Google

Translate blog

torsdag 14 april 2011

Uppstigen till himlen

Detta är det viktigaste i hela den kristna läran. Uppståndelsen från det döda på tredje dagen. Om man inte tror på Jesus uppståndelse faller hela den kristna tron.
Märk väl kristendomen, inte islam.

Men all religion innebär känsla. Tron är fundamental. Om fakta funnits med hårdkokta bevis skulle ingen misstro utan alla skulle tagit kristendomens dogmer som sanna. Alla, onda som goda, skulle vetat men troligen levt utefter individualismens dogmer likväl. Innebärande egosim och förverkligande av sina egna möjligheter på bekostnad av någon svagare.

Detta hade likväl förfalskat den kristna läran, som även innebär lydnad av de levnadsregler Gud gett oss i bergspredikan, för att vi ska leva tillsammans och hjälpa varandra.

Där den svage satts åt sidan och den rike gynnas är det fortfarande ondskan som styr. För livet är en valarena mellan gott och ont. Egoism mot altruism.

Vi ser det i varje del av mänskligheten. I Sverige genom jobbskatteavdraget, som har som syfte att segregera ekonomiskt svaga så långt som möjligt, i bestraffningssyfte av att de varit arbetslösa eller sjuka för länge.

Skatt efter bärkraft finns inte längre.

I andra delar av världen är svälten ett faktum där makten lever i lyx. Båda slag är medvetna val av de som har makt och det är ondskans val. Här har den gamla dogmen och självklarheten, skatt efter bärkraft, satts ur spel av den bortskämda 60-talsgenerationen som nu styr.

Friheten att göra medvetna val och välja alternativ är mest förbehållit de med pengar och makt. Och som det sägs, det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än en rik att komma till himmelriket.

Valmöjligheter är det nålsöga människan har för att välja godhet eller ondska i Guds ögon. Väljs ondskan, egoismen och utnyttjandet och segregationen av fattiga, blir vägen till himmelen stängd för dessa.

Och som sagt, vägen att försöka leva utefter är bergspredikan. Ingen klarar detta fullt ut, därför finns förlåtelsen, som kan fås genom nattvarden och genom bön och bekännelsen.

onsdag 13 april 2011

Varför och för vilka förändras samhället?

Svar: För marknadskrafterna. För handeln. Om inte marknaden hölls igång skulle ekonomin kollapsa och aktiemarknaden försvinna som sparalternativ.

Vi skulle få ett stagnerat samhälle utan utveckling. Inga nya köpmotiv eller varubehov skulle uppstå.

Inga nya arbeten, inga rationaliseringar för att öka lönsamheten. Ingen inflation, allt skulle stå still och vi skulle få ett samhälle likt samhället innan industrialiseringen. Dock inte utan de varor vi har i dag. Men inga nya skulle utvecklas, upptäckas eller skapas behov för.

Kanske det skulle vara ett nöjdare samhälle. Ingen stress eller press. Ingen vet då det ligger i många människors natur att konkurrera och begära mer och mer. Att aldrig vara nöjda.

Men förändring är något som accelererar när den väl fått fritt spelrum vilket vi alla upplever i nutid. Att den inte fanns förr beror mycket på religionens bevarande av det dåvarande och misstänksamhet mot nya idéer.

Vilken värld som passar mänskligheten låter jag var och en fundera över.

tisdag 12 april 2011

Hur många kommer ihåg äreporten vid giftermål?

Det som vid giftermål var ett måste fram emot 1960-talet är i dag något få vet vad det är. Likt lysningen innan giftermål är det borta i nästan alla fall.

Man byggde en ställning runt ingången till hemmet där de nygifta skulle bo, se bild från medföljande länk. Denna ställning stod sedan från bröllopsdagen tills den vissnade. Ställningen var klädd med löv, kvistar o blommor.

Var bröllopsfesten på en bygdegård byggdes den upp av grannar till det nygifta paret innan festen gick av stapeln.

Under själva bröllopsmiddagen på kvällen kom så de grannar eller bekanta som inte var bjudna till gården där festen hölls. Inte för att medverka utan för att utanför på gårdsplanen stå och ropa: ”Vi vill se brudparet”. 

