Google

Translate blog

onsdag 15 juli 2009

Det var inte länge sedan sex och onani sågs som tabu. Idag är det bara sex som är tabu.


Varifrån dessa tankar kom om förbud vet väl ingen. Men många tror det kommer från religioner.

Men ingen vet säkert. Ännu i dag får man inte visa sex fullt ut i våra teveapparater. Det är eller verkar genant för många att se på. Däremot är det helt okej att visa våld och misshandel utan att det ses som genant.

Varför har det blivit så? Varför ses sex som mer skamligt och omänskligt att visa än våld och tortyr?

Är människan egentligen mer intresserad av att möta sin medmänniska med våldsamheter än med sex och kärlek? Sex utan kärlek är det värre än sex med kärlek och varför isåfall?

Något ses som betydligt skamligare och omänskligare när det gäller sex än vad våld ses som.

Våld accepteras men inte sex.

Varför? Med all säkerhet ligger detta i människans gener. Vad var det som gjorde att våld då som nu mer accepterades att visas upp än sex?

Troligen att vaksamhet och förberedelse för våld var tvunget i mänsklighetens barndom. Då var konkurrensen om mat och kvinnor något som löstes med våld. Föregångaren till stamkrig och senare tiders världskrig.

Sexakter var tillfällen då människan var särskilt utsatt och kunde fienden då inbillas att dess konkurrent inte använde tid för sex utan istället var av våldsam natur så kunde det ses som fara att anfalla.

Jag tro att i detta resonemang finns en del sanning. Sanning som gällde då och som blev djupt rotat i människans gener. Så djupt att det ännu i dag ses som mer rumsrent att se en våldsam slagsmålsscen på teven än en sexscen och just därför visas inga sexscener på tevekanalerna ännu i dag. Ännu i dag ses den nakna människokroppen som icke lämplig att visas upp på en teve. Däremot kan ett sönderslaget ansikte visas upp utan att någon ser det som skamligt.

Vad säger det om människan? Jo att människonaturen är våldsbenägen i första hand och sexintresserad i eventuellt andra hand men då ska det ske i lönndom för de flesta.

tisdag 14 juli 2009

Jag tvivlar på psykiatrin.


Hur ska en psykiater ses? Är han eller hon intresserad av att lösa en människas problem och sätt att bemöta dessa? Kognitiv träning intresserar detta en psykiater eller enbart psykologen? Psykologen ser människan bakom sjukdomen. Men ser psykiatern botningen av människor som en kemisk brist som kompenseras eller lugnas ner med kemikalier?

Jag tror det. Psykiatern är en medicinare i första hand och ser psykologens terapi som mer eller mindre humbug. Psykologen å sin sida ser medicineringen av en människa som en metod att dämpa känslor och därigenom få människan lugn men utan ett riktigt känslosamt liv.

Att döva och bedöva istället för att försöka få en människas inneboende styrka att ge riktig sund bot för ett bättre liv.

Sedan bör man även ha i åtanke att många ickebildade ser psykologen som hjärnskrynklare. Ett begrepp som är tagit ur antagandet att denne påverkar och läser en annan persons tankar.

Visst påverkar det annars skulle bot aldrig bli gjord. Det handlar om att försöka få en person att se nya sätt att se och uppleva tillvaron på som är mer givande. Men oftast är motståndet och rädslan mot detta störst bland underklassen.

Varför? Över och medelklass går i dag gärna och ofta till psykolog. Medan underklassen är tveksam. Beror det på att dessa uppfostrats i falsariet att man ska lida och tiga då man inte är värd något? Och med antagandet att den som påverkar bara önskar utnyttja den som påverkas? Ja jag tror denna falska verklighetsuppfattning fortfarande råder bland arbetare och underklassens barn.

måndag 13 juli 2009

Barnböcker speglar vuxnas drömmar därför är vuxna duktiga barnboksförfattare.


En bra eller dålig barndom får vissa människor med berättarglädje och drömmar att skriva barn och ungdomsböcker som blir odödliga.

Vi har många exempel Astrid Lindgren i Sverige och de senaste åren Harry Potter böckernas författarinna J.K. Rowling som slagit kassarekord.

Böcker som barn och ungdomar älskar men som även ger äldre glädje. Hur många äldre såg inte och njöt av Emil i Lönneberga filmerna när de kom?

Vi har säkert alla en barndomsdröm en tid många ser med saknad mot då man kände sig och trodde sig vara odödlig och tiden och framtiden upplevdes som oändlig.

Säkert är många ungdomsförfattare personer som återupplever sin ungdom och ger den de äventyr de inte upplevde då.

Samma sak med barnboksförfattare som i många fall idylliserar barndomen utefter hur de velat ha den eller till viss del upplevde den.

Med stor inlevelseförmåga kan de då ge igenkännande inte bara för vuxna utan även för barn.

Vi behöver berättare av alla slag. Att Astrid Lindgren inte fick nobelpriset är en skam för Sverige och kommer aldrig att förstås anledningen till av kommande generationer.

En dag kommer hon garanterat att postumt få den. Vi får hoppas att författarinnan till Harry Potter däremot får priset i sin livstid. Hennes böcker läses av millioner och nog är det en anledning så god som någon att ge henne det.

söndag 12 juli 2009

Psyket förbereder sig på sin förestående utplåning genom att det är programmerat att utlösa dödslängtan.


Barn växer på längden och blir starkare och starkare efterhand som de växer. Vuxna växer i många fall med åren på bredden och blir genom detta klumpigare och klumpigare. Barn blir vackrare och ser friska ut när de växt klart. Vuxna blir dallrande fettklumpar som inte orkar mer än att sitta och stoppa än mer i sig och riskerar därmed en framtida hjärtinfarkt.

