Vem tillhör genomsnittet? Finns det?

Genomsnitt är ett begrepp som används för att hitta samband och uträkningsmöjligheter i skilda sammanhang. Men genomsnittet finns egentligen inte i verkligheten utan är och förblir ett abstrakt tankebegrepp eller matematiskt begrepp för att kunna katalogisera något. En grupp individer, händelser eller ting.

När man börjar leta efter medelmänniskan, medelhändelsen eller medeltinget utefter detta begrepp hamnar man i teorins och abstraktionens värld. Inte i verkligheten. Den medelperson man ser i sina beräkningar finns inte i verkligheten. Den händelse man kan beräkna finns inte. Det ting man beräknat som medelvärde finns inte. Allt är unikt men för att förstå verkligheten och kunna beräkna något som troligast behövs begrepp som medelvärde, median m.fl. värden i matematikens tjänst och statistikens pelare.

Men då vi börjar ta dessa begrepp som något konkret i verkligheten (obs medianen är dock konkret då det är mest förekommande värdet bland en mängd uppräknande värden om nu inte detta är ojämnt och därmed delas i hälften) då är vi illa ute och tycker oss kunna bevisa allt med statistiska metoder och då är vi nära ett samhälle där vi styr utefter värderingar.

Subjektiva värderingar som vi alltid kan bevisa genom manipulation av statistiska metoder.

Djävulsrepresentationer i vår tid ondskans framfart.

All egoism bör ses som ond all empati bör ses som god. Krav på människor måste göras utefter de förutsättningar som en människa har i den miljö och med de resurser denne har.

Detta har varit självklart under de välfärdsår vi upplevt under några generationer men som nu slagits i sönder och fortsätter förfalla med den ideologi som nu genomsyrar vårt land.

Vi kunde tidigare vara stolta över att vara svenskar och att visa upp för omvärlden hur man kan ta hand om sina innevånare även när dessa är sjuka eller arbetslösa.

Nu har vi istället börjat acceptera att dessa segregeras och det genom vår Allians som fått svenska folket att tro på att allt kan lösas om man drar ner på understöd och sänker skatterna för utvalda grupper i samhället.

Löste detta något annat än att fler gav upp sina liv och långtidsarbetslösheten ökade och sjuka sågs som friska även när de var sjuka?

Sjuktalet sänktes självfallet enkel matematik visar att om någon friskförklaras även när den är sjuk så minskar sjuktalet. Skulle alla sjuka vägras sjukpenning skulle vi på pappret få ett 100 % friskt folk.

Men det skulle inte visa på den verklighet som fanns utanför regeringskansliet. Så har vi det i dag i den dagdrömmande ideologi som den Alliansen förespråkar och har mandat för vilket gett ett samhälle där de som inte kan ta för sig eller är sjuka skuffas ut i periferin och isoleras från samhället. Det är vad vi har i dag.

Nyfattigdom drabbar fler och fler och majoriteten av svenskar tycker detta är bra. Jag påstår att detta är ondskans politik. Men då svenska folket önskar en ond politik som gynnar dem själva men missgynnar de svaga då har vi den politik majoriteten önskar och någon diskussion är meningslös i media mm vilket också visas genom medias tystnad över konsekvenserna av Alliansens skamliga överklassiska politiska människosyn.

När man behövde en landsfader

Vid krigstillstånd behövs en stark ledare och nog kan väl Per Albin Hansson ses som vår svenska landsfader under andra världskriget. Därefter kom Tage Erlander som även han sågs som en sådan under en lång period då vi byggde upp ett samhälle av likavärde och de ekonomiska medlen började fördelas mer rättvisst. Alla människor sågs som lika mycket värda.

Därefter har det gått på rutin få har känt efterföljande statsministrar som landsfäder enbart som bevarare av välfärden.

Tills motsatsen kom Reinfeldt. Nu skulle människors likavärde ifrågasättas. Man satsade allt på ett bräde och vann på denna segregationspolitik.

Nu sänktes a-kassan. Ifrågasattes de kroniskt sjukas rättigheter att vara sjuka och förändrade skatteskalorna för att gynna de som hade en inkomst och håna de arbetslösa, sjuka och pensionerade för att de inte kunde, hittade eller var arbetsföra genom att bestraffa dem med en högre skattesats.

Hånfullheten i denna politik som var så långt från en landsfaderspolitik man kan komma inte bara accepterades av majoriteten av svenska folket utan sågs som rättvis och bra.

Vi äldre som upplevt människors lika värde som ledstjärna i vårt tankemönster blev totalförvirrade då inte ens de som setts som bevarare av likavärdesprincipen, de röda reagerade med starka ord utan bara med viskningar utan vad som än mer överraskade vara att svenskar inte gick ut i massdemonstrationer mot den politik som fördes inte ens arbetslösa, sjuka eller hör och häpna pensionärerna.

Men efter lite tankearbete förstod vi att den regering vi fått mutade de arbetande som är i majoritet med löften om regelbundna skattesänkningar och då människan är en egoist och idag än värre än någonsin genom individualismens framgång så kan man bara förfasas över vad näst steg blir.

Koncentrationsläger i modern form, uteslutning av vård för arbetslösa och långtidssjuka borttagning av socialbidrag eller vad?

Undersök varför få bryr sig och du lär något om vad en människa är.

En fråga som är väldigt aktuell i dag är varför så få bryr sig om att så många ska få det sämre på grund av sjukdom eller arbetslöshet.

För bara 10 år sedan var det något få skulle accepterat och en opposition som ville försämra för de sämst ställda skulle aldrig fått regeringsmakt.

