 

Forskarna tror att de inbäddade linsspegelbilderna produceras av gravitationen av täta koncentrationer av mörk materia i samband med de enskilda klustergalaxerna. Mörk materias fördelning i de inre regionerna av enskilda galaxer är känd för att förbättra klustrets totala linseffekt.

 

Uppföljda spektroskopiska observationer bidrog till studien genom att mäta hastigheten hos de stjärnor som kretsar kring flera av klustergalaxerna. "Baserat på vår spektroskopiska studie kunde vi associera galaxerna med varje kluster och uppskatta deras avstånd", säger gruppmedlemmen Piero Rosati vid universitetet i Ferrara i Italien.

 

"Stjärnornas hastighet gav oss en uppskattning av varje enskild galax massa, inklusive mängden mörk materia," tillade teammedlem Pietro Bergamini vid INAF-observatoriet för astrofysik och rymdvetenskap i Bologna, Italien.

 

Teamet jämförde mörk materia-kartor med animeringar av simulerade galaxhopar med liknande massor som ligger på ungefär samma avstånd som de observerade klustren. Klustren i datorsimuleringarna visade inte samma nivå av mörk-materia-koncentration på de minsta skalorna – de skalor som är förknippade med enskilda klustergalaxer som man ser i universum.

 

Teamet ser fram emot att fortsätta sin testning av mörk materia modeller för att sätta fingret på dess spännande natur.

Men som nämndes ovan något saknas för att modellen ska bekräftas helt. För min del (min anm.) anser jag att mörk materia inte existerar utan är effekter från vanlig materia vi ännu inte förstår händelser i. Sammanhållningen av galaxer är enligt mig en form av svag gravitation som vi ännu inte förstår eller har upptäckt hur vi ska mäta. Mest troligt är mörk energi och gravitation är samma sak. Mest troligt är mörk materia även den gravitation där vanlig materia berörs på vis vi ännu inte förstår.

Bild från www.pikist.com

lördag 4 juli 2020

FRB kan vara tecken på en civilisation i universum


Det existerar  mystiska signaler från universums så kallade snabba radioblixtskurar (Fast Radio Burst) innebärande en kort puls av radiovågor med varaktighet på bara några millisekunder. De källor man hittills lyckats lokalisera har befunnit sig i avlägsna galaxer och varit extremt intensiva. Det är okänt hur radioblixtarna uppkommer men det finns hypoteser. Nu har en FRB observerats upprepas i ett relativt regelbundet mönster för första gången och även om det  förmodligen inte är aliens som skickar ut signalen säger en framstående astronom  professor Abraham Loeb på Harvards university att vi inte kan utesluta aliens som en förklaring.

Under 2018 upptäcktes ett interstellärt objekt asteroiden Oumuamua då föreslog bland annat Loeb att det kunde vara en konstgjord farkost av något slag. Idag vet ingen om detta var rätt eller inte men få tror det.

På frågan vad  Loeb tror att de upptäckta kraftfulla radiosignalerna (FRB) från universum är för något annat än  ljusa analogsignaler är att de kan vara någon form av främmande kommunikation. Han säger även att mönstret - eller periodiciteten - av skurarna kan ha en enklare förklaring. Men även den att det är en kraftfull läckande energistråle från rymdfarkoster i kosmos

Om vissa FRBs är läckage från en sådan stråle som missar eller spiller över kanterna på en främmande ljussegelfarkost är det en mycket avancerad civilisation bakom tekniken. Loeb anser även att det är möjligt att skurar kan komma från olika typer av källor, naturliga eller konstgjorda och att hitta en närliggande upprepad FRB eller upptäcka en i olika våglängder (såsom röntgen eller synligt ljus) kan göra  att lösningen på en av de mest mystiska mysterierna i kosmos kan få sin lösning.

Bild från vikimedia på en blick ut mot universum. Person okänd.

tisdag 24 mars 2020

Något mystiskt sker vid polstjärnan.


Folk har studerat nordstjärnan (Polstjärnan, Polaris) i århundraden. Polstjärnan är finns ovanför jordens Nordpol och fungerar som ett landmärke för resenärer utan kompass på hav och land. 


