Google

Translate blog

tisdag 13 juli 2010

Vad är en persons sociala innehåll?

Är det inte troligt att det är vad som präglat denne? Uppväxtens miljö, arvet och den utbildning personen fått?

Utifrån detta har personen konstruerat sin personlighet. Socialiserats in i och lever i.
Beroende på tid ser detta olika ut. De som socialiserades in i medeltidens miljö kunde inte tänka sig en miljö lik den vi i dag lever i. Medan vi försöker förstå den miljö som fanns på medeltiden. Men självfallet tolkar vi den utefter vår tid, hur gärna vi än vill kan vi aldrig tolka rätt i hur människor kände för sin tid.

Vi har vår tid att jämföra med, de hade inte vår.

Genom att vi socialiserats in i vår tid kan vi därför aldrig helt och fullt förstå andra tider.
Även vi som ex socialiserats in i Sverige har olika syn på tillvaron beroende på när (tidsmässigt) och var vi växt upp och i vilken miljö detta var.

Därför kan vi heller aldrig fullt ut förstå de som inte delar vår uppväxttid, 1950-talet, 1960-talet etc. Ännu mindre kan vi förstå de invandrares bakgrund som nu finns i Sverige.
Därav kan fördomar uppkomma mot invandrade och även från yngre svenskar mot äldre svenskar och omvänt.

Vi kan bara försöka förstå vår egen tids historia och då generation för generation. Övrigt kan vi bara acceptera och försöka förstå utifrån vår egen historia.

måndag 12 juli 2010

Neuros kommer idag ofta av marknadskrafternas behov av lönsamhet.

Av någon anledning byter en person inställning till något, ibland till hela livets inriktning och mening. Detta gör de flesta någon gång under livet och en del gör det ofta.

I dag kanske mer än tidigare då vi lever i en tid då snabba förändringar är ledstjärnan. Detta av marknadskrafternas behov genom att det då skapas nya behov och förbättrad försäljning och lönsamhet.

Men så länge det går att leva enligt samhällets normer, vilka även de förändras ofta och kontinuerligt, så ses det som inte bara normalt utan även nödvändigt.

Men så finns de som skapar en egenkonstruerad verklighet utifrån sina frustrationer.
Denna riskerar då att bli av ett slag som gör att en person isolerar sig från samhället och dess sociala samvaro och möjligheter. Då fungerar inte personen i samhället och hamnar utanför och blir allt mer konstig i andras ögon och isoleras än mer.

Utesluts från vänskap och ses som besynnerlig.

Den egenkonstruerade verkligheten kan då ses som en neuros.                          
En egenkonstruerad neuros som kan botas ibland om professionell hjälp söks.

Men personen förstår inte att något är fel utan ser omvärlden som konstig och fel i förhållande till den världsuppfattning denne konstruerat och ser som den rätta.
Därför blir ofta en egenkonstruerad världsbild utifrån frustration av något livslång, då personen inte förstår att dennes uppfattning av verkligheten kanske inte stämmer, mer än för denne själv.

Det blir ett moment 22 i dennes psyke och en livslång neuros.

söndag 11 juli 2010

Finns sanningsdroger?

Under 1800-talet använde för första gången en tysk anstaltsläkare alkohol för att få psykiskt sjuka att tala sanning för att den vägen sedan förstå patienten och analysera dennes föreställningar.

Det var inte bara alkohol som användes på anstalterna då utan även ex eter, kloroform och lustgas för att få patienterna neddövade och sedan ställa frågor till dem.

Visst lyckades det att få patienterna att tala, även de som annars inte sa något.

Men efterhand förstod man att dessa metoder inte var de bästa för att få en diagnos då patienterna var allt annat än sanning-sägare under ruset som påverkat hjärnbarken. Det blev istället förvirrade berättelser av förvirrade patienter som läkarna gjorde enbart förvirrade diagnoser om.

Sanningsdrogerna blev förvirringsdroger. Kanske man kan jämföra med de ibland använda metoderna i dag för att återuppväcka minnen från tidigare liv.

Hypnosliknande tillstånd där, som jag ser det, patienten har brainstorming och serverar hypnotisören otroliga berättelser om tidigare liv och upplevelser i detta liv.
Alla försök till att få ur någon den sanning man tror denne har, med olika medel är dömt att misslyckas.

Inte heller under medeltiden fick man fram sanningen ur sina offer när man torterade dessa. Enbart en bekännelse grundad på att den utsatte sa sig skyldig till vad som helst för att slippa tortyren. 

lördag 10 juli 2010

Är du mörkrädd?

Många är det. Känner obehag av att inte kunna se vad som finns en bit bort i dunklet i stan eller det kolsvarta mörkret i sovrummet på landsbygden där ingen gatubelysning ger ett skimmer av ledljus.

Många har i dag inte upplevt kompakt mörker då detta inte finns i städer, såvida man inte går in i en garderob och stänger om sig.

Men varför finns då mörkrädslan och varför är den individuell?

