Genier och obildbara samma skrot och korn

Ja båda är extremer men i motsatta riktningar. Motsatser tar ut varandra mänskligt sett innebär det att en normalbegåvad människa kan mycket om det mesta men är helt okunnig om vissa saker på grund av att personen inte har fallenhet att lära sig något om detta.

En obildbar kan inget eller lite om något. Ett geni kan vara det på ett speciellt område som denne intresserar sig för men kan även vara mycket bildad inom alla områden denne kommit i kontakt med.

Som jag skrev ovan, motsatser tar ut varandra och normalt bildas då ett medelläge, en balans. Så även i andra sammanhang.

Alla är både onda och goda i skilda sammanhang. Men det innebär inte att det inte finns människor som är enbart onda eller enbart goda.

Man kan ta vilka exempel som helst även inom fysiken.

Det finns hetta som om den får energi fortsätter vara hetta. Det finns kyla som om ingen energi tillförs fotsätter att vara kall. Rymdens isande kyla är ett exempel. Men låter man en kall isbit här på jorden eller kokande vatten lämnas i fred kommer en jämvikt att uppstå utefter omgivningen. Kyla övergår i värme och värmen avtar. Det blir en balans, ett medelvärde utefter omgivningen. Så kan man säkert se på människors förmågor också.

Förr talades det om att tankar måste tuktas i skolan.

Den som bl.a. använde detta uttryck var Erik Gustaf Geijer under första hälften av 1800-talet. Han var professor i historia i Uppsala och mycket intresserad av uppfostran och undervisning.

Men vad kan vi idag se från detta uttryck av tanketuktning, finns den och hur gestaltar den sig?

Vi har åsiktsfrihet i Sverige av i dag. Kan man då säga att tankarna tuktas i dagens Sverige?

Ja till viss del görs det även numera. Det är förbjudet att diskriminera människor och att framföra främlingsfientliga budskap på gator och torg om man inte först fått tillåtelse och tillhör en organisation av politisk art. Detta då vi har politisk åsiktsfrihet.

Tanketukt behövdes förr i syfte till att underkasta sig samhällets normer av underkastelse till kyrka och makthavare.

I dag handlar det om underkastelse till samhällets normer och moraluppfattningar.

Behövs detta? Troligen, vi har sett exempel på hur samhällen där moralen varit lika med folkförtryck inneburit diktaturstaters tagna rätt att utrota oliktänkande. Och bedömningen av vilka som är detta beror på politiskt system och människors rättsuppfattning.

Om allt vore fritt i möjligheter, i tyckande, skulle snart diktatorer sett dagens ljus som säkert åter skulle lyckats med att få rättrogna anhängare att skapa nya lagar enligt deras ledares ideologi.

Vi har i dag demokrati och moraliska lagar men likväl en otrolig skillnad i människosyn i Sverige i dag mot för några år sedan. Alliansens politik skulle aldrig fått gehör för bara ett tiotal år sedan. Hur skulle då Sverige se ut med en diktator vid makten?

Har varje ämne sin speciella lästeknik?

Detta var något psykologen Arthur Irving Gates påstod under första hälften av 1900-talet.

Jag ska fundera lite över detta här.

Kanske ändå. Läser man ritningar över något är det bilder man försöker förstå och se ett sammanhang i. Är det text är det skillnad på när man läser om något man vet något om och har förförståelse för. Då kan man läsa snabbt och kanske hoppa över en del. Man förstår ändå. Är det om något man inte kan så mycket om får man tänka efter lite då och då för att få kunskapen att passa in i det man redan anser sig förstå. Är språket akademiskt får man kanske läsa begreppen några gånger och även slå upp dem. Men då bör man tänka på att ett begrepp kan betyda olika i skilda vetenskaper. Sociologiska begrepp har inte alltid samma betydelse som pedagogiska fast ordet är detsamma.

Sedan är det även annorlunda att läsa matematik då handlar det om att förstå formler och för att förstå formler måste man testa dem för att förstå dem.

Så nog blir lästeknikerna skilda för olika ämnen om någon förståelse ska komma ut av det hela.

Vem tillhör genomsnittet? Finns det?

Genomsnitt är ett begrepp som används för att hitta samband och uträkningsmöjligheter i skilda sammanhang. Men genomsnittet finns egentligen inte i verkligheten utan är och förblir ett abstrakt tankebegrepp eller matematiskt begrepp för att kunna katalogisera något. En grupp individer, händelser eller ting.

När man börjar leta efter medelmänniskan, medelhändelsen eller medeltinget utefter detta begrepp hamnar man i teorins och abstraktionens värld. Inte i verkligheten. Den medelperson man ser i sina beräkningar finns inte i verkligheten. Den händelse man kan beräkna finns inte. Det ting man beräknat som medelvärde finns inte. Allt är unikt men för att förstå verkligheten och kunna beräkna något som troligast behövs begrepp som medelvärde, median m.fl. värden i matematikens tjänst och statistikens pelare.

Men då vi börjar ta dessa begrepp som något konkret i verkligheten (obs medianen är dock konkret då det är mest förekommande värdet bland en mängd uppräknande värden om nu inte detta är ojämnt och därmed delas i hälften) då är vi illa ute och tycker oss kunna bevisa allt med statistiska metoder och då är vi nära ett samhälle där vi styr utefter värderingar.

Subjektiva värderingar som vi alltid kan bevisa genom manipulation av statistiska metoder.

