Google

Translate blog

måndag 22 juni 2009

Arbetsordning först A sedan B därefter lön eller skam.


En nyanställd som fått instruktioner om hur han ska arbeta med en viss sak. En elev som fått instruktioner om hur han ska lösa en viss uppgift. En make eller maka som fått en möbel från IKEA att montera och sagt sin bättre hälft att detta gör jag enkelt själv.

Olika exempel på personer som tagit på sig uppgiften att göra något utefter en väl beskriven mall.

Om de lyckas får de fortsatt respekt av den som ser detta eller som gett instruktionen. Viss stolthet kan även uppstå. Möjligheten att lyckas med fler uppgifter i framtiden och att själv våga ta initiativ för att lösa dem kan ofta bli följden. Tron på sin egen förmåga ökar.

Motsatsen sker vid ett misslyckande. Skamkänsla och värdelöshetskänsla kan uppstå om personen inte istället skyller på instruktören eller mallens förklaringar. En syndabock är alltid lämplig att utse för att skydda sitt eget ego.

Men om inte detta skydd fungerar blir känslan skam och värdelöshet. Då är risken att samma misslyckande blir följden i andra sammanhang. Förmågan att våga försöka utan att någon står upptill och tar över vid en osäkerhetskänsla ökar även den.

Vad som behövs för att inte misslyckanden ska resultera i skam är bra pedagogiska mallar och bra pedagogiska förmågor att förklara för en novis. Plus att ge positiv feedback även vid ett eventuellt misslyckande. Alla kan misslyckas men alla kan inte alltid lyckas.

söndag 21 juni 2009

Mobbning accepteras på arbetsplatser. Det som bör anmälas anmäls aldrig.


Arbetshämningar kommer ofta efter skolhämningar. När en människa får hämningar under sin skoltid. Det kan vara en oförstående lärare som sagt något i stil med att det förstår du inte eller graderat ett betyg för en elev utan att förklara varför det blev lägre än väntat.

Det kan vara en som på min tid lärare som sa till elever under sånglektioner att tiga då de ej hade en sångröst.

Det kan vara idrottslärare som låtit de som satts att välja ett lag gång efter gång rata samma person.

Detta ger hämningar och värdelöshetskänslor för den som utsätts för detta.

Värdelöshetskänslor som fortsätter in i vuxenlivet i många fall. På en arbetsplats blir oftast samma person som i många fall mobbats av sina klasskamrater även nu ett mobbningsoffer.

Det ger då fortsatt hämningar och eskalerar lätt till att även ledningen ser denne person som en syndabock när något misslyckats. Diskrimineringsombud eller jämställdhetsavtal i all ära men hur många tror att en mobbad orkar anmäla något då de själva också ser sig som misslyckade och utanför.

Det är de starka som orkar anmäla och oftast är det i jämförelse med den som känner sig misslyckad och accepterar sig som mobbad en bagatell de anmäler för i jämförelse med den undanskuffades mottagna mobbing.

De som har utsatts för diskriminering under många år anmäler inte, de har gett upp. De som anmäler är istället de som retar upp sig på många gånger bagateller, i jämförelse, men som inte accepterar något av skillnader när det riktas mot dem själva. Däremot kan de vara en av de som mobbar eller fryser ut de svagaste ändå. Människan är i många fall ett fä som har en enda sak för ögonen egen vinning gärna på bekostnad av andra.

lördag 20 juni 2009

Så bedöms du vid en anställningsintervju.


Första intrycket av en människa är ofta ett önsketänkande eller igenkännande av något eller någon man en gång tyckt om eller avskytt och så tror man undermedvetet att också denna person är detsamma genom sin likhet utseendesmässigt eller genom sitt sätt att tala och vara.

Att gruppera en samling arbetstagare till en fungerande grupp kan vara svårt. Om de själva grupperar sig görs det efter hur de bedömer en människa känslomässigt. Detta är inte samma sak som att gruppen då skulle fungera optimalt utan istället kanske fungera som en kamratgrupp i bästa fall. Första intrycket om det är vad som styr gruppbildning blir inte alltid rätt. Tvärtom.

