Att ljuga kan vara en personlighet.

Att ljuga kan vara en flykt från ansvar men även en utarbetad strategi för att komma fram till ett mål som inte kan uppfyllas utan lögner.

Politik är ett område där man ger löften som man vet inte kan uppfyllas på många år, eller kanske aldrig, men som lockar väljare. Då genom att man säger att så snart det finns ekonomiskt utrymme ska vi förverkliga idén.

På det viset får man väljare som just genom påståendet (lögnen) röstar på just det parti som förespråkar idén.

Att ljuga kan även vara något vissa gör som ett sätt att ge sken av att vara något de inte är. På Internets spelsajter online ex finns många som bygger upp en identitet de inte har i verkligheten.

Det finns även personer som njuter av att ljuga för att se hur de den vägen kan manipulera andra att tro på det mesta. Människan har många olikheter och ingen är den andra lik.

När det gäller lögner ser jag så kallade vita lögner som fula, de kan förstöra mycket mer än vad man tror. Ofta florerar dessa i förhållanden och de sårar betydligt mer än en riktigt stor lögn från någon utomstående.

Sedan finns det personer som är värdelösa som lögnare, de kan inte ljuga utan att det syns på dem. Men dessa är inte att förakta, de är enbart roligt att se hur de slingrar sig utan att förstå att de inte har övertygat någon.

Svordomarna speglar vem du är.

Inte bara språk eller dialekter visar varifrån du kommer, vilket arv du har med dig och hur du tolkar och tolkas.

Det finns ytterligare en urskiljning, om och hur mycket och i vilka sammanhang du använder så kallade kraftord. Svordomar.

Vilka du använder och om du använder dem för att förstärka något du säger då du inte har ett ordförråd som räcker till.

Alternativt att du av ovana lägger in ett av dessa ord lite hur som helst i det du säger. Helt utan sammanhang med det som sägs.

Dåligt ordförråd visar på dålig utbildning. När det läggs in lite hur som helst visar det på osäkerhet. Men båda visar även på prägling från barndomen. Någon har lärt dig, du har socialiserats in i ett sammanhang där dessa kraftord var vardagsord som ingen reagerade på eller såg som konstiga.

Vi kan tolka utifrån resonemanget ovan vilken klass och bakgrund en person har.

I arbetarklassen av klassiskt slag skulle män arbeta med händerna och se ner på manschettarbetare som fjolliga och omanliga. I deras samtal med varandra var korta meningar, få ord, men mycket svordomar kutym för att få respekt och visa en åtskillnad mot de andra.

De som bestämde, de som man sa gjorde alla fel och som man gemensamt såg ner på som världsfrånvända bokslukare och omanliga kostymnissar.

Många som socialiserats in i kraftuttryck har dock i dag lärt sig av med att använda dem i större omfattning. Men vid kriser eller osäkerhet så snubblar de ut ur munnen igen och avslöjar personens rötter.