Den är också jordens närmaste cepheid, en typ av stjärna som pulserar regelbundet i storlek och ljusstyrka. Utöver det är Polaris är en del av ett binärt system (dubbelstjärnsystem). Följeslagare är en dimmer (ändrar ljusstyrka över tid) känd som Polaris B vilken rundar polstjärnan på 26 år sett från oss. 


Problemet med Polaris är att ingen kan komma överens om hur stor stjärnan är eller hur långt bort från oss den finns. Olika standardiserade metoder ger skilda resultat. Jag misstänker (min anm.) att det är ljusstyrkans skiftningar som lurar mätinstrumenten kanske ett genomsnitt av mätmetoderna bör ge en rätt stor sannolikhet av avståndet.


Stjärnsystemet är konstigt även på andra sätt. Beräkningar av Polaris B:s ålder antyder att denna stjärna är mycket äldre än sitt större syskon polaris, vilket är ovanligt för ett binärt system. Vanligtvis är de två stjärnorna i dubbelstjärnsystem ungefär i samma ålder.


Neilson, tillsammans med Haley Blinn, en student och forskare i grundutbildning vid University of Toronto genererade en enorm uppsättning modeller av Polaris för att se om dessa modeller kunde förena alla kända data om systemet för att få fram ålder på Polaris B och avståndet till systemet. Men det blev inget helt säkert resultat.


En möjlighet är att minst en av mätningarna är fel, skriver forskarna. Polaris är en särskilt svår stjärna att studera, säger Neilson. Belägen ovanför jordens Nordpol vilket innebär utanför synfältet från de flesta teleskop på jorden.  Jag (min anm.) tvivlar starkt på detta som anledning då studerandet kan göras från teleskop i rymden.


Men de teleskop som har nödvändig utrustning för exakt mätning av stjärnans egenskaper är oftast utformade för att studera mycket svagare och mer avlägsna stjärnor. Polaris är för ljust för dessa instrument; I själva verket är det bländande för dem. Jag tvekar på detta påstående (min anm.). ISS utrustning ex borde klara av det.


Bild från vikipedia på polstjärnan och dess följeslagare.

söndag 1 mars 2020

Sombrerogalaxens våldsamma historia


Sombrerogalaxen, (M104 i Messiers stjärnkatalog) även katalogiserad som NGC 4594 är en spiralgalax med en massa som motsvarar 800 miljarder solar. Galaxen finns i Jungfruns stjärnbild 1,6 miljoner ljusår bort. Den upptäcktes den 9 april 1781 av den franska astronomen Charles Messier.


Galaxen har en blandning av former likt andra diskformade spiralgalaxer. Men nya data från NASA: s Rymdteleskop Hubble har gett forskare insikten att den släta, fast "brädden" av Sombrero galaxens skiva kan dölja ett turbulent förflutet.


 Hubbles skärpa och känslighet gör att tiotusentals enskilda stjärnor i Sombreros stora gloria bortom galaxens centrala del i de flesta fall av äldre stjärnor kan ses.

 Observationerna visar bara en liten andel av äldre, metallfattiga stjärnor i halo plus ett oväntat överflöd av metallrika stjärnor vilka vanligtvis finns endast i en galaxers skiva och den centrala utbuktningen (upptäckten är motsatt till hur det ser ut i andra galaxer min anm.). 


 " Sombrerogalaxen har alltid varit lite av en udda galax vilket gör den intressant," säger Paul Goudfrooij från Space Telescope Science Institute (STScI), Baltimore, Maryland. "Hubbles metallicitetsmätningar (dvs. överflödet av tunga element i stjärnorna) är en annan indikation på att Sombrero har mycket att lära oss om galaxbildning och evolution."


"Hubbles observationer av Sombreros gloria vänder vår allmänt accepterade förståelse av galaxbildning och metallicitet på huvudet", tillade utredaren Roger Cohen från STScI."Frånvaron av metallfattiga stjärnor var en stor överraskning", säger Goudfrooij, "och överflödet av metallrika stjärnor i halon bara ökar mysteriet."


De yngre, metallrika stjärnorna finns vanligtvis i huvudskivan i galaxen där stjärnpopulationen är tätare. Komplicerade fakta är förekomsten även av många gamla metallfattiga klotformiga kluster av stjärnor här. Dessa äldre, metallfattiga stjärnor brukar så småningom flytta ut ur sina kluster och bli en del av den allmänna stjärnhalon. Men den processen verkar ha varit ineffektiv i Sombrerogalaxen. Teamet jämförde sina resultat med de senaste datorsimuleringarna för att se vad som kan vara ursprunget till sådana oväntade upptäckter i galaxens gloria.


