Google

Translate blog

Visar inlägg med etikett radiosignaler. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett radiosignaler. Visa alla inlägg

fredag 25 augusti 2023

Hundraåriga stormar på Saturnus skapar svårförklarliga radiosignaler

 


Enorma stormar är vanliga på Saturnus. Så kallade  "Great White Spots". De bryter ut en gång vart 20:e eller 30:e år på Saturnus norra halvklot och rasar oavbrutet i månader. Astronomer har upptäckt sex av dessa stormar sedan 1876. Den senaste stormen slog till i december 2010 då NASA: s rymdfarkoster Cassini kretsade runt planeten och kunde registrera denna megastorms  200-dagars existens. Enligt de senaste radioteleskopskanningarna finns pågående effekter av megastormarna som utbröt på Saturnus för mer än 100 år sedan fortfarande  planetens atmosfär då de lämnat ihållande kemiska anomalier som forskare inte helt kan förklara. Med andra ord, långt efter att en megastorm bleknar bort varar dess inverkan på Saturnus väder under århundraden.

Med hjälp av Very Large Array radioteleskop i New Mexico såg studieförfattarna in  genom diset i Saturnus övre atmosfär i hopp om att hitta kemiska rester av megastormen 2010. Teamet hittade  också detta och utöver det även spår av de tidigare upptäckta fem registrerade megastormarna varav den tidigaste som nämnts ovan slog till 1876 utöver dessa spår efter en potentiellt tidigare ej upptäckt storm  som aldrig registrerats tidigare.

Tidigare stormars rester var synliga endast i radiovågsfrekvenser och hade formen av stora ammoniakgasanomalier. Saturnus översta molnskikt består huvudsakligen av ismoln bestående av ammoniak. I  observationerna såg forskarna regioner med oväntat låga ammoniakkoncentrationer strax under det översta molnskikt i områden från tidigare stormar. Under tiden, hundratals mil under samma atmosfäriska regioner ökade ammoniakkoncentrationerna till mycket högre nivå än normalt. Denna grumliga process verkar pågå i hundratals år efter att en storm försvunnet, beskriver forskarna.

Medan mekanismerna bakom dessa atmosfäriska anomalier - och bakom Saturnus megastormar i allmänhet - förblir ett mysterium. Studier av dem kan ytterligare bredda inte bara vår förståelse för hur jätteplaneter bildas utan även vad som driver stormsystem som Saturnus stora vita fläckar (Great White Spots) och som fick Jupiters stora röda fläck att växa sig så  oförklarligt stor, enligt forskarna.

Att förstå mekanismerna för de största stormarna i solsystemet sätter teorin om stormar i ett bredare kosmiskt sammanhang, utmanar vår nuvarande kunskap och driver gränserna för markbunden meteorologi framåt, beskriver huvudstudieförfattaren Cheng Li, som tidigare arbetat vid University of California, Berkeley och nu är biträdande professor vid University of Michigan, i ett uttalande.

Bild vikipedia diagram över Saturnus.

fredag 12 maj 2023

Lättare för aliens att upptäcka att det finns liv på Jorden.

 


Utomjordingar på närliggande stjärnors planeter kan upptäcka att  jorden använder radiosignaler genom att de läcker ut från jorden. Det är inget nytt. Det har hänt sedan första sändningen runt 1920-talet.

Men denna gång undersöker forskare vid University of Manchester och University of Mauritius som använde crowdsource-data av radioläckage från mobilmaster om även dessa signaler kan spåras av civilisationer från närliggande stjärnor, exempelvis från  Barnards stjärna som finns sex ljusår från jorden och där eventuellt kan finns en tekniskt kunnig  civilisation på en stenplanet (vad man vet idag har den bara en het stor gasplanet där knappast liv finns. Men här kan finnas oupptäckta stenplaneter). 

Forskningen om detta publicerades nyligen i Monthly Notices of the Royal Astronomical Society journal och visade att endast mer tekniskt avancerade civilisationer skulle kunna upptäcka de nuvarande nivåerna av läckagen från mobilmaster på jorden. Men eftersom de flesta främmande civilisationer sannolikt kan ha känsliga mottagningssystem och vi går mot kraftfullare bredbandssystem på jorden kommer detekterbarheten enklare för  aliens att upptäcka.

Men om de finns borde de själva läcka ut radiosignaler som vi kan upptäcka och sökandet efter sådana under en längre tid har resulterat i noll signaler. Men inget säger att de kan ha andra ospårbara kommunikationssystem. Alternativt har vi letat på fel platser.