Brudparet gick då ut på trappan och folket på gårdsplanen kastade då risgryn och applåderade. Sedan gick de hem.

Under färden från kyrkan, eller till sitt hem från festlokalen om den nu inte var där brudparet skulle bo, hade det bundits plåtburkar i snören efter bilen de åkte i. Så det skramlade ofantligt när de kom åkande. Detta är minnen jag har från 1960-talet.

När sedan skilsmässor blev vardagsmat på 1970-talet försvann mycket av bröllopsbestyr och traditioner. Då började man se äktenskap som relativa och tillfälliga, inte som livslånga, och de äldre som uppehöll traditioner tröttnade på dessa traditioner, då människor inte kunde hålla sina löften och bli i sina äktenskap i nöd och lust som de lovat både gud och församling.

måndag 11 april 2011

Hoppet, en skugga långt borta

Hoppet om arbete och hoppet om ett värdigt liv för den som är arbetslös och den som är sjuk tog Alliansen effektivt bort.

Den sjuke skulle inte få vara sjuk, utan skulle stå till arbetsmarknadens förfogande, i många fall som socialbidragstagare. Att sedan få en arbetsgivare som, mot ersättning, önskade en arbetshandikappad eller sjuk på sin arbetsplats, hade ingen betydelse.

Den långtidsarbetslöse som sökt arbeten tills han eller hon gav upp skulle fostras genom att ges mindre ersättning när de var arbetslösa. Istället skulle arbetsgivare få ersättning för att ta emot dessa som gratis arbetskraft.

Detta utnyttjas av många skrupelfria arbetsgivare. Där inga arbetsuppgifter finns får dessa arbetslösa sitta av tiden och ticka in bidragspengar till arbetsgivaren.

På andra platser får de göra ett fullgott arbete - utan lön. I båda fall är de lönande för arbetsgivaren. Hur det känns för den som utnyttjas på detta sätt bryr sig varken stat, arbetsförmedling, arbetskamrater, arbetsgivare eller fackförening om.

Dessa gratisarbetare, som kan ses som arbetsslavar, är accepterade i 2011 års samhälle som ett normalt inslag på arbetsmarknaden.

Hur blev det så?

Jag vet inte, kanske jag är en av mycket få som reagerar på detta, och som få förstår reaktionen från.

söndag 10 april 2011

Skuggan av ett barns drömmar

Din förhoppning en gång och hur det blev med drömmen om ett arbete mm.

Som barn fick många frågan; vad ska du bli när du blir stor? Drömmarna om ett arbete gjorde att många utbildade sig för just detta. De fick höra sanningsenligt att det var bara att välja vad man ville göra, jobb fanns alltid. Någon som betalade för en utförd uppgift fanns det alltid.

Men så kom framtiden. Rationaliseringar gjorde att arbetskraft inte längre var en bristvara utan blev ett överskott. Drömmen om ett arbete blev en jakt, som för många slutade med avslag. Åren gick, de äldre som blev arbetslösa och ungdomar som ej kom ut på arbetsmarknaden förblev utanför arbetsmarknaden i många fall.

Då kom Alliansen och ansåg att de som hade arbete skulle få jobbskatteavdrag de arbetslösa ingenting, utan istället få en sänkning av sin levnadsstandard.

Arbetslösheten fortsatte stiga. Apatin bredde ut sig, de som tidigare trodde att de skulle få arbete slutade nu i många fall att söka arbete. De gav upp då deras ersättning nu sänktes, och Alliansen hånade dem med ersättningsminskning och skatteavdrag för de som hade arbeten.

Visst, det kom ut nya ungdomskullar på arbetsmarknaden, vilka med iver sökte arbetsuppgifter. Många fick arbete som gratisarbetare, praktik eller så betalade staten nystartsjobb för dem, om de hittade en arbetsgivare.