Hur bör då grupper bildas? Kvalifikationerna måste självfallet finnas för den uppgift som de väntas göra. Men i övrigt anser jag att det bör bildas grupper slumpvis. Låt det ske med exempelvis lottdragning. Fördelen med detta är även att ingen känner sig förbisedd och därför får agg till den gruppering de istället hamnar i om de ratas öppet av gruppbildare.

Ingen blir förbisedd vid lottdragning när mer än en grupp ska bildas. Detta gör att gruppen sedan inte har något lik i lasten som någon sårad gruppmedverkande eller dylikt.

Testa denna idé jag är säker på att den är den bästa för alla parter och även för det kommande arbetet med dess uppgifter.

fredag 19 juni 2009

Vad får en samlare att samla på just det denne samlar på?


Samlare finns och har funnits i alla tider. För inte så länge sedan var mynt och frimärksamlandet en stor hobby. I dag för de en tynad tillvaro.

Numera finns många nya samlarintressen. Men vad gör en samlare till samlare?

Kanske en del får ett stort intresse för en viss sak som unga och behåller detta intresse livet ut. Varför just det som de får kan man då undra. Kanske det beror på någon händelse i barndomen. Någon anförvants intresse som förs vidare eller så börjar det på liten skala men blir ett tvång.

Andra börjar sitt samlande i vuxenåldern. Det kan vara slumpen som gör vad de samlar på. Någon kanske köper en tomte och så blir det en till och så fortsätter det. Tomtesamlare (prydnadstomtar) finns en hel del av. Själv har jag träffat uggglesamlare.

Men äggkoppssamlare ska även det vara en vanlig vurm för många.

Jag tror att det inte får vara något som är för vanligt som blir en samlarhobby. Då blir det ingen utmaning att hitta något nytt.

Något mindre vanligt och oftast av porslin eller andra prynadsföremålsmaterial brukar vara vanligast.

Jag tror det är själva utmaningen som ger den kick som sätter samlareyttringarna i rörelse. En spänning i tillvaron.

Det finns mycket som kan samlas på. Förslag till ickesamlare är följande, prydnadsföremål föreställande rådjur, kor, fiskar eller andra djur. Dock kanske det mindre utmanade att samla på katt, häst och hundföremål då dessa är vanliga.

Själv samlade jag en gång för länge sedan på svenskspråkig science fiction litteratur men dessa alster är sedan länge sålda. Så en samlare är jag inte mer.

torsdag 18 juni 2009

Många gånger är introduktionen på en arbetsplats obefintlig eller direkt ovänlig


Arbetsanvisningar, mall för arbetsuppgift bör finnas överallt där arbete utförs. Men man anser att den nyanställde ska klara av uppgiften snarast, få misstag accepteras. Att ta reda på hur uppgiften ska göras antas denne själv klara av. Att fråga för mycket ses som ett störande moment för de anställda som varit på platsen länge och ser uppgifterna som ren lätt rutin.

För mycket frågor anses som att fel person anställts och ger snart problem i förhållande till arbetskamraterna. Utfrysning, prat bakom ryggen och i värsta fall syndabockssyndrom. I detta ligger att snart anses allt som går galet vara den nyes fel om det inte redan finns en etablerad syndabock som får skulden för allt redan på platsen.

Det kan ta år eller aldrig ske att en nyanställd accepteras på sin nya arbetsplats och blir en av gänget. Lättats att accepteras på är de arbetsplatser som är nya och hela personalen är ny och ännu inte hittat sin plats i hierarkin. Ännu har inte gänget på en ny arbetsplats utsett hackkycklingen och ledaren. Även yngre som hamnar bland yngre på en etablerad arbetsplats kan snart accepteras de blir ett gäng i gänget.

