Fram med kvinnliga dörrvakter, ut med de manliga testoronstinna våldsmännen.

Vi har ofta läst om våldsamma dörrvakter till krogar mm. Personer som är kroppsbyggare vilka genom sitt utseende är skräckingivande och som säkert trivs med att ses som detta.

De inger respekt. Men många av dessa är, som media visar med jämna mellanrum, övervåldsamma. De kan få idén att ta någon de retat upp sig på med till ett undangömt hörn att misshandla efter behag.

Vad detta visar är att många av dessa själva skulle passa bäst bakom lås och bom.

Skulle kvinnliga vakter vara ett bättre alternativ?

Jag tror det, då de kan vad många manliga inte kan, prata förstånd med överförfriskade gäster. Visst finns tokiga gäster men de flesta av dessa kan lockas ut om charm och bestämdhet från en kvinna används.

Våldet skulle minska och medgäster skulle i många fall hjälpa en kvinnlig vakt om en gäst blev närgången. En manlig vakt som är bestämd får ofta mothugg av andra gäster och så är bråket igång.

Naturligtvis ska kvinnliga vakter också kunna försvara sig. Men övervåld och onödigt omoget våld av vakter skulle garanterat minska. Mer är det inte att tala om detta.

De farliga Vågornas tid är här

Tsunamin i Thailand kommer vi säkert ihåg. Den orsakades av en jordbävning. Andra nu ökande katastrofer är det som benämns monsterstormar men som egentligen borde kallas orkaner av en viss klass. Inget annat. Monster har inte i sammanhanget att göra lika lite som en elektronikaffär efter jul kallade sina priser monsterpriser. Idiotiskt att hitta på ord utan sammanhang när det redan finns adekvata uttryck för detsamma.

Översvämningar har vi även sett öka och bli värre i vår tid.

Allt beroende på människans påverkan av miljön och det är i första hand oljeindustrins produkter och människors slöhet i form av bilkörande i tid och otid. För att inte tala om alla långa transporter för livsmedel mm.

Samhället är vansinnigt i dag. Marknadskrafterna och lönenivåerna är allt som räknas sedan länge och dessa krafter får samhället och miljön att kollapsa miljömässigt. Natur, klimat och människoöden krossas.

Allt kan ses som vågor av varningar på vad som är på väg. Botemedel innebär samhällsförändringar. Lobbyismen och hoten om ekonomisk tillbakagång får regeringar att fortsätta som hittills. Hur någon kan vilja arbeta som politiker idag är en gåta. De har bara ett uppdrag de ser som viktigt, att bevara samhället som det är så långt det går.

Bör yrkesvägledare börja söka kallet hos den sökande?

Förr var det många gånger ett kall det arbete någon hade, prästyrket, sjuksköterskans, läkarens eller lärarens. Det är några exempel på yrken man tog för att man kände sig kallade till det. Det blev ett sätt att leva, inte ett arbete vilka de ofta är idag, mellan vissa klockslag för att sedan övergå i fritid, längtan till semester och pension, för att därefter kunna förverkliga sig. Då var förverkligandet kallet.

Skulle skolors yrkesvägledare söka den unges kall istället för dennes intresse, som ofta innebär att tjäna mycket pengar och finnas i en glamorös miljö.

Många yrkesvägledare låter barnet drömma om dessa nästintill omöjliga arbeten i rampljuset. De som får dessa arbeten har oftast kontakter inom familj eller vänkrets, övriga får bara dessa arbeten om de har en ovanlig talang och ofantlig framåtanda.

Som det heter, med fräckhet kommer man långt. Med fräckhet och vackra ögon kommer man så långt man vill. Men hur många har det?

Varför inte söka och uppmuntra den unge till vad denne har fallenhet för. Detta ska yrkesvägledaren kunna luska ut vid samtal och förståelse av bakgrund av den unge.

Drömmar kan vara bra, men ibland bör de förbli drömmar. Allt kan inte förverkligas.

Glädje och sorg i vårt Sverige

Glädje i dagens Sverige: Att ha ett arbete och bli utvald som gynnad av staten. Detta genom upprepande jobbskatteavdrag, vilka ger en oavbruten ökad levnadsstandard med högre konsumtion.

Sorg i dagens Sverige: Att vara ratad på arbetsmarknaden genom för lång arbetslöshet. Att ha blivit kroniskt sjuk på grund av arbetsskada eller en icke behandlingsbar sjukdom. Då blir det inga höjningar av ersättning i a-kassa följden, utgångspunkten blir en nivå av 2006 års a-kassa, minskad till 65 % som bestraffning när arbetslösheten inte kan avbrytas. För den sjuke riskeras socialbidrag då man inte får vara sjuk hur länge som helst. Hänsyn till verkligheten tas inte. Fattigdomen ökar och konsumtionen för dessa minskar.