Kan den som så mycket annat ha med arv och miljö att göra? Ja jag tror att i en miljö där någon skrämts i mörker kommer en framtida mörkräddhet att bli svår att motarbeta.
Men lika säkert är det att arvet spelar roll. Vissa släkters individer har fler mörkrädda individer än andras. Kan dessa släkters bakgrund vara att de levt i en miljö i kanske tusentals år där faror lurade i mörkret där vilda djur tagit någon familjemedlem lite då och då för att ta ett exempel.

Från en klan eller släkt där man inte varit så duktiga på att skydda sig som andra släkter kunde under en svunnen forntid. Här har då mörkrädslan efterhand blivit ärvd, säkert i syfte att få dessa släkter att bättre skydda sig.

När väl arvsanlaget blivit till i överlevnadssyfte har det följt denna släktgren genom seklerna och manifesteras i dessa släkter ännu idag. Allt i överlevnadssyfte, även om det kanske inte har samma betydelse nu som då.

Men rädslan för mörkret finns kvar i generna och eftersom den visar sig och personen reagerar för detta kommer arvsanlagen att bestå även om det inte behövs i dag.
Lite om mörkrädsla blev dagens fundering.

fredag 9 juli 2010

Att ljuga kan vara en personlighet.

Att ljuga kan vara en flykt från ansvar men även en utarbetad strategi för att komma fram till ett mål som inte kan uppfyllas utan lögner.

Politik är ett område där man ger löften som man vet inte kan uppfyllas på många år, eller kanske aldrig, men som lockar väljare. Då genom att man säger att så snart det finns ekonomiskt utrymme ska vi förverkliga idén.

På det viset får man väljare som just genom påståendet (lögnen) röstar på just det parti som förespråkar idén.

Att ljuga kan även vara något vissa gör som ett sätt att ge sken av att vara något de inte är. På Internets spelsajter online ex finns många som bygger upp en identitet de inte har i verkligheten.

Det finns även personer som njuter av att ljuga för att se hur de den vägen kan manipulera andra att tro på det mesta. Människan har många olikheter och ingen är den andra lik.
När det gäller lögner ser jag så kallade vita lögner som fula, de kan förstöra mycket mer än vad man tror. Ofta florerar dessa i förhållanden och de sårar betydligt mer än en riktigt stor lögn från någon utomstående.

Sedan finns det personer som är värdelösa som lögnare, de kan inte ljuga utan att det syns på dem. Men dessa är inte att förakta, de är enbart roligt att se hur de slingrar sig utan att förstå att de inte har övertygat någon.

torsdag 8 juli 2010

Mystiska personer, vilka är de?

Hur många har inte hört att någon säger om någon annan att denne är mystisk.

I detta fall betyder knappast mystisk något onaturligt. Istället menas att personen framkallar en känsla av att den har något att dölja.

Något med utseendet eller dennes sätt att röra sig ger den som säger detta en obehagskänsla.

Men vi ska komma ihåg att den som ses som sådan bara bedöms som sådan av den som gör detta, men därmed skapas en misstänksamhet mot den utsatte från de som får höra talas om den mystiske. Ryktet om personen har uppkommit och ökar och händelser och mysticism läggs till efterhand som fler och fler berättar om personen.
Den som utsätts för ryktesspridningen är en udda person och ses som forna häxor eller kloka gubbar (gummor) Man vill helst inte vara nära dem.

Vad den som utsetts som mystisk anser, om nu denne vet om vad som talas om denne, är en helt annan historia. Men om någon med större umgänge utser någon som mystisk kommer många att ta till sig uppfattningen och den som utsetts blir utfryst för säkerhets skull från en ev gemenskap.

Ur detta resonemang kan man se hur fördomar accelererar. Någon tycker något, andra tar till sig detta tyckande för säkerhets skull eller av grupptrycket för att inte i ett senare skede själv utsättas för samma sak.

Mystik kan vara spännande, men även en förbannelse för den som utsetts som en sådan.

onsdag 7 juli 2010

Häpnad, hur fungerar den?

Överraskad över något som hänt, du sett eller som någon sagt?

Då blev du häpen. Jag påstår därför att häpen är synonymt med överraskad.
Men vad är det? Jo, när något som man inte genom sin förförståelse kunnat räkna med likväl sker.

Då någon säger något som man inte kunnat tänka sig, på grund av den miljö man vistas i eller sitt arv, likväl sägs eller sker, då blir man häpen.

Överraskningen, presenten man uppmärksammas med, gör att man blir häpen. Men i detta fall är det vanligast att man kallar det överraskad, inte häpen.Jag blev häpen som fann den saken. Jag blev överraskad som fick den presenten. Här känns begreppet överraskad mer modernt i dag.

Häpen används inte så ofta som begrepp överhuvudtaget i dag. Det känns  ålderdomligt att använda. Mer vanligt nu är just begreppet överraskad eller förvånad.

Säkert finns något än mer modernt inneord som används i dag istället för ovanstående. Men då jag är lite äldre kan jag inte alla nya uttryck för något. Kanske coolt är ett sådant, fick det begreppet i huvudet när jag skrev detta sista.