Google

Translate blog

onsdag 30 september 2009

Vad associerar du till när du ser något?


Troligen något din hjärna ser likheter med som du tidigare upplevt. Igenkännande av något som du präglades att jämföra med eller ser likheter med.

Därför uppstår troligen fobier. En spindel som i din barndom skrämt dig. Kanske den kröp i ditt ansikte och du kunde inte få bort den. Sedan har spindlar uppfattats som skrämmande. En spindelskräck har uppstått.

Kanske en otrevlig person du träffat eller upplevt som otrevlig i din barndom gör att alla personer du senare i livet möter och som har utseendelikhet, röstlikhet eller rörelselikhet med denne uppfattats som skrämmande och otrevliga.

Du har präglats att bemöta personer efter utseende. Första intrycket blir utefter hur denna första person med ett visst utseende uppfattades av dig. Detta gör att du lätt missbedömer människor som liknar denne i framtiden.

Tänk på äldre som aldrig i sin ungdom eller barndom träffade en färgad. Det var ovanligt förr. De har ingen referens till dessa när de kanske i senare skedet för första gången träffar en. De upplever det inte då som varken skrämmande eller trevligt enbart som exotiskt.

De har inget att referera till och ser hudfärgen som exotisk och ser inte personen som människa utan som just en konstig upplevelse. Inte konstigt då att den äldre generationen tyckte att färgade tillhörde en annan ras av människa då de aldrig lärt sig eller förstått mer än på bilder att det fanns människor med annorlunda hudfärg.

tisdag 29 september 2009

Vi lever våra liv mot en bakgrund av ljud.


Tystnad vad är det? Bristvara i dag. Om människan i dag inte har ljud i öronen och då oftast i form av musik känner hon sig ensam. Många måste ha musik när de arbetar.

Förr var det något de flesta inte önskade. För bara någon eller några generationer sedan var det mycket ovanligt med musik när människor träffades i hemmen. Man umgicks pratade, en del söp, åt och diskuterade. Så var det även när teven kom. Fast då skulle man samla sig framför teven och tyst lyssna på vad som sändes. I första hand var det nyheterna som lockade, då Aktuellt klockan 19.30.

Dagens vuxna får skrika på sina fester för att göra sig hörda. Något djupare samtal förs inte. Istället spelas den form av musik högt och hänsynslöst som gårdagens generationer inte tålde.

Hårdrock. Jag ska väl själv medge att jag också avskyr den musiken.

Men varför har ljud blivit mer intressant i dag än tidigare? Varför musik? Varför rör sig många i naturen i dag med headset och har musik i öronen än att som tidigare lyssna till naturens ljud och tystnad? Jag förstår inte eller beror det på att jag inte förstår dagens människa? Jag vet inte.

måndag 28 september 2009

Lyd eller svält.


Så kan man se arbetslinjen av i dag som förespråkas av Alliansen. Sök jobb till döddagar, om du inget får - skyll dig själv. Då får du leva på mycket låg ekonomisk nivå, om du inte har sparade medel.

Har du inte varit med i en a-kassa då får du leva upp dina tillgångar, sälja ditt hem och först därefter få existensminimum från socialen.

Om du inte lyder så sköt dig själv, svält. Bli uteliggare eller kriminell. Men som kriminell ska du veta att fängelserna idag inte är av samma slag som under 70-talet. Ingen vård och ingen bostad eller ett arbete när du blir fri igen. Bara ut och sköt dig själv.

Vi har alltid behandlat de som inget har som parias. NU är det dock hårdare tag än på länge. Du ska inget ha att säga till om anser vår kära regering. Kan du inte bli din egen lyckas smed; Skyll dig själv.

Nu är det snart val. Kan framtidens val åter bli segregerande val? Visst, vi fick allmän rösträtt i början av 1900-talet

Men för de som behövde fattigunderstöd, socialbidragstagare, kom inte rösträtten förrän 1945.

Kan det åter bli så att de som har det sämst, de arbetssökande och sjuka, ska vägras rösträtt då de inte arbetar?