Professor Mike Garrett, teamledare för projektet och chef för Jodrell Bank Center for Astrophysics vid University of Manchester, beskriver i rapporten: Jag har hört många kollegor föreslå att jorden har blivit alltmer radiotyst de senaste åren ett påstående som jag alltid bestridit. Även om det är sant att vi har färre kraftfulla TV- och radiosändare idag än tidigare är spridningen av mobila kommunikationssystem runt om i världen djupgående. Medan varje system representerar relativt låga signalutsläpp är det integrerade spektrumet av miljarder av dessa enheter sammantaget betydande.

"Nuvarande uppskattningar tyder på att vi snart kommer att ha mer än hundra tusen satelliter i låg jordbana i slutet av detta decennium. Om detta fortsätter kan vi bli allt lättare att upptäcka av avancerade civilisationer med rätt teknik. Modellerna, som visar vilka signaler utomjordingar kan få från jorden, genererades av Ramiro Saide, en praktikant vid Search for Extra-terrestrial Intelligence (SETI) Instution's Hat Creek Radio Observatory och M.Phil-student vid University of Mauritius.

Dr Nalini Heeralall-Issur, Saides handledare och docent vid University of Mauritius, beskrev det som att; Varje dag lär vi oss mer om egenskaperna hos exoplaneter via rymdteleskop som Kepler, Transiting Exoplanet Survey Satellite (TESS), och James Webb Space Telescope. Jag tror att det finns avancerade civilisationer där ute och vissa kanske kan observera det mänskligt orsakade radioläckaget från  Jorden.

Forskargruppen är angelägen om att utöka sin forskning till att omfatta även  andra källor till jordens radioläckagesignatur, såsom kraftfulla civila och militära radaranläggningar, nya digitala sändningssystem, Wi-Fi-nätverk, enskilda mobiltelefoner och svärmen av satellitkonstellationer som nu lanseras i låg jordbana, till exempel Elon Musks Starlink-system.


Bild https://medium.com

söndag 17 oktober 2021

Radiosignaler upptäckta från dolda planeter därute.

 


Med hjälp av världens mest kraftfulla radioantenn som finns i nederländerna och som kan ses ovan har forskare upptäckt stjärnor som  skickar ut radiovågor vilket ger indikation om förekomsten av dolda planeter där.

Dr. Benjamin Pope med kollegor vid University of Queenslands vid det nederländska nationella observatoriet ASTRON letar efter planeter med världens mest kraftfulla radioteleskop Low Frequency Array (LOFAR) beläget i Nederländerna men med dotterobservatorier på flera andra platser över Jorden. Bland annat finns ett i Onsala i Sverige.

"Vi har upptäckt signaler från 19 avlägsna röda dvärgstjärnor varav fyra av dessa signaler bäst förklaras som komna från planeter som kretsar runt dem", sa Dr Pope.

" Vi har länge vetat att planeterna i vårt eget solsystem avger kraftfulla radiovågor när deras magnetfält interagerar med solvinden. Men radiosignaler från planeter utanför vårt solsystem hade tidigare inte plockats upp.

"Upptäckten är ett viktigt första steg inom radioastronomin och kan potentiellt leda till upptäckten av fler planeter därute."

Tidigare kunde astronomer bara upptäcka om de allra närmaste stjärnorna sände ut kraftiga radiovågutsläpp allt annat på radiovågsfältet kom från interstellär gas eller ex svarta hål.

Men numera kan radioastronomer söka efter radiovågor vid stjärnor. I första hand röda dvärgstjärnor när de gör sina observationer och med den information de då får söka efter planeter som omger dessa stjärnor upp till 165 ljusår bort.

Teamet har fokuserat på röda dvärgstjärnor. Stjärnor som är mycket mindre än solen och kända för att ha intensiv magnetisk aktivitet vilken ger utkast av solenergi och radiostrålning. Dr Joseph Callingham vid Leiden University vid ASTRON och huvudförfattare till upptäckten ovan säger i ett uttalande att teamet är övertygade om att dessa signaler kommer från stjärnornas magnetiska anslutning till en planet men för oss osynliga planeter med våra instrument. En interaktion liknande interaktionen mellan Jupiter och dess måne Io.

"Jorden har norrsken och sydsken vilket avger kraftfulla radiovågor komna ur interaktionen mellan Jordens magnetfält och solvinden", säger Pope.

" Men när det gäller norrsken från Jupiter är detta mycket starkare eftersom dess vulkaniskt aktiva måne Io spränger ut damm  i rymden och fyller Jupiters närmiljö med partiklar som driver ett ovanligt kraftfullt norrsken.

