Är du fattig? Det har de flesta människor varit i nästan alla tider.

I alla tider har fattigdom varit det vanligaste tillståndet för mänskligheten. Först under det senaste århundradet har detta förändrats i vissa västerländska länder.

I Sverige lyckades de sämst ställda bilda regeringsdugliga partier och föreningar som tog tag i fördelningen av ekonomiska resurser.

Vi, liksom flera andra länder, bekämpade fattigdom och fattigdomsfällor.

Men ju fler som fick det betydligt bättre desto fler som började se med misstänksamhet mot de som likväl var kvar i fattigdom.

Vi fick efterhand ett hårdare samhällsklimat igen. Bäst hade vi i Sverige under 80-talet sedan började samhällets ideologi förändras i snabb takt. Många hade nu fått en förmögenhet och började skatteplanera och ville minska statens utgifter för att få mer själva genom att skatter kunde sänkas.

Det dröjde dock till mitten av 2000 talet innan det borgerliga blocket lyckades ena sig i en mycket uträknande kampanj för att knäcka nöten om hur man skulle förändra samhället och få folket med sig.

Man tog då hjälp av människans inbyggda rädsla och egoism och lyckades få de nu betydligt rikare svenskarna (än under tidigare eror) att konstruera en syn på de som inte hade arbete som arbetsskygga bidragstagare och sjuka i många fall lika arbetsskygga, och som grädde på moset sänkte man inkomstskatten för de som hade arbete.

En ny giv var kommen. Lyckas och du ska få mer, misslyckas och du får skylla dig själv och leva därefter.

Fattigdomen var återställd och i Sverige likt många andra länder i Europa gick utvecklingen tillbaks till mänsklighetens status quo. En inarbetad och nödvändig fattigdom för att skrämma till lydnad och underkastelse.

Förr utbildades efter behov.

Man utbildade sig eller utbildades för att få ett arbete. Skråväsendet var en form av utbildningsmöjlighet. Fäder och anhöriga andra.

Skolor utbildade från början människor i skriv- och läsandets mystik för att människor i industrialismens början skulle kunna räkna och läsa instruktioner när så behövdes.

Självklart även för att kunna läsa bibeln och därmed få en kunskap om människan och dennes villkor.

I dag utbildas flertalet till ingenting och många till arbetslöshet.

Är det då bättre i dag?

Nej! Det är en lek utan mening med utbildning med inget annat syfte än självförkovran som inte leder till något annat än studieskulder.

Vi leker i dag med allt och alla. Meningslösheten har brett ut sig och ses som meningsfull med mantra som jobblinjen och förändringar av skilda slag i en allt större accelererande meningslös takt.

Laboratorier lekstuga för många forskare.

Doktor Jekyll och Mr Hyde känner väl de flesta till och även skaparen av Frankensteins monster.

Men även i verkligheten har det funnits omänskliga forskare som i sina laboratorier skadat människor och djur, bara för att få veta något de undrat över eller av ren och skär sadism.

Forskare är inte alltid seriösa i all sin forskning, ibland ger de sig in på områden de enbart är nyfikna på, utan att ta hänsyn till om det innebär fruktansvärda plågor för deras försöksdjur.

Även viss medicin som ges till frivilliga kan ge effekter ingen kunnat ana.

All forskning är en slags experimentlusta av samma slag som små barn gör genom att plocka benen av en fluga ex för att se hur den reagerar.

Experimentlusta styr en forskare, ibland över gränser som ingen önskar och som inte har något värde i sig mer än ren nyfikenhet av privat karaktär.

Alla är vi barn av vår tid.

Språkundervisning är inte möjligt för alla att ta till sig.

Fördelen med att förstå flera språk är uppenbar för de flesta i vår tid när folkomflyttningar berör oss alla och handel och turism ökar globalt.

Många kan i dag flera språk och det ses som självklart i många arbeten att de anställda kan tala och skriva engelska obehindrat.

Men som i allt annat finns det handikapp. Människor som har svårt att ta till sig och lära sig ett annat språk än sitt modersmål.

Jag anser mig vara en av dessa. Fastän jag har högskoleutbildning har jag aldrig fullt ut lärt mig engelska, hur många gånger jag än försökt.

Det handlar inte om pedagogikbrister hos undervisare, utan på oss som lär bäst och enklast genom att läsa oss till kunskaper. Learning by doing fungerar inte på oss. Därför faller idén med att lära språk genom att tala dem, för oss.

