Hur många ”Jag” är du?

Vi visar medvetet eller omedvetet upp olika sidor av oss själva i förhållande till den situation vi befinner oss i.

Detta är inget konstigt. Man kan utefter detta ställa sig frågan; Vem är jag? Vem är du?

Hur många ”Jag” finns inom var och en av oss? Kan psykiska åkommor bero på att något av dessa ”Jag” inte klarar av en viss situation. Kan fobier bero på att ett av dessa ”Jag” inte klarar av att samverka med personligheten som måste ses som en sammanhållning av alla dessa Jag.

Tankar som kanske kan funderas över.

Handlingsmönster skapas utifrån erfarenhet.

Handlingar nedärvs utifrån vad dina föräldrar gjorde i samma situation. Inlärningseffekten är stor då det gäller hur du handlar i en viss situation.

Därefter blir det snart rutin att ha ett visst handlingsmönster. Ett mönster som inte alltid ger bäst tillfredsställelse eller effekt. Men detta tänker du inte på förrän du ev. hamnar hos en psykolog när dina handlingar gjort att ditt liv kraschat. Upprepade skilsmässor grundade på samma ickedugliga handlingsmönster i en relation för att ta ett exempel.

Handlingar kan även bli tvångshandlingar. Du förstår att de skapar fel men du kan inte göra mycket för att stoppa dem då de blivit rutinhandlingar. Du har inte kontroll på dem. De återupprepas ideligen och försöker du förändra dem mår du dåligt. Därför fortsätter du att agera likartat då du känner att du mår bättre med dem hur fel de än är och du förstår att de är.

Det finns mycket att fundera över då det handlar om vad du gör, varför och om du själv kan ändra handlingsmönster som du själv förstår är negativa för dig själv eller andra.

Island, drömlandet för frusna och värmekänsliga.

Jag ser Island som ett av få länder med ett klimat där alla som har ont av värme eller kyla kan bo. Här finns ingen sommar av det slaget vi har med temperaturer uppåt och över 20 grader Celsius. Inga vintrar med temperaturer under minus 10. Medeltemperaturen är +11 på sommaren och 0 grader i södra delarna på vintern.

Perfekt för ex mig. Men jag är för gammal för att flytta på mig och på Island finns säkert än mindre arbeten för äldre än här.

Hur man bedömer invandrare vet jag inte men det är säkert lämpligast om man kan bli där man är. Främlingsfientlighet finns överallt.

Vi ser bara här i Sverige hur personer som flytt från krig och elände ses ner på. Hur ser man då på människor som flyttar hit utan att vara flyktingar? Jag fasar. Nej människor ser ner på de som kommer utifrån och har alltid gjort så.

Det var inte länge sedan man såg ner på utombys. Personer som kom från grannbyn. På dansbanor etc. blev det ofta bråk mellan byarnas ungdomar. Så inget har förändrats av att människor misstror främlingar. Så gör även staten.

Jag läste en mycket upplyftande bok där jag fick lära hur främlingsfientliga vi är och hur svårt det är för flyktingar att få uppehållstillstånd här för att inte tala om hur låg summa de ska klara sig med att leva på under tiden de väntar på avslag.

Hur många tror inte att de har höga bidrag? Var kommer denna skröna från om inte från främlingsfientliga människor?

Nåväl, läs gärna boken, jag rekommenderar den. Den heter Vinna eller Försvinna - om flykt, asyl och hjälpare. Författare Annette Rosengren, förlag Carlssons.

Vad driver dig till att handla som du gör?

Intresse, rädsla, överlevnadsinstinkt, fobier eller något annat.

Detta något kan vara rutin och gammal vana konstruerad i din barn och ungdomstid.

Miljöpåverkan, men även arvsanlag i betydelsen att så har dina förfäder reagerat i långa tider på samma stimulans eller retning.

