Hur många läser mer än rubriken på en blogg man råkar hamna på?

Lokaltidningen skulle ta säkert 1 timme om man skulle läsa den från pärm till pärm. Rikstidningarna säkert två eller tre med alla bilagor.

Skulle man sedan läsa reklamblad alla och alla sidor man ser på när man surfar så är snart dygnet slut.

Skulle man se och få utdelning av alla tevekanaler man har i dag skulle dygnet absolut inte räcka till för att inte säga filmkanalernas utbud. Kanaler som kostar en del per månad de också.

Då är vi långt ifrån arbetsmöjliga vi skulle inte ha tid till ett arbete om vi skulle använda alla våra tevekanaler vi betalar för. Läsa all text vi betalar för i form av dagstidningar vi prenumererar på och kanske någon veckotidning .

Vi skulle inte ha tid att arbeta inte handla mat, laga mat, städa eller sova och absolut inte umgås älska eller hata.

Hur mycket text skrivs och ibland betalas för som få eller många gånger ingen läser?
Jag tror det är mycket texter som framställs med stor möda som ingen läser eller bryr sig om. Vi överhopas och tröttnar på text och självfallet blir följden att vi ser rubriker och bilder och bryr oss absolut inte om resten. Vi har blivit textavtrubbade.

Är det då konstigt att bloggande kan vara meningslös om man skriver för att läsas? Vem av de som går in på en blogg läser mer än rubriken? Få mycket få om det inte är den närmaste vänkretsen som känner sig tvungna att läsa och kanske kommentera kompisen blogg ibland bara för att de då kan få en kommentar på sin egen av denne.

1700-talets mitt, då rasade ett krig kallat Jenkins öra.

Kriget som har fått många olika namn i historien. I England kallades det Jenkins öra.
Kriget mellan England och Spanien. I Preussen skulle sammanlagt tre krig gå av stapeln under denna tid.

På europeiska kontinenten pågick Österrikiska tronföljdskriget. I Amerika pågick indiansk-franska kriget. Men de krig som pågick i Europa kom sedan att sammanfattas i ett enda namn som är betydligt mer känt än ovanstående. Sjuårskriget.
Mycket har skrivits om detta krig och för att kortfattat läsa något om det, se denna länk

Ekonomiska kriser inget nytt fenomen. Mississippibubblan och Söderhavsbubblan, bubblor som spruckit.

Det var tiden efter freden i Utrecht 1713. En tid då England likväl som Holland byggde upp sitt kapital genom bankrörelser och härigenom, till Frankrikes kungs förvåning, den vägen byggde upp finanserna igen efter kriget.

Nu efter kriget såg man sig om för att satsa pengar i den uppväxande industrialismens produktionscentra.

Produktionsägarna sökte riskvilligt kapital för sina expansiva planer. Man skapade den så kallade Mississippibubblan och Söderhavsbubblan. Den förstnämnda skapades i Frankrike den andra i England.

Som namnet antyder handlade det om förväntningar av att satsat kapital skulle ge stora o snabba pengar. Så blev det inte denna gång. Det gick för fort och för mycket kapital inom en bransch kan resultera i övervärdering av det som finns inom branschen och då är kraschen nära.

Så liksom vi i våra dagar upplever börskrascher så upplevde våra föregångare det också. Bubblorna sprack 1720 och många gick i konkurs. Men de som då ruinerades hade först upplevt några guldår.

Lite om dessa bubblor som var en av världen värsta krascher inom ekonomin, och då räknas även Kreugerkraschen in, det kan man läsa om här. Idag verkar vi åter se början eller kanske redan vara mitt i en ny krasch.

Georg I och hans två älskarinnor, Elefanten och Majstången.

Anna var den siste av ätten Stuart på England tron. Efterträdaren som hette Georg I blev aldrig populär bland folket. Han var tysk och tog med sig en stab av tyska ministrar i sitt följe när han övertog kronan. Ja även en hög så kallade jasägare följde med så han alltid visste att han fick igenom sina beslut.

Men inte nog med detta, han hade även med sig två mätresser. De är beskrivna som två klumpiga, kraftiga kvinnor. Mätress är en kvinna som är älskarinna till en kung eller annan högadlig person. Men de han hade med sig blev inte populära, de kallades elefanten och majstången så hur de såg ut kan man undra. En tjock och lång, elefanten och en lång och smal, majstången, är nog en bra gissning.

Om man är intresserad av mätresser överhuvudtaget historiskt sett är följande länk ett bra första steg att förkovra sig i. Här kan man läsa om många av de mest kända i historien.

Piratskeppen går ännu på haven och skattjakterna fortsätter.

Då under 1700 – talet i skytteltrafik i Karibiska havet. Ofta var de sanktionerade av kungar och hade så kallade kaparbrev. Men många av kaparna eller sjörövarna var vanliga brottslingar som såg piratdåden som lönande sysselsättningar. Skeppen var bemannade av äventyrslystna män och ibland även kvinnor. Skatter grävdes ner för att hämtas senare.
Dock inte i det överdrivna antal som det har romantiserats om senare i litteratur och i film.