 

"Vår modell för radioutsläpp  vid  stjärnorna ovan är en uppskalad version av likhet mellan Jupiter och Io, med en planet omsluten i en stjärnas magnetfält, vilken matar material till stora strömmar som på samma sätt driver norrskenet över Jupiter.

Forskargruppen vill nu bekräfta att de antagna fyra  planeterna, nämnda ovan, existerar.

"Vi kan inte vara 100 procent säkra på att de fyra stjärnorna har planeter men vi kan säga att en planet-stjärna-interaktion är den bästa förklaringen till vad vi upptäckt", sa Dr. Pope.

Upptäckterna med LOFAR är bara början på sökandet dock begränsat till  165 ljusår bort längre bort behövs kraftfullare instrument.

Med Australiens och Sydafrikas Square Kilometer Array radioteleskop nu under uppbyggnad och i drift förhoppningsvis under 2029, förutspår teamet att de kommer att kunna se hundratals relevanta stjärnor på betydligt större avstånd än de 165 ljusår vi nu får förhålla oss till.

Men då röda dvärgstjärnor ger större utbrott i sin omgivning och då i den zon där livsdugliga planeter kan finnas anser jag att vi ska söka liv på planeter där en gul sol finns lik vår inte i de röda dvärgstjärnornas sfär. Men söker vi bara efter planeter då kan ovanstående sökningar vara bra (min anm.)


Bild från vikipedia på LOFAR kärnan i Nederländerna. Ytterligare anläggningar finns på flera platser i världen i detta projekt bland annat på Orust i Halland.

lördag 22 februari 2020

Var 16;de dag får vi en mystisk skur radiosignaler från en bestämd plats i universum.


DSS J015800.28+654253.0 är namnet på en  galax 500 miljoner ljusår bort från vilken radiovågorna regelbundet kommer mot oss i intervall av var 16:e dag.


Något i denna galax förvirrar forskare med sina regelbundna signaler. Signalerna sänds i ett upprepande 16-dagars mönster men forskarna har ingen aning om varför.

Enligt en ny studie finns ett mönster i signalerna från dessa snabba radiosignalskurar, Signalerna har fått namnet FRB 180916.J0158 +65 och sker under fyra dagar innan de avstannar i 12 dagar för att sedan upprepas.


 De första 28 cyklerna observerades mellan september 2018 och oktober 2019 med hjälp av CHIME-radioteleskopet i British Columbia. "Vi drar slutsatsen att detta är den första upptäckta periodicitet av något slag i en FRB källa," säger rapportens författare och tillägger. "Upptäckten av en 16,35-dagars periodicitet i av upprepande FRB källa är en viktig ledtråd till vilken typ av detta objekt är."


Det kan röra sig om ett svart hålliknande objekt (ett svart hål menas troligen min anm.) vilket sänder ut signaler vid en viss punkt i sin omloppsperiod. Men det kan även vara ett dubbelstjärnesystem som innehåller en massiv stjärna och en tät neutron stjärna. Neutronstjärnan kan då avge skurarna på sin tur runt den andra stjärnan. Men under sin regelbundna färd döljs då skurarna av rörelser av gravitation från dess större granne regelbundet och sänder strålningen åt andra håll.


Den senare teorin (min anm.) tror jag är mest trolig. Men den förklarar inte helt hur radarsignalerna störs. Möjligheten att det är någon helt annan förklaring i skeendet är stor. Något annat som sker eller stör regelbundet i galaxen eller på vägen från galaxen mot oss. Mycket kan ske på en väg mot oss som är en halv miljard ljusår lång.


Bild ovan från på en plats som kan finnas däruppe på en exoplanet.

söndag 19 januari 2020

Regelbundna radiosignaler har upptäckts från en närliggande spiralgalax.


500 miljoner ljusår bort från oss finns en spiralgalax varifrån en regelbunden radiosignal har sänts. Signalen har fått beteckningen FRB 180916.J0158+65.

Snabba radiosignalskurar eller FRBs är millisekundlånga utbrott av radiovågor i rymden är två skilda slag av signaler. Enstaka radiovågsskurar avges en gång och upprepas inte. Upprepande snabba radiovågsskurar är kända för att skicka ut korta energiska radiovågor flera gånger. 


Flera enskilda snabba radiovågsskurar under de senaste åren har spårats tillbaka till sina källor i andra galaxer men vad som skapat dem är okänt. Källan till den nya upprepande FRB känd som 180916. J0158 + 65 observerades av åtta markbaserade teleskop. Dessa kunde spåra signalerna till en galax en halv miljard ljusår bort från jorden. 


Även om det låter otroligt avlägset är det sju gånger närmare oss än den andra upprepande radiovågssignalen och mer än 10 gånger närmare än de hittills spårade icke-upprepande FRBs. "Skillnaderna mellan upprepade och icke-upprepande snabba radiovågsskurar är alltså mindre tydligt och vi tror att dessa händelser inte kan kopplas till en viss typ av galax eller miljö", säger Kenzie Nimmo, studie medförfattare och doktorand vid University of Amsterdam.


 "Det kan vara så att FRBs produceras i en stjärnrik miljö men kräver vissa specifika villkor för att sända ut dessa."

Den nu upprepande snabba radiovågsignalen spårades till en av spiralarmarna på en spiralgalax. Det var till en stjärnbildande region i ena armen, den spårades till säger forskarna.


Jag (min anm.) ser detta som indicier på att dessa signaler under vissa förutsättningar uppstår enstaka eller upprepande vid stjärnbildning. Troligen kan detta ske när som helst i stjärnbildningsområden i en ex spiralarm och även i vår galax, Vintergatan.
Bild från Hubble-teleskopetut i universum.

fredag 28 juni 2019

Avancerade sökningar ska göras efter radiosignaler från universum


Två rapporter har publicerats i astrovetenskapliga tidskrifter om de senaste tre årens sökande efter intelligenta signaler från Vintergatans solsystem. Signaler i form av radiosignaler och optiska signaler.


Detta sökande representerar den största upplagan av SETIprogrammets data i historien inom området. Avancerade observationer har gjorts av ett urval av 1702 närliggande stjärnor (inom ca 160 ljusår från jorden) av radioteleskopet (GBT) i West Virginia och CSIRO'S Parkes radioteleskop i Australien.


I projektet ingår även MeerKAT teleskopet i Sydafrika vilket kan skanna igenom miljarder av radiokanaler i sökandet efter signaler som är alltför smala och väldefinierade för att komma från naturliga processer. Majoriteten av de upptäckta radiosignalerna hittills kommer dock från vår egen mänskliga teknik.


Men det har nu utarbetats två nya tekniker för att filtrera bort dessa störande signaler i jakten på potentiella källor därute i sökandet som kan jämföras med sökandet av ”en nål i en höstack” av signaturer från en eventuella existerande utomjordiska intelligensers radiotrafik.


 Syftet är att kartlägga en miljon närliggande stjärnor och även sökande i 100 närliggande galaxer på ett brett utbud av radio- och optiska band.

Bilden är på Vintergatan där signalspaningen görs.

måndag 31 juli 2017

Mystiska radiosignaler från en relativt närliggande Stjärna har upptäckts och tolkats. Spänningen som steg blev en flopp.

Svårförklarliga radiosignaler har nyligen upptäckts komma från en stjärna 11 ljusår från oss. Signalerna är däremot inte aktuella utan utsända för 11 ljusår sedan. Konkret 11 år sedan.

Stjärnans namn är Ross 128 och är en röd stjärna i jungfruns stjärnbild.
Det var det 12 maj i år en tiominuters signal kom från denna riktning på en frekvens aldrig tidigare hörd från röda stjärnor.

Röda stjärnor kan i perioder ge stora utkast av elektromagnetisk strålning men hittills har det som upptäckts från dessa objekt varit på betydligt lägre frekvens än denna hade.

Det kunde även kommit från något annat objekt mellan stjärnan och oss men något sådant objekt har inte hittats.

Signalen skulle även kunna ha kommit från en passerande satellit mellan radioteleskopet och Jorden. En satellit från oss själva däruppe. Men just detta slags signal har aldrig någon satellit av jordiskt ursprung sänt ut.

Även något slags interaktion mellan stjärna och en av dess planeter skulle teoretiskt kunna ge en tillfällig signal av detta slag. Men inga planeter har upptäckts i omloppsbana runt denna stjärna.

Läckage av någon signal något så litet som en mobiltelefon in i radioteleskopet kan även ge en förklaring. Även andra slag av läckage kan ge förklaringen. Men då inga andra objekt därute har visat detta läckage från samma anläggning på samma tid anses det mindre troligt.


Även teorier om utomjordiska intelligenser har diskuterats och kan inte uteslutas. Men studerandet måste i första hand fortsätta av Ross 128 och området däromkring för att söka en rimlig förklaring. Alla möjligheter var öppna för att det kan vara vad som helst som upptäckts.

Men några dagar senare kom gåtans lösning. Interferens från en satellit. Så var denna spännande upptäckt inte så spännande längre.