Google

Translate blog

onsdag 8 juli 2009

Människan har alltid en ursäkt för att dricka alkohol.


Även i goda tider har den nu som då använts, men då inte som tröst i bedrövelsen utan som ett sätt att fira något och slå sig för bröstet för att den vägen tycka sig få en känsla av störst, bäst och vackrast.

Ve den som inte tycker det samma i fyllan och villan. Vissa har nämligen en ursäkt med alkoholruset att i detta kunna se sig som möjlig att uppföra sig som den usling denne egentligen är psykiskt. För att sedan skylla på alkoholen.

Ingen mister nämligen självkontrollen under alkoholen utan tar bara detta som en ursäkt för att slå den inbillade eller verkliga ovän man har eller någon okänd som påminner om denne.

Det enda en påverkad mister under ruset är nämligen balansen och koordinationsförmågan plus reaktionsförmågan. Men inne i personen fungerar psyket och omdömet lika bra fast långsammare.

Så ursäkta aldrig den som gjort något ej lämpligt under alkoholrus. Denne har gjort det för att den haft lust länge eller önskat det. Men självklart inte gjort det förrän det funnits en ursäkt genom att säga att denne drack för mycket. Trams och förbannad dikt. Ingen är oansvarig för sina handlingar under sin reaktionssvaga alkoholrusperiod. Tvärtom desto mer ansvarig för sina handlingar:

tisdag 7 juli 2009

Komikern utser sig själv i en organisation och denne behövs.


I alla organisationer finns någon som utsett sig själv som komiker. Skämtaren som håller humöret uppe hos de andra. Den som säger en dråplig men snäll replik i en situation då stämningen behöver förbättras.

Med skämtare menas inte den som drar en rolig historia eller vits. Dessa är inte så populära av alla.

Nej det handlar om den som säger en naiv, barnslig eller förlösande kommentar. Den som är något av en bondkomiker och gör det oväntade.

Men aldrig så det sårar någon. I alla organisationer som fungerar finns denne. När denne ev. slutar uppstår en ny.

Jag tror det är något de flesta känner igen antingen man är denne eller vet vad som åsyftas. Alla behövs men denne är säkert betydligt viktigare än många andra i en fungerande organisation.

Denne är som en säkerhetsventil och alltid uppskattad.

måndag 6 juli 2009

Arv och miljö, uppfostran och förförståelse är vad som får en person att skratta åt samma sak som en annan blir topp tunnor rasande över.


Beroende på vem vi är bakåt reagerar vi olika på samma stimuli.

Kulturella skillnader har även det betydelse. Skämt är olika i olika kulturer. För att inte göra bort sig bör man veta något om en viss kulturs yttringar och värderingar innan vi ex som svensk försöker skämta med någon i bushen i Afrika.

Att som man här tycker sig ha rätt till att skämta om religion och tro kan kosta en livet om man gör samma sak i mellanöstern.

Därför bör man veta något om den kultur man eventuellt besöker och respektera deras tro och uppfattningar och inte förödmjuka människor i onödan på grund av elakhet eller oförstånd. Båda slag tas lika hårt av den som drabbas.

Tankar att fundera över och ta på allvar. Vi svenskar är inte bäst på allt men däremot har vi en stark tro på det i vår kultur. Troligen går denna tillbaks till den tid vi var en stormakt.

söndag 5 juli 2009

Att fly från verkligheten är det vad teoretikern och drömmaren gör?


Drömmen om en bättre morgondag är många gånger vad som leder teoretikern när denne söker nya sanningar att använda.

Drömmaren däremot fantiserar om en värld som inte kan realiseras mer än i drömmarens egenproducerade inre värld, vilken är den denne föredrar.

Drömmare som fastnat i gårdagens värld finns också. De drömmer om flydda tider som de romantiserat. I en del fall tusentalet år bort. I andra sin egen barndomsvärld. Ett annat namn för denne är nostalgikern.

Men drömmare är vi nog alla mer eller mindre. I fantasin kan vi tala med personer som en gång stod oss nära, vi kan förverkliga de drömmar vi en gång hade men inte hade mod att försöka förverkliga.

Drömmen och fantasin är berikande och är säkerhetsventiler likt ilskan när verkligheten blir svår, brutal, sorglig eller meningslös.

lördag 4 juli 2009

Auktoriteter är minoriteter som skapar respekt och olust.


