Google

Translate blog

torsdag 23 december 2010

Det du anser kan inte andra förstå, vi är alla ensamma

Kunskap läggs till kunskap. Erfarenhet till erfarenhet. Ur detta skapas vår personlighet och vår bild av verkligheten.

Vi är ett subjekt som är unikt i förhållande till andra subjekt. Vår bild av verkligheten är aldrig och blir aldrig lik den som tillhör andra subjekt (personer).

Likväl ska alla vi subjekt i många sammanhang komma överens om en uppfattning. Lagar, normer och ex ideologi.

Men dessa objekt som vi måste dela för att ett samhälle ska kunna fungera utan anarki kan vi många gånger inte alltid förstå däremot måste vi respektera dem.

Vi kan därför aldrig veta något objektivt då alla objektiva sanningar skapats av något subjekt som fått gehör för sin subjektiva idé.

Alla är vi olika men vissa ting och normer regler mm delar vi villigt eller ovilligt med andra subjekt.

onsdag 22 december 2010

Människan, det observerande däggdjuret

Vilddjuren observerar först sitt byte för att snabbt kunna bestämma sig för hur man bäst tar det. Rovdjuren observerar först innan de anfaller. 

De djur som är bytesdjur observerar inte rovdjuret utan flyr så fort de misstänker att ett sådant är i antågande.

Människan observerar både djur,  medmänniskor och ting innan ett agerande sker.
Man ser fördelar och nackdelar med olika ställningstaganden innan något sker.
Inget djur är så observerande som människan. Inget djur är så nyfiket som människan.
Inget djur har sådan kunskapstörst som människan.

Inget djur är så förändringsbenäget och otåligt som människan.
Vad kan detta bero på, om inte att människan har en hjärna som är empatisk och kan se framåt och planera utifrån skilda scenarier.

Varför har vi skapats så?

Troligast för att vi ska kunna välja och göra egna val och inte minst påverka verkligheten. Hjälpa evolutionen på än fler vägar och snabbare än om denna fick verka ensamt. Både människan och den tickande evolutionen är inbyggd i skapelsen.

Varför? Vad är målet? Finns det något sådant?
Vad är meningen med skapelsen?

Gudstanken ser jag i det som andra ser en meningslös ickemeningsskapande  Big Bang i. Ungefär som i vissa filmer, där slutet är en stor explosion där allt försvinner. En lätt lösning på en svår avslutning för producenten.

Likt BigBang, en explosion och så var det inte mer. Med det blev allt förklarat, utom varför det började så ur ingenting.
Vad var då ingenting?

tisdag 21 december 2010

Utan järnets upptäckt hade allt sett annorlunda ut

Järnåldern känner vi till. Den uppstod på nästan alla platser där människor existerat en gång i forntiden.

Det var genom upptäckten av järnet som man kunde plöja jorden enklare och tillverka bättre knivar och verktyg. Bronset som tidigare funnits har förbehållits vissa delar av mänskligheten (den där detta producerats och de rikaste och förmögnaste) medan järnet oftast var det material som för alla med tiden ersatte sten, trä och benverktygen.

Utan järnet hade knappast heller Sverige förblivit neutralt under andra världskriget, då hade inte Tyskland behövt en fristat där de kunnat få malm för sin krigsindustri i lugn och ro.

Men vad som då skulle varit redskapen i detta krig är svårt att förstå. Kanske kriget hade utkämpats på hästryggen eller till fots med trälansar. Pilbåge, armborst och bronssvärd.

Det är mycket möjligt. Om inte järnets möjligheter upptäckts hade vår värld säkert sett mycket annorlunda ut. Hur annorlunda kan vi inte veta. 

Det är möjligt att något ersättningsmaterial kommit istället. Träslag, sten eller någon metall, ingen vet. Men vår värld hade sett annorlunda ut och utvecklats annorlunda.

måndag 20 december 2010

Är förändring det enda som kan ses som evig sanning?

Allt förändras genom tiden, organiskt som oorganiskt sönderfaller allt och ger upphov till något nytt. Ingenting är beständigt. Vi kallar det evolution vilket är den 
förändringsprocess som är inbyggd i livsprocessen för bästa möjliga överlevnad för en organism.

Utan denna skulle livet till slut dö ut. Detta då näringen i livskedjan skulle kollapsa. Bytesfödan skulle dö ut och näringskedjan avbrytas. Därför förökar sig både djur och växter mer ju mindre de är, då de mindre föder flera av de högre stående livsformerna. Samtidigt kan de större arterna inte föröka sig lika mycket då skulle de mindre arterna inte räcka till.

Ur detta kan man påstå att förändring är det enda som kan ses som evigt bestående. Men det är fel. Evolutionen började när liv skapades.

Jag påstår att livet och alltet skapades och inte kom till ur en explosion av ingenting (Big Bang).

Jag påstår därför att Gud skapade allt ur ett mörker och först skapades ljuset. Före skapelsen fanns ingen förändring, endast Gud och Gud är ingen förändring utan bara det som är.

