Pedagogik är en behandlingsform

Att lära ut är en form av att behandla en annan människa för att forma denne till att kunna något denne inte kan.

För detta ändamål finns många olika former att gå tillväga. Från början var våld en metod, att banka in kunskap som ansågs viktig att kunna.

Numera finns inte denna form då man numera vet att alla inte kan lära på samma vis och inte kan bankas in kunskap på.

Det finns däremot ett otal så kallade pedagogiska inriktningar att tillgå.        Egna och utarbetade. Alla dessa kunskapsförmedlingsinriktningar kallas med ett gemensamt ord i dag pedagogik. Detta begrepp är sedan i sin tur uppdelat i många olika inriktningar. Allmän, idrotts, pedagogisk-psykologi, sociologisk-psykologi mm mm.

Sedan finns olika skolor av detta, Montessori m.fl. Utöver det som sagt egenkombinerade på en särskild läroanstalt. Skolor som koncentrerar sig på att lära en viss kunskap. Gymnasier som kallas fotbollsgymnasier, it-gymnasier mm.

Allt är därmed en enda röra av pedagogik utifrån den tidsanda som råder i dag. Förändring till leda, experiment till leda inom område efter område och besparingskrav från politikerna. Samtidigt som utbildning fortfarande är en klassfråga.

För ett tag sedan kom ytterligare en rapport av samma slag som vi sett lite då och då under hela 1900-talet och som fortfarande gäller. Att barn från hem med icke studievana föräldrar presterar sämre i skolan.

Detta är det enda som är sig likt och aldrig kommer att förändras. Det är min övertygelse, oberoende av alla pedagogiska experiment.

Pedagogik har blivit en lekstuga för pedagoger.

Skapar pedagogiken bra pedagoger?

Knappast. Vad som skapar en bra pedagog är inte den utbildning denne får utan personligheten och intresset för att förmedla ett budskap. Att se hur någon tar till sig det som valts att läras ut tillsammans med ett kritiskt tänkande på vad som serverats.

Ingen utbildning i världen skapar bra pedagoger. Däremot skapar den kunskapsrika pedagoger.

Men kunskap är inte samma sak som att kunna förmedla kunskap.

Det handlar om social förmåga när det gäller att förmedla kunskap. Detta kan man inte lära ut då det är en personlighet.

Därför finns det mycket högutbildade pedagoger som är totalt värdelösa med att lära ut sitt ämne. Eleverna somnar under deras lektioner alternativt förstår inte vad som pedagogen talar om.

Alternativt finns det dåligt bildade pedagoger betygsmässigt som kan sitt ämne och trollbinder sina elever. De är bra pedagoger med dålig bildning.

Pedagogik bör liksom andra ämnen lärs ut av pedagoger som brinner för sitt ämne och som kan förmedla sina tankar utan att krångla till förmedlingen av detta. De ska kunna göra sig förståeliga för andra.

Ofta är dessa samma personer som är sociala i privatlivet. Medan motsatsen inte är speciellt populära i privatlivet.

Livslångt lärande, är det något människan är skapad för? Jag tvivlar.

Livslångt lärande har blivit ett begrepp i tiden. Man ska lära nytt och omställa sig för att passa in på arbetsmarknaden livet igenom. Den som inte vill eller kan blir utesluten från arbetslivet. Historiskt sett ses äldre som svårare att omskola och ratas därför regelbundet bland anställare.

Visst finns en del sanning i detta att äldre har svårt för att förstå varför de ska lära om när de redan kan sin uppgift. Historiskt lärde man för livet och lärde ut sin kunskap till de efterkommande i bondesamhället.

Fadern lärde pojkarna, modern flickorna i det traditionella samhället. Förflyttningarna i yrkeshänseende i förhållande till föräldragenerationen var mycket försumbar. Den fanns men var ovanlig. Tänk på uttrycket skomakare bliv vid din läst. Vilket betyder gör det du lärt dig inget annat.

Genom vårt snabbt föränderliga samhälle har otryggheten kommit i arbetslivet och likaså osäkerheten om vad framtiden ska innehålla. Planering är meningslös för en längre period då samhället och politiken förändras snabbt och ofta vilket ger ett stressigt och egoistiskt samhälle där de flesta inte bryr sig om andra än sig själva. I många fall inte ens om den egna familjen.

Har samhället blivit bättre än förr? Ja materiellt och även när det gäller sjukvård. Annars är det mycket sämre, man bryr sig inte om sin medmänniska utan kämpar enbart för att själv skaffa sig materiella framgångar, snabba klipp och sexuella utmaningar.

Många äldre känner sig vilsna i dagens samhälle och undrar vad de gjorde för fel i skapande av det morgonsamhälle de var med och formade. En annan fråga är hur samhället ser ut om ytterligare 30-40 år. Kommer dagens unga då att känna sig lika oförstående för den värld som då finns som många äldre gör i dag för dagens värld? Jag tror det.

Ondskans lakejer är åter på marsch i Europa.

Ellen Key, pedagog o författare, är en av Sveriges mest kända pedagoger genom tiderna, kanske den mest kända. Hon var bland de första som krävde kvinnlig rösträtt här.
Hon var övertygad om att det finns skillnader mellan män och kvinnor och att vi utvecklats annorlunda genom evolutionen och därmed hade särskiljande egenskaper.