Jag kan tänka mig det. Kan man beskatta folk hårdare som har dålig arbetslöshetsersättning på grund av att de inte får arbete då kan man stoppa rösträtten också. Då skulle garanterat Alliansen sitta kvar många år framåt.

söndag 27 september 2009

Man bör inte blanda samman hopp och tro.


Hoppet är det sista som lämnar människan sägs det. När hoppet är borta bryts allt ner och apatin breder ut sig.

Sjuka, olyckligt förälskade, arbetssökande m.fl. alla hoppas de. Den sjuke som ger upp att bli frisk förfaller i apati och lever troligen inte länge till. Den olyckligt förälskade som ger upp drar sig undan i frustration och drar sig in i total ensamhet kanske för resten av livet.

Den arbetssökande som söker tusentals jobb och inget får (inget ovanligt när det handlar om långtidsarbetslösa) och samtidigt hånas ekonomsikt genom fördelningspolitiken skattemässigt i dag, förfaller även denne i apati och ger upp. Jobbsökandet blir ett spel för gallerierna, inget annat.

När hoppet försvinner, försvinner även människovärdet.

Tro däremot kan försätta berg. Det handlar inte bara om gudstro. Allt kan genomsyras av tro. Hur många sjuka har inte kämpat och trott att det skulle hjälpa för tillfrisknande och verkligen även blivit friska till förvåning för anhöriga och läkare.

Hur många olyckligt förälskade har inte hittat en ny förälskelse som fungerat. Ibland har även den olyckliga förälskelsen resulterat i att den övergått i gemensam. Kanske just för att den olyckligt förälskade trott så mycket på den att den som inte älskat omvärderat den älskade.

Hur många arbetssökande har inte lyckats överleva ekonomiskt fast ingen önskat anställa dem och i dag även samhällets värderingar motarbeter dem? De har hittat nya värderingar inom familjen och lärt sig hushålla med de få resurser de har. Jobbsökandet ger säkert inget resultat ändå men de tror att en dag så kanske ändå något sker. Tron på något gör att de ser små glädjeämnen i vardagen istället för att brytas ner av alla nej.

lördag 26 september 2009

Ska individen underkasta sig samhället eller samhället individen?


Frågan är berättigad. Platon ansåg inte det. Om en person inte tyckte att lagarna i en stat (På den tiden var det stadsstater såkallade polis) borde personen lämna staten och flytta till en där lagarna bättre passade den ideologi personen hade.

Skulle det fungera i dag? Jag vet inte, för då skulle alla sjuka och arbetssökande lämna landet. Ingen önskar väl bli utfryst och nedvärderad som dessa blir ekonomiskt här i Sverige i dag.

Men få har immigrerat. Varför? Vi vet ju att vi knappast har de bästa jobbmöjligheterna här och inte heller bästa ersättningarna när ingen önskar oss som arbetande eller vi blivit sjuka.

Är människor för fega för att ta sig ur ett land där de behandlas illa? Nej vi har många krigsflyktingar här. Men svenskarna då? Ja vi är nog lite för fega för att immigrera från vårt land. Vi hoppas och tror på att människor åter ska se de sjuka och arbetssökande som människor med värde. Man hoppas åter på en regering som inte ser ner på de svaga.Vi hade ju sådana regeringar under merparten av 1900-talet.

Man kan inte förstå (de äldre som har något att jämföra med) att samhället kan fortsätta med segregation och utanförskapande ekonomisk fördelning.

Men då har man glömt att de generationer som nu växer upp växer in i ett samhälle där man ser det som naturligt att de som är arbetssökande och sjuka ska ha det betydligt sämre än andra.

Det kommer snart att vara lika självklart här som det alltid varit i ex USA. Den som drömmer om ett empatiskt samhälle igen där staten tvingade fram empati för de utsatta finns inte längre. De politiker som är i farten nu är 60-talister och de har ingen känsla för de som inte lyckats. Vi kan inte få tillbaks de politiker som en gång slogs för solidaritet. De är snart utdöda och de få som lever är inte verksamma längre utan pensionärer.

fredag 25 september 2009

Förr drömde man om trygghet, i dag om det perfekta och förverkligade.


Förr var kraven på livet inte så stora man önskade bara en inkomst på sitt arbete och ett tryggt eget hem.