Djävulsrepresentationer i vår tid ondskans framfart.

All egoism bör ses som ond all empati bör ses som god. Krav på människor måste göras utefter de förutsättningar som en människa har i den miljö och med de resurser denne har.

Detta har varit självklart under de välfärdsår vi upplevt under några generationer men som nu slagits i sönder och fortsätter förfalla med den ideologi som nu genomsyrar vårt land.

Vi kunde tidigare vara stolta över att vara svenskar och att visa upp för omvärlden hur man kan ta hand om sina innevånare även när dessa är sjuka eller arbetslösa.

Nu har vi istället börjat acceptera att dessa segregeras och det genom vår Allians som fått svenska folket att tro på att allt kan lösas om man drar ner på understöd och sänker skatterna för utvalda grupper i samhället.

Löste detta något annat än att fler gav upp sina liv och långtidsarbetslösheten ökade och sjuka sågs som friska även när de var sjuka?

Sjuktalet sänktes självfallet enkel matematik visar att om någon friskförklaras även när den är sjuk så minskar sjuktalet. Skulle alla sjuka vägras sjukpenning skulle vi på pappret få ett 100 % friskt folk.

Men det skulle inte visa på den verklighet som fanns utanför regeringskansliet. Så har vi det i dag i den dagdrömmande ideologi som den Alliansen förespråkar och har mandat för vilket gett ett samhälle där de som inte kan ta för sig eller är sjuka skuffas ut i periferin och isoleras från samhället. Det är vad vi har i dag.

Nyfattigdom drabbar fler och fler och majoriteten av svenskar tycker detta är bra. Jag påstår att detta är ondskans politik. Men då svenska folket önskar en ond politik som gynnar dem själva men missgynnar de svaga då har vi den politik majoriteten önskar och någon diskussion är meningslös i media mm vilket också visas genom medias tystnad över konsekvenserna av Alliansens skamliga överklassiska politiska människosyn.

När man behövde en landsfader

Vid krigstillstånd behövs en stark ledare och nog kan väl Per Albin Hansson ses som vår svenska landsfader under andra världskriget. Därefter kom Tage Erlander som även han sågs som en sådan under en lång period då vi byggde upp ett samhälle av likavärde och de ekonomiska medlen började fördelas mer rättvisst. Alla människor sågs som lika mycket värda.

Därefter har det gått på rutin få har känt efterföljande statsministrar som landsfäder enbart som bevarare av välfärden.

Tills motsatsen kom Reinfeldt. Nu skulle människors likavärde ifrågasättas. Man satsade allt på ett bräde och vann på denna segregationspolitik.

Nu sänktes a-kassan. Ifrågasattes de kroniskt sjukas rättigheter att vara sjuka och förändrade skatteskalorna för att gynna de som hade en inkomst och håna de arbetslösa, sjuka och pensionerade för att de inte kunde, hittade eller var arbetsföra genom att bestraffa dem med en högre skattesats.

Hånfullheten i denna politik som var så långt från en landsfaderspolitik man kan komma inte bara accepterades av majoriteten av svenska folket utan sågs som rättvis och bra.

Vi äldre som upplevt människors lika värde som ledstjärna i vårt tankemönster blev totalförvirrade då inte ens de som setts som bevarare av likavärdesprincipen, de röda reagerade med starka ord utan bara med viskningar utan vad som än mer överraskade vara att svenskar inte gick ut i massdemonstrationer mot den politik som fördes inte ens arbetslösa, sjuka eller hör och häpna pensionärerna.

Men efter lite tankearbete förstod vi att den regering vi fått mutade de arbetande som är i majoritet med löften om regelbundna skattesänkningar och då människan är en egoist och idag än värre än någonsin genom individualismens framgång så kan man bara förfasas över vad näst steg blir.

Koncentrationsläger i modern form, uteslutning av vård för arbetslösa och långtidssjuka borttagning av socialbidrag eller vad?

Undersök varför få bryr sig och du lär något om vad en människa är.

En fråga som är väldigt aktuell i dag är varför så få bryr sig om att så många ska få det sämre på grund av sjukdom eller arbetslöshet.

För bara 10 år sedan var det något få skulle accepterat och en opposition som ville försämra för de sämst ställda skulle aldrig fått regeringsmakt.

De borgerliga kom ofta med förslag av detta slag och så förlorade de valen. Några få gånger kom de till makten men då vågade de aldrig försämra förmåner för de sämst ställda. De enda som vågade var socialdemokraterna men då bara på ytan.

Nu däremot tas ingen hänsyn längre, en hård regering har fått makten och svenska folket av i dag säger ja och stöttar denna politik.

Varför? Säkert på grund av att en ny generation finns vid makten. Denna ser inte medmänniskan utan har socialiserats in under 80-talets dogm satsa på dig själv och låt andra klara sig själv. Framgångsteologin som genomsyrade sista åren på detta decennium präglade en hel generations tänkande.

De åren var Reinfeldt och Borg unga och påverkades politiskt av detta budskap om individualismens förmåga att skapa jobb och framgång. I dag ser de jobblinjen som något som får människor att skapa egna arbeten eller få egna jobb.

Hur länge denna framgångsideologi håller vet vi inte men de ungdomar som idag växer upp och upplever en omöjlig väg för att få arbete kommer om några tiotal år att förändra Reinfeldts omöjliga politik. Vad som då kommer får vi se om vi överlever den av svenska folket uppskattade Alliansens segregations