Resultaten tyder på att Sombrerogalaxen har genomgått stora anhopningar eller fusioner av stjärnhopar för miljarder år sedan. Till skillnad från vår galax Vintergatan som tros ha uppslukat många små satellitgalaxer i så kallade "mindre" sammanslagningar under miljarder år har ett antal stora galaxer slagits samman till Sombrerogalaxen. Något som gett denna annorlunda blandning av yngre och äldre stjärnor där man inte förväntat sig finna dem. Resultaten av datorsimuleringarna är förvånande eftersom galaxens släta disk inte visar tecken på störningar utan ses vara i balans.


Min tanke) min anm.) är att formen är udda på galaxen och denna är lösningen på vad som en gång hänt som gett denna form. Men det är något vi inte vet i dag. Kan det bara vara dessa sammanslagningar av galaxer som gett upphov till formen.

Bild på Sombrerogalaxen (M104) från vikipedia tagen av Hubbleteleskopet.

tisdag 11 juni 2019

Det mystiska blinkandet på månen.


Det blixtrar och utöver det ses ljusfenomen av skilda slag från månens yta.


Forskare önskar förstå vad som orsakar dessa fenomen. Helst innan på landstigningen på månen 2024. Önskan är stor om att veta vad man landar på och vad man kan förvänta sig på ytan. Det är inte ett kort besök som planeras som den gången Apollobesättningar landade på ytan med start 1969 och avslut 1972 (Apollo 11- 17) .

Med ett nytt teleskop vill professor Kenedi Hakan av rymdteknik vid Julius-Maximilians-Universitat Würzburg (JMU) i Bayern, Tyskland komma till botten med dessa fenomen.


Ljusfenomenen sker flera gånger i veckan. Ibland är det bara korta ljusblixtar som uppstår ibland längre perioder av ljus. Utöver det sker det att vissa ytor mörknar under en period.


Blixtar kan uppstå när elektriskt laddade partiklar av solvinden reagerar med måndamm. Seismisk aktivitet observeras också på månen och då kan gaser komma upp och svepa över ytan vilket kan reflektera ljuset från solen under korta intervaller, säger Kenedi Hakan. Men det är i teorin.


 Han tillägger även att vi i framtiden troligen kommer att bryta sällsynta metaller på månen. När den dagen kommer bör vi förstå vad som sker på månen så vi inte överaskas av faror av skilda slag. 


Själv anser jag (min anm) inte vi med säkerhet vet om dessa metaller finns som vi behöver eller ser oss behöva dem i framtiden till ex smartphones eller batterier. Detta då ingen vet om vi i framtiden kommer att behöva dessa metaller andra lösningar kan komma för smartphones eller om vi överhuvudtaget använder dessa ting då.

måndag 10 december 2018

VVV-WIT-07 är en än mer mystisk stjärna än Tabbys star vilken för ett tag sedan skapade rubriker över hela världen


Tabbys,  KIC8462852  eller Tabby Star ellerBoyajian's Star är en stjärna i konstellationen Svanen cirka 1 470 ljusårs från jorden. De ovanliga ljusfluktrationerna från  stjärnan  på upp till ca 20% ljusstyrkeminskning upptäcktes av forskare som en del i projektet Planet Hunters. 


Flera hypoteser har föreslagits för att förklara stjärnans stora oregelbundna förändringar i ljusstyrka över tid. Men ingen teori förklarar fullt ut vad som sker. En förklaring är att det är en ojämn ring av damm som kretsar kring KIC 8462852 (Tabbys star). Detta kan till viss del illustreras av bilden ovan. Dammhypotesen är vad man tror i dag är den mest troliga då ett fast objekt skulle dämpat ljuset än mer.


Men det finns fler stjärnor än Tabbys star som visar en svårförklarlig ljusreglering. Astronomer vilka har använt teleskopet VISTA i Atacamaöknen i norra Chile har upptäckt en stjärna vars udda ljusreglering påminner om Tabby star.