Man var beroende av varandra och sina grannar för hjälp i livets alla skiften.

Kraven på fritid fanns inte, arbetet, oftast bondelivet, var ett liv, inte något som uppdelades i ledighet och arbete.

Visserligen segregerade man människor i olika värden då liksom nu. Arbetslösa sågs även då som parias som ingen nämnde något gott om. Då fanns arbete för alla så dessa sågs som dagdrivare vilket var förbjudet att vara. I dag finns ingen lösning för de som varit utanför arbetsmarknaden i många år och därför har det blivit ok enligt Alliansens ideologi att behandla dem som parias genom att ekonomiskt krossa dem. Hatet mot arbetssökande har alltid funnits men fanns inte öppet under senare delen av 1900-talet.

Familjen var viktig i årtusenden. Äktenskap och kärlek var ofta inte samma sak. Man gifte sig med den som kunde ge fördelar för gården. I dag gifter sig få utan kärlek men likväl fungerar det inte. Då var kamratskapet och beroendet viktigast. Det fungerade.

I dag är oberoende och självförverkligande ledstjärnan. Vilket har skapat främlingskap och ett livslångt sökande i ensamhet efter den perfekta partnern som livsidealet. Bra? Nej säger jag. Inte för någon och det speglas genom att samhället inte längre har fasta värden. Ingen trygghet. Inte arbete för alla. Ideologier som segregerar människor. Början till judehat igen. Fast det inte var länge sedan i Tyskland och Europa i sin helhet att judehat fanns vart det sedan ledde vet vi idag. Segregationsregeringen i Sverige anser i dag att det är rätt att sprida onda rykten i pressfrihetens namn om Israels militär. Utöver det anses det i denna regering att vi på alla sätt ska använda skattepengar till skattesänkningar för de som haft tur. De som har jobb. Behövs mer pengar ska det sparas på de sämst ställda.

Inte bara det att man påstår att bidrag till tredje land bör dras in på grund av korruption i dessa länder. Ideologin av i dag i Sverige och även i Italien skrämmer. Vi är på väg till ett människoförakt igen som vi inte haft sedan 1940-talet i Europa. Denna gång kommer det från vårt land och före detta diktaturstaten Italien där hatet mot romer florerar. I Sverige är det hatet mot arbetssökande och sjuka som florerar men det finns mer. Reinfeldt som gömmer sig bakom tryckfriheten ser inte skillnad på tryckfrihet och påhopp och hån på främmande staters befolkning. Israelpåhoppet från Aftonbladet.

torsdag 24 september 2009

Berätta en historia, ett gammalt nu snart utdött nöje eller nödvändigt pyssel.


I alla tider har människan suttit vid härden. Först lägerelden sedan i hemmets härd. Här berättades efter dagens slit historier om verkliga händelser och mystiska saker man sett eller hört andra berätta om.

Det var ett sätt att umgås och känna samhörighet. Familjens samkväm. När främlingar kom på besök fick man nya historier berättade.

Först i nutid försvann detta nöje, istället kom teven. Ja först kom radion. Numera finns datorn och nöjen i alla dess former utanför hemmet.

Familjen delas och alla har sina egna intressen. Inget är sig likt från fornstora dar.

Sammanhållningen i familjer är tillfälliga då nya familjekonstellationer bildas ideligen. Undantag finns, men merparten av dagens familjer i i-länderna är ombildade åtskilliga gånger.

Man kan då fråga sig om människor i dag mår bättre än våra förfäder gjorde? Ja kroppsligt är det säkert så. Vi har mat varje dag. Men psykiskt? Nej säkert inte. Människan är skapad sedan årtusenden att leva i och med naturen. I dag är vi så långt från det vi bara kan. Människan behöver sin flock av familjeindivider, även här är allt raserat och ensamhushållen har gjort flockdjuret människan till rotlös.

Psykiska problem är i dag vardagsmat och lika normalt förekommande som det var ovanligt förekommande för bara några generationer sedan.

Har världen och livsmiljön då blivit bättre? I en form ja, vi har mat, rent och sjukdomar kan botas mer än tidigare. I övrigt är det, med ett enda ord, kaos.