Nog finns en sanning i ovanstående. Auktoriteter är ofta som jag tolkar det personer eller organisationer som fodrar lydnad. Vid olydnad eller oförstående av vad för krav man förmodas följa följer repressalier av skilda slag.

I vissa historiska sammanhang nu och då blir det döden. I andra ekonomiska böter eller avsked från ett arbete eller medlemskap.

En politisk organisation är som organisation en auktoritet. Medlemsbeslut och politisk riktning ska följas av medlemmarna. Utåt ska en ordning råda för att beslut ska kunna genomföras när dessa röstas igenom.

På arbetsplatser finns ledare och för att ledarskap ska följas måste distans finnas mellan ledning och anställda. I annat fall går respekten för ledning i kvav och det fungerar inte. Gruppsamverkan i all ära men en där ledningen är involverad ibland de underställda i en enda organism fungerar det inte.

I teorin låter gruppsamverkan bra men lika väl som kommunism inte fungerade i praktiken hur fina ord som än sagts om ideologin. Hur fint och rättvist det låter i teorin fungerar inte gruppsamverkan bättre på en arbetsplats än i samhället i övrigt.

Medelinnevånaren har bara att rätta sig efter de beslut den politik som förs har klubbat igenom. Själv kan denne enbart vid riksdagsval välja mellan pest och kolera. Det parti som har de minst otrevliga lösningarna på de problem man själv lever under och som man tror kan lösa problem.

fredag 3 juli 2009

Straff som inte tjänar till förbättring bör inte utdelas.


Detta var ord av en av våra gamla pedagoger, Augustinus (354-430).

Att bestraffa för att fåerkännanden eller hämnd leder till att oskyldiga erkänner för att slippa tortyr. En syndabock hittas och avrättas och samhället anser sig ha fått sin hämnd.

Samhället skrämmer då den befolkning som ändå skulle låtit bli allvarliga brott att inte heller våga göra mindre förseelser. Staten får bekräftelse för att utövat sin makt. Men den grova brottslingen berörs sällan av detta.

Inte heller blir den som sätts på anstalt förbättrad så denne kan leva utanför denna vid straffets fullbordande.

Till stor sannolikhet fortsätter brotten vid frisläppandet. Ingen ger den före detta fången en chans på arbetsmarknaden. Inte den legala marknaden.

Därför har straffet inte blivit till en förbättring varken för den enskilde fången eller för samhället.

Vad kan då ändras? Jo, enbart samhällets och medmänniskornas värderingar och fördomar, en gång ond behöver inte betyda alltid ond.

En gång brottsling ses i dag som alltid brottsling hur denne än försöker ändra på sin levnad.

Att förändra detta synsätt är och har alltid varit en omöjlighet. Många har försökt få om ens någon har

torsdag 2 juli 2009

Attityd, typ, häftig, vad är det och hur ser man det i dag och i går?


Attityd ett begrepp det i dag gått inflation i. Få vet vad betydelsen är utan kan ses som ett begrepp som används i tid och otid utan egentlig betydelse likt begreppet ”Typ”.

Många yngre i dag säger ”typ” i var och var annan mening likt äldre en gång i sin ungdom sa ”alltså” i var och varannan mening.

Attityd har blivit mycket av ett hånfullt begrepp. Den som får det kastat i ansiktet” vilken attityd du har” bör ta det som en förolämpning i dagens samhälle.

Begrepp har förlorat sin ursprungliga betydelse i många fall. Ett annat begrepp som fått helt annat betydelsemått är ordet häftig.

I min ungdom var man rädd för någon som var detta då det enbart betydde en sak. Någon med kort stubin. Snabba humörskiftningar någon som blev oregerligt ilsken utan ibland synlig anledning. Det var synonymt med en person som var labil och som inte kunde kontrollera sitt humör.

I dag är det något spännande som avses när begreppet används. Attityd var tidigare synonymt med tycke och smak. I dag är det kritik av någons uppförande. Slutligen begreppet typ. Något slag av något. Men i dag vet jag banne mig inte vad som menas med det när det sägs i var och varannan mening. Kanske synonymt med gamla tiders ”alltså” som då sas av många i var och varannan mening.

Meningslös upprepning av ett ord utan bestämd betydelse.