Från 2010 till 2018 har en stjärna med beteckningen VVV-WIT-07visat samma ljusregleringsfenomen som Tabbys star. Dess ljus minskade med upp till 80 procent över tid för att sedan öka igen medan Tabbys star nedtonas endast med cirka 20 procent.


VVV-WIT-07 är en gammal röd stjärna i riktning mellan oss och Vintergatans centrum. Tabbys star däremot ligger i Svanens stjärnbild.


Fenomenet med ljusreglering har haft många teorier då det gäller Tabbys star. Allt från damm till att en  supercivilisation använder stjärnan energi och vars solceller är det som reglerar solljuset sett från Jorden. Idag är dock den vanligaste uppfattningen att det handlar om damm som skymmer solen då och då.


Om damm är anledningen till att även VVV-WIT-07 ses som skymd emellanåt är det tätare damm här då ljuset minskar betydligt mer för denna stjärna än för Tabbys star (80% för VVV-WIT-07 och 20% för Tabbys star).


Jag frågar mig om dammet finns i närområdet vid stjärnorna i form av ringar eller om det är en ring betydligt längre ut från stjärnorna mellan oss och dem som reglerar ljusflödet? Troligen vid stjärnorna  annars skulle ljusregleringen drabbat betydligt fler stjärnor i bakgrunden. Jag är dock anhängare av teorin om dammringar som förklaring av ljusregleringsfenomenet.


Bilden är en illustration av hur det kan se ut vid Tabbys star där ljuset minskar över tid.

måndag 25 december 2017

Ännu en ny teori om dvärgplaneten Ceres för att försöka förstå denna.


Ceres ljusa skimrande fläckar fascinerade en hel värld för några år sedan. Fantastiska lösningar förespråkades om stationer byggda av Aliens och även mer nyktra om skilda materials reflexer.

Saltavlagringar blev slutresultatet och den troliga förklaringen på dessa starka ljuspunkter på några platser av Ceres yta.

Materian på planeten är vattenrik är något man vet idag genom fortsatta analyser av besöket där. Nu har forskare även börjat misstänka att det en gång fanns ett hav här.
Detta utifrån rikligheten av salt och is på dess yta och i dess ytas material. Säkert har detta samband med de lysande platserna också.
En viss koncentration av dessa blandningar kan säkert ge sken även om avståndet till solen är långt. Ceres i sig är en dvärgplanet vilken ligger mellan Mars och Jupiter i asteroidbältet.

Vi har ju månen Europa runt Saturnus en måne lika stor som planeten Merkurius. Europa  är helt istäckt. Så inte är det förunderligt om dvärgplaneten Ceres i så fall har vatten i mängder uppblandat med materia. Det ger tankar av om det kan finnas flytande vatten längre in i Ceres och kanske någon form av liv där.

 Samma tankar men än mer troligt är tankarna på liv under isen på Europa.

Bilden är på Ceres.

lördag 16 december 2017

En fjärdedel av universum består av den mystiska mörka materian.


Mörk materia är materian vilken ingen sett eller ännu kunnat mäta utan enbart genom dess effekter förstått ska finnas i hela universum. Här som där, överallt.

Men fast universum och allt i detta till 25% består av detta vet vi inte vilka effekter det har på oss eller universum i sin helhet. Vi vet inte heller vad det är.

Sökandet efter det fortsätter likt det i många år gjordes efter bevis på gravitationsvågor. Dessa vågor har numera hittats och nobelpristagarna i fysik 2017 är några av pionjärerna i denna upptäckt. 

Arbetet med att bevisa den gäckande mörka materian kommer om det lyckas säkert även detta att ge ett nobelpris när så väl sker.

Kinesiska forskare är några som arbetar med detta och här kan vi se något om hur långt de kommit.

Ett slags låg energiutsöndring har de upptäckt som kan visa på mörk materia men det är bara en teori just nu. Låg röntgenstrålning.

Vi får se om den mörka materian en dag kan upptäckas och om detta görs först i Kina.
Men vi har mer att bevisa. Det finns inte bara mörk materia enligt teorierna utan även mörk energi. Kanske det är samma sak? Kanske det skulle sökas denna energi först då den troligen har ett samband med den mörka materian kanske i form av utsöndring från denna.

måndag 31 juli 2017

Mystiska radiosignaler från en relativt närliggande Stjärna har upptäckts och tolkats. Spänningen som steg blev en flopp.