Men hela tiden ökade arbetslösheten och mest bland ungdomar. Alliansen lyckades få jobbjakten till en mardröm. Lyckades man inte skulle den arbetssökande känna sig som usel och att det var ens eget fel och inte förstå systemfelet i samhället. Att arbete skapas genom att de arbetslösa inte kan överleva som arbetssökande.

Lösningen är istället i vår tid med rationaliseringar och besparingar för att de med arbete ska kunna öka sin levnadsstandard, sänk arbetstiden för de som har arbete, alla ska ha rätt till ett arbete. Ett arbete med lön.

Men låt de sjuka få tryggheten att kunna existera utan hot på en bortre gräns av sjukdom. Alliansens politik råder än, men slutet på dumheterna ses i fjärran. Människor kommer, förr eller senare, att reagera på människosynen som förmedlas av denna allians av förtryckare.

lördag 9 april 2011

Sök din värdighet

Du, som genom onda beslut av de styrande blivit kastad ut från din rätt till ett drägligt liv, som ratad på arbetsmarknaden eller sjuk, även du har ett människovärde.

Visst, det kan vara svårt att känna genom den politik och förödmjukande behandling du får av herr Reinfeldts - med flera - agenda.

Skamligast ändå är att även de så kallade  kristdemokraterna har detta segregerande och onda på sin agenda. Men de liksom kristendomen får betala för detta genom att det för många får det kristna budskapet att ses som medelklassens religion.

Men detta är fel. Inget i bibeln eller Jesus budskap i bergspredikan påstår att de som har ska ha mer och de som inget har ska tas ifrån allt. Många har misstolkat bibeln på dessa ord som egentligen i sitt sammanhang betyder att den som tror på Jesus ska få evigt liv, den som inte tror kommer att mista det.
Men nu till kärnfrågan i dagens tanke. Hitta din nisch i tillvaron, du som är segregerad till ekonomisk underkastelse. Försök hitta likasinnade att umgås med så du förstår att du inte är ensam.

Hitta något att pyssla med, något du orkar eller intresserar dig för. Någon hobby eller något du älskar att göra. Sök inte arbete tills du kollapsar psykiskt. Sök något då och då som du har referenser eller utbildning för. Detta för att känna att du försöker.

För det vet du liksom jag, att du får aldrig ett arbete igen. Utanför arbetsmarknaden på grund av ålder eller kontaktlöshet innebär permanent arbetslöshet.
Sysselsättning får du, men inte betald sådan. Du hamnar i slumstationen, förlåt,  slutstationen kallas det, fas3 i Jobb och utvecklingsgarantin. Slavtillståndet. Då är det ändå viktigare att ha något du vurmar för att göra. Annars knäcks du för alltid och kommer att bli ett socialbidragsfall alternativt ett nytt självmordsfall. Då du inte får vara sjukskriven mer än en kort tid. Om du nu inte har fallit ur sjukförsäkringen, för då kan du inte sjukskrivas heller.

Var rädd om dig, du behövs för något, fast vår kära regering inte anser att du duger till annat än gratisarbete och att de måste ge bidrag till den som ser till att du arbetar gratis. Förr var det piskan som gällde på en slavs rygg, i dag är det hot om indragning av ersättningen.

fredag 8 april 2011

Vem är du en ättling till?

Släktforskning ger ofta oväntade resultat. Alla har vi någon anfader som överraskar.
Men är det så konstigt?

Går vi långt tillbaks i släktgren efter släktgren kan vi alla hitta både ädla och brottsliga anfäder. Du är släkt med någon kungaätt, med någon brottsling och har anfäder i många länder.
Jag har det, och garanterat du också. Men då får forskningen gå på djupet i många fall och ut i alla grenar för att hitta detta.

En spännande syssla vilken jag aldrig tagit mig tid med. Men ändå fått veta genom de som tagit sig tid.

Varför söker då så många i dag, det man förr inte ville rota i och tala om, sina rötter bakåt?
Troligen för att vår tid är så orolig och individualistisk.

Man har mist kontakten bakåt och ytligheten har kommit. Därför söker många en trygghet bakåt genom att fråga sig vem man egentligen är, varifrån man kom och varför det blev som det blev.