Google

Translate blog

fredag 5 juni 2009

Hallucinationer visar att människan har mer än en kropp.


De kan uppstå ur missbruk som gått för långt då hjärnan blivit överbelastad av detta onaturliga medel som får den att reagera onaturligt och ge bilder och ljud ur intet. Den gör en egen blandning av minnesintryck och intryck från sinnesorganen.
Hallucinationer är överreaktioner från en överbelastad hjärna.
Visst kan det ge upplevelser av både mardrömslik karaktär men även supersköna upplevelser i drömlik karaktär som känns helt verkliga.
Men frågan jag ställer är inte detta. Istället är det vad är det som upplever detta? Om nu hjärnan ger dessa upplevelser av fasa eller lycka vad är det då av dig som upplever detta?
Inte är det väl hjärnan som upplever sin egen reaktion av kaos? Här är det något som inte stämmer.
Om hjärnans hallucinerande var enbart upplevelser i hjärnan skulle inte något i personligheten uppleva det som varken skönt eller fasa. Något upplever det och kan ge ord eller känsla.
Kan detta vara grunden i människan? En själ. Kan det som upplever beskrivas som det vi i många religioner benämner själen? Visar upplevelser av hallucinationer att det finns en grundläggande personlighet i människor som kan benämnas själ och att kaos i hjärnan kan upplevas utifrån ett känsloliv som visar att vi är mer än en kropp?
Gott Nytt År.

Mellan natur- och samhällsvetenskaperna finns pseudovetenskaperna.


Pseudovetenskaperna innefattar ex den förr så populära alkemin. I dag är det parapsykologin som är mest i ropet av dessa vetenskaper i utkanterna av den objektiva verkligheten.

Många av dessa pseudovetenskaper är som namnet antyder ickevetenskapliga i så motto att de ej är mätbara eller ger konkreta bevis på sanningar.

Det handlar om i första hand tro som man vill ha bekräftad som sanningar.

Medier är en grupp som huserar inom detta område. Tarotkorttydare en annan.

Slagrutemän en tredje. Det finns ett otal såkallade folkförvillare i denna grupp av pseudovetenskap.

Många tror även på sanning i många av dessa obskyra tankegångar. Det finns självfallet pengar att tjäna inom området och många lycksökare med karismatisk utstrålning finns inom detta gebit.

Som väl är finns en organisation som försöker påtala det orimliga i dessa gränsöverskridande vetenskapssökare. Tyvärr vet få om denna organisation.

För den som är intresserad och är genuin tvivlare eller på väg att bli det när det gäller vetande utan substans finns här en länk.

Dessa ger även ut en tidskrift som varmt rekommenderas.

torsdag 4 juni 2009

Frustration har följt människan sedan tidernas början. Varför behövs känslan?


Frustration är den känsla man får när vägen till ett eftersträvat mål är stängd.

Detta har människan upplevt i alla tider. Man tror att man kan förändra. Man försöker förändra och misslyckas. Försöken kan vara många med målet nås inte och motgångarna kanske växer.

Det är då känslan av frustration kommer. Kan det vara en nödventil som uppstår. Kan frustration vara känslan som måste komma för att stoppa en människas meningslösa försök att förändra sig eller sina villkor till ett visst mål?

Kan frustration vara ett läge som människan behöver för att återställa sig och hitta nya mål eller acceptera sin situation?

Kan frustration vara en nödvändig psykisk läkekraft?

Kanske. Men den kan även bli början till bitterhet och då är vägen mot nya mål eller accepterande stängd.

Människans psyke kan bota men även krossa.

Balansen mellan detta är hårfin många gånger.

Men frustration kan ge ett hopp. Ett hopp om nytänkande efter en viss tid. Men tyvärr inte för alla risken finns att den fördjupas för en del och ger en livslång bitterhet. Vi behöver varandras stöd för att denna bitterhet inte ska uppstå. Men tyvärr får inte alla detta stöd och det finns även en del som är oemottagliga för stöd. De har lärt sig att leva med och acceptera sin frustration och bitterhet. Den ger en mening och trygghet.

onsdag 3 juni 2009

Polyfem och Lyceum utgavs under romantiken


Två tidskrifter i en anda av nydaning i början av 1800-talet. Uppsala var orten där Polyfem uppstod en skrift som var en blandning av politiska artiklar blandade med litterära alster.


Den fanns mellan 1809-1812. Lorenzo Hammarsköld var eldsjälen bland de som utgav denna skrift. Det var en komisk skrift som utkom i samband med att en del börjat reta sig på den franskvänlighet och franskinspirering som fanns i mycket av litteraturen under denna tid.
Det var detta man ville förlöjliga. Man ansåg både livsbetingelserna och litteraturen var sjuk.

Upplagan var inte stor, ca 200 exemplar, men uppmärksammad var den. Kungen hade prenumererat på två exemplar.