Svårförklarliga radiosignaler har nyligen upptäckts komma från en stjärna 11 ljusår från oss. Signalerna är däremot inte aktuella utan utsända för 11 ljusår sedan. Konkret 11 år sedan.

Stjärnans namn är Ross 128 och är en röd stjärna i jungfruns stjärnbild.
Det var det 12 maj i år en tiominuters signal kom från denna riktning på en frekvens aldrig tidigare hörd från röda stjärnor.

Röda stjärnor kan i perioder ge stora utkast av elektromagnetisk strålning men hittills har det som upptäckts från dessa objekt varit på betydligt lägre frekvens än denna hade.

Det kunde även kommit från något annat objekt mellan stjärnan och oss men något sådant objekt har inte hittats.

Signalen skulle även kunna ha kommit från en passerande satellit mellan radioteleskopet och Jorden. En satellit från oss själva däruppe. Men just detta slags signal har aldrig någon satellit av jordiskt ursprung sänt ut.

Även något slags interaktion mellan stjärna och en av dess planeter skulle teoretiskt kunna ge en tillfällig signal av detta slag. Men inga planeter har upptäckts i omloppsbana runt denna stjärna.

Läckage av någon signal något så litet som en mobiltelefon in i radioteleskopet kan även ge en förklaring. Även andra slag av läckage kan ge förklaringen. Men då inga andra objekt därute har visat detta läckage från samma anläggning på samma tid anses det mindre troligt.


Även teorier om utomjordiska intelligenser har diskuterats och kan inte uteslutas. Men studerandet måste i första hand fortsätta av Ross 128 och området däromkring för att söka en rimlig förklaring. Alla möjligheter var öppna för att det kan vara vad som helst som upptäckts.

Men några dagar senare kom gåtans lösning. Interferens från en satellit. Så var denna spännande upptäckt inte så spännande längre.

tisdag 6 juni 2017

Något händer runt det svarta hålet i galaxen Cygnus A:s centrum

I denna galax centrum har ett ljust objekt upptäckts nära dess svarta hål. Något ovanligt händer eller har hänt här.

Kan det vara så att två galaxers krockat och dess svarta hål kommit nära varandra och nu konkurrerar om närgånget material. Kanske ett hål är på väg in i det andra.

Men troligast inte då avståndet mellan dessa synliga hål är ca 1500 ljusår. Men det innebär inte att det inte kan finnas ett svart hål till och det är detta fenomenet kommer från. Sökandet efter detta pågår.

Om det inte hittas är fenomenet inte löst med den teori som anses troligast idag och mysteriet består.

Bilden ovan är från Cygnus A

måndag 5 juni 2017

Neptunus en ännu inte helt kartlagd värld med (troligast) diamanter i manteln.

Enbart en farkost har varit i Neptunus närområde ditskickad av människan för att lära om denna den yttersta av vårt solsystems planeter.

Det var Voyager 2 vilken i augusti 1989  passerade denna blå gasplanet. Men det räcker inte för att veta allt om denna planet.

Ännu finns mycket att försöka förstå och mer att utforska. Inom en snar framtid planeras en ny farkost sändas dit Neptune Orbiter vilken kommer att ta ca ett decennium på sig att nå planeten efter att den eventuellt sänds upp. Planeringen var runt 2016 men ännu har den inte sänts upp. (sommaren 2017)

Vad man vet är att det finns olika slag av atmosfärskikt på planeten vilka är ca 5% av dess massa sträckande sig cirka 20 procent ner mot manteln vilken är en het ( upptill 5000C) vätskefylld massa. Vätskan är rik på vatten, metan och ammoniak och dess storlek är 10-15 jordmassor. Längst in i denna finns själva kärnan.

Tillskillnad mot Uranus har Neptunus en tätare massa av detta hav och en större mantel än Uranus. Kärnan däremot på Neptunus är enbart gissningar men tros vara av samma beskaffenhet som övriga planeters (järn och andra metaller,  nickel och silikater)  då alla är bildade samtidigt.

En spännande tanke är att trycket i centrala kärnan kan vara så högt att metan som tryckts ihop här kan ha bildat diamantkristaller stora som snökristaller.

