James Webb teleskopet har upptäckt sandiga moln på en exoplanet

 

VHS J125601.92–125723.9 (förkortat VHS J1256–1257) är ett ungt trippeldvärgstjärnsystem beläget i stjärnbilden Korpen (Crosus) cirka72,0 ljusår (21,2 parsek) från solen.

Systemet består av det binära röda (dubbelstjärnsystemet)  VHS J1256–1257AB vars stjärnor har ungefär samma massa och den avlägsna stjärnan VHS 1256–1257 b (även den en röd dvärgstjärna) därav kallas systemet i sin helhet ett trippeldvärgstjärnsystem.

 Nyligen upptäcktes en kontinuerlig radioemission ( ettradiostrålningsutsläpp) från strålningsbälten som omger VHS J1256-1257. James Webb Space Telescope upptäckte här  en främmande värld (en brun dvärg) höljd i en atmosfär med  sandliknande silikatkorn. Dess beteckning är VHS 1256 b.

Exoplanetfyndigheten, beskrivs som den första upptäckten av sitt slag och gjordes av James Webb Space Telescopes NIRSpec- och MIRI-instrument. I data från dessa instrument upptäckte astronomer bevis på silikatrika moln runt denna bruna dvärg som är  nästan 20 gånger större än Jupiter. Fyndet bekräftar några tidigare teorier om dessa udda planetliknande världar.

Bruna dvärgar är objekt som inte är tillräckligt stora för att antändas till stjärnor men lite för stora för att ses som  planeter. Medan bruna dvärgar inte kan antända vanligt väte och bli stjärnor, kan de likväl producera sitt eget ljus och värme genom att bränna deuterium (en mindre vanlig isotop av väte som innehåller en extra neutron). Den bruna dvärgen i fråga betecknas VHS 1256 b och kretsar kring de två små röda dvärgstjärnorma VHS J1256–1257AB, cirka 72 ljusår från jorden i stjärnbilden Corvus, (kråkan) på södra himlen.

Astronomer upptäckte den udda exoplaneten redan 2016  (den bruna dvärgen) och upptäckten har förbryllat dem sedan dess på grund av dess rödaktiga glöd. De misstänkte att glöden kunde orsakas av någon typ av atmosfär. Observationer från James Webb Space Telescope har nu bekräftat denna teori och avslöjat att VHS 1256 b bör ha tjocka moln i sin atmosfär innehållande stora mängder av sandliknande silikatkorn.

Webb detekterade även vatten, metan, kolmonoxid, koldioxid, natrium och kalium i atmosfären på VHS 1256 b.

"Vi kommer att veta mer från iterationer av datareduktionen", säger Brittany Miles, astronom vid University of California, Irvine, och ledande forskare i projektet, till Space.com i ett mejl.

Webb-datan var så detaljerad att den visade att förhållandet mellan de olika gaserna förändras kontinuerligt i VHS 1256 b: s atmosfär vilket tyder på att atmosfären inte är lugn utan vild och turbulent. " I en lugn atmosfär finns det ett förväntat förhållande mellan, säg, metan och kolmonoxid", säger Sasha Hinkley, astronom vid University of Exeter i Storbritannien och en av studiens medförfattare. "Men i många exoplanetatmosfärer finner vi att detta förhållande är mycket skevt vilket tyder på att det finns turbulent vertikal blandning i dessa atmosfärer som muddrar upp koldioxid från djupet i atmosfären för att blandas med metan högre upp i atmosfären."

VHS 1256 b är liten för att vara en brun dvärg vilket innebär att den sannolikt är ung. Exoplaneten kretsar 360 gånger vår sols avstånd till jorden från sina två moderstjärnor utefter en ovalformad bana som tar 17000 år att slutföra.

Det intressanta är att med Webbteleskopet kommer vi nu att kunna analysera atmosfärers innehåll i exoplaneter  något som varit svårt eller omöjligt tidigare (min anm.,).  Det kommer att ge nya rön och kanske även upptäckter av exoplaneter vars atmosfär vi kan misstänka växt och djurliv på grund av dess atmosfärs likheter med jordens.

Bild vikipedia på var man kan finna solsystemet.

Efter ca 1 år stillastående. Nu grävs det på Mars igen.

Nu är det igång igen efter ett års problem. Grävningen i Mars sand.

Det var för ca ett år sedan Mars insighy lander vägrade gräva i sanden på Mars. Tiden sedan dess har gått åt för att från jorden lösa problemet.


Något som ingen visste om det var möjligt.


Men nu är det löst. Senast visade det att grävverktyget lyckats få ner en sond på större djup än 32 mm (3,2 cm) vilket var så långt ner den kom  den 21 nov 2018  innan den vägrade fortsätta. Men den 16 dec i år 2019 löste det sig och verktyget kom ner till 400mm (40 cm). 


Sondens mätverktyg är avsedd för att mäta rörelser i Mars skorpa då det gäller jordbävningar.


Vi får hoppas instrumenten fungerar nu och inte plötsligt vägrar samarbeta med jordens vetenskapsmän och kvinnor igen.

 Bild: Från Nasa där det grävs på Mars.

Elektrisk sand dansar runt i vinden på Titan

Saturnus spännande måne Titan har länge uppmärksammats för sina sjöar och sin atmosfär. 

Månen är en av de intressantaste platserna i vårt solsystem att söka liv på.

Titan fortsätter överraska.Nu har det även upptäckts att sanden här ibland är elektriskt laddad. När vinden har en styrka av minst 15m/sek då den svepande dansar runt på ytan hoppar sandkornen och klumpar ihop sig.  Det är då den elektrificerats. 

  

För vidare läsning av vilken slag av sandkorn det troligen handlar om här och rörelserna i denna vid detta slag av väder se medföljande länk.  

Forskningen inom detta område bedrivs bland annat vid Georgia Institute of Technology i Atlanta i USA.

En Stor översvämning har för mycket länge sedan skett på Mars (eller är det spår av vind o sand min anm.)?

En stor översvämning ses finnas spår av på Mars. En översvämning och en stor flods framfart en gång för mycket länge sedan.

Här kan man läsa om denna upptäckt. Men jag anser personligen att spåren istället kommer från sandflykt och är spår av sand och vind. Men det är min personliga uppfattning. Forskare i artikeln anser sig däremot ha funnit bevis på stora mängder vatten på Mars i det förflutna.

Säkert kan hela glömda städer ligga begravda i sanden i världens öknar

Citat: Enligt arabiska legender försvann staden Ubar i södra Oman spårlöst i sanden. Detta öknens Atlantis är bara en av flera städer, som sägs ha blivit begravda av sanddyner. Slut citat.

En övergiven stad kan säkert begravas i sanden likt sfinxen gjorde vilken var nästan helt begravd för några århundraden sedan.

Staden Ubar fanns för ca 5000 år sedan och ska ha funnits i Rub al Khaliöknen och ska ha varit en rik handelsstad.

Det var inte ovanligt att städer övergavs förr. Det kunde bero på krig, omen eller förflyttningar av hela befolkningar av andra anledningar. Vi har många exempel på senare städer som övergivits i Sydamerika exempelvis.

Säkert finns mycket att upptäcka ännu idag djupt nere i sanden i våra öknar över hela vår värld.