Här kommer då frågan om kriminalitet är något som ärvs eller är det något som kulturellt påverkat en person.

Säkert finns i generna även större möjlighet för vissa att bli kriminella. Men det behövs rätt miljö för att det ska bli så. Många gånger växer den kriminelle upp i sådan miljö och så har vi fått ännu en fängelsekund till våra fängelser och väktare på dessa.

Allt kan ärvas och vid rätt stimulerande miljö för arvsanlaget kommer detta att blomma ut. I annat fall kan det undertryckas eller aldrig komma upp till ytan.

Iakttag dig själv.

Kan du komma fram till hur du ser på dig själv och hur andra ser på dig, då har du hittat dig själv.

Men detta är en omöjlighet. Den du är och ger intryck av att vara skiljer utifrån vem som skulle besvara frågan.

Du bedöms oftast efter första intrycket och vid det tillfället var du kanske utåtriktad, deppig, nyfiken etc. Den som då bedömde dig har sedan svårt att ändra på denna första bedömning.

Alla människor är olika och av den anledningen blir du bedömd olikt av olika människor därav dras du själv till vissa och känner motvilja mot andra.

Denna bedömning visar sig efter en längre tid ofta vara fel. Ibland katastrofalt fel.

Hur du bedömer dig själv är subjektivt och skiljer sig från ibland minut för minut men alltid olika efter tid som gått. Hur många skrattar inte åt sig själv när de ser på sitt yttre på gamla fotoalbum? För min del ser jag detta som otroligt tragiskt.

Sök ditt intresseområde.

För att lyckas med något inte alla lyckas med bör du ha ett specialintresse som du brinner för.

Arbeta med detta yrkesmässigt eller hobbymässigt och ditt liv får en högre mening.

Men alla vet inte vilket detta är och tror även att de inte har något utan är mer eller mindre intresserade av lite allt möjligt.

Men jag tror inte det är så utan istället att alla har ett specialområde där denne kan brinna för något.

Men det handlar om att söka eller hitta detta. Lite råd på vägen. Vad läser du helst för artiklar eller böcker? Vad ser du helst för program på teve eller lyssnar på i radion? Vad uppmärksammar du mest i ett samtal, vad intresserar du dig för att tala om?

Vilka personer och handlingar i en film får dig att tänka lite extra?

Vad skriver du helst om? Vad uppmärksammar du mest när du är ute och går eller åker något fortskaffningsmedel?

Detta är frågor som kan vara en hjälp på vägen till att hitta just det du brinner för.

Visar du intresse?

När du sitter på en anställningsintervju eller framför den du är förälskad i visar du då ditt intresse eller försöker du dölja det?

I jobbintervjun gör du säkert vad du kan för att visa ett intresse om du inte varit på så många intervjuer och fått avslag att du redan på förhand ser intervjun som en rutin som ingenstans leder.

Tänker du så ger du en bild av ointresse och frånvaro och får garanterat inte jobbet om nu inte den som intervjuar är totalt värdelös på att tolka tecken och människor. Sådana finns nämligen också men få av dessa hamnar i en position som anställare.

När det gäller den du är kär i så finns det många som försöker dölja detta för att inte få avslag och bli ratade vilket kan vara smärtsamt. Man är rädd för att göra bort sig. Detta är anledningen till att så många aldrig fick den de var äkta förälskade i utan istället valde någon som de var kompis med.

Man bör dock veta att den du känner himlastormande kärlek och dragningskraft till ofta sänder ut signaler omedvetet som skapar ditt intresse. Ofta finns intresset även hos den som sänder ut signalerna men intresset är en retning som inte alltid känns men kan väckas till liv. Det finns något från båda parter för att intresse ska uppstå hos båda eller först den ena.

Därför bör man ta chansen att lära känna en sådan person, från båda finns något slag av dragningskraft och från båda en rädsla från att ta första steget. Tankar att tänka och agera utefter för alla människor anser jag.