Att bara läsa sig till ett nytt språk blir aldrig bra. Så därför lär sig personer som mig aldrig ett nytt språk lätt eller riktigt och är därmed språkligt handikappade. Med de konsekvenser det för med sig i vårt samhälle av i dag.

Vad är ett värdefullt resultat?

Kanske det är självklart för många, för andra inte.

Resultat bör väl överensstämma med det mål som var menat med handlingen.

Jag skulle dock vilja komplettera svaret med att säga det som förändrar något. Det behöver inte alltid vara det som var menat som resultat utan lika gärna något oväntat.

Men för att det ska vara värdefullt bör det vara något som går att använda eller som ger ny kunskap.

Om inte de kriterierna ingår eller något av dem är det inget värdefullt resultat utan kanske istället något som är oförståeligt och då var utgångspunkten fel. Målet var inte utarbetat nog och det som hände blev något helt annat än vad som var menat och alla är lika konfunderade och istället för en reform av värde blev det en försämring av det som skulle målfyllas.

Ex de reformer Alliansen arbetat för.

De har försämrat möjligheterna till ett bra liv för sjuka och långtidsarbetslösa, detta var väl inte meningen i reformarbetet?

Man hade en vision av att det skulle bli en ekonomisk förbättring för dessa grupper men man bör i dag ha förstått att det blev tvärtom, men detta kan man inte säga utåt. Istället försöker man visa på hur bra reformer det var genom mörkläggning och istället visa upp förbättringar för de som fått jobbskatteavdrag.

Media nämner inte heller misslyckandena då dessa ofta styrs av borgerliga värderingar. Skulle sanningar för ofta omtalas i media skulle Alliansens dagar vara räknade och det skulle försämra för de som har arbete men istället göra fördelningen av levnadsstandard rättvisare då de utsatta inte längre skulle ses som ickevärda ett bra liv. Därför tiger media.

Värdefulla resultat eller sanningar av resultat visas inte alltid upp för allmänheten utan ideologi går i bland före sanningen.

Har du inflytande på något?

Det är inte alltid så troligt som du kanske tror.

Du kan vara ett såkallat offer utan möjlighet att påverka din situation.

Om du är sjuk är det Försäkringskassans regler som avgör om du får vara sjuk, inte din läkares bedömning av ditt hälsoläge eller din egen bedömning.

Du blir ett offer för politiska segregationsbeslut som ska förverkligas av lekmän på Försäkringskassan, för någon läkare som kan lägga in veto har de inte längre.

Är du arbetslös är det arbetsgivare som bestämmer om någon vill ha din arbetsförmåga. Annars kan du med tiden sändas som gratisarbetare resten av livet genom Jobb och aktivitetsgarantins steg 3.

Om du tror att du kan påverka detta tror du fel. Du kan bara söka jobb men konkurrensen är svår om jobben och varför skulle någon välja den som sjunkit så lågt som till steg 3 ovan när många som söker är personer som redan har arbete och önskar byta?

Bidrag i all ära men riktiga arbeten blir inte bidragsarbeten där arbetsgivaren får nystartsbidrag mm för en anställd.

Konstlade, korta, enkla arbeten, javisst. Men inte annars. Du blev ett offer och tro inte på coacher och AF när de påstår något annat.

Tankegestalter har ibland fysisk existens

Du ser en hallucination någon ses i ögonvrån som inte är där. Jag beskriver händelser som inte har med drogpåverkan av något slag.

Det kan vara en reflex av något slag som du upplever som en välkänd person. Någon närstående eller annan person du har eller har haft något slag av relation till.

Om denne inte längre finns i livet upplever du det som en andevarelse som kommit för att besöka dig.

En hälsning. Men är det så? Kan det inte istället ses som en skapelse från hjärnan då denna upplever något slag av stimuli reflex eller snabb ljusglimt och tolkar det utur sin förförståelse av upplevelser.

Genom att tänka utefter detta så kan man förstå att tankegestalter. Gestalter vi ser enligt ovan och som bevisligen inte finns där vi ser dem ändå har eller har haft en fysisk existens. Det är inte hjärnspöken utan ett försök av hjärnan att förstå utifrån något hjärnan har förståelse från. Ett igenkännande som återupplevs.