För mer information se  länk

Bilden är på Neptunus.

onsdag 29 mars 2017

Snabba radiostrålningsskurar från platser långt därute i rymden är oförklarliga och kan vara läckage från sändarantenner

Avancerade civilisationer söks av många numera från Jorden. Inget har ännu bevisats existera av liv därute. De få underliga ting som upptäckts har kunnat förklaras av andra fenomen.

Men ett av de få undantag vilka ännu inte tillfredsställande har kunnat förklaras är korta snabba radiostrålar från platser långt därute. Källor som kan vara sändare som läcker ut i rymden från tider som för länge sedan är passerade. Vi ser ju bara bakåt i tiden ljusår tillbaks. Men kanske det fanns eller finns något liv där ute vi ser o hör tecken från.

Det måste i så fall vara sändare av storlekar vi kanske aldrig kan bygga storlekar av dubbla jordplaneters för att det ska upptäckas här eller de oss om många kanske miljoner ljusår. Av den anledningen bör det vi idag hör därute vara någon naturlig källa. Tips kvasarer.

Det finns även spekulationer på att en kraft av detta slag kan driva farkoster och laster långa sträckor med jättesolsegel.


Men jag tvivlar energiflöden av dubbla jordar visar på en naturlig källa för dessa radioskurar tycker jag. En effekt av oroligheter vid svarta hål exempelvis åter igen tipsar jag om kvasarer.

måndag 14 november 2016

Från 234 stjärnor i Vintergatan kommer signaler vilka kan uppfattas som kontaktförsök från främmande varelser

Sloan Digital Sky Survey är ett teleskop i Mexiko varifrån dessa signalerande stjärnor katalogiserats. Pulserande ljus vilket kan ses som kontaktförsök men även kan ha helt naturliga orsaker.


Men det otroliga är om så många stjärnor eller solsystem sänder ut exakt samma signaler för kontaktförsök. Därför är det troligaste att det är ett naturlig pulserande från vissa stjärnor av en anledning som vi ännu inte förstår.

söndag 14 augusti 2016

Ceres upphör aldrig att fascinera oss. Dess lysande fält har ännu inte förklarats. Men det finns mer där.

DE ljusa lysande fläckarna anses bero på något slags saltavlagringar. Men helt säkert är det inte och inte heller vad slags salt isåfall det är som ger detta sken.

Ceres upphör inte att ge oss gåtor. Nu förundras forskare över varför inte stora kratrar bildats under Ceres ca 4,5miljarder års existerande. Säkert har stora asteroider likt övriga objekt i vårt solsystem även träffat Ceres under denna otroliga tidsrymd.

Men tecken på stora kratrar finns inte. Kan det bero på att dessa utplånats genom den sammansättning Ceres består av? Forskare börjar misstänka detta utan att ha belägg för vilken slags sammansättning det i så fall handlar om. Ceres är okänt område till stora delar fastän besöket av Dawn under 2015 tog många bilder av asteroiden finns flera frågor att besvara kvar.


Dawn upptäckte de mystiskt ljusa fläckarna men ingen har ännu med säkerhet kunna förklara varför de skiner och vad de består av. Vad består själva Ceres av? Det är en gåta att förklara och även varför inga stora kratrar finns här.

tisdag 9 augusti 2016

Mörk materia fortsätter mystifiera forskare och dess allt mer avancerade mätutrustning.

4/5 delar av allt i universum ska vara mörk materia. Materia vi inte kan se. Men det konstiga är att den inte heller kan upptäckas med alla de slag av mätinstrument vi hittills försökt finna den med.

Om ni läser följande artikel får ni flera exempel på sidor ni kan koppla upp er på och se de senaste resultaten från skilda håll och forskningobjekt i jakten på mörk materia.
Hittills är resultatet noll men likväl ska den finnas där ute och härinne.


Kan det vara så enkelt att vi aldrig kan hitta den med instrument och energi av det slag vi kan använda. Instrument av vanlig materia och energi. Kanske enbart mätning kan göras med instrument av mörk materia och denna använd med mörk energi. Något som kan vara omöjligt då dessa två slag inte kan användas av oss. Det blir ett moment 22. 

Vi kan förstå att mörk materia finns men vi kan aldrig mäta eller väga denna eller ens bevisa genom mätinstrument vad detta är.