Innan Big Bang fanns noll, explosionen i ingenting skapade en utvidgning av ingenting där en evolution började och frambragte oorganiskt material ur intet som senare skapade organiskt material.
Kan detta vara lättare att ta till sig än en skapelse? Mitt svar är Nej. Båda slagen av ovan handlar om tro. Jag tror på en skapande Gud, andra på en explosion ur intet i intet.

söndag 19 december 2010

Stenblock o fantasi.

För inte så länge sedan var samhället lika religiöst som vidskepligt.

Naturen sågs som ett hot där allehanda ting kunde uppenbara sig och hota tillvaron. Främlingar sågs även de som ett presumtivt hot.

Inte bara varelser av skilda hotfulla slag ansågs finnas i naturen utan man kunde även se spår av dessa.

Jättar nämns i bibeln, Goliat var en och det nämns att jättemänniskorna försvann med syndafloden.

I Norden sågs jättarnas spår i form av de stenblock de kastade mot de kristna kyrkorna. Dessa block vi i dag vet är flyttblock från den senaste istiden sågs som jättekast av jättar och ansågs i en del fall innehålla magi.

Bronsåldersgravarna sågs som jättars gravar och alltid som farliga platser med dolda skatter i vissa. Dessa högar finns kvar till stor del i vår tid genom att människor var rädda för dem och inte vågade gräva eller ta bort dem.

Forntidens folk var mycket vidskepliga och jättestenblocken var något de hade stor respekt för och som bevisade att jättar hade existerat en gång.

lördag 18 december 2010

Kan varulven ha funnits?

Varulven är en människa som vid fullmåne förvandlas till en varg som terroriserar och skrämmer omgivningen.

Ett monster som fascinerat människor genom historien. Men har den funnits? Vi tar då mångalen med i beräkningen. En legend om att fler våldsbrott mm uppstår vid fullmåne.

Säkert har detta påverkat tron på varulvens existens, en tro som varit större på vissa platser och även förverkligats genom samma ursäkt som alkoholintagets dogmer.

Många anser ju att alkoholpåverkan ursäktar dumt uppförande. Men även detta är en legend som blivit fakta. Sanningen är att alkohol inte ursäktar idioti eller våld. Det gör bara att den latenta våldsbenägenheten får en ursäkt för att genomföras. 

Personen gör det den önskar genom sin dåliga psykiska hälsa och ursäktar sig med att denne druckit alkohol. En av de uslaste ursäkter som finns.

Hade personen ansett att detta var sant och alkoholen haft denna effekt hade denne person inte druckit för att inte plåga sin omgivning. Nu dricker denne istället för att få en ursäkt för att plåga sin omgivning för att få en inre tillfredsställelse.

Samma sak anser jag varulven var. En person som älskade att plåga och skrämma och som tog människors skräck som ursäkt för att få utlopp för sitt skräckvälde. Självfallet var även dessa personer psykiskt sjuka eller perversa. Men ur detta kom varulvstanken. 

Den skrämmande vargen var utgångspunkt för förvandlingen. Detta då vi här i Europa hade en skräck för varg som säkert var berättigad.

Här anser jag varulvsidéen en gång konstruerades för att sedan ryktesvägen fortplantas. Man trodde att en människa förvandlades till ett monster vid fullmånen, som även den alltid ansetts inneha mörka krafter och slog två flugor i samma smäll. Man fick en förklaring till hur en människa blev våldsam och den som blev våldsam fick en ursäkt för att bli detta.

Samma sak som vid alkoholdrickandet i dag.

fredag 17 december 2010

Kommer Afrikas vilddjur åter att vandra i Europas skogar?

En gång strövade vilddjur som nu bara finns i Afrika på Europas slätter.

Det var en tid med ett helt annat klimat än vad vi nu har. Mammutar strövade på Europas likväl som på Nordamerikas slätter. Få människor fanns på denna tid. Vi talar om en tid ca 1 million år tillbaks då kontinenterna såg helt annorlunda ut.

Det fanns sabeltandade tigrar, mammutar och många av de djur som nu bara finns i Afrika vandrade och levde i Europa.

Den senaste istiden försvann de sista resterna av dem åter till Afrika om de inte dog ut i det kallnande klimatet. Därefter kom de inte tillbaks.

Mycket säkert beroende även på att landhöjningen lade hav emellan som omöjliggjorde en återvandring när isen smält.

Men kan vi åter se Afrikas djur här om vi får ett varmare klimat igen?      

Kanske om någon tar hit djur och släpper dem för spridning i Europa eller i Amerika. Men bara då. Man ska ha i åtanke att när klimatet blir varmare höjs havsnivån ytterligare och djuren från Afrika får än svårare att komma hit.

Däremot kommer vi troligen att få mänskliga klimatflyktningar vilket blir ett mycket större problem.

Mammuten om vi ska återgå till denna, som forskare ännu i dag gräver fram i tundran i Sibirien levde här som längst av de djur som nu dött ut och som fanns i stora mängder en gång.  En framgångsrik art som fann livsutrymme över hela vår jord och dog ut för ca 4000 år sedan. 

Den sista mammuten dog vad man vet på Wrangels ö i nordöstra Sibirien där den såkallade dvärgmammuten fanns. Här dog den sista individen av en art som hade funnits i millioner exemplar i årmillioner.