Varför bär sig vuxna som ser sig som ansvarsfulla samhällsindivider så idiotiskt åt?

Varför tar de inte ansvar för sin egen kropps välmående? Finns en inneboende dödslängtan hos varje människa vilken accelererar ju äldre en människa blir?

Frågor jag inte kan besvara men som jag ser som realistiska att ställa och som med stor säkerhet kan besvaras med ett ja utifrån ovanstående resonemang.

Varför frossar annars många vuxna?

Varför röker många fast de mår dåligt av det om det inte beror på en medveten eller troligare omedveten dödslängtan?

Varför dricker folk alkohol i större mängd annars? Varför arbetar många ihjäl sig annars?

Psyket förbereder sig på sin förestående utplåning genom att det är programmerat att utlösa dödslängtan vilket yttrar sig i frosseri, rökning, alkoholkonsumtion mm.

Det är min absoluta tro. I annat fall skulle människans beteende vara totalt motsägelsefullt och det kan det väl ändå inte vara om man ska tro på evolutionen.

lördag 11 juli 2009

Bilder och musik kan ge förlösande upplevelser, men inte för alla.


Kanske både bilder och musik kan ge förlösande upplevelser. Många säger att de mår bra av bildskådande och lyssnande på musik. Stilarna skiftar, smaken likaså men många anser sig få en upplevelse och njutning av bådadera.

Jag hade det själv ibland förr vid lyssnade på svensktoppsmusik där romantiken flödade i texterna och behovet av en kvinna var stor och olycklig kärlek upplevd. Då kunde man njuta av olycklig kärleksschlagertext vilket flertalet texter handlade om.

I övrigt har jag inte kunnat uppleva mer än irritation över musik. Ljud i all ära men hellre en motor som går än en musikgrupp som spelar. Hellre fågelsång om det så är skriande måsar en tidig morgon än musik på låg volym på vilken tid som helst på dygnet.

Radio har jag inte lyssnat på sen flera år, ja årtionden. Teve ser jag på om jag slipper komedier och då av den värsta sorten; amerikanska, där skratt lagts på i handlingen.

Internet däremot är något som passar dock utan ljud. Jag har oftast ljudet avslaget.

Upplevelser av förlösande slag upplever säkert många njutningar av likaså av både bilder och musik. Bilder kan vara vackra, visst, men musik, nej säger jag. Så jag förstår inte de som kan njuta av musik men de är många, betydligt fler än de som avskyr väsendet. Minoriteter där jag hör hemma.

fredag 10 juli 2009

Varför är så sällan dagens grovarbetare konstnär?


Arbetare är sällan konstnärer, kulturintresserade eller bokslukare. Varför?

Förr fanns en hel del som var detta men i dag är de få, mycket få. Min teori är att det tidigare fanns många läshuvuden som på grund av föräldrars ekonomi aldrig fick chansen att läsa vidare. Det sågs även som onödigt då det sågs som självklart att gå i fädernas spår. Arbetarbarn skulle bli arbetare etc. etc.

Därför fanns bland dessa många som lärde i smyg läste och sågs som underliga. Autodidakter var vanliga. Arbetarförfattarna såg även dagens ljus.

I dag kan alla läsa vidare. Därför är de som inte gjort detta personligheter med värderingar som gör att de ser ner på de som läser vidare. Man har en egen jargong ofta kryddad med kortfattade meningar som blandas med kraftutryck.

Man umgås nästan alltid ytligt och sällan förs djupgående samtal.

Istället uppdelar man verkligheten med vi och dom där. Man ser sig som bättre och naturligare i förhållande till de som har makten och kunskap.

Inte konstigt, skulle de inte göra detta skulle hela deras tillvaro bli meningslös. Evolutionen har skapat en mening som kan vara svår att förstå men den finns där. En slags självpåtagen segregation som även kan ses som påtvingad då motpolerna de lärda inte önskar en djupare kontakt de lever i skilda verkligheter på samma plats.

torsdag 9 juli 2009

Biblioteket den möjliga folkbildaren för de som ser sig som kallade.


Internet i all ära men biblioteken och dess kunskapsböcker har inte spelat ut sin roll. Att förkovra sig genom att läsa en bok i sin favoritfåtölj eller i sin säng slår med hästlängder att läsa en e-bok.

På biblioteken är det även ofta utställningar och föreläsningar. Detta är även aktiviteter som internet inte slår. Video och filmföreställningar på nätet blir inte samma sak upplevelsemässigt som att sitta bland ett gäng lika intresserade och lyssna på en föreläsare i verkligheten.

Den virtuella världen kan aldrig ersätta den verkliga världen. Bara komplettera den och då ytligt. Aldrig fullt ut.

Därför kommer biblioteken aldrig att bli möjliga att ersätta. Däremot kommer de att förändras allt eftersom tiderna kräver.

Men den dag som jag misstänker kommer är att det i framtiden kostar en avgift för lånande av böcker mm då har vi kommit ännu ett steg mot ett än mer segregerat samhälle.

Vi måste locka de som ej är vana läsare eller kulturellt intresserade in på biblioteken inte ge dem ett ytterligare skäl att slippa gå dit.

Locka dit dem för att de ska få en inblick i samhället och dess diskurser inte segregera dem än mer genom att se dem som mindre värda genom att ta ut en avgift vilket vi förstår gör att de aldrig skulle sätta sin fot på ett bibliotek och än mindre ta del av kulturutbudet där.

De skulle då bara få än mer bekräftat sin egentro som kommer ur klasstänkande att enbart stroppar, tjänstemän och läshuvuden och verklighetsfrämmande mesar i kostym och gabardinbyxor går dit.