Kvinnan, sa hon, präglades av moderlighet, kärlek och känslighet, viktiga egenskaper som måste komma samhället till del för att vi skulle få ett mindre våldsamt samhälle.
Det goda hemmet var viktigt ansåg hon. Detta skulle präglas av kärlek, harmoni och omvårdnad.

Hon var feminist och en mycket intressant pedagog som skrev boken ”Barnets århundrade”.

Det finns mycket skrivet om henne och hon kallas bl.a. Frihetens apostel. En av många bra hemsidor om henne är denna: http://www.ellenkey.se/

Med glädje läser jag denna artikel som visar att jag inte är ensam i min oro för utvecklingen i Europa. Läs den noga!!
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=156067
Många av mina inlägg har varnat för den ökande främlingsfientligheten och dess likheter med 30-talets Europa. Svenska regeringen av i dag för även den en särskiljande politik.
Man särbehandlar sjuka, långtidsarbetslösa och pensionärer skattemässigt. Sänker ersättningar vid arbetslöshet och misstänkliggör dessa som arbetsskygga snyltare, simulanter och ger ett enda mantra: sök jobb. I Italien har det bruna spöket uppenbarat sig. Tack alla som vaknat och protesterar mot den onda agenda som åter stuckit fram sin nos.

Att slippa ta ansvar men kräva det av andra

Rousseau var 1700-talspedagogen som inte ville ta hand om sina egna barn utan istället skrev en klassiker om barnuppfostran. De fem barn han hade med Therese Levasseur, en tjänstekvinna, sände han till ett hittebarnshus.

Men det hindrade inte att han skrev en av tidernas mest uppmärksammade uppfostringsroman som ännu idag studeras. Boken om Emile, där han propagerar för en naturenlig uppfostran och läroplan.

Beroende på barnets ålder, ställs kraven på kunskapsinlärning menade han. Olika situationer ska iordningsställs som barnet ska lösa, misstag kan ge olika slag av obehag att man fryser om man inte är rätt klädd är ett exempel. Att man törstar om man utan vätska när man ger sig ut på långpromenad och inte vet var och hur man skaffar sig vatten en het sommardag är ett annat.

Även matematik och andra ämnen ska läras enligt denna naturmetod enligt Rousseau. Man undersöker praktiskt förhållanden.

Utbildningen leds av en informator. Utbildningen börjar med att då barnet lärt sig gå och fått fritt hoppa, springa och skrika. Därefter kommer träning av sinnena syn, hörsel och känsel därefter mätning, räkning och vägning av olika slag.

Nästa fas är etisk fostran här lär barnet sig att inte sätta sig över naturliga lagar exempelvis av det slag jag nämnde i början kyla och värme.

Språkinlärning sker genom exempelvis brevväxling.

Sedan kommer studier av naturen och arbeten. Detta sker praktiskt i 12 – 15 årsåldern. Efter detta kommer de abstrakta ämnena som först nu barnet kan förstå, samhälle och historia. Efter detta ska ynglingen lära sig stadslivet och det sociala livet för att inte av misstag hamna i stadslivets misär. Sedan kommer filosofiska studier kombinerade med religionsstudier. Nu är ynglingen en man. I boken Emelie möter han nu sin kommande partner Sophie som blir Kvinnan i hans liv.

Det finns mycket i pedagogiken som uppmärksammas ännu idag. Learning by doing är ett exempel på pedagogisk metod som troligen till stor del haft sitt ursprung från Rousseau. Även Montessori har rötter ur Rousseaus pedagogik m.fl. Intressant, men inte lätt att förverkliga om varje elev skulle ha en egen privat välutbildad informator enligt Rousseau.

Sedan har Rousseau uppfattningen av att informatören bör vara manlig. Något som då låg i tiden. Samtidigt som han själv enbart teoritiserade om hur barn ska uppfostras uppfostrade han inte själv sina barn. Väldigt motsägelsefullt av en av tidens mest uppmärksammade pedagoger. Men kanske det är något som även i dag är vanligt.

Enligt denna artikel http://www.alltombarn.se/du_och_barnet/en-narvarande-pappa-minskar-risken-for-psykiska-problem-1.8379
är det viktigt med en fadersfigur under uppväxten för pojkar för identifieringens skull och att då som Rousseau lämna bort sina barn till barnhem där kanske enbart kvinnor fanns på denna tid är konstigt, då han samtidigt ansåg män som bäst informatörer. Att flickor behöver en mansfigur en fader är även det enligt artikeln viktigt. Ja artikeln påstår väl inget direkt nytt eller överraskande. Det är kända sanningar. Som sagt pappas flickor brukar komma långt i livet. Stödet från pappan betyder mycket för en flicka och hennes möjligheter det är och har varit känt länge liksom hur negativt en frånvarande pappa är för både flickor och pojkar.

Men då är det än konstigare att Rousseau ses som så positiv ännu i dag. Han ansåg ju inte att flickor behövde någon bildning utan enbart skulle uppfostras till att vara ett stöd för mannen. Motsättningar så det föreslår. Med detta menar jag att man i Rousseaus pedagogik tar ut det intressanta för att inte låtsas om människosynen i böckerna. http://sv.wikipedia.org/wiki/%C3%89mile
Nog är människor förunderliga.