Idag har (ättlingar?) till sjörövaresläkterna åter börjat härja på haven. Nu i stor och irriterande mängd utanför Somalias kust. Kanhända dessa även i dag sanktioneras av regimer. Men säkert är många av dem även i dag lycksökare och skurkar. Men gräver även dessa moderna pirater ner skatter? Kommer även dessas härjningståg att resultera i skrönor om skatter och skattjakter i framtiden? Ingen vet.

Likt förr när kampen mot dessa pirater hade hög prioritet för handelskeppens skull har vi idag även denna prioritering. Internationella skyddsfartyg patrullerar ex utanför Somalias kust för att stävja dessa nutida piratskeppsattacker. Då som nu är det krigsfartyg som försöker skydda handelsskeppen i dessa vatten.

Kommer även dagens piratskeppskaptener att gå glorifierade till historien? Få tror det om ens någon. Men vem vet om några årtionden. Kanske dessa kaparkaptener redan nu glorifieras i Somalia. Vem vet. Kriminella glorifieras ibland på konstiga villkor och vem som fördöms eller vem som glorifieras vet man aldrig förrän historieböckerna skrivs en gång i framtiden.


Mycket har skrivits om de 1700-talets piratskeppare o deras skepp. Här kommer några länkar som kan ses som både fakta o fantasi. Hur mycket som är sant o inte kan inte helt vetas.

Länkar till slott som är till salu. Köp ett Slott för att få största möjliga status.

Slott var 1700-talets statuspryl nummer ett. När man lyckats i affärer och blivit rik som ett troll och arbetsbefriad i bemärkelsen kroppsarbete då köpte man ett så stort o imponerande slott som möjligt. Hittade man inget byggde man ett nytt efter egna önskemål.

(Här är några länkar där slott är till salu).

Slott till salu i Västeuropa


Slott till salu i Forna Östeuropa

Slott till salu i Sverige



Sedan anordnade man stora fester, baler och sammankomster med likasinnade. Allt i syfte att visa sig störst bäst och vackrast för att inte säga rikast. Man försökte överträffa varandra i festarrangemang. Ungefär som de romerska kejsarna en gång försökte konstruera mer o mer sofistikerade gladiatorspel. Nå på 1700-talet anordnades inte gladiatorspel. Däremot någon gång fortfarande riddarspel. Men vanligast var fester med musik, dans och mat i överflöd.

Här kan man läsa lite om adelslivet på slotten

Nyhet: Nu kan du som företagare lagligt få en slav plus ersättning för denna.

Slavarna förr användes till stor del på bomullsplantagerna. Men även i stor utsträckning i framställning av färgämnet indigo. Det vara lika självklart då att ha slavar som arbetskraft som det i dag är att betala så lågt som möjligt för den arbetskraft som finns tillgänglig, oberoende av vilket land vi talar om.

Under några år på 1700-talet samlades ca 610 000 slavar in för arbete i Amerika. Många samlade in dessa slavar i Afrika och många levde på deras arbetskraft i Nya världen. Människor då som nu sågs som utbytbara produktionsmedel.

Inte mycket är förändrat. Idag och här, används dock i första hand vuxna praktikanter som gratis arbetskraft, inte slavar.

Men slavtiden är tillbaks för de som hamnar i steg tre i jobb och utvecklingsgarantin.

Arbetstagare.

arbetsgivare


Här blir det samhällstjänst av samma slag som för dömda småkriminella och socialbidragstagare som ska arbeta för sin ersättning.

Nya Sveriges slaveri är konstruerat av vår populära regim.

Dock kan inte slavarna som nu är på väg in i konstruerade arbeten som inte får vara riktiga arbeten inte säljas som slavarna kunde bli i Amerika. De kan däremot kastas ut om arbetsgivaren kan finna en anledning att göra detta, riktig eller påhittad, när denne tröttnat på slaven.

Slaven är beroende av sin arbetsgivares nycker i så motto att denne inte kan säga upp sig utan stora konsekvenser för framtiden. Slavarna tillhör den grupp individer som ses som misstänkta arbetsovilliga och behandlas därefter av regelsystemet konstruerat enligt det flummiga arbetslinjesystemet av vår populära regim. Skillnaden mot tidigare slavsystem är då endast att slaven inte kan säljas men eventuellt förflyttas genom arbetsförmedlingens försorg om behov av detta uppkommer. Slaven kan ej heller piskas fysiskt däremot är möjligheten att psykiskt plåga denne möjlig. Slaven ska ej heller ha en boendeform hos sin ägare utan bo i egen bostad utanför arbetsplatsen. Men då ersättningen för slavtjänstgöringen är låg kan vissa slavar få bo på gatan.

Vad det säger om svenskarnas mentalitet när det gäller människosyn ska vi inte gå in på här.

Steg tre hade varit bra om det konstruerats som plusjobbsreglerna var. Inte som en förödmjukande åtgärd där inga riktiga jobb ska göras men ändå göras utan lön.

Hur ska de stackare som hamnat i steg tre bemötas på arbetsplatserna?

Hånfullt?

Nedvärderande?

Kommer diskrimineringslagarna att gälla även för dessa?

Knappast, de slängs ut som redan diskriminerade.