Där en ensam ungdom anställs bland äldre kan det också gå bra då denne kan tas emot och behandlas med faders och moderskänslor och visas rätt. Snart kan denne på det viset accepteras som en i gänget.

Däremot ses nyanställda äldre med misstänksamhet och får mycket svårt att accepteras av den styrka som redan finns. Denne ses med misstänksamhet och ska akta sig för att säga något fördelaktig om sig själv, sin tidigare arbetsplats eller försöka sig på att förändra något. Denne bör vara tyst och försynt för att eventuellt få en plats i gänget vilket med stor säkerhet tar lång

onsdag 17 juni 2009

Att anpassa ett arbete så att den arbetslöse får ett arbete.


För att detta ska ske måste den arbetslöse kategoriseras som ett problem och arbetsgivaren ersättas för att ta emot detta problem.

Förutsättningen är att den arbetslöse ses som arbetsovillig och därför måste tvingas till ett arbete med olika hjälpmedel och arbetsgivaren mutas för att ta emot detta problem.

Få arbetsgivare ser detta som lockande. Oftast blir det kommunen som tvingas ta emot problemet och försöka göra det bästa möjliga av det. Problemet kan ha allehanda fysiska som psykiska problem inklusive ett av de värsta det att under en längre tid varit arbetslös. Långtidsarbetslösa är mångdubbelt mer svårplacerade än fysiskt handikappade och kan ses som samma kategori av svårplacerade som psykiskt handikappade eller sjuka.

Privata arbetsgivare skyr dem som pesten. De få som ändå kommer ut på privata platser kan räkna med att bli än mer utfrysta och sedda ner på än de som hamnar på kommunala inrättningar.

Att anpassa ett arbete för sjuka kan dock i en del fall vara av godo för alla. De som redan under många år haft ett arbete och blivit skadade eller sjuka av detta kan genom anpassning av sin arbetsplats behålla sitt arbete eller omplaceras.

Dessa kan då i de flesta fall räkna med stöd av sina arbetskamrater och arbetsgivaren. De hör inte till kategorin utstötta eller arbetsovilliga utan till de som accepteras. Dock kräver arbetsgivaren stöd i form av bidrag för att anpassa en arbetsplats för dessa. Men väl så är allt oftast frid och fröjd.

tisdag 16 juni 2009

Vad är dagens manbarhetsrit och har vi idag även en kvinnobarhetsrit?


Tidigare riter om vi håller oss till Sverige kan ha varit konfirmationen, första kostymen, slagsmål, spritintag och att erövra en kvinna.

Men kanske störst av allt att göra sin värnplikt om vi ser till de senaste hundra åren innan den försvann.

Kvinnan då? Ja för henne var att bli kvinna, första mensen, att bli hustru och föda barn och därigenom sköta ett eget hem med man och barn.

I dag är det annorlunda knappast något av ovanstående har speciellt stor betydelse numera för att kallas en rit in i vuxenvärlden.

Förr då det var en självklarhet att få ett arbete. Det sågs det så pass självklart att det knappast kunde ses som en rit in i vuxenvärlden.

I dag kanske det mer ses som ett lyckat vuxenagerande när arbete inte är en självklarhet längre.

Kan utbildning, att få tillträde till utbildning vara vår tids barhetsrit för både pojkar och flickor?

Ja kanske. Men en utbildning i dag leder ofta inte till arbete men visar att eleven har intelligens nog för att genomföra den.

Kan då en egen bostad vara inträdet i vuxenvärlden i dag? Ja jag påstår det. Egen bostad är vår tids inträde i vuxenvärlden. Det är inte så enkelt att förverkliga. Någon form av inkomst behövs och utöver det i bostadsbristens dagar tur och skicklighet att hitta en.

Om nu inte föräldrarna har så pass bra kontakter att de ordnar detta och kanske även kostnaderna om de kan och barnet inte har en egen inkomst. Men då borde det väl inte ses som att detta barn blivit vuxen eller gör det så ändå?