Konsensus: Konsumtionen i Sverige ökar likväl då de senare inte är så många som de som lyckats få jobbskatteavdrag och lönehöjningar (årligen!) Vilket gör att ekonomin för landet är på topp på bekostnad av de svaga, vilka inte får något av detta.

Är Sverige ett land för alla eller bara för de som lyckats få ett arbete?

Svaret är självklart. Den som anser att de svaga får hjälp och stöd lever kvar i historien. Här tas ingen hänsyn till människan längre utan bara till de som redan har en trygg inkomst och härmed ska få mer att konsumera för.

Allvarsmän, finns de ännu?

Män som det sågs upp till och som klart och tydligt visade pondus, kunskap, ärlighet och som inte ironiserade eller försökte vara roliga.

Profeter hörde till denna grupp. Befälhavare i krig, företagsledare, uppfinnare och tänkare (filosofer).

Finns dessa idag eller är de utdöda?

Jag påstår att de är utdöda i de flesta regioner. Vi får inte heller glömma de äldstes råd som fanns på många platser. Detta var mogna äldre män med lång livserfarenhet som det lyssnades på i kris eller vardagsbekymmer.

I dag finns inga trygga människor att rådfråga. Bara betalda konsulenter, psykologer mfl som under kontorstid försöker ge respons när den sökande fått en begränsad tid hos denne.

De är av båda kön vilket det inte var förr då allvarsmännen existerade.

På arbetsplatser och ute i umgängeslivet ska allt som kommer upp vid samtal ofta diskuteras och sönderdelas i detalj alternativt skämtas bort eller tystas ner. Samma sak i andra umgängesformer.

Den förtroendegivande samtalspartnern som visar på en lösning (bra eller dålig är betydelselöst bara en väg visas på allvar) lyser idag med sin frånvaro. Vuxenvärlden har för många blivit den eviga tonårstiden.

Många anser nog detta bra medan det har nackdelen att ingen konsensus eller trygghet finns längre, bara en accelererande förändringsmobilitet.

Den hårfina skillnaden mellan mord och dråp

Hur bedöms skillnaden mellan mord och dråp? Kan man alltid veta?

Dråp är oavsiktliga resultat av en handling som inte var planerad att avrätta utan som skedde i hastigt mod.

Mord är en avsiktlig handling planerad i förväg eller ett beslut taget snabbt men som inte kan ses som en överreaktion av något. Dödsstraff är avsiktligt dödande av den som genomför detta och därmed även detta mord.

Men hur kan man veta om ett mord döljs bakom ett dömt eller misstänkt dråp. Sanningen är att det kan man oftast inte.

En smart avrättare (ej att förväxla med bödel i detta sammanhang) försöker dölja avrättning (mord) som en oavsiktlig handling och för att få ett lägre straff. En avrättare blir betydligt hårdare dömd än en oavsiktlig dråpare, såvida inte den som har mördat har en skicklig försvarsadvokat, för då kan denne bli helt fri.

Detta oberoende av skuld. Försvarsadvokatens roll är att fria utan urskiljning.

Men även den friade avrättaren är i vilket fall som helst stämplad som mördare oberoende av skuld i samhället och får i många falla svårt för att få arbete eller accepteras efter en rättegång.

Det domstolen inte lyckats med mot en skyldig på grund av dennes retoriskt skickliga försvarsadvokat, dömer istället samhället. Tyvärr dömer samhället utan urskiljning, för visst har även oskyldiga hamnat i rätten och friats, men dömts av allmänheten.

Föräldrar utformar barnen

Beroende på föräldrars arv och miljöbetingelser formas deras barn.

Barnet ärver talanger och fördomar mm från båda sina föräldrar och bildar en egen arvsmassa utifrån detta. I miljön där föräldrarna finns. Och utefter sin egen bakgrund lär de sitt barn om vad det är och om rätt och fel.

Det kan bli schismer om föräldrarna haft olika bakgrund och vill barnet ska ta till sig just deras värderingar. Då uppstår konflikter och den starkaste viljan vinner. Den förälder som starkast präglade förr var oftast mammans bakgrundsmaterial och påtvingade värderingar från sin barndom.

I dag även pappans, i flera fall.

Utformningen av föräldrar präglar en person mer än någonsin kamrater, skola och intressen. Alla föräldrar är inte lämpliga att uppfostra barn och resultaten förskräcker ofta. Men inga föräldrar ser eller upplever att de uppfostrar eller präglar fel. Ingen ser sina egna brister och ingen önskar höra dem utifrån.

Även den som klagar på någon gör det utifrån hur denne en gång präglats.