En annan kortlivad skrift under denna tid var Lyceum vilken gavs ut emellan 1810–1811.
Här var idealet den tyska romantiken och även denna skrift var mycket Lorenzo Hammarskölds verk som var ansvarig utgivare.

Båda tidskrifterna fick ett kort liv och blev inte till den idéspruta för den svenska romantiken som var menat med dem.

Den svenska romantiken kan man läsa om här.

tisdag 2 juni 2009

Du hör det du önskar höra för att få bekräftat det du anser rätt.


Har du bestämt dig för att ett politiskt parti har den rätta ideologin då hör du bara det som du önskar höra när dess politiker talar.

Ord och förklaringar som du lägger till inre förklaringar när du hör dem så de passar in i vad du anser vara rätt.

Är du däremot motståndare till ett partis ideologi hör du aldrig annat än undanflykter när dess politiker svarar i debattprogram. Allt retar upp dig då du inom dig omedvetet bestämt dig för att allt du hör är floskler och osanning.

Om vi inte varit konstruerade på detta sätt som människor skulle vi haft en enpartistat och inte haft behov av valmöjligheter. Detta då alla arbetat mot och för samma mål och inga missuppfattningar gjorts som tvingar fram nya oprövade lösningar.

Ideologi hade inte behövts alla skulle haft samma behov och möjligheter allt hade varit glasklart.

Vi hade inte varit människor som skapats med en egen vilja eller fria val. Vi hade varit som djuren gjort det vi skulle för optimalt levande med de resurser vi haft. Inte de vi trott oss uppleva och som varit förändringsbara. Vi hade inte förstått ett begrepp som förändring.
Vi hade inte haft behov av förnyelse. Enbart av förökning, mat och trygghet.
Lite om bekräftelse kan du läsa om här.

måndag 1 juni 2009

Fågeltänkande och funderingar om deras inre kompass.


Många fåglar flyger i stora svärmar när de väl flyttar söderut. De flyger då inte längre som enskilda individer vilket de gör under sommartiden när de föder upp sina ungar.

Nu är de som en enda organism en fågelsvärmsorganism. Alla flyger lika vänder samtidigt etc. om detta inte skulle fungera skulle krockarna bli många och ödesdigra.

Vad leder dem rätt? Varför flyttar de alla en speciell dag i sin uppbyggda svärm?
Är de mer skyddade som svärm än som enskilda flygare? Tveksamt.

Har då fåglar en kompass inom sig som påverkas av jordens magnetfält vilken styr dem rätt? Tveksamt.

Min uppfattning är betydligt enklare. Fåglar likt många djur av skilda slag styrs av instinkter förprogrammerade arvsanlag. Samma slags instinkt som gör att djur kan bygga avancerade bon. Skatan behöver inte lära sig att bygga sina invecklade bon. De bara bygger.
Så är det även med andra bobyggare.

Jag påstår även att det är samma sak med flyttfåglar. De krockar inte med varandra utan är i svärmform som en enda organism. Denna organism vet även hur de ska hitta till sitt vinter eller sommarkvarter. Däremot kan troligen inte en ensam svala eller annat slag av fågel hitta till sitt vinter eller sommarnäste utan flyger då vilse om de ens tar sig för att ge sig iväg ensam.


Det är samlingen av fåglar i svärm som får denna svärm att hitta utan kompass eller andra hjälpmedel. Det är en instinkt som gör att denna hittar av samma slag som att de som ensamindivider bygger sina bon utan förkunskaper eller lärande. Svärminsikten uppkommer endast när ett visst antal fåglar tillsammans samlas.

söndag 31 maj 2009

Vi kristna har fått olika platser att tro på genom tiderna.


Jag menar att det är skillnad att ha och behålla en tro i dag när få medmänniskor tror på en Gud och samhället är sekulariserat. Mot vad det var att leva med sin tro tidigare när samhället och människorna tog tron på en Gud som en självklarhet.

Kan det vara så att vi som fötts i dag är en annan slags människor psykiskt som kan leva och få en tro i en svårare religiös tid än de som föddes för länge sedan in i ett religiöst samhälle där tron var en självklar del av vardagen?

Är vi mer viljestarka, friare att välja och därför mer kristet trogna än våra förfäder i många fall var som tvingades visa en kristen livssyn? Vi är färre men trognare den kristna läran.
Kan det vara så?

Är dagens människa den människa som först nu har sin plats i historien? Är vi den sista eller en av de sista generationerna på jorden innan Jesus kommer tillbaka?

Är den ondska och ogudaktighet som finns i dag mer subtil och verkande i det dolda än tidigare ondska som var mer synlig och lättare att se?

Har vi utöver den ondska som ses och uppmärksammas i medierna och vårt dagliga liv även en dold ondska att bekämpa? En ondska och lockelse vi inte ser eller förstår som ond.

Funderingar som kan tolkas efter egen subjektiv bedömning och erfarenhet. Men jag påstår att det finns en del sanning i detta resonemang. All sanning finns inte ingen människa förstår helheten av tillvaron.