De borgerliga kom ofta med förslag av detta slag och så förlorade de valen. Några få gånger kom de till makten men då vågade de aldrig försämra förmåner för de sämst ställda. De enda som vågade var socialdemokraterna men då bara på ytan.

Nu däremot tas ingen hänsyn längre, en hård regering har fått makten och svenska folket av i dag säger ja och stöttar denna politik.

Varför? Säkert på grund av att en ny generation finns vid makten. Denna ser inte medmänniskan utan har socialiserats in under 80-talets dogm satsa på dig själv och låt andra klara sig själv. Framgångsteologin som genomsyrade sista åren på detta decennium präglade en hel generations tänkande.

De åren var Reinfeldt och Borg unga och påverkades politiskt av detta budskap om individualismens förmåga att skapa jobb och framgång. I dag ser de jobblinjen som något som får människor att skapa egna arbeten eller få egna jobb.

Hur länge denna framgångsideologi håller vet vi inte men de ungdomar som idag växer upp och upplever en omöjlig väg för att få arbete kommer om några tiotal år att förändra Reinfeldts omöjliga politik. Vad som då kommer får vi se om vi överlever den av svenska folket uppskattade Alliansens segregations

Gratis Dejting kan var vägen till kärlek eller äventyr

I dag kostar de flesta dejtingsajter på nätet pengar. Förr några år sedan var det inte så.

Jag var själv mycket ute på dejtingsajter tidigare och träffade därefter i verkligheten kvinnor från skilda håll i landet mycket snart i verkligheten.

Det var spännande och mycket givande. Man kan träffa de som vill ha en mycket seriös relation eller de som önskar ett äventyr. Jag var mer av äventyrsslaget.

I dag finns som sagt inte många som är gratis. Men det finns gratis dejting .

Många drar sig för kostnader och många vet inte vilken sajt de ska gå in på gratis dejting

Dejting på nätet ses även av en del som ickeseriöst. Men det är fel. Gratis dejting är inte sämre än något annat slag av kontaktsidor som det hette förr.

I dag är det få som söker i pressen utan Internet har nästan helt tagit över kontaktförmedlingsverksamheten.

Jag har gjort det. I dag har jag fast förhållande så jag har slutat söka. Men för dig som inte har någon och längtar efter någon gör slag i saken Registrera dig för gratis dejting.

Jag har gjort så en gång och jag ångrar ingenting. Jag vann mycket i spännande träffar livet blev ett äventyr och så kan garanterat du också få det.

Att sälja passar inte alla, en del passar bäst till att köpa.

Vi är alla olika och vill man kan man dela in mänskligheten i motsatta grupper av vilka slag man önskar.

Män-kvinnor, arbetare-anställda, rika-fattiga, empatiska- egoistiska m.m.

En del är duktiga på att sälja andra klarar inte av att sälja sig själv ens på arbetsmarknaden utan förblir arbetslös hur många jobb den än söker i en högkonjunktur.

Försäljare som tjänar mycket pengar finns, fast de som inte kan sälja knappast tror på detta.

De som inte kan sälja är däremot köpare. Visst, den som kan sälja köper också. Men den som kan köpa innefattar även de som inte kan sälja.

Kunden behövs lika väl som säljaren. Ser vi till den som inte ens kan sälja sin egen arbetskraft är denne likväl lika bra kanske bättre köpare än många andra. Därför bör inte ersättningar vid arbetslöshet få existera av det slag Alliansen gjort. Då vi behöver köpkraften för att hålla uppe produktion och försäljning.

Ju fler arbetslösa och sjuka som får mindre ersättningar desto färre kan handla. Ja, jag vet att i dag har skatten sänkts för de med jobb för att hålla uppe köpkraften.

Att sänka skatten för de som har ett arbete resulterar självfallet i att dessa kan konsumera mera. Men varför ska vissa få än större möjlighet att konsumera på bekostnad av de som ingen anställer eller som är sjuk? En mycket berättigad fråga som ingen önskar besvara oberoende av politisk färg i vårt samhälle av i dag.

Varför? Jo därför att svaret skulle bli av ett slag som skulle beskrivas som omänskligt om det besvarades ärligt. Och ingen regering önskar framstå som den som inte ser människors lika värde. Därför gömmer man sig bakom mantrat Jobblinjen och kan inte förklara berättigandet av vad detta innebär för de som redan hade det dåligt och var utanför.

Teckna var nöjet förr för vissa barn.

Ja innan teve fanns och efter det att barn fick vara barn och inte en arbetskraft för föräldrajordbruket så var bland annat ritande eller som det heter tecknande en sysselsättning.

Jag själv var med under 50-talet i en så kallad ritklubb där vi, några grannbarn, både pojkar och flickor träffades en gång i veckan för att teckna av färdiga bilder.

Jag var inte så gammal då så jag har mest minne av att jag gjorde mig lustig och lekte clown för de andra lite äldre barnen som snart tröttnade på mig.

Men nog var livet mer ett äventyr innan teve kom och bilen blev allmän egendom. Man levde på sin egen lilla plats i tillvaron och allt utanför uppväxtgården var ett äventyr och då fanns det även mycket fler människor som bodde och verkade på landet.

Även djur var det mer av, både vilda och husdjur, som kor m.fl. I dag är det få som har kor på landsbygden. De som har driver stordrift, förr hade varje liten gård några kor så skillnaden är stor mot då. Lite idylliskt var det förr enligt mina minnen. I dag är det stordrift och fabriksmässiga metoder som gäller.