Tänk att det finns arbetslösa akademiker som ändå får arbete, dock i första hand ickesvenskar, verkar det som. En rolig debattör från studenterna i Uppsala måste även nämnas här, moderat så klart.

Efter 5-7 år verkar de utländska akademiker som finns här få ett arbete. Inte dåligt, jag vet många exempel på svenskar sedan kanske hedenhös och vilka är akademiker som inte fått arbete alls efter omskolning och varit och är arbetslösa sedan 1990-talet.

Inget ont om utländska akademiker men man kan undra varför de efter bara denna tid får arbete medan svenskar hamnar i fas 3 efter att ha varit arbetslösa i årtionden.

Vanliga skötsamma, arbetsamma och arbetsvilliga svenskar med höga betyg från högskolor och universitet men med kanske åldern emot sig och arbetslöshetsperioden som avskräckande exempelvis.

Men varför blev det så?

Den otrolige ordföranden för Moderata Studenter Uppsala, Edvin Alam, säger följande, Citat: När man hävdar att Sverige har blivit ett sämre land innebär det att Sverige måste ha varit ett bättre land tidigare. När var Sverige ett bättre land än i dag? Var det bättre i Sverige under krisåren på 90-talet? 

--- Sverige är ett bättre land i dag än tidigare – och det fina är att vi kan bli ännu bättre i morgon. Slut citat.

Det var bättre förr, gosse. Dock inte för moderater som ville segregera folket och införa segregationsskattesänkningar som jobbskatteavdrag. 

Men för arbetssökande svenskar fanns det en arbetslöshetsförsäkring det gick att leva på. Den långtidsarbetslösa kunde få beredskapsarbete med lön efter kollektivavtal - inte som idag en fas 3 plats, många gånger en plats med ordinarie arbetsuppgifter men med en usel ekonomisk ersättning. 

A-kassan är lika låg idag som 2002 utöver det sänks den till 65 % av den låga ersättningen när en person inte får den hjälp till arbete den behöver av arbetsförmedlingen efter en tid. Utöver detta höjs inte ersättningen utefter basbeloppet, likt pensionen eller socialbidraget gör.

Vi hade inte utförsäkringen av sjuka förr. Detta är skräckexemplen, fler finns inom alla områden, skola, vård och omsorg.

Detta var bättre förr och inte som nu ett uppbyggt segregerat samhälle i ett ”vi och dom” skapat genom en teoretisk ideologi från ekonomer i USA vilka fick nobelpriset för detta.

En arbetssökarlinje kallad ”arbetslinjen” vilken kan tolkas hur som helst, oftast till förmån för de med arbete, genom att påstå att jobbskatteavdrag får arbetsgivare att ropa efter mer arbetskraft!

Att imitera är att förödmjuka eller göra sig rolig över någon annan.

När man imiterar någon får andra roligt på den som imiteras bekostnad. Man kan undra om inte även detta kan falla under diskriminering?

Visst är det en lek och politiker kan inte anmäla om någon retar sig på dem eller skrattar åt dem.

De är offentliga personer och det är nästan bara hot som är förbjudna att rikta mot dessa.

Men skulle någon göra någon ickepolitiker eller annan ickeoffentlig person till åtlöje är det risk för domstol om någon anmäler det.

Detta kanske inte de som önskar bli politiker alltid räknar med eller förstår, vad en offentlig person är och hur påpassad denne är.

Så ska det självfallet även vara, den som står upp offentligt med sina åsikter måste vara beredd på att det finns motsatta åsikter. Hade det inte funnits detta skulle politik varit meningslös och då behövde vi varken haft lagar, regler eller avtal.

Allt skulle fungerat till allas belåtenhet ändå. En utopi som inte kan ses som mänsklig. Kanske det finns varelser någonstans där detta är helt naturligt men det är det inte